serpentinövningar och volter vid varje dunk ist för halter.

Volter, flytta in och ut hästen från/i volten lite sidledes. :)

Förresten, borde inte stiglädren längas lite? Att få en hyfsad sits är ju a och o för att klara sig :) Så sitsträning! Är han intresserad kanske vändningar med kroppen på helt lång tygel kan vara en rolig övning? Det blir säkert lite lustit, men så kan han se hur hästen reagerar för vad han gör och känna det direkt. :)

(kunde inte se filmen tyvärr)

#1: Bra övningar, tack. :)

#2: Idag hade han problem att få till en hyfsad rund volt ens, så flytta  in och ut blir nog för avancerat. :)

Jo, tänkte inte på det då, men nu när jag tittade på bilderna kom jag på att stiglädren är lite korta.. :)

Vändningar med kroppen började vi med lite idag, var betydligt lättare att göra det än att svänga med repet för honom. Underlig, men det är jag glad för. :)

Har inte så många bra övningar, men måste bara säga att din pappa ser fruktansvärt söt ut i sin hjälm

Lycka till!

#4: Han har så stort huvud att han har svårt att hitta hjälm.. Så moppehjälm blir det tills vidare. :)

Kom på en sak, vad är lättast att lära sig rida i, en bomlös i "soffkuddemodell" (den på bilden) eller en flatback hoppsadel med rejäla stöd?

#6 Skulle jag vara tvungen att välja tror jag flatback är lite lättare att få balans i.

#6 En bomsadel, de bomlösa soffkuddarna brukar sätta en där man sitter sas.och det är oftast inte rätt.

Eller barbacka ;)

#8: Fast just den här bomlösa får man faktiskt väldigt lätt en bra sits i, man hamnar liksom rätt. Så det talar för den, men det som talar emot den är ju att det är lätt att hamna snett över hästen. Och är man inte van känner man ju inte det.

Medan flatbacken är lätt att hamna framåtlutad i, och ger inte så mycket hjälp för sitsen. Däremot är den stabil och man hamnar inte snett lika lätt.

Barbacka vore ultimat, men det vore helt omöjligt att få honom att sätta sig barbacka på en häst, han är ändå en 50 år gammal nybörjare. :)

#9 Det är ditt jobb att kolla så att han inte hamnar snett ;) Fast just den sadeln har jag väldigt dåliga erfarenheter av. men gissar att du är nöjd efterso du har den.

Äsch, min pappa är en 54 årig nyböjare som galopperar barbacka :P

#10: Jag gillar den väldigt mycket. :)

Problemet är väl att jag inte är den bästa ridläraren kanske.. Har lätt för att missa saker jag borde påpeka, och är dålig på att veta vad som är viktigast att påpeka och sånt.

Min pappa är rädd om livet. ;)
Och om jag var man skulle jag nog inte vilja rida barbacka på Storen, han har lite väl mycket manke man kan hamna på. :)

#11 Grundsitsen är viktigast; att sitta rakt över hästen, inte vika sig i sidan. Inte dra upp knäna utan få benen under sig.

Händer och hälar osv kan man påpeka emellanåt, men det brukar lösa sg ganska bra självt. Man börjar med att rumpan är rätt, sen rygg/bröstkorg. Det är ryttarens grund. Sen får man utgå från det, ta låren, axlarna, knäna, armbågen, hälarna, händerna. Rätta upp människan från basen, så att säga :)

När basen är vettig, kan man lägga lite mer energi på själva hjälperna, men att ge en hjälp från en dålig sits gör ju att hjälpen inte når fram riktigt som det är tänkt. ;)

Ställ dig bakom för att se om han sitter mitt över hästen, och försök se om han viker sig i ena sidan. Speciellt i volten brukar jag vika mig på vänster sida ;)

När han skrittar på volt runt dig ska du inte se hans ytter axel, då har han förvridit sig.

Sån't tjatar min ridlärare fortfarande om för mig.

Kanske ska se om han vågar rida utan stigbyglar nästa vecka, det vore ju bra för att slappna av i benen om inte annat, och då kan han heller inte hamna snett så enkelt.

Men tack så jättemycket för hjälpen, är bra att veta vad man ska fokusera på, vad som är viktigast liksom.

