Har ju 2 Fjordingar här hemma, en som heter Juni på 7-8år och en som heter Stårsa på 4år nu i Juni.

Juni är tidigare felhanterad och har fått bestämt och därmed blivit en väldigt farlig häst då hon kastade av, skenade med vagnar, slet sig och sparkades m.m.
Juni gick under 1år inte att ridas av någon annan än mig, hon kastade direkt av den som red och var rent av farlig att rida. Hon är även inkörd hela 4ggr vi körde in henne 4e gången!
Juni är dessutom tidigare dömd till slakt av flera personer pga att hon var rent av farlig.
Men efter 4år av slit, svett, blod och tårar lyckades en 12årig tjej (jag) få till denna farliga häst till en nallebjörn. Idag är Juni 7-8 år och jag fyller 17år. Idag har jag fått höra (av dem som dömde ut henne till slakt) att dem är avundsjuka på Juni över hur hon blivit.
Idag rids Juni utan problem och utan någon som helst hjälp av en 3årig tjej (min lillasyster).
Junis beteende är skärpt så det heter duga, hon är en gud att rida till vad hon var förr.
När hon kom kunde hon inte hoppa, idag hoppar hon 110cm på träning och tävlas på 90cm.
Min älskling<3

Stårsa är en egenuppföd häst (vår första och antagligen sista egenuppfödda) som vi haft på gården alla dessa dagar och dessa 4år som hon levt.
Hon kördes in på egen hand av mig. Vet att man skall vara minst 3st vid enkörning av häst, men jag gjorde allt själv. Hon rids även in av mig nu.
Stårsa drar vagn/släde/maratinvagn/rokard som om hon inget annat gjort. Stårsa är en otrolig busunge men har ett hjärta av guld precis som Juni!

Det jag är så stolt över är hur jag på egen hand fick till en slakt utdömd och livsfarlig häst till nallebjörn och hur jag fått till en unghäst på knappt 4år att bli en gud att köra. Hon går som om inget annat gjort!

Idag körs båda i par tillsammans. Och dem går som om dem inget annat gjort!
Tror ni man är lite stolt eller? ='D
Jag älskar mina hästar!<3

Höger (kusken håll sett) är Juni och vänster är Stårsa =).
Med andra ord, hästn man ser helt är Stårsa och den andre är Juni!