Ja, jag har några stycken som verkligen är som balsam för min själ faktiskt. Sorgligt nog bor de så långt borta. Men jag kan må bra bara av att prata med dem på msn till och med. De gör min vardag ljus när allt annat är mörkt.

fick ett sådant otroligt vackert sms av honom för flera år sen. måste ha varit 01. ja var i usa 02/03 och när jag kom hem hade jag kvar smset tills ngn stal min telefon. jag sket i telefonen, men smset var det viktigaste för mig…

Ja, det är härligt med sådana där små saker liksom. Så trist när folk stjäl saker.

att man inte har respekt för andra personers egendom…

Svårt att skilja på mitt och ditt helt enkelt. Vad som kan vara så svårt med det har jag däremot inte lyckats reda ut.

det är synd om dom personerna… att dom stjäler ens prylar är inte så farligt, det får man tillbaks på försäkringen. när vi hade inbrott så stal de mammas konformations klocka. gissa hur ledsen hon var då?

Men folk tänker inte på vad saker kan ha för känslomässigt värde för folk. Och det är ju just dessa grejer som man aldrig kan få tillbaka.

*skakar lite på huvudet*

Absolut!

-Alla trevliga och omtänksamma personer är balsam för min själ.

-Som ni

jo, jag hade EN person som var som balsam för själen, men pga svartsjuka från hans nya flickvän så bröt han kontakten med mig, det kändes väldigt tråkigt för vi kunde prata om PRECIS allt….

det är så himla trist! min balsam vän ville jag skulle komma upp till honom, men min sambo är svartis av sig. han hade aldrig gillat det…

-Konstigt att vi flickor föredrar män som "balsam" vänner.

hihi, mina är tjejer faktiskt.

#13 vet inte varför faktiskt, men vi kom så himla bra överens innan hans svartsjuka flickvän kom in i bilden. Hon och jag känner ju varann också

 min gubbe acceptera våran kamratskap, och ändå kan han vara svartsjuk också…..

jag har alltid haft lättare att snacka med killar, även när jag var yngre.

…och som kille får väl jag lägga in att jag har lättare att prata med tjejer fast vet inte om min åsikt räknas eftersom jag alltid har hållit till i stall tillsammans med tjejer ^^

//Jonas

det är väl klart att din åsikt räknas

Min balsam är mamma Hon den som gäller när det verkligen kniper. Annors är det min "bästis" Inga karlar här som gäller, finnar…ni vet… Två kompisar sitter i häktet som bäst, suck

Det här inlägget får mig att låta som en fjortis

(läste just att de skulle vara en utomstående, but any way)

Ha ha ja hos er springer väll karlarna runt med knivar när de inte bastar?(då e det kanske svårt att hinna prata med dem när de e så upptagna..he,he..)

Ja faktiskt så undrar jag om det finns någo normala karlar där jag bor. De svårt att tala med dem jo, sitter de inte i fängelset/häkte så har de supit så att man har lust att spola ner dem om de sku gå Ja, eller så jobbar de för fullt för att klara avbetalningar på bilen som är halv demolerad efter fyllekörningen. Fast sen finns de ju alltid undantag. Alla är inte som typfinnen Matti Nykänen, om ni vet vem han är.

Men bastu kan man ju inte leva utan ju!

ha ha som jag trodde då..Måtte Robert i foto i fokus förlåta mig..)

jag tror jag har en hel del balsamvänner… alla vänner! jag har kasnke lite färre vänner, är lite kritisk av mig, men alla som jag håller kontakt med dom såtr mig varmt om hjärtat! Lisette! vilken tatuerare har du?? ärsjälv lite insatt i denna fråga åxå, då jag har ett milt beroende av tatueringar,, =)

Jag har flera såna balsamvänner. En killkompis som jag berättar allt för.
Sen har jag min absolut bästaste vän som alltid finns där för mig. Hon och jag har varit kompisar ganska länge, orkar inte räkna hur många år. Och sen en kompis som började somarjobba på mitt jobb. Efter hon hade slutat sommarjobba så blev vi tajta kompisar… hon har börjat jobba hos oss igen så vi stöttar varann i vått o torrt =)

 Min bäste vän är min gubbe.  I år har vi varit gifta i 28 år. Himmel och pannkaka.

