Oj du har verkligen testat allt =) Hmm tänkte först föreslå att ha en så kallad ledhäst men såg sen att du her testat det redan, dock är jag intresserad av hur ni har använt den andra hästen när din häst har stannat, exempelvis: Har den hästen bara fått gå vidare? Stannat med din häst och väntat på att din häst ska gå vidare först?… Hästar är ju trots allt flockdjur (även om de är morsgrisar ;) )och man kan ju utnyttja det lite om man har möjlighet =) (har ridit in en del hästar och sj varit den som ridit ledhästen så jag har synvinkel från båda sidor, därmed mer se om det kanske jag kunde ge råd om som kanske skulle kunna få er unghäst/ledhäst samarbete att fungera bättre)

Annars tycker jag att du gör helt rätt, en del hästar har en sådan spärr och det behöver inte just vara nyinridna unghästar, att vänta ut dem fungerar, ibland kan de behöva en liten push men det känner man av själv =) Lycka till!

Jag tänkte att det antagligen ät lättare att leda honom framåt, men man vill ju itne attdu ska hoppa av så han "vinner". Så funderar på om du inte har någon som kan följa med dig och gå vid sidan som kan leda honom medan du sitter på en bit när han blir tvär?

#1 Finns säkert bra tricks som jag inte testat, därför jag frågar efter fler ideér ;)

Vi har kört med att den andra hästen stannat och väntar en bit bort, eller hästar som passerat och gått iväg på egen ridtur, han har inte varit särskilt intresserad utav någedera, men det hjälper lite grand. Gäller bara att det är välriden/stark individ, har hänt att fel hästar som inte är så mkt ledare istället börjar göra som min gris och står och tjurar istället :P

Jag kör idag på att vänta ut honom den bit där han tjurar och så rider jag tillbaka samma sträcka igen, då är det ett par mindre stop, rider om sträckan igen och då är det inga stop alls och jag kan ge mig iväg på min ridtur. Jag känner däremot att det är tveksamt till om det blir mindre antal stopp till nästa gång jag rider ut.

Frågar jag efter ideér ifrån de i mitt stall så har jag mest fått höra att gå på honom med spöet, vilket heller inte fungerat så bra, han blir mer tvär. Nu avbryter jag pga feghet innan det hinner exaltera allt för mkt, men han har sådant temprament att han är på väg att börja bocka emot mig eller resa sig om jag fortsätter försöka att bara slå honom med spöet, och chansen att jag sitter kvar då känns inte allt för stor, så jag ser det som att han då bara kommer lära sig en dålig ovana. Funderar även på vad för förhållande jag kommer få till min häst om jag tar till våld när vi får ledarskapsbekymer.
Jag har inte problem att slå honom med en soppkvast ifrån marken iofs när han inte beteér sig (han är så gott som nappflaskematad och är riktigt tuff med gränser ibland), där har jag honom redan med mig mkt mer. Uppsuttet däremot så är han lite tveksamare till all inverkan, jag måste jobba mkt mer för att det ska vara kul och han ska vilja vara med och jobba.

gör han samma sak om ngn annan sitter på honom? hur lång tid brukar det ta när du väntar ut honom tills han går?

#2 Jag känner så med, att hoppar jag av så får han matte som han känner sig säker med tillbaka och han kommer fortsätta att tveka att lyda när jag sitter uppepå.

Någon som leder skulle nog fungera bra (min syster som inte ridit på mkt länge har fått rida ut på honom med mig brevid och då följer han min ledning). Jag har haft med min odominanta syster eller ohästvana mor på marken, vilket inte gått så bra, han går inte fram för dem eftersom de är osäkra i sina kroppsspråk, får jag med mig någon tuffare i sin utstålning så skulle han nog gå mkt väl.

#4 Den enda som suttit på honom föruttom mig är min syster som inte ridit på väldigt längeoch är så gott som nybörjare. Gick jag inte in och inverkade ifrån marken så gjorde han detsamma med henne.

Har funderat att slänga upp någon som är känd för att ta fajten och inte fegar ur för att han reser sig, men vet samtidigt inte riktigt om det är rätt metod igentligen?

Samanlagt brukar det nog ta en max fem minuter med alla stop, är en sträcka på omkring 150 som han stannar upprepat på.

kan vara intressant att se om han gör samma sak för någon annan ryttare. det är ju faktiskt inte säkert. om du blir osäker och spänner dig så känner han ju det, en annan ryttare har ju inte de "förutfattade meningarna" om honom som du har. hade jag varit i din situation hade jag faktiskt låtit någon annan prova, går allt bara rätt till så förlorar du väl inget på det vad jag kan se.

så det är alltid på samma ställe som han stannar? vad händer om du rider på ngt annat håll då?

