Läste inte precis allting men tror jag förstår, du kanske ska leta medryttare/alt. någon som sköter om? Blir säkert enklare och mindre stress för både dig och hästarna, även fast det kan vara tufft för sig själv måste man ju självklart sätta hästen först! =)

/Anna

Joo, jag sa igår att jag ville ha ut 1-2 av dom på foder men fick ett stenhårt NEJ! Har en kompis som brukar hjälpa mig hon bor 1-1½ km ifrån mig knappt och hon känner hästarna oxå så jag ska fråga henne om hon vill ingå ett avtal som medhjälpare/ryttar =)

Det tar emot lite för jag vill ha stenkoll på mina bebisar men jag orkar inte jag hinner inte…

Men det är inte din häst, du ville ju inte ens ta hand om den, och orkar du inte så orkar du inte. Totalt onödigt att bli slutkörd pga. ett intresse som ska vara roligt.

Jag skulle klart sätta hårt mot hårt, inte rida din mammas häst. Bara göra det absolut nödvändigaste, in- och utsläpp, fodring och visitering, det mår inte hästen dåligt av. Vad säger din pappa om allt? Får du stöd av honom?

Det verkar ju som att din mamma inte mår speciellt bra och kanske tappat orken hon med. Men då borde man inse det och sälja hästen alt. placera ut den på foder, inte lämpa över arbetet på sin dotter. Så pass mycket ansvar är man skyldig sitt djur, hur dåligt man än mår.

Det är i alla fall inte ditt fel om din mamma flyttar eller skiljer sig med din pappa. Men det vet du nog redan.

Jag har sjukt svårt för att säga nej, men ibland måste man verkligen försöka göra det ändå, för sin egen skull.

3# Jag försöker sätta hårt mot hårt, Men så fort jag rider eller grejer med mina 2 hästar så hela tiden "Doria då? Hon går ju så bra, sist gång du red gick hon ju som en klocka!" Hästen i sig mpste ridas till ordentligt då hon är f.d travare och har gått som ridhäst i 1 år….de går inte att rida ut med henne för hon sticker på varenda raksträcka de går inte att hålla henne!

SÅ hästen är ett stort projekt som kräver mycket tid och ork annars är hon jättetrevlig! Jag skulle egentligen bara göra det nödvändigaste för henne men jag får så dåligt samvete för att hästen bara får gå  Jag vet jag är lite knäpp, kör slut på mig för dåligt samvete…

Nej ingen av oss mår bra och det drar ner hela familjen, hon köpte hästen för hon ville börja rida igen men när hästen väl var här så var det inte så aktuellt längre verkar de som…sist gång jag tog upp Dorias framtid med mamma så sa hon att Doria ska gå som sällskap?! En 9 åring som har fart och energi som en Ferrari  

Mamma vågar inte rida henne, hon skulle ha en häst så hon kunde börja rida igen och går och köper sig en 9 åring som går som ett pistolskott och springer intervaller vare sig hon får eller inte…? Jag förstår inet riktigt det men mamma ville "byta" häst och jag gick inte med på de och då sluta hon gå ut helt typ…man får verkligen TJATA på henen för att hon ska följa med och släppa in dom (går inte riktigt att va ensam på dom 3 än….om de nånsin går) Hon skickar hellre ut min 11 åriga syster att hjälpa till.

Pappa säger inte så mycket men han vet att detta inte blev så bra men han verkar inte vilja göra sig av med hästen heller…han startar eget företag nu och kommer hem sent och åker tidigt så man hinner inte prata med honom direkt heller…

Nej, jag vet att det inte är mitt fel! Jag älskar min mamma men vi går inte ihop hon kör sitt race i allt! Jag brukar bara säga emot och sen får de gå som det går, jag och pappa är dom som sköter om djuren och det mesta med utomhus grovarbete. Så jag tar hand om alla hästar lika mycket av ren vana oxå  

Men jag känner verkligen att det inte funkar längre…min kropp säger ifrån! Jag har varit nästan konstans sjuk sen jul gått på penicillinkur efter pencillinkur va inne i måndags och kolla varför mina blodvärden blivit så dåliga…jag är 17½ med läskigt dåliga blodvärde känns inte bra!

