Nu börja jag gråta ja tänker på att de vore hämskt om min älskling dog.

Men de är att ja nog inte kommer få honnom då ägaren ej säljer hästar till skötare. Bara för att de tror att de slutas motioneras.

Stakars dig jag förstår dig mycket. De gör ont i mig och enu mer ont för att jag alldrig kommer att få äga min kärlek.

Han är allt för mig och hon är allt för dig de förstår jag.

Jag hoppas att jag kommer kunna äga honnom en vaker dag för takvare mig har han blivigt så snäll.

Du ska bara veta hur han va. De är en stor smärta i mitt bröst. Att läsa de och sen tänka på min älskade pojke som skulle behöva villa. För han är 22 och står på ridskola i 11 år. Han är tröt men ingen inser de.

De gör så ont för jag förstår dig ,de gör så ont att tänka på dig min älskade Tango. Så ont så ont jag låvar dig jag sitter här och gråter de är en stor smärta i bröstet.

Jag skanar Tango redan jag ska till stallet idas så jag träffar dig igen.

Men å så mycket jag älskar dig och förstår dig.

De är inte lätt.

Smärtan i mitt hjärta är stor så stor

Vet också hur det känns.
Men vi förlorade två av våra hästar…
En i november för två år sedan ( hon var 12 år) och halvåret därpå förlorade vi vår första egna uppfödning av shetland och han var bara 5 år.

Det var de två som man kände lite extra för och efter det undrade man varför man skulle fortsätta.
Men…Livet går ändå vidare, trots att jag gråter när jag tänker på de hemska dagarna.

http://finnstapre.bloggplatsen.se/2009/06/13/2830981-vi-har-minst-var-alskade-finnstas-fynd/