Då blir planen för nästa veckas ridning lite sitsträning. Vill dock inte longera, men det borde väl gå bra på fyrkantspåret?
Vill också ge honom insikten att det går lika bra att styra, stanna och sånt genom sitsen och skänklarna istället för att använda repet. Tänkte göra det genom att låta honom rida med armarna rakt ut och träna på att svänga och stanna så. Vill gärna att han lär sig det redan i början. Lite därför han får rida med repgrimma också. :)

Klart att det går på fyrkantsspåret, fast det är oftast lättare för hästen på böjt spår (med eller utan longering) eftersom de i naturen sällan är helt rakstälda ;) Och så är det lättare för ryttaren som kan tänka lika dant så länge han vill och inte bli avbruten av att det kommer ett hörn och han måste svänga. ;)

Att ha armarna rakt ut eller att ha långa tyglar (som är för långa att ta i) är ju precis lika vettigt :)Det är ju bra om han lär sig hur han påverkar hästen.

Du kan ju rida övningarna själv först och försöka lägga märke till allt du gör ''omedvetet'' när du ska styra hästen.. lägger till knäet till exempel. Så blir det lättare att hjälpa till om det inte går perfekt för honom :)

Vet inte hur din fars intresse uttrycker sig, men jag kör rent av nästan bara kroppskännedom för vuxna nybörjare som har intresse utav annat än ponny-åkning, lika bra man får lära sig rätt ifrån början ;) Och ska man få sitta på mina pållar så är det bäst man gör rätt

Så jag är inne på Zabbio's linje; att träna på att sitta avslappant, följsamt rakt, träna på att känna vad hästen gör, att följa med hästen i rörelsen. Och sedan vartefter lära sig (jag tänker att man leker och provar sig fram, jag ger instruktioner om att "prova att göra blahblahblah med din kropp, vad gör hästen?") svänga med kropp genom att introducera vridning utav ryggrad och axlar, spänna olika muskelgrupper/kedjor för att få halt osv.

Jag tror mkt på redskap så som tunnorna, då får man ett mål att fästa sig på, så bomar att rida över/mellan och mer tunnor/konor att svänga runt skulle jag fortsätta med.

Jag är även inne på att bomsadel är klart bättre. Ska bomlöst fungera måste ryttaren ha mer kroppskännedom och bålstabilitet.

Bra att tänka på när man instruerar andra: Säg aldrig vad de INTE ska göra, då tänker hjärnan på vad man inte ska göra och man faller lättare tillbaka till att göra det. Det är klart lättare att få instruktioner om vad man ska göra. Tex "sväng inte så mkt innåt" vs "sväng mer utåt" eller för att göra mer utav en instruktion och inte bara underligt svammel som inte säger så mkt för icke insatt; "vrid dig på ryggraden mer till höger (titta dit du ska) och lägg lite mer vikt på den sidan/det sittbenet".

I traven rekommenderas lättridnings träning och inte trava långa sträckor i början, det är inte lätt att som vuxen lära sig lättridning och samtidigt svänga runt hästen.

Jag hittade kul bild på när jag instruerar min far (som sitter på 4 årig frieser, bra med oskolad unghäst och nybörjar-pappa, haha.) som tränar på att stå upp i skritten eftersom lättridningen var svår.

#15: Tack för tipsen. :)

Känns som jag kommer lära mig mycket på det här ju, måste tänka på så mycket saker som man själv gör automatiskt. :)

Jag tror ochså redskap är bra, tycker själv det är mycket lättare så.

När han ska lära sig trava hade jag tänkt att vi ska rida ut tillsammans, blir nog lättare att hitta takten på en lång raksträcka och då behöver han inte bry sig om att svänga eller sånt.

Jag ger ett boktips  Ett med hästen & Centrerad ridning av Sally Swift. Finns på välsorterade bibliotek och snart i en bokhandel nära dig

Tyvärr är jag ingen duktig ryttare, men som vuxen nybörjare kan jag berätta hur det var för mig.