Jag har oxå svårt att säga nej när det gäller nåt jag brinner för men den här hästen sa jag ifrån på redan innan vi hämtade henne att JAG TAR INTE PÅ MIG ANSVARET FÖR HENNES MOTION OCH HÄLSA/TILLSYN men här står jag ändå med det ansvaret…nu är det ju lindrigt eftersom dom går ute till störst del men sen till hösten börjar skolan oxå, är hemma ca. 17.00-17.30 varje dag och ska då ta hand om 3 hästar…? Det var slitsamt förra året med 2 hästar

Jag ska försöka prata med pappa ensam, men jag känner att jag tappar lusten för allt…

jag tyker du  skal snakke med noen på  din skole om dette eller noen andre voksene mennesker som kan hjelpe deg din lege eller noe sånt

så  du  kan få  den hjelpen du  trenger

Som andra har sagt, så är det inte din häst och inte ditt problem. Vägra befatta dig med henne! Vägra, vägra, vägra! Gör det nu, medan hästarna kan gå ute och du kan lämna henne i hagen med en höhög utan att hon far illa. Till vintern blir samvetsargumentet starkare och det blir svårare att vägra för att hästen får sitta emellan.

Din mamma har dragit på sig henne, så hon får hantera det. Din mamma behöver växa upp, verkar det som, och inse att hon har ansvar för sina egna dumheter.

Men det är så svårt, för när jag vägrar så straffar det mig själv på nåt annat sätt…

du  trenger en voksen som kan hjelpe deg ohc kanjse snakke lite med mamma och pappaer det ingen du  kjenner som kan hjelpe eller om det er noen på  din skole eller på ditt lege senter

Försök prata med en psykoterapeut om de problem ni har, förhoppningsvis får du någon som min; hon är jättebra och gör det där extra för att lösa problem. Till exempel kör 15 mil tur och retur på sin lediga dag för att prata med min mamma och mig om mammas missbruk.. men det var mina bekymmer.

Du behöver hjälp av någon som kan vara där och stötta dig med handling, inte bara ord som vi är begränsade till här.

Hästen är inte ditt ansvar och mår inte dåligt av att ''bara gå i hagen''. Ta hand om det nödvändigaste - för ditt eget samvetes skull, men inte mer. Inte ens det är ditt ansvar. Kan du få hjälp av medryttare eller så så ta den hjälpen till din mammas häst så kan du hålla på dina egna hästar istället. Om din mamma skiljer sig så är det inte heller ditt fel, hon är den vuxna som har ansvar. Trivs de inte ihop så bör de kanske flytta isär, men det är varken ditt fel eller ansvar att de ska hålla ihop.

nr 7 hvor gammal er du?

#7: Det är lätt att känna så och det är absolut inte lätt att bryta med den känslan. Men det är nödvändigt för att du ska få vara du! Det är illa av dina föräldrar att utnyttja det där dåliga samvetet som trimmas in i flickor i vårt samhälle, men du behöver inte acceptera det. Det är fruktansvärt svårt, men vad är det värsta som kan hända? Att någon annans häst blir otränad? Handen på hjärtat, vad gör det dig? Egentligen? Det svåraste att ta är människornas ogillande, att de bär sig åt som om du är jätteelak som inte sliter ihjäl dig för att sköta deras jobb - men det är DE som har fel. Inte du. Kom ihåg det när det blir tufft.

*skickar så mycket styrka jag kan*

*skickar styrkekramar och önskar dig lycka till*

Fy vad hemskt! Jag säger som redan sagts, ta inte på dig ansvaret du vet inte är ditt! Du ska inte behöva stressa sönder på grund av detta! Psykoterapeut låter som en bra idé och även medryttare. Framförallt behöver väl resten av familjen inse hur du mår. Det är inte rätt att skylla på sitt barn, stå på dig och lycka till! Hoppas verkligen att det här reder upp sig!

Usch vad ledsen jag blir av ditt inlägg då jag känner igen mig för i höstas hade en stor kris jag med.
Du har fått många tips och råd av många kloka människor här.
Önskar att de löser sig för dig så fort som möjligt.

usch känner igen det där med att hel plötsligt få en häst till på sig. Min syster gjorde lika dant med håjt. När hon tröttnade fick jag ta hand om honom och försöka rida iordning honom (hon lät han göra exakt som han ville, så nu stegrar han så fort han inte vill gå på ett visst ställe..)

Dessutom har jag ambra som ska ridas och så + linnea som är pensionär sen 4-5 år tillbaka.

och skolan + 2 jobb.

som tur va har min syster flyttat och jag sköter hästarna själv så nu gör jag som jag själv vill,men ibland funderar jag på att sälja..

Detta kanske inte hjälpte precis men jag hoppas att någon i din familj vaknar och fattar att de inte bara kan kasta över hästen så på dig…

Tack så jättemycket allihopa!

jag har börjat gå upp lite smått i vikt igen och väntar på samtal från sjukhuset…läkaern ringde i fredags men jag va inte hemma o så gick han på semester så är gött nervös för han skulle inte ringa om det såg bra ut  

Hästarna går och slöar i hagen nu tog min lillkille på promenad igår och han va jätteglad, min stora tjej tog jag in och rykta och pyssla om dock red jag inte vi träna lite lydnad och sånt bara! När jag va klar fick jag dock jättedåligt samvete för Doria stod i hagen och väntade på sin tur men jag bet ihop och gick därifrån!!