Usch! Jag känner igen mig i det där, vääldigt mycket. Brimad var helt överjävlig att lära ridas i skogen, själv.
Nu var han iofs 6,½ år när jag köpte honom och han hade aldrig vistats i en skog innan, så jag förstod att det antagligen skulle bli svårt att lära honom, men det var minsann extremt mycket svårare än jag trodde ;)
Det tog ungefär 6 månader innan vi kunde rida en runda utan någon protest. Innan dess kunde en tur i skogen ta allt ifrån 30 minuter till 3 timmar. Det var hemskt.
Brimad körde alla möjliga varianter, ibland stannade han bara och där blev han ståendes, ibland kunde han helt plötsligt få för sig att tvärvända och gå hem, ibland backade(!!!) han hela vägen hem, ibland stod han på stället och bockade. I början testade jag metoden att vara snäll, vänta ut honom, men det ledde ingen vart, så det var bara till att gå på honom, problemet är väl bara att blir man sur på Brimad blir han sur tillbaka, han började resa sig, så ibland så blev jag så rädd så jag hoppade av och antingen gick rundan men honom, och sedan hoppade jag upp hemma vid stallet igen och red rundan, och ibland kunde han stanna igen, så ibland fick jag hoppa av igen, gå rundan och hoppa upp hemma vid stallet igen och sedan ut i skogen igen, tills att han gav sig och kunde gå en hel runda och detta kunde ta några timmar. Eller så hoppade jag av och gick en bit och sedan hoppade upp och red vidare, och det var inga problem att sedan fortsätta rida, för det var alltid på SAMMA ställe han började krånga, VARJE gång! När man väl hade kommit förbi där, så traskade han på som ingenting.
Så till sist så var jag på honom, INNAN vi kom dit, så han förstod att det inte var lönt för honom att stanna för det skulle bara leda till bråk.
Och till sist så släppte det, för jag lät honom ALDRIG vinna, så jag antar att han tröttnade till sist ;)
Men det var en jobbig period. Idag har han tendenser, jag känner att han börjar kråma sig, men då är det bara till att höja rösten så går han.

Jag förstår att det självklart inte hjälper med att ha en ledhäst till hjälp, det kräver en väldigt säker häst med en väldigt säker ryttare oftast (ledhästen då och ingen av dem ska vara rädd för att ta första steget så att säga), det kan öka ens chanser men att det kan funka. Det är finns ingen quickfix med sådana här grejer, det krävs ju mycket arbete och villighet från din sida (och det har du).

Jag tycker att lisette drog upp en superbra idé, att sätta upp en självsäker och van ryttare som aldrig suttit på honom innan kan funka! Dock tycker jag att det är viktigt att h*n får testa själv med att få fram hästen när han stannar (utan pisk då det finns en risk för att själva ridupplevelsen kan förstöras, framförallt hos en unghäst) utan att du leder. Min tjejkompis mamma ringde mig alltid mig då hennes hästar började klydda med sina nya medryttare, jag hade ridit dem en del innan. De var fd galoppörer så medryttarna hade oftast endast ridit på ridskola och hade därmed ingen erfarenhet av att rida om hästar, därför blev hästarna också pressade för mycket som också ledde till mycket protest från hästarnas sida. Den ena hade en sådan spärr som din häst just en bit innan ridhuset, dock stannade han inte lika nära hemmet med mig som han gjorde med sin medryttare. Jag hade ingen pisk med mig just för att jag tyckte inte att han behövde bara få fram budskapet "det enda jag vill är att du ska gå framåt" istället för "går du inte fram så får du stryck". Jag klämmer en del med mina ben plus att jag använder rösten väldigt mkt när det gäller sådant här, jag skricker inte utan det är mest som sträng lite mörkare men när han gick fram även om det bara var ett steg så fick han mkt beröm. Efter 5 min gick han fram (dock efter en del stegrande och vändande) och det gick bra. Nu säger jag inte att det kommer att gå över så snbbt för dig just för att det är en unghäst, det viktiga är att du inte ger honom fel budskap och att ridningen ska vara en trevlig upplevelse =)

Har du provat att rida en annan runda eller helt enkelt rida andra hållet på rundan om det går?? Ibland kan variation hjälpa till lite =)

#7 Måste hitta någon som är tuff men inte har ideén att bara ge spö när han inte beteér sig att slänga upp. Inte det lättaste men jag är på span, frågar man de som jag tycker är självsäkrare hur de skulle göra så låter det mkt på med spöet bara :(

Det är alltid på samma ställe, vi har tre färdriktnignar att gå ifrån hemmet (annars blir det att gå på odlad åker, så inte så mkt till annat val) och blir stop ungefär lika långt åt alla håll, ungefär lika lång sträcka som han inte vill gå och sedan släpper det.

#8 Min är rätt mild än så länge, så än är det inte särskilt farligt. Men jag är ju rädd för att jag kanske är för snäll och att han lär sig göra det värre. Än så länge så kan jag när som helst välja att avbryta en fajt och bara stå stilla, är tur det för jag sitter inte så väldigt stadigt…
NYfiken på exakt vad du gjorde innan det att han stannade? Min pålle går och tappar drivning sakta men säkert och sedan tar drivnignen slut och han stänger bara av för inverkan, försöker jag tvinga honom så blir det backning och tvnigar jag mer så blri det ej fajt. Min går ju inte upp i varv, utan snarare ner, haha, han är en slö jäkel.

#9 Letar efter annan person som inte bara verkar ha attityden att på med spöet, har visat sig att alla jag tänkt sköter sig själva med självförtroende har tyckt att man bara ska på med spöet, så gått trögt på den biten. Du råkar inte bo åt stockholms hållet till..? ;)

Min pålle väljer att inte ta framåtdrivande skänkel, röst eller spö (jag använder normalt sett spöet mkt för att peta/knacka för att förstärka skänkel eftersom han har haft stora problem med att det är som tuggummi under benen) för framåt, utan ber jag om framåt får jag bakåt. Sitter jag och upprepar framåt, så fortsätter han att backa eller stänger av helt, blir jag barskare med skänkel (och istället för omkramning utav skänkel ger spark) eller spö (inte petar längre utan klipper till) så ger han igen med att sparka bakut eller börjar att resa sig (feg som jag är avbryter jag då).
Jag känner att jag inte kommer åt honom i de lägena (och funderar på om han lärt sig att hotar man matte så kommer man undan ); förslag på vad man kan göra?
Mitt mellanting mellan passivt vänta ut tills han "känns klar" och tar skänkel framåt igen och att banka till honom med ponny-skänkel är att nöta snäll-skänkel om och om igen tills han gör rätt och ge beröm (han är sucker för beröm som tur är), men då får jag bara ett steg i taget, så blir hemskt långdraget, går klart snabbare rent tidmässigt sett för irriterad matte att bara vänta ut honom stillaståendes.

