Jag tror att det kan förstärka det negativa beteendet eftersom hästen oftast börjar så där för att få av en. Jag försöker alltid sitta kvar så länge jag märker att det inte är på ett ställe där det kan gå riktigt illa. På vägen till exempel är det inte så roligt om hästen trilskas mycket. Håller hästen på länge och bilarna är otåliga, då kliver jag av. Har även hänt på grusvägen vi rider på när vi varit på väg att komma för nära diket som är två meter djupt med stora sten bumlingar i botten. Där vill jag inte at jag och hästen hamnar.

Men som sagt var, man känner nog bäst själv från gång till gång vad som är läge att göra.

Mvh Åsa

Självklart måste man ju sätta sin egen säkerhet först men tycker att det är mkt lättare att kontrollera på änn av.

Man måste kunna läsa av sin häst varför den får "tokryck", kunna få sin häst att sluta.

Många gånger ju mer ryttaren spänner sig dessto mer..

Jag känner mig oftast tryggare på hästryggen om hästen får fnatt under en ridtur. Om man hoppar av finns det ju risk att den hoppar på en eller att den smiter iväg och du står snopen där utan häst. Detta hände en gång mig för snart 8 år sedan, jag hoppade av när jag inte fick kontroll över hästen och så bara stack den, dessutom sprang den omkull mig. Det var väldigt pinsamt att gå hem med all utrustning utan häst

Numera sitter jag alltid på, och visst tror jag att hästen lär sig detta om man alltid gör så. De är ju väligt smarta.

Okie, själv känner jag tvärtom, det är väl för att jag vet hur det brukar sluta när jag sitter kvar.

Men när jag hoppar av så känns det som om jag har 99% kontroll, då hästen tror att jag skyddar henne från alla spöken, ska alltid gå precis bakom och gömma sig..

-Då är du på en bra bit väg..

-Försök bara att slappna av mer när du rider och hitta balansen inom dig..

#4

Jag håller med dej jag, jag hoppar hellre av om det blir några problem. Min pålle tror oxå att jag skyddar honom och blir lugnare om jag hoppar av.

Jag hoppar aldrig av, red shettis när jag var liten så jag har fått nog av att gå hem utan häst :P Dessutom måste jag säga att jag faktiskt känner mig tryggare uppe på hästryggen om den börjar bråka, än nere på marken. Tror faktiskt att hästen kan lära sig att det funkar att bråka så slipper man jobba… Men jag vet inte =)

För mig beror det på läget….om hästen dummar sig bara för att då sitter jag kvar men om hästen är ärligt rädd eller skärrad ser jag det som min roll som ledare att kliva av och visa att det inte är farligt och att så länge jag är med är allt OK och jag går före hästen förbi det som skrämt den.

Min häst såg det aldrig som att bråkar jag så slipper jag el.dyl, kanske pga allt markarbete jag gjorde med honom för att stärka ledarskapet och våran relation.

Är den bara dum och konstrar sig av den anlednigen då gör jag situationen oerhört mycket jobbigare för hästen i annat fall stiger jag fram som dennes ledare och "visar vägen".

Mvh CBA

När jag rider unghästar som blir övermodiga och börjar trilskas för mkt brukar jag tycka att det är säkrast att sitta av och jobba en stund från marken (har alltid med långt grimskaft) för att sedan sitta upp igen. Detta brukar funka bra men det är självklart bara nödsituationer, om hästen bara ställer sig upp eller hoppar omkring lite så brukar jag försöka att tex. ta in den på en volt och göra en mjuk 'spiral' in mot mitten. så fort hästen stannar eller lugnar ner sig vänder jag ut från spiralen och fortsätter jobba.Detta för att göra det jobbigare för den än vad den gör för mig utan att börja bråka med hästen.

Annars håller jag med CBA ang. ledarskapet, jättebra att markera att det är man som bestämmer om hästen blir nojig. Detta gör jag såklart inte bara vid behov utan också i förebyggande syfte, så fort jag leder hästar gör jag det aktivt och inte bara med löst grimskaft och hästen lite varstans.