Har sjukt dåligt samvete… Min mormor soom jag rök ihop med förra helgen ringde och bjöd MIG och MAMMA på fika idag, undra varför? Hon har inte pratat med mig sen vi bråka

Gå till nån ovh prata….jo de skulle kanske vara smart men jag är en sån där som helst bär allt själv har jättesvårt att prata ut,

Pratade med pappa igår innan han åkte igen och han lyssna visst men kunde inte göra nåt utan "Vi tar de när jag kommer hem till helgen"

Har tänkt ta tjuren i hornen och ställa mamma mot väggen angående hästen! Frågan är bara hur..

#16: Låt det vara tills hon går på dig och frågar varför du inte gör hennes jobb med hennes häst. Då kan du lugnt men bestämt tala om att du varken orkar eller vill sköta något som hon är skyldig att ta hand om.

När får du nu besked från läkaren? Någon annan måste ju kunna tala om vad de kommit fram till, det kan ju inte vänta medan en viss doktor är på semester heller?

Jag skulle inte heller vilja "tala ut" med något slags psykolog eller liknande, jag får frysningar på ryggen vid tanken. Om det känns så jobbigt så är det kanske

ingen bra lösning, det är ju meningen att det ska hjälpa.

#16

Det är bra att du pratar med din pappa, men ta ändå kontakt med en professionell terapeut. (min erfarenhet är att psykoterapeuter hjälper mer än psykologer). Jag har också svårt att prata, brukar mest fnissa nervös och låtsas att allt är bra.. (har ''leende depression'') Däremot kan jag skriva ner mina tankar. Får jag en dålig stund kan jag skriva ett mail till in terapeut med vad jag tänker utan att bry mig om hur det ser ut och låter.. senare tar hon upp det aså klart men hon brukar veta hur hon ska få mig att prata, om hon bara vet att något hänt. Det är jäkligt skönt.

Även jag ''bär allt själv''.. tänker att det finns andra som har det värre, och egentligen är det ju inte så illa för mig, dessutom är jag ju 'stark' så jag ska klara det osv osv.. Det håller inte i längden, och det är väldigt skönt att faktiskt få hjälp. :)

Så försök att bortse från det och be om ett samtal på vårdcentralen. Du kan ta med det  du skrivit här, får du inte fram något när du är där så har du det nerskrivet.

Bra att du lät bli Doria, hon klarar sig utmärkt utan att bli ompysslad och tränad. Se det som ett sommarlov för henne ;)

17# Joo, jag borde kanske vänta ut henne! Det har du rätt i, Tack!

Jag ringde upp i fredags och fick då klart för mig att ringa tillbaka idag (måndag) vilket jag gjorde men hon kunde inte ge mig nåt svar utan skulle höra av sig…? Känns inte bra

Det som känns jobbigast är att Doria i sig är en jättetrevlig häst och så men måste ridas till och jag orkar inte, vill inte helt enkelt! Tiden finns inte :/ hade vart lättare om jag inte tyckte hon va så go

#19 Men varför måste hon ridas? Det ligger ju inte i hennes intresse att bli ridhäst, det är vad vi människor vill. Men hästarna själva har inget instinktivt behov av att lära sig att bära runt på människor, de behöver mat, kompisar och möjlighet att röra sig fritt i hagen. De kan naturligtvis tycka om att arbeta, men det är inget de behöver på det sättet utan det är något vi vill ha dem till.

Så känn inte att du är elak för att du inte rider henne :)

20# Jo det är klart… Men dom andra får ju komma ut och röra på sig "/ Och Doria älskar verkligen att arbeta hon är så glad och det är full fart hela tiden på henne… Jättego och hade jag velat ha en häst till hade hon vart toppen men jag har inte tid och ork till en häst till:( Har vaninnigt dåligt samvete…

Nu känner jag att även jag måste komma med några bokstäver till dig här Jackie, för nu känner jag att jag har något jag vill säga..

Det dårliga samvitet är inte ditt att bära! Det är inte din börda! Det är din mammas dårliga samvit som du går och bär på nu! å som Zabbio säger, så länge Doria får komma ut, får mat, vatten och ren box, då har du fyllt din skyldighet mot hon!
Ridning och arbete är faktisk din mammas plikt sedan det är hennes häst, och hon kan inte ens skulda på att hon inte är myndig!

Det är vad jag vill säga :)
Så gosa på Doria, och tyck hon är god och gullig, och låt din mamma få bära sitt dårliga samvit helt själv!