Vi har bara tre vägar ut ifrån hemmet (omringat utav sådda åkrar), så blir tyvärr inte så mkt att variera mellan.

Jag tänker lite som så att även om jag rider ut med andra hästar som sällskap eller har någon med mig på marken och det blir lättare med dem, så löser det ju inte problemet som är emellan mig och hästen. Jag ser det som ett ledarskapsproblem, det är något som jag måste ändra på i vad jag gör, annars kommer han kanske börja göra det igen eller hitta något annat att börja bråka med mig om.

Vilket novell-skrivande det blir nu

#10 Så fort jag känner att han börjar kråma så skäller jag, samt driver och visar att det inte är lönt att ens försöka stanna eller hitta på skit. Han är ju väääldigt känslig, så det brukar räcka med att jag höjer rösten och ber honom gå, så slutar han att kråma. Man måste ha ett mellanläge på honom, för bli jag för sur och han tycker jag är på honom för mycket så kan han mycket väl få för sig att stanna eller hitta på något annat skit av den anledningen.
Han tycker lite för mycket om saker och ting, det ska gärna göras på hans villkor, annars blir han lack och då är det inte kul, för han vet mycket väl om att han är stoor också, klipsk häst ;) Men när han vet att matte inte ger sig, är han lika snäll som han är stoor!

Jag har ju inget ridsällskap vanligtvis, men när han var inne i sin värsta period och jag visste att en liten runda på 30 min, mycket väl kunde ta 2-3 timmar, vilket jag absolut inte hade lust till, så släpade jag med syster på Japp, och då var han en ängel, inga tendenser alls!

Funkar det om du väntar ut honom? Eller du måste vara på honom för att få honom att gå?
Att vänta ut, tycker jag väl är mest humant, och säkrast. Tyvärr funkade det inte vidare bra på Brimad.

hva jag gjorde med min unghäst var och  ta på  honom trenset och  så  gikk  jag en tur med han tilsamman med en annan vi  bare gikk fra stallen och  opp  i  skogen

dette gjorde vi  2 ganger i  veckan efter det red vi  ut til samman på  vegen hemm satte jag min unge häst först så  han kunne lede veien hemm sen red jag ut halve vegen alene och  sen red jag hele vegen selv

de trenger och  trenes fra bakken i  noen vecker så  de kan stole på  rytter ner de går med denne unge hästen

så  for och  slippe och  sette hästen i  den sitvasjonen at  de bråker er det bettre och  ta det lungt ved leding

#12 Måste skratta, vi har näääästan samma problem, men med hästar som är vääääldigt olika.
Tjockis går ju på snållågan hela tiden, han blåser inte upp sig eller något utan han bara tappar drivning och stannar. Han stänger av emot mig i de här lägerna och går knappt att kontakta alls.

Jag tycker det funkar bra att vänta ut honom för stunden (jag gör som så att jag väntar ut och rider igenom den sträcka där han stannar, sedan rider jag om den till det att han går den helt utan att stanna, brukar ta tre försök), men jag upplever det inte som att han stannar mindre (eller mer) på längre sikt.
Jag känner av att han är klar att gå framåt ifrån väntandet, att han blir kontaktbar för hjälper igen och då fungerar skänkel igen utan problem. Men det är alltså flera gånger jag får gå små bitar, vänta och sedan ge framåtdrivande hjälp igen och så rider jag om sträckan där han stannar. Så blir lite pyssel.

Min slöa lilla häst som har svårt för att gå framåt tänker hellre uppåt för drivande skänkel än framåt. Jag har mkt lättare att be om Högre galopp och högre knälyft i traven än att ta ut steget/språnget, har varit jätte segt med att få honom till det!

#13 Min häst har inga problem när jag är ifrån marken, jag går promenader och tömkör honom på samma turer utan problem.

Jag vill inte undvika problemet uppsuttet genom att sitta av, tycker att han ska lära sig att gå fram överallt, frågan är bara hur man bäst lär honom det?

#11 Jag måste först säga att jag gillar din inställning väldigt mycket, du har en bred sådan vilket ger dig en stor chans till att lyckas med ditt och din hästs spärr. Du har helt rätt i att en ledhäst eller en ledare inte hjälper problemet helt, då det ofta bara får spärren att försvinna när man rider med sällskap eller har ledare. Att sitta av för att undvika bråk tycker jag att du gör helt rätt i att avstå från (kommer säkert bli en del kommentarer om detta) =)

Tyvärr bor jag i Malmö så det är en bit ifrån xD Jag hoppas att det finns någon bra som du kan hitta dock tror jag inte att det hade löst hela problemet då jag tror att du har börjat förvänta dig att han ska stanna på sina ställen, därmed också börjat tvivla lite på din egen förmåga som ryttare. Så det första jag tycker att du ska göra är att försöka bli av med den inbakade spärren som du har fått, därmed också få möjligheten till att ändra inställning (jag menar absolut inget illa med detta, och jag har ingen aning om detta är helt sant, jag bara tolkar det lite så, så du får rätta mig om jag har fel). Hästar känner av våra känslor mycket bättre än vi kan tro ibland, så börja intala dig själv inför varje ridtur att den ska vara utan stopp, försök att tro på det också =) Du kan ha helt rätt i att din pålle tror att han kan komma undan med vad som helst för att du kan känna dig osäker på din egen kapacitet, vilket kan göra det svårare.

