Stimulans, rätt foder, kolla om han är frisk,
Och överlåt till någon mer passande ryttare i storlek,
Jag hade satt max 160 cm på en så liten ponny.

#1 Allt det är redan kollat, och han får komma ut ofta och galoppera på ängar, hoppa terräng och dyl. Det fungerar bra på hoppning, uteritter och så, men när det kommer till dressyr har han lagt i en mycket lägre växel.

Tyvärr finns det ingen mindre ryttare i nuläget, och när kemin och dylikt passar så bra mellan oss känns det inte så roligt.
Jag har ridit honom förut i denna längd utan några problem. Det är på senare tid där han mest stått utan någon ryttare som tagit tag i dressyren, som han gömt kunskaperna så att säga. Det som behövs är att locka tillbaka intresset han har för dressyren.

Han kanske inte har ork/kondition att bära sig i mer påfrestande övningar i dressyr.

#3 Uppenbarligen är det så. Dock tycker jag det borde märkas på en del av uteritterna där det är en hel del klättring på schemat, och en hoppträning.

Kanske hitta på något som han tycker är skoj? Mycket övergångar typ skritt till galopp, skänkelvikningar osv för att få uppmärksamhet??? Bara gissar

Hästar är väldigt bra på att stänga av det som är jobbigt och gör ont när de har något roligt att göra, så det behöver inte bevisa så mycket att han är framåt ute och på hoppning.

Först av allt skulle jag låta en duktig equitrapeut gå igenom honom och se om det finns några specifika stelheter eller ojämnheter i hans kropp. Han kanske inte har någon tydlig skada eller sjukdom, men ändå inte mår på topp. Jag skulle satsa på att ge honom massage och stretching, lekar och gos samt gympa och arbete från marken, speciellt om han inte är så ung längre.

#5 Hmm. Har faktiskt inte tänkt så. Tack för tipset!

#6 Vi har inte haft en equiterapeut på plats, men han har "pratat" så att säga med Emelie Cajsdotter. Han har tagit upp punkter han varit missnöjd med, vilka vi har rättat till.
Han masseras även för att förebygga eventuella ojämnheter/stelheter.

Jag arbetar en hel del från marken med honom, vi tränar natural horsemanship emellanåt och går promenader tillsammans. Han är en pigg och glad ponny över lag och han har den där gnistan i allting - fortfarande när vi kommer in på ridbanan, så är den där, men när man sätter igång lite mer krävande saker är det som om han inte förstår vad jag menar. Jag har då hoppat av ibland och förtydligat, gjort övningarna med honom från marken och då fungerar det bättre, men inte fullt ut.
Jag har ridit in och ridit till hästar och känner igen deras frågande känsla "vad menar du?" liksom.  

Det är precis som att han glömt allting och stretar emot när man ska göra ett galoppombyte. Det går, men gnistan saknas (förutom ibland, vissa gånger tänder han till). Förut har han ju visat tycke för dressyren och det är det som är konstigt.

Därför vände jag mig till er - som kanske ger tips eller har tankar för något som vi som arbetar med honom inte ser. Tyvärr blir man ju lätt blind för småsaker när man umgås tätt och ofta med en häst.

Rid dressyr ute på fält om det är möjligt.
Ute får de flesta hästar mer egen framåtbjudning.
 Även i skogen funkar det bra med dressyr, skänkelvikningar över en plan grus-/skogsväg, ställa och böja på volter mellan träd osv. :)  Det är bara fantasin som sätter gränser utomhus.

#8 Rider mycket dressyr ute, men kanske ska börja mera på fält osv. :)

Grusvägar och ängar är nästan det enda jag själv rider dressyr på! De enda gångerna jag sätter min fot i paddocken är om jag ska öva ett program eller göra mycket kavalettiövningar. Fungerar kanon för mina "lata" hästar i.af ^^

det är inte så att han har tröttnat då? alla hästar är inte gjorda för att gå på ridskola.

#11 Han går inte på ridskola, utan det är en "privat" ridskola så att säga. Han går lektion på ridbanan kanske.. 2 gånger i veckan. Annars ute på uteritter, och han går på lösdrift året runt.

Det är aldrig stora ridgrupper, max 4 st. Flera hästar som itne passar på ridskola står där, just för det. Det är lugn och ro runt hästarna osv.