ja jag tycker att Nh kan hjälpa mycket . Iallafal med gräsätandet att få den och konsentrera sig på dig och villja va med dig från marken och sen brukar de lösa sig mer ridningen också. Får då konsentrerar den sig på dig blir mer lyhörd och intreserad av dig.

Om den buffar är de också NH som rekomenderas för att den är respektlös och NH hjälper att respektera dig som person. Och hjälper dig att komunisera med kropps språket lätter. och då kan du lättare få bort med grafsandet.

Om den skrapar med hoven är den inte så tålig eller så kiklas de om man borstar. Nh hjälper hästen bil tålamodig mm.

Och när den vägrar gå fram när man leder är ledaren ingen ledare hästen ocsäker. Eller är hästen domenant och vill inte lydda vilket är också brist på ledarskap.

NH är en bra start altså de sju lekarna.

NH.ifokus har bra artiklar och inlägg om deta =)

#1: Okej, tack för svaren.

Vara lugn och konsekvent hela tiden. Säga ifrån, lugnt men bestämt, varje gång hästen gör något man inte önskar, och berömma när hästen gör det man vill. Kroppspråk räcker långt när man säger ifrån, även rösten.

Om hästen äter gräs under ridturen, var lite fokuserad och släpp inte mer på tygeln än att hästen inte kommer åt gräset.  Om hästen ändå kommer åt, ta lugnt upp i ena tygeln och fortsätt rid.

Om hästen buffar, säg nej, gör dig stor och ''hotfull'' ifall ''nej'' inte räcker. Gå upp mot hästen om det behövs. Se till så att hästen har möjlighet att flytta sig undan dig. Om hästen reagerar kraftigt, hoppar bakåt eller kastar upp huvudet har du sagt ifrån för kraftigt, var mildare med kroppspråket nästa gång.

Nafs och bett tolererar inte jag. Väldigt sällan jag rkar ut för det också eftersom jag stoppar buiffning och liknande innan det blir nafs. Aggrwssiva bett smäller jag tillbaka på, det är ett anfall från hästens sida och det kan inte accepteras - för bådfe min och hästens skull. Naturligtvis funderar jag opckså på varför hästen ville anfalla från början och lägger min energi på att lösa det problemet och vinna tillbaka förtroendet för grundorsaken. (tex hästen bite för att den blivit rädd när jag kommit för snabbt mot den, jag bestraffar attacken för att det aldrig är en tillåten handling mot mig, punkt. Dessutom går det av reflex att försvara mig. Om hästen hinner undan kommer jag inte att gå efter den, det är inte lönt.  MEN jag funderar ut varför hästen bet och arbetar med att kunna närma mig hästen utan att skrämma den, tills jag kan komma fram till den normalt. Men i normalfallet visar hästen redan när jag börjar närma mig att den är orolig, och då svarar jag genom att komma försiktigare och undvika att hästen känner sig trängd och biter. Därför blir jag väldigt sällan biten eller sparkad - hästen behöver inte gå så långt i sina signaler för att visa att något är fel och bli respekterad för det.) Om hästen bits av lekfullhet, unghäst till exempel, använder jag kroppspråk och röst för att stoppa redan när hästen börjar fundera på att nafsa - det syns oftast väldigt tydligt att de är på bushumör. Sen försöker jag komma på något att jobba med så att hästen får annat att tänka på och ''leka'' genom, till exempel tömkörning, longering eller bara lek.

Jag hade ignorerat krafsande i stallgången. Hästen vill ha uppmärksamhet och är rastlös/otålig, oavsett vad man gör i det läget kommer det att uppmuntra mer krafsande eftersom hästen får uppmärksamhet. Eventuellt förebygger jag genom att ge hö när hästen är uppbunden eller att helt enkelt inte lämna hästen ''ensam'' (utan din direkta uppmärksamhet) i stallgången så att den får tråkigt.

Om hästen inte går fram när jag leder flyttar jag mig lite mer bakåt och driver med kroppspråket. En pisk kan hjälpa - att peta med, inte att slå med. Först flytta sig så att man är mer drivande, sen lägga pisken mjukt bakom hästen. Även röst. Ett annat sätt är att hålla ett konstant tyck i grimskaftet (ett lätt och lugnt, inte ett hårt, otåligt eller ryckigt) tills hästen tar ett steg framåt och ger sig själv eftergift. Brukar fungera bäst på ''istadiga'' hästar som bara sätter sig mot drivning och pisk. Osäkra hästar som inte helt vet vad man begär får hjälp av pisken och kroppspråket eftersom det är mer logiskt för dem. Men i det fallet hade jag använt långt grimskaft - ifall den osäkra hästen tar ett språng framåt ska den inte ryckas tillbaka av grimskaftet. Den gjorde ju rätt som kom framåt och lär snart inse av sig själv att den inte behöver studsa utan att vanlig skritt räcker långt. Så länge man är lugn och använder pisken rätt, dvs. Blir man irriterad och/eller slår så är det ju väldigt svårt för hästen att slapna av och våga gå framåt lugnt.

Det är hur jag hade gjort, men det finns lika många sätt som hästmänniskor. Jag tror varken på tvång eller NH, snarare på sunt förnuft, tålamod och att agera naturligt efterhand som man läser av hästen. Jag kan bli arg på en häst som protesterar eller envisas (framförallt om den är aggressiv), men jag utgår alltid från att hästen har en anledning att bete sig som den gör. Antingen för att den inte förstår, för att det gör ont, för att den är rädd eller så ser den ingen anledning att bry sig om mig. Är hästen oförstående måste jag vara tydlig och tålmodig, är den rädd måste jag inge förtroende och lugn, har den ont måste jag lösa det innan jag ber om något. Vil den helt enkelt inte måste jag motivera den genom mycket beröm och genom att kräva uppmärksamheten först och främst, och naturligtvis belöna den, innan jag ber hästen att anstränga sig för min skull.

Ta hjälp av någon kunnig som kan visa dig ett bra sätt att hantera hästen.