Jag vet att det kan vara läskigt att sitta på en stegrande häst, framförallt unghästar då de har en tendens att gå lite överstyr. Jag red in en 3-årig hingst en gång och han höll på att ramla över en gång när han stegrade (första gången vi var utanför paddocken och red), min kompis som följde med för att gå bredvid tyckte att det såg hemskt ut, som tur är hade jag pisk med mig som jag inte hade tänkt att ha med mig, jag tog och smällde pisken mellan öronen för att få honom att lägga tyngden framåt (hade jag inte gjort det så hade jag nog inte kunnat stå på mina ben idag) trots att jag inte är för att använda pisk på unghästar. Jag förstår att pisk, skänkel, röst etc inte alltid funkar på alla hästar och det är inte så kul när de backar heller (har varit med om att nästan ramla omkull vid ett sådant stunt också, dock nte samma häst xD jag har ridit för många problemhästar, dock tycker jag att det är kul med en utmaning).

Ett annat tips jag kan ge dig som jag fick lära mig av min gamla galoppridlärare (han har hållt på med hästar under hela sitt liv, är en gammal jockey och kan verkligen hästar) det är att distrahera hästen, hålla den sysselsatt hela tiden genom att exempelvis: pilla i mun (med bettet då som när man sitter och arbetar), klämma med benen, prata om hur din dag har varit (eller om allt möjligt för den delen)… Allt för att få honom att fokusera på dig istället för när han ska stanna, allt för att du ska ha något annat att tänka på istället för när han ska stanna. Var inte helt rädd när det gäller att säga till din häst, det kan göra saker värre ibland. Anvämd en halsring som du kan ta tag i om han börjar klydda, just för att du ska ha bättre balans, kläm med knäna vilket också kan ge dig en större chans att sitta kvar om han gör något, glöm inte att vara rak i ryggen och lägg tyngden i gumpen, tryck ner din vikt i sadeln om han gör något precis som rodeoryttarna ;)

Har glömt att säga, ett tips när hästen backar: Många har tendens att dra i tyglarna lite när hästen backar, skjut fram händerna som om du bjuder honom framåt!

Glöm inte att du måste arbeta med ditt självförtroende för att klara detta, tro på dig själv för jag gör garanterat det! =) Hoppas än en gång att detta extremt långa meddelande kan hjälpa dig och jag hjälper gärna till med mer om jag kan. Kan dock vara lite svårt när man inte känner hästen och kan se lite vad det är som kan ligga i gunden till spärren, tror dock inte att det är något allvarligt (skulle mest gissa på att det har varit att han har stannat pga osäkerhet, sen för att testa och nu för att han kan =/)

Lycka till! Sorry för den långa romanen xD

Han vinner inte om du hoppar av när han inte vill framåt.

Hans mål: inte gå framåt.

Ditt svar: leda honom så att han går framåt.

Om du gör det från ryggen eller marken spelar mindre roll, hans avsikt är ju att gå hem, inte att få av dig. Möjligtvis håller problemet i sig och du får hoppa av ett tag, toligen är han faktiskt rädd/nervös (hästar gör inte saker bara för att djävlas, det kan bli en ovana men från början hade han en anledning. Troligen att hanblev rädd/orolig. Att stanna gav någon belöning, tex att han inte kom närmre det obehagliga, och därför fortsatte det) och då kan det ju ta ett tag innan han lär sig att det inte är farligt och vågar gå utan ditt stöd bredvid honom.  Men i längden vinner du eftersom han lär sig att lita på att du tar hand om honom, och han kommer inte ifrån ''att gå fram'' genom att stanna.

Nu läste jag bara #0, såg något om att stegra osv men har inte läst de andra svaren.. Om du välger att hoppa av så gör det innan han hoppar/bockar/stegrar för det kan vara försök att bli av med dig. Hoppar du av när han vill det, så har ju han ''vunnit'' eftersom det fungerade. Men står han bara stilla, eller backar icke-våldsamt, så är det inget försök att bli av med dig utan bara att undvika att gå framåt och då visar du bara din ledarförmåga genom att få fram honom utan våld eller tvång och med stöd - även om det betyder att du hoppar av.

Om han nu går fram när du leder honom, gör han inte det heller så vet jag inte riktigt hur du ska göra. Har aldrig haft problem av det slaget vid markarbete.

Jag har precis samma problem, ska försöka jobba med det i sommar. Använd graman om du är rädd att han ska stegra, så får han inte upp huvudet och kan resa sig.

Angående att använda spö, så kan det ju användas på olika sätt. En smisk på rumpan så fort han funderar på att backa, en smisk på bogen så fort han funderar på att kasta runt, som en markering av att "ditåt ska du inte". Om han sedan backar eller kastar runt ändå, så ska du inte fortsätta slå - det är bara precis i det ögonblick då han börjar göra fel som spöet kan göra nytta.

#16 Tackar för långt svar, ska ut och provas!

#17 Fast sitter jag av löser det fortfarande inte problemet uppsuttet? Han gillar ju att jag är på marken, då är han trygg och han vinner ju genom att få mig att hoppa av, då får han matte tillbaka att gömma sig bakom.

Min pålle har inte så mkt problemet att han vill gå hem (han vänder inte) som att han inte vill gå framåt.

Jag tror inte han gör det för att jävlas, utan för att han tar över ledarskapet och inte litar på mig uppsuttet så som ifrån marken. Hoppar jag av så lär jag honom aldrig att lita på mig uppsuttet, så långsiktigt så löser inte det problemet…

#19 Det ver så lite så =) Jag hoppas att det hjälpa till lite i alla fall =) Jag ska fråga om lite tips av min tjejkompis också, som har ridit in fler hästar en vad jag har, se om hon kan komma på fler nyttiga tips =D

Lycka till! Berätta sen om hur det gått =)

Har inte läst alla svar men min ponny är lite likadan.

När man rider med andra gör han inget men när jag började rida ut själv så kunde han få för sig att plötsligt vända helt om och börja trava hemåt.