# 22. han heter jocke. www.temple-ofart.com eller www.templeof-art.com kommer inte ihåg vilket…

Mitt nyblivna ex, vi funkar inte kärleksmässigt men det är han jag ringer om jag behöver prata, närsomhelst på dygnet!

#20 Bastu, en riktigt finsk bastu. Finns inget som slår den. Hoppas på en tur över vattnet i sommar för införskaffandes av ett riktigt agregat när vi ska bygga våran. Skönt att slippa åka till pappa när man vill basta.
Var i Finland bor du? Ibland funderar jag på att packa ihop karl, barn och djur och flytta över. Fast sen insåg jag att ni har nog med hetsporrar där ändå utan att få dit mig oxå. hihi

Ha, ha Åsa du behöver väl inte flytta till Finland för att få bada riktig bastu.

Nepp, det kan jag göra hos pappa, och förhoppningsvis innan året är slut även här hemma. Men det är så mycket annat med finland liksom. Jag är nog bara sentimental och saknar mina barndoms somrar lite. hihi

Ja, en bastu måste man ju nog bara ha. To.m. i höghus finns det bastun här! Själva har vi tre bastun, en hemma och två i sommarstugorna. Vi är riktiga bastufreaks här

Jag bor i södra Finland, typ vid södra kusten ganska nära Helsingfors. Haha, kom hit bara, du passar säkert in in mängden

haha, ja jag kanske tar dig på orden. men det har ju blivit så fasligt dyrt hos er sedan marken försvann. Det är lite depprimerande faktiskt. Sedan har jag ju lyckats glömma nästan allt av mitt finska språk också så det blir det inte heller bättre av. hihi

Ja, allt är svindyrt här. Jag betalar nu 200€ för vinter skor och har tyckt att det är helt ok, men när jag räkna vad det blev i kronor kom jag till 1826kr och i mark ca1200! Det har stigit med 200mk sen euron kom. Man tycker att allt hörs så lite i euro.

Här jag bor talar de flesta svenska, samma är det i grannstäderna. Jag bor i den så kallade ankdammen Bara svennar här! Så nog skulle du klara dig bara du bor på rätt ställe!

Var  har du lärt dig finska?

Jag tillbringade somrarna hos min farbror när jag var liten, tyvärr så blev jag förkrossad när han dog och avskärmade mig helt från det finska språket och allt som har med finland att göra.Något jag ångrar idag dock. Har fortfarande släktingar kvar där i Jyväsky­lä.

Det var tråkigt att höra. Jyväskylä är ju ett väldigt finskt dominerande område, så inte undra på att du lärde dig finska där.

Jag i min tur skulle vilja flytta till Sverige tillika som jag skulle vilja bo kvar här. I Sverige har hästsporten nått så mycket längre än här i Finland. Jag skulle vilja besöka en plats som föder upp shirehästar men hittar inga i Finland men i Sverige hittar jag många platser.

Japp, min farbror kunde flytande finska och tillika en av kusinerna, den andra kusinen kunde hjälpligt svenska och farbrors fru ingen svenska alls. Så varje år jag kom fick mina släktingar tillåtelse att prata svenska med mig första dagen, men sedan var det finska som gällde. Om jag inte pratade finska blev det ingen mat. hihi Så gissa om jag lärde mig snabbt.

listette! ok, har dålig koll på härnösand!

oh, nu måste jag ju bara komma in och säga att basta är underbart, och åsa, du är inte ensam om att förtränga finskan, och sessan, jag har hittat ett ställe i finland med underbara tinkrar, dock inte shire, men fina ändå. :)

