Jag har en russvalack (6 år) som kastrerades i nov -09.

Han var sällan direkt hingstig och kunde gå bredvid ston utan problem. I våras när jag flyttade honom till nytt stall med massa hästar så blev han väldigt jobbig men jag trodde att det skulle gå över ganska fort när han vande sig vid alla hästarna. Han lugnade ner sig efterhand och näör jag släppte honom på bete så var han superlugn och var det hela sommaren. Jättetrevlig och vi började rida lite mer "riktig" dressyr och det köndes verkligen som att vi hade kommit långt.

För ca två veckor sen stallade jag in honom och han var fortfarande lugn så jag trodde han lagt av med hingstfasonerna. En vecka efter det så stod där två ston i en rasthage nära hans och samma dag började det om igen. Jag red ut men han kunde inte skritta, bara takta och andades som om han nyss sprungit 3 km så fort han kan. Han kan inte stå still när jag ryktar, gnäggar i ridhuset, vill bara galoppera, försöker gå mot dörren hela tiden, kan inte alls koncentrera sig.

Nu har inte stona varit vid honom på några dagar men han fortsätter ändå. Precis som i våras. Känns som att vi har tagit minst 8 steg bakåt.

Sist jag skulle rida kom jag knappt upp på honom, jag jobade jättemycket med det i våras och han blev jätteduktig och kunde stå stilla helt lugnt men inte nu längre.

Det kan inte bero på brunst för då hade han varit sån här hela sommaren så det är som att så fort han är nära ston så måste han vakta dom. Skitjobbigt. Vad ska man göra åt sånt här? Såhär hingstig var han aldrig som hingt.