Vad som händer är att han slänger sig åt höger (alltid åt höger) och då håller jag emot med vänstertygeln. Halsen böjs då ganska mycket men han vänder sig rätt på bara nån sekund. När vi sen står på rätt håll igen så är det bara att skänkla på, ibland ryggar han direkt och ibland går han en bit för att sen rygga. Jag bara håller om när han ryggar, när han sen börjar gå framåt så manar jag på i trav så slutar han fort att tänka på att vända.

Ibland hände det flera gånger per tur ibland bara en. Nu händer det ytterst sällan. Kan tillägga att jag aldrig ridit honom med spö och skulle inte få för mig att använda spö som straff (aldrig nånsin) eller pådrivning i det här fallet.

Kan bara säga att jag är så glad att min inte slänger sig och inte försöker gå hemmåt (han bara står stilla om inte jag gör något som gör honom förbannad), jag skulle aldrig sitta kvar

Idag så hade jag sällskap utav snäll välriden men väldigt vekflockmedlem som gick först. Jag utövade en övning med att tänka på annat (för att inte tänka på vart på vägen vi var, man går/kör typ en väg man känner väl i sitt huvud och tänker varje sluttning, tänker varje säng osv för att inte själv spänna sig där hästen brukar misbeté sig).
Pålle tänkte inte alls på att stanna eller bromsa, men försökte svänga av grusvägen upp på åkern (och det är ett stort roligt dike emellan, så vi klättrade runt lite men sedan gick det smärtfritt).

#22 Vad kul att höra att det gick smärtfritt och bra =) Vad bra att det funkar lite med att själv distrahera sig från spärren =D

#19 Jag håller inte med dig i det resonemanget. Anser inte att ridproblem måste lösas uppsuttet.

Exempelvis har jag själv hoppat av Crow när han visat att han är osäker vid något, tex en bro, ett vattendrag och på ett annat ställe där han ofta stannade (och där jag förut försökt tvinga fram honom och bara gjort allt värre). Numer går han fram överallt där han tidigare stannat, även vid det stället jag aldrig såg någon anledning tills hans första stopp. Derssutom stannar han mer sällan på nya saker också.

Hästen bryr sig inte om ifall du sitter på eller går på marken. De tänker inte så. De kan lära sig att ett visst beteende inte funkar på marken men funkar på ryggen och vise versa (om man sälv har olika reglar) men eftersom han inte är ute efter att få av dig är det ingen seger i sig. Däremotså följer ditt ledarskap med dig, inte medsadeln eller din placering. Han kanske behöver ditt stöd ett tag till, men så småningom har han kommit fram till att han kan lita på dig och på att den vägen inte är farlig. Och då har DU vunnit en STOR seger genom att hoppa av och visa att ''jag vet vad jag gör och jag ger dig trygghet genom att gå först''.

#24 Inte att alla ridproblem måste lösas uppsuttet. Men i detta fall. Eftersom problemet är att han inte har samma tillit till mig som han har ifrån marken. Genom att hoppa av i svåra situationer kommer jag vi (jag & hästen) ju aldrig utveckla samma förhållande som ifrån marken.

De flesta hästar jag håller på med bryr sig iallafall om skillnaden med uppsutten matte eller matte ifrån marken.

Skulle mitt ledarskap följa med mig överallt där jag befinner mig skulle han gå fram även uppsuttet, så ditt resonemang håller inte för mig.

#25 Gör som du vill, ditt resonemang håller inte för mina erfarenheter heller, så.. och jag har ju löst till synes exakt samma problem med min häst på det viset. :) En sträcka på ca 50 meter där han helt vägrade gå, stannade, om man lade press på började han backa, gick inte det var det småstuds och så vidare, vägrade gå fram. Först försökte jag ''slå'' fram honom, sen backa osv osv. Fick fram honom varje gång efter mycket om och men, men det blev bara tidigare och tidigare innan han började ''bråka'', och svårare att få fram honom. Sen tröttnade jag och ledde förbi honom. Tog väl ett par veckor innan han gick rakt förbi stället som om ingenting utan att jag hoppade av. (jämfört med att ha envisats från ryggen i ett halvår och bara gjort det värre)

Skulle kunna gå in mer på detalj var jag misstänker att skillnaderna i ditt ledarskap uppsuttet vs från marken ligger, men tror inte att du är intresserad och då blir det ju bara en massa missförstånd och tjafs. Det är nog ingen intresserad av :)

Men lycka till i alöla fall och hoppas du hittar en lösning som funkar för dig. :)

#26 hej då.

#27 Hejdå, ha det så gott. :)

jo du burde ha lärt med häst er det så  at ditt lederskap  startar ved hjelp  av trening fra bakken har du  inte et rett lederskap fra bakken för du  sitter opp  så  vill  hästen alldri föle at du  er noe leder ner du  rider.

jag hoppar av min häst han er ung och  vi  rider ut i  skogen och  noen ganger stannar han och  sier nei jag vill  hemm da hoppar jag tvert av och  leder honom en bit så  er vi  over det och  jag hoppar opp jag vill  inte sitte på  min häst och  sloss sen har jag startet och  bråke med han moste jag väre sikker på  at  jag vinner så  derfor vinner jag mycke mer på  och hoppa av och  gå  en bit med honom jag har fått hoppa av på  vegen hem med sen han ble redd for traktor som var parkert der jag hoppa av och  bare gikk före han forbi  och  da gikk han så  snelt.

min häst skal få  lära at  ner han er redd kan han stola på  meg han er bare 4 1/2 år så  ung

trena din häst mycke fra bakken så  kommer det etter värt

jag glemte och  si  at viss det er en ung häst du  har så hvem har ridet honom inn for deg elelr har du  gjort det selv?

det höres ut som kansje han burde bli  riden av noen annan en stund sen viss du  inte sitter bra i sadelen kan disse unge hästene finne på  mycke sen de föler din usikerhet.

och  jag får en fölese av at din häst inte fattar eller missoppfattar beskjeden av dine sjenkler.

sen du skriver at du  ofte moste kakka med spöet for och  få  honom frem verken du  eller hästen tenker frem hvem har ridet honom inn?