Om man bortser från ponnyridning på Skansen, var det först som vuxen som jag fick pröva på att rida. Det var kul, och jag började på ridskola, men då var det inte riktigt lika roligt längre. Jag brukade säga att jag tyckte att det var kul att rida, utom när jag gjorde det. Jag såg fram mot nästa lektion, men väl i sadeln påmindes jag om livets förgänglighet och tyckte att allt var kaotiskt. Dessutom gillade jag inte att bli uppmanad att använda spö, när det var uppenbart att det var jag som inte gav rätt hjälp, inte hästen som vägrade.

Då jag nästan alltid har haft oregelbundna arbetstider, har också ridningen blivit sporadisk. Jag har blandat turridning på islandshäst med privatlektioner på stor häst och några ridresor utomlands.

Det jag hade litet svårt för i början vara att förstå att tyglarna inte är som ett cykelstyre. Det var fantastiskt första gången jag fick hästen att svänga bara genom att själv titta åt det hållet. Det är alltså mitt första råd: Lär din far från början hur små hjälper som behövs, när allt fungerar.

Att öva trav på raksträcka tycker jag är väldigt bra. Jag hade mycket svårt i början att trava och svänga samtidigt; då körde det ihop sig. ;)

Att rida barbacka tycker jag också låter bra. Tyvärr har jag bara fåt pröva det någon enstaka gång. Jag skulle gärna ha gjort det mer just för balansen. Däremot kan jag inte påstå att det har varit bekvämt. Självklart beror det på hur vig och tränad din far är; människor är olika, men åldern i sig är knappast ett hinder.

Om du longerar, kan han göra olika balansövningar. Rida utan att hålla i vare sig tyglar eller sadel, ta på svansroten med först ena handen och sedan den andra etc. En ridlärare lät mig rotera ett helt varv åt vardera hållet medan jag red. Det finns mycket man kan göra.

Lycka till!

#18: Kul att höra dina erfarenheter. :)

Ridskola är inte alls aktuellt för min pappa, han vill inte det, och jag vill inte att han lär sig den sortens ridning.
Och spö är inget jag rider med, men däremot carrot stick ska han få lära sig använda snart, för den är till stor hjälp.

Jag vill ju få honom att förstå redan från början att hästen faktiskt känner väldigt små rörelser. Förklarade igår att han skulle andas ut och bli tung när han ville göra halt. Han förstod inte hur hästen kunde känna det, men fick honom att inse att såklart hästen känner sånt, för skulle någon sitta på pappas rygg och andas ut och göra sig tung skulle han känna det. Att han underskattar hästen lite. :)

Longera är dock inget jag vill göra. Absolut inget hästen har något intresse av, vill gärna att båda ska ha roligt. :)

Men tack, du påminde mig om alla balansövningar man gjorde på ridskolan som liten! :)

Tur han har chansen att lära sig på världens bästa nybörjarhäst. :)

#19 Bara kul att få berätta. Lustigt nog hittade jag i går ett kuvert med gamla bilder, och där var några från första gången jag red, så jag hade redan detta i tankarna. :)

Det tar nog litet tid att förstå hur känslig en häst är. För mig var det en tankeställare, när en ridlärare påpekade att även en häst kan känna en fluga. Jag avundas din far litet, som får lära sig på detta sätt.

Till sist en fråga: Vad är en "carrot stick"?

#20: Alltid kul att hitta gamla bilder. :)

En carrot stick är ett hjälpmedel man använder inom PNH (Parelli natural horsemanship), som en förlängd arm typ. Är en hård plastpinne med en smalt rep längst ut. Jag använder det till det mesta, just i ridningen mycket för att visa riktning, lägga tryck som hästen ska gå undan för, ja, det mesta egentligen. :)

duktiga pappa! =)

på med andra skor bara om han är rädd om livet. ;)

#22: Han hade stövlar på sig först, men de var för breda för stigbyglarna.. :)

Bästa sättet att komma bort ifrån "klamra sig fast"-känslan för vuxna är faktiskt att de rider utan stigbyglar (om man håller sig enbart till skritt i början då…). Det är svårt att hitta en bra balans där ryggkotorna i ryttarens rygg "staplas på varandra" om man samtidigt tar lite spärn i stigbyglarna. Sedan tycker jag ni ska ut i skogen! Där är bästa stället att träna balans och samspel med hästen. Där blir man som ryttare tvungen att se var man rider och blir inte lika självfokuserad.

Härligt att kunna dela sin passion med sin far :-)!!!