Man kan inte funka med alla, gå vidare kan ju du och hästen göra på varsitt håll

Jo, men jag vill ju helst komma över det här då det är en väldigt snäll och trevlig häst annars

Som #1 skriver så funkar en del inte ihop helt enkelt. Tyvärr.
Ska nu sälja min fina godkända PRE hingst pga det. Han är gudasnäll i all hantering, lastning osv…
Men han tillåter mig INTE på ryggen då han är så osäker.
Då har jag ändå haft honom i nästan tre år…

#2 då är en bra tränare som kan se och hjälpa er bästa lösningen, för någonstans så pratar ni inte samma språk.

Hade han frusit fast för mig som du beskriver honom så hade jag stått still med långa tyglar och väntat ut honom utan att bråka och utan att låta honom vända hemåt, jag hade bara väntat .

Nu har jag inte träffat hästen så kanske hade jag gjort annorlunda det är det en tränare kunden hjälpa dig med.

Mycket marktid hade jag ägnat hästen, mycket tid till att bara vara med honom för han tycks behöva att bli sedd.

Om du vill göra ett sista försök hade jag provat en bra tränare.
Annars är det snällast mot er bägge att gå skilda vägar.
Hur länge har du haft honom?

Tack för era svar.

Idag var en annan kompis här och provred honom, det gick hur bra som helst. Jag red då med på min andra häst och båda skötte sig exemplariskt.

Jag ska verkligen försöka en gång till, ge honom mer egentid med mej och be grannen som är duktig vara med och hjälpa mig. Går det sen inte iallafall så får vi väl lösa det då men jag ska ge det EN chans till, för som sagt så gillar jag hästen jättemycket på alla andra plan än just ridningen. Om han och jag kommer bra överens på marken så kanske han tycker bättre om mig på ryggen också. Jag får nästan känslan av att han är svartsjuk på unghästen som får mer uppmärksamhet men jag vet inte om hästar kan känna så.

Funderar bara på om kompisen red själv, eller om hästen inte ville gå med dig fast ni hade sällskap med?

Lycka till o hoppas att ni hittar en lösning som passar er.

Visst kan hästar vara svartsjuka! Kanske inte på samma sätt som vi människor är det eller av samma anledningar, men svartsjuka kan dom vara. Människor har inte enerätten på svartsjuka

Rosalita het ett fjordsto som sto i stallet där jag red en fjordhingst. Hon gick med ett annat fjordsto som het Ingvill. Ingvill var ägd av två systrar, och blev riden regelbunden dom flesta dagar i veckan.
Rosalitas ägare hade köpt häst för status, men vågade inte rida själv då Rosa var stärk i viljan dock aldrig elak. Så Rosa sto 7 dar i veckan, och såg Ingvill hämtas, pysslas med och ridas medans hon själv slussades inn och ut mellan box och hage.

Hon blev surare och surare, tills hon blev agressiv, vi märkte det på att när någon kom för att hämta Ingvill började Rosa valla Ingvill bort från dom som kom för att hämta henne, forsökte trängas i mellan så det blev hon dom tog i stället för Ingvill, och när det inte fungerade tyckte hon helt uppenbarligen att om inte dom ville ta hon i stället skulle i alla fall inte Ingivll få fölga med och rakt av jagade Ingvill längre bort från folket för att sen forsöka jaga folket bort från hagen.

En kompis till mig beslöt att hon ville rida Rosa, och efter några veckor försvann stegvis detta beteendet med att forsöka jaga bort Ingvill när någon kom till hagen. Till slut upphörde det helt.

Håller med att hästar kan vara avundsjuka! Varje gång jag gått in i hagen och min ponny gått med andra och dem vill hälsa på mig har hon huggit/sparkat och jagat bort dem. Gud nåde den häst/annat djur som hälsar på mig när hon ser!

japp de kan vara avundsjuka, min ridhäst jagade ut min gamla shettissto ur hagen om jag hälsade på henne först samt att han hatade min dotter som föddes efter han kom in i bilden, mina söner fanns redan när jag köpte honom o de har han alltid accepterat..märklig häst har jag…:-/

Tänkte bara lägga in en liten glädjeuppdatering. Jag har gått promenader i stort sett varje dag med honom nu sedan jag sist skrev och verkligen ansträngt mig för att ge honom extra tid. Idag tänkte jag att nu J*klar ska jag testa att rida igen. Jag tog en liten runda på ca tre km bara och det gick så himla bra! Visst ville han stanna typ var tjugonde meter i början men jag lät det ta den tid det tog och bara satt och väntade ut honom och ju längre vi kom desto längre blev det mellan stoppen. Jag vet att det bara är en gång det har gått bra hittills men det känns som att vi är på gång nu! Så himla kul!

grattis

#11 grattis, vad kul att det går bra :D

12 & 13 Tack!

# 8 Jag skulle snarare kalla det för ostimulerad än avundsjuk och att hon såg ett sätt för henne att göra något en stund medan hon vallade undan sin polare från människorna. Men det är vad jag tror!

*har inte läst hela tråden*

Men jag och mena häst passade inte ihop innan, och det blev som för er så tillslut blev jag ledsen och besviken på mig själv att det inte funka och red bara ut och det hjälpte något så otroligt!

Så rid och ut gör roligare saker =)