#29 Jag har tyvärr lite svårt att förså vad du skriver, du får korrigera mig om jag missförståt dig något nu.

Undrar hur du tänker att jag inte har rätt ledarskap på marken utan att ha sett vad jag gör?

Teoretiskt sett så är det för mig inget likamedtecken mellan ledarskap ifrån marken och uppsuttet ledarskap, alla hästar förstår inte att det är samma sak som gäller när man sitter på.

Min häst är ung och inte så världsvan, så när jag är på marken kan han ta skydd utav mig vid ledning och vid tömkörning kan jag trycka fram honom, för att det är jag som bestämer. Uppsuttet så måste han ta ledningen på ett annat sett.

Jag anser inte att du vinner mer på att hoppa av din häst när du är ute, hur ska han lära sig att lita på dig uppsuttet vid faror eller när han inte känner för det om du inte lär dig ta ledarskapet även uppsuttet?

#30

Det är jag som ridit in min häst.

Jag tror du feltolkar mina inlägg, jag är inte osäker. Jag gillar inte hästar som reser sig däremot, men min häst gör det heller inte om jag inte pressar honom felaktigt, det är hela tiden mitt val om jag vill pressa honom till det att han reser sig, jag oroar mig inte att han ska resa sig utav sig själv.

På vilket sett tror du att han missupfattar mina skänklar på det jag säger? För han vet vad skänkel framåt är.
Du har misstolkat mig ang spöet och framåtdrivningen, läs igen.

Nu tycker jag att ni ska sluta säga till att hon ska hoppa av sin häst om han börjar bråka! Hästen är fortfarande i ett inridningsstadie och hon känner sin häst BÄST! Försök inte påtvinga henne en metod som hon inte tycker om eller känner är en särskilt bra metod, jag står helt och hållet på hennes sida i det här och håller med hennes åsikt om varför hon inte ska hoppa av och leda sin häst! Det kanske funkar med era hästar men det funkar inte med alla, jag tycker ni ger era hästar för lite credit om hur deras psyke fungerar, de är mycket smartare än vad ni tror! Ni känner era hästar och tycker att det är ett bra sätt att lösa saken på i ert fall, hon tycker inte att det är det hennes fall. Låt det vara och respektera hennes vilja! Hon ville ha råd inte påtvingning!

Jag blev lite nyfiken =P Vad är det för häst du har?? =D

Jag undrar lite om ni känner att jag försökt tvinga fram något. Det trevliga ''hejdpå'' tyder på det, även om jag i ärlighetens namn hade avslutat min utläggning redan innan dess. Jag vet att jag har skrivit långtoch detaljerat på hur jag såg på saker och varför jag tycker som jag gör. Det har inte varit för att tvinga fram något, utan för att ge kött på benen så att säga till mitt resonemang. Hur ska någon ens våga tänka efter om jag kanske har rätt, om de inte förstår vad jag tänker? Därför har jag försökt förklara hur jag tänker så bra som jag kan, för att ge TS och andra som läser en chans att förstå, tänka efter och kanske våga testa. Eller låta bli, som de behagar.

Smailisarna i #26 var inte sarkasm utan för att visa att jag menar väl trots att mitt synsätt skiljer sig från TS. Det är svårt att få fram sinnesstämning utan röstläge och ansiktsuttryck på forum.

Jag ville också berätta att jag har ett annat resonemang angående likhetstecken från marken och från hästryggen, men eftersom TS inte verkade särskilt intresserad ville jag inte skriva 5 löpmeter text till om det utan lämnade åt TS eller övriga att höra av sig/fråga ifall de ändå var nyfikna. Inte heller den delen av texten var sarkastisk eller försök att tvinga fram något, tvärtom lämnade jag den kort (tja..kortare än jag egentligen hade velat iaf) av respekt och hänsyn till TS.

Min lycko önskning och förhoppning att problemet skulle lösas på något sätt var också i all välmening.

Nu kan jag ju ha missförstått, men blev faktiskt lite besviken och ledsen över att bli ''avsnöpt'' med ett kort ''hejdå.'' som en ovälkommen besökare, trots att jag dels redan lämnat åt TS att ta de råd jag givit eller låta bli, och kände att jag avslutat min delaktighet i frågan på ett så hänsynsfullt sätt jag kunnat, lämnat dörren öppen utan att försöka tvinga, i inlägget tidigare. Jag kan ju erkänna att smilisarna i #28 inte var skrivna med samma avsikt som i #26.

Ville bara säga det, så det behövs inga ''hejdå.'' för jag har inga planer på att skriva mer om jag inte får ett svar på mitt inlägg som ''kräver'' svar.