Men visst är det trist när man göra sådana val som barn som man ångrar när man är vuxen.

ja, till en viss del iaf, jag har ju själv inga minnen av att jag kunde prata finska, men jag har ju fått höra det, la av med min lärare jag hade när jag var sex. men inga av mina syskon kan prata heller, och visserligen är det ju bara en av mina kusiner som kan svenska, och han har ju fått för sig att dra till italien nu, haha, men det går ju ändå, kagglig engelska för deras del och lite halvord. allt funkar. :)

haha, ja det är klart det funkar. Frågan är. Innerst inne så måste ju språket finnas där. Om man åkte till finland en sommar igen, undrar om man fick tillbaka det då? Hmm, kanske värt en test.

för min del kommer inte språket att komma tillbaka, har noll koll på det alls, fattar nada..möjligen strö ord, men för din del så kanske det, och om det inte skulle komma tillbaka under ett besök där, så har du ju iaf fått dig en resa..

ska nog dit i sommar nu när jag satt och tänkte efter, min kusin ska ha hand om nån såndära tävling med bilar med stora däck som åker i terrängen. (haha, jag vet inte ens vad det heter!)

och min andra kusin har hästar, plus att hon har fått tvillingar, vill ju se dom! :) hih

Jag förstår också bara strö ord faktiskt. Men om jag blir riktigt arg så skäller jag på finska har jag fått höra. Speciellt om jag blir arg på min pappa. haha
Antagligen för att han är den enda som är finsk och för att jag långt där inne vet att det tar värre att skälla ut en finne på finska än på svenska. Dessutom så låter det så mycket elakare på finska liksom. hihi

haha, jaa det låter verkligen argt. haha.
min pappa ska ju alltid ha mig å prata i telefon när nån från finland ringer, så väldigt lyckat haha.

nä fy, senast jag var där var februari 04, dock på begravning, men samma dag vi åkte hem var jag och min kusin ute på hennes kanonhästar och red. -26 var det, och det berättade dom inte för mig när dom bylsade på mig massa kläder, men galet vackert var det ute..hihi.

dom hade förresten en häst i sitt stall som var inackorderad där, herregud, det var det största jag någonsin sett, inte på höjden, men på bredden, hans hovar, oh my god! och huvudet, nått ryskt om jag inte minns fel. haha

Inte roligt med begravningar. Det var väl den anledning jag hade också sist jag var där.

Häftigt det där med lite annorlunda raser.

usch det är hemskt, hade inte träffat min släkt därifrån på säkert 6-7 år, också hamnar man där på en begravning, usch och bläk.
men min lillasyster var så söt, våran farmor dog när pappa var liten, hon hette karoliina precis som jag, är döpt efter henne, och min farbror skulle begravas jämte henne, och min syster som då var 9 vet ju inte mycket om farmor, så hon ryckte i sin mammas jacka under tiden dom skulle jordfästa honom, och viskade "mamma, varför står karoliinas namn på stenen??" oooh stump.

jaa, den var häftig, sååå maffig, hoppas dom har den kvar, vill se den igen :)

Ja, det är inte lätt när man är liten att förstå att andra kan heta samma sak. Hon trodde säkert att det var din plats där. Måste känts konstigt för ett barn.

jaa, det gjorde det nog, men vi fick ju förklara för henne sen. sötunge. :)

oj oj oj, kanske borde man sova ? njaa..

När jag tänker efter så har jag sorgligt nog ingen person som är som balsam för själen för mig… Det kanske är därför jag föredrar djur, för jag har inte träffat någon människa som får mig att må bra. (I alla fall inte för längre stunder).

Det närmaste jag kan komma är att det känns som balsam för själen när jag lyssnar på underbar musik, när jag tex hör Bon Jovi's fantastiska och underbara röst, så jag säger som så att Bon Jovi är som balsam för min själ

# 36 jag oxå, men det ligger långt upp i sverige