#34 Jag ber om uräkt om du tog illa vid dig, menade inte personligen menade mer generellt och jag förstår ditt synsätt =) Men man får förstå TS också =) Det är bra att du skriver detaljerat och ja det ger andra en bättre insyn men jag fick uppfattningen att efter er diskussion här inne var avslutad så påbörjade det en ny om samma sak (inte mellan er), så mitt meddelande syftade kanske mer på att har diskussionen varit uppe en gång och TS valt att inte välja den metod så bör man inte dra upp den igen =) Så jag ber om ursäkt och hoppas att du inte tog illa vid dig, vi är ju inne på detta inlägget för att hjälpa ju och jag förstår att var det som var din avsikt =)

Jag är glad att den spärr som du och din pålle hade löste sig =) (jag har inte skrivit något av detta med någon sarkasm =) )

#35 Skönt att du ser det så :)

Min reaktion med att bli lite ledsen berodde mer på TS svar, men när du nu nämnde det kunde jag inte låta bli att undra.. man vill ju veta hur det man skriver tas emot/uppfattas generellt :)

#36 =) Det kan vara svårt att tolka varandra på rätt sätt genom att vi bara skriver, man ser verken ansiktsuttryck eller hör tonläget men vi får försöka göra vårt bästa för att bli förstådda på rätt sätt trots att vi kan ha så olika åsikter och erfarenheter =) Även om våra inlägg kan verka lite nedlåtande så har vi ofta en god ton bakom =) Jag försöker själv tänka på hur mina inlägg kan verka för andra, därför skiver jag ibland i parantes att jag menar väl xD

#33 Det är en halvblodsvalack som blir fyra nu.

#34 Jag känner mig inte påtvingad.

Däremot tyckte jag inte om din ton/antydningar i #26 och håller med om att det nog är rätt värdelöst att diskutera vidare, och gillar då inte varför du slänger in en del extra slander i sista inlägget istället för att hålla tyst när du sedan skriver att det smarta är att avsluta det.
Istället för att attackera tillbaka på de negativa påståenden du kastade ut på mig och hålla igång disskution som då skulle bli agressivare och än mer värdelös, så markerade jag klart och tydligt att jag också tyckte att det vore bättre att knipa käft om sina åsikter. Det är en halft en pik emot jag tycker att du borde hålt tyst redan innan det inlägget.

Jag tar inte illa upp utav om du vill disskutera emot vad jag anser. Däremot kan jag bli förbannad och svara kraftigt tillbaka och då gäller det att man kan ta det i gentur.

#38 Va kul =) E det självuppfödning eller har du köpt honom?? (du behöver inte svara blir alltid för nyfiken men jag tycker alltid att det är kul med hästar och all slags info om dem ;)) Har du ridit honom något mer nu?? Hur har det gått?? =D

#38 Jag lade varken ton eler antydningar bakom några påståenden i #26 och inget negativt. Säg gärna var du kände det? Som sagt var smilisarna just för att gardera mot ev. påhoppskänslor eller liknande.

Första meningen kanske kan verka ''påhopp'' men jag visste bara inte hur jag skulle formulera det på ett sätt så att rätt ton kom fram. Nämligen att ''vi tycker olika men det är ok att göra det''. Inte ''vi tycker olika så du är dum i huvudet'' som du kanske uppfattade det som?

Det andra stället som möjligtvis kan misstolkas som ''negativt påstående'' skulle väl vara "Skulle kunna gå in mer på detalj var jag misstänker att skillnaderna i ditt ledarskap uppsuttet vs från marken ligger, men tror inte att du är intresserad", där hade jag hoppats att smilin skulle visa att det inte var ett påhopp utan helt enkelt att jag hade en anledning/resonemang som jag är beredd att berätta närmre men inte går in på nu eftersom du inte är intresserad. Märk också ordet ''skillnaderna'' som för mig hänvisar till skillnaderna du själv antytt att du känner när du säger att ledarskapet inte följer med upp på hästryggen, jag använde inte ordet ''felen'' för det var inte en fråga om rätt eller fel. Och det stycket var min avslutning på frågan.

Det är ju synd att du tycker att jag borde hålla tyst när allt jag ville framföra var hur jag tänkte och att jag är beredd att dela med mig om du skulle vara intresserad.

Jag borde väl hållt tyst redan innan detta inlägget också, och du lär väl misstolka allt jag säger som negativa, utkastade påståenden. Du kan väl försöka läsa om mina inlägg och iaf se hur jag menade dem, utan att leta upp en massa elakheter som skulle kunna tolkas fram om man tvunget vill, men som inte fanns i mitt huvud när jag skrev.

För att du ska slippa ge halva pikar tänker jag helt enkelt hålla mig borta från dina trådar i fortsättningen, så slipper du kkänna att jag inte håler tyst i tid.

#39 Jag har köpt honom som 3-åring (tog hem honom förra hösten) ifrån uppfödaren, han var hanterad, led och sutten på, men inte jobbad på något vis (inte longerad).
Han är väldigt bortskämd liten gris, är prematur med en hel månad och blivit väldigt klemad under sin uppväxt (både utav människor och i hagen), stammen han har brukar vara sådan som har lite åsikter och temprament = kommer han undan med det så försöker han köra över folk och se ilsk ut. Han är dock en liten feg gullegris.

Red honom på bana idag, kommer nog bli imorgon med då jag provar sadlar, sedan ska han vila ett par dagar och ha besök utav tandläkare.

#40 Nu sätter du upp mig för att få skäll hur jag än gör och jag är inte särskilt intresserad utav att disskutera inlägget i sig, en disskution kring ett riktigt ämne/fråga intresserad mig, men sådan här skit, nej tack, det är inte givande för någon för fem öre för någon.

(först frågar du efter att jag ska sitta och plocka isär ditt inlägg med vart du gör fula antydningar men senare så skriver du att jag inte ska sitta och leta egenom det efter hur jag tolkar det som fula pikar. Jag kommer bli the bad guy hur jag än gör enligt dig.)

Säger igen; hej då för denna tråd.

ThunderClap, jag undrar hur du tänker. Menar du att det som fungerar bra från marken (ledarskap, tillit) inte fungerar när du är uppsutten på hästens rygg? För i så fall har jag precis samma erfarenhet, nämligen att hästen inte alls ser det på samma sätt! När man har lärt sig att gå en viss väg eller förbi ett visst föremål medan man leder hästen, så kan man få börja från början med att tömköra (eftersom man då är bakom hästen och den måste gå först) och när det fungerar kan man få börja om från början med att göra det uppsuttet, eftersom man då är på ännu ett annat ställe i förhållande till hästen.

Jag tror det beror på vad hästen egentligen lärt sig - om den har lärt sig att det inte är några problem att gå här, eller har den lärt sig att det inte är några problem att gå här med min människa gående på min vänstra sida. Då måste man göra om hela jobbet när man ska lära den att det inte är några problem att gå här med min människa på ryggen. Man vet inte hur synapserna kopplar i deras inlärning. Så man kan komma en bra bit genom att träna från marken, men det är inte säkert att man kan komma hela vägen. Förr eller senare måste man börja den nya inlärningscykeln från sadeln.

Jag leder till exempel min häst från båda sidorna, men när någonting börjar bli läskigt vill hon helst ha mig till vänster, eftersom det är det hon från fölben lärt sig är det "rätta stället" att ha  sin mänskliga ledare. En människa på högra sidan ger inte samma lugn, utan hon är en aning mer vaksam då.

#43 Menar du allmänt nu eller just på denna individen nu? Jag skriver utifrån den här individen nu iallafall.

För ja, på marken så tar han min ledning och säger jag att vi går fram till läskigt föremål, att vi ska gå hemifrån eller annat så följer han mig och gör det.
På töm så utföra han det inte lika bra som ifrån led-position, där gör han det inte lika mkt på tillit som på att jag bossar honom till det. Jag tömkör inte utomhus regelbundet däremot så vi har inte hunnit jobba så mkt med det ännu.
Uppsuttet så har han inte samma tillit till vad jag säger och det tar mkt mer övertalning till att få fram samma resultat och det är inte lika bra, jag har inte direkt tilliten, utan måste konstant prata med honom och övertala honom om att "så här är det", "så här ska vi göra".

Jag jobbar mkt med att tvekar han att gå fram till något så ger jag mig tusan på att vi ska fram till det föremålet, stå nära det och försöka slappna av lite (oftast genom att göra en liten konst för godis för att distrahera honom ifrån det farliga).
Gör att när vi nu passerar väktarhund (rottis) som bevakar inhängnad byggnad och kommer ut och hoppar emot gallret och skäller så drar han emot hunden med öronen framåt. Kan säga att de äldre hästarna passerar utan att vara alltför stissiga, men det är få som är duktiga nog att de kan stå brevid det skakande gallret och hoppande, skällande hunden förutom min fegis ;)

Ang. det där med att de flesta bara leder på vänster sida; en utav mina tidigare hästar som åkt på tok-mkt stryk, hade bara fått det ifrån ena sidan (vänstra eftersom hon i stort bara var led på den sidan enligt klassisk regelbok), så bytte jag bara över till att göra det mesta ifrån höger sida så var hon inte alls lika stryk-känslig längre, uppsittning gick att göra utan panik osv. Säger något om hur hästar lär sig saker med olika vinklar och hjärnhalvor enligt mitt tycke…

#44: Jag ville bara kolla om det var så du menade att din häst fungerade. Min individ verkar fungera ganska likt din individ , men jag tror det är ganska allmängiltigt också.

Eftersom hästar tittar väldigt mycket på kroppsspråk  för att se om ledaren är något att lita på, så tror jag det ofta är ett ganska stort steg från ledarskap från marken till ledarskap från ryggen.

#41 Jag tycker att han verkar som en trevlig kille Temperament ärvs ju mycket från föräldrar men influeras mycket av miljön också som tur är =) När en tuff häst börjar låta en vara ledare från alla håll och vinklar så har jag erfarenheten av att blir bland de bästa hästar man är med om =) Men tålamod får man ha, för det tar ju ibland lite tid Jag tror att allt kommer bli bra och att du kommer lyckas bli stark ledare på ryggen också för honom

#45 Kan bara hålla med.

#46 Jag är inte partisk alls som tycker han är en trevlig liten putt (han behöver bara uppfostras lite mer så han slutar försöka köra med folk )

#46 Du har helt rätt Fina bilder btw!

Läste inte hela tråden, men tänkte bara tipsa om en sak.

När jag har haft hästar som inte velat gå hemifrån så gärna, har jag tagit med mig kraftfoder till hästen och fika till mig. Ridit så långt som möjligt (antingen stanna innan han börjar streta, eller hoppa av och leda honom en bit till…) och sedan gett honom maten och fikat själv. På så sätt lär sig hästen att det finns ett mål med ridningen, att man kommer någonstans där det är behagligt och bra att vara. Sen skulle jag skrittat hem bara. Man kan förstärka det hela med att rida ett pass på ridbanan också när man väl kommit hem (borta bra, hemma mindre bra), men det kanske är mest för hästar som skyndar sig hem också…

Aja, bara ett tips, motivation kan alla behöva ibland.

#49 måste skratta lite, jag har jobbat med att rida till ponnyer för ridskola förrut, var vanligt problem för ridskoleponnyerna att inte vilja gå hemifrån själva och de brukade börja strula redan på stallplan, ser framför mig hur man sitter 15m ifrån stallplan och fikar

Min pålle får handgodis uppsuttet när han går självmant framåt längre bit efter stoppen, jag vill däremot undvika att hoppa av och ge godiset för att jobba mer på att skappa relation ifrån ryggen.

Har börjat köra med att skritta fram ute och passera sträckan han bromsar på fram och tillbaka tills han lossnar och sedan rida mitt tilltänkta pass hemma, nu rids ju inte min pålle så där super ofta eftersom han är ung så vi har inte hunnit göra det allt för många gånger än, men ska fortsätta göra det som uppvärmning.