GRATTIS! såna här dagar kan man leva länge på. =)

Absolut! :)

Vad kul att det går så bra!

Mest imponerad över att du kan ta på tränset ifrån hästryggen faktiskt. Vill jag också kunna! :)

#3 hehe.. det går så länge han har grimma på under..xD Fast det är tur att han är snäll och öppnar för bettet..:P

Ojoj, alla dessa gångarter … min häst har bara tre (förutom slängtrav och korsgalopp, då ) och det är mycket nog för oss att jobba med!

#5 hehe. ja det är nästan lite för många :3

Jag vill ju bara ha flatwak/runwalk, rack/singlefoot, skritt, trav och galopp..

Passen och grisepassen och rack-a-lopen (tölt med galopp inslag) hade han gärna fått lägga undan för gott :P och alla andra femtielva gångarter han kan trolla fram..

Ännu en underbar ridtur! :D

Red till ridbanan igen. Jättefin tölt hela vägen, lugn och ''stor'' men ändå flytande (ibland blir den bara stor och bumpig, när han inte riktigt går in i tölten utan halvskrittar).Tror att jag fick trav på vägen dit, det borde jag väl veta men jag blev osäker. Nu är dt nämligen Crow vi pratar om och han kan passa i klockren 2-takt med krökt hals och nästan vila i steget så att man tror att det är trav när man tittar på, tills man inser att det är fel ben som parat ihop sig.. Men i passen brukar mina ben svänga fram och tillbaka eftersom han rör sig med bägge ben på samma sida, dessutom brukar ryggen bli mycket stelare oavsett böjning på halsen och han fattar mest pass från galopp i en hiskelig fart eller när han är uberstressad, och lugnar bara ner den till den korta ''fina'' passen när man saktar in efter den flygande.., Det som får mig osäker på att det verkligen var trav är att jag aldrig lyckats få trav ute i naturen på rakt spår förr :P  Han har inte fattat hjälperna. Samtidigt vore det ju konstigt om han började passa ur en skänkelvikning,. normalt sett töltar han lite renare bara.. Dessutom var traven, om det nu var trav, rusigare än vanligt och han sökte sig inte neråt som han brukar när jag väl fått trav på ridbanan. Men så var han ju ute i naturen på rak väg så det har kanske sin förklaring.. jag tror att det var trav, det mesta pekar på det. Speciellt avsaknaden på sidledes rörelse :3

Kom till ridbanan och skrittade på volterna, försökte länga honom och få honom att slappna av. För en gång skull tog han det lugnt nästan direkt och gick på med bra uppmärksamhet och utan att rusa. Skitskoj bara det!

Efter några varv (han var ju uppvärmd från ritten dit) Försökte jag fatta trav. Normalt sett innebär det flera varv i stressad grisepass, överböjd, medansjag förgäves försöker skänkla in en travfattning och till slut får slängtrav som om jag lyckas hålla den lugnar ner sig till en bra trav.. Det är väl ok på en häst som aldrig fått trava innan. Men idag fattade han trav nästan direkt! :D Lite rusig i början men ganska snart slappnade han av, sökte sig fram-ner och till och med saktade in så att han nästan travade på stället med lite vila i varje steg :) Gjorde det flera gånger i bägge varven och det gick lika bra varje gång.

Dags för elddopet.. galopp. Med Crow är det så att får man trav, så finns inte galoppen längre. Oftast finns inte tölten heller (jag bad om tölt några gånger och han lät faktiskt bli att trava då men tölten var inget vidare på banan. Det gör inget, där är traven viktigare just nu). Men nu fick jag galopp, efter några fattningar fick jag den på första hjälperna med! Saktade ner traven till lugn och sansad trav, gav galopphjälp och fick galopp! :D Helt otroligt, har aldrig fattat galopp från trav förrr :P Bara från skritt och tölt.

Allt kändes verkligen jättekul, red bara i en halvtimme på banan ca men fick rätt på så mycket och så lätt! Eftersom jag ridit i jeans började jag få rejäla skav i knäna.. >_> Det var nog tur för annars hade jag säkert fortssatt längre och tröttat ut honom istället för att sluta när det gick bra..

Fik reda på en väg ner till skogen från ridhuset och bästämde mig för att ta en runda där, han gillar skogen lika mycket som jag och förtjänade verkligen att få tölta och galoppera lite kravlöst och sträcka ut. :) Vi styrde kosan mot skogen, och kom till en liten träbro. En sån där som ser klen ut och nästan svajar under fötterna, och man ser vattnet lite mellan spjälorna. Den var skitläskig, tyckte Crow. Men han var duktig och med mycket pockande och uppmuntran satte han hoven på, sen blev han rädd och hoppade bak, vi gjorde om det osv men den var för läbbig. Han försökte verkligen, det märktes. Så jag hoppade av och ledde över honom, inga problem. Sen red jag tillbaka mot stalet över bron, och vände in mot skogen igen, nu gick han över, trygg i att den var ofarlig :)

När jag sen kom till en stig som jag ridit förbi förr, men inte riktigt vågatr rida uppför trots att jag varit nyfiken eftersom den är så smal och brant, bestämde jag mig - styrkt av dagens framgångar - för att testa den. Crow gick rakt upp ed öronen spetsade som att det var det mest naturliga i världen. Där uppe fanns n liten, liten runda med trevlig utsikt över en smältvatten sjö och några rådjur..tyvärr var det samma väg ner igen.. (stigen var väl brant som ett hustak kanske) Ledde ner honom, han gick så fint med små steg bredvid mig utan attförsöka gå förbi.

Fortsatte och såg en annan stig som jag också funderat på. Den är lite högre/längre än ett normalt tvåvånings hus och går nästan lodrätt upp.. Ja..jag är lite galen. Styr Crow mot stigen, hinner tveka en halv sekund och håller på att ändra mig när jag ser den nerifrån, sen är Crow på väg upp i stadig skritt. Nästan ända uppe känner jag hur han saktar av och verkar få problem att komma längre, men det är för brant för att ens tänka på att vända.. lägger armarna om halsen och tjoar på honom. Han kommer över. Jag hade ju räknat med att stigen skulle fortsätta där uppe….det var 4 lika branta väggar ner.. oops? Inte mycket att göra, bad en bön till mitt totem, hoppade av Crow, löste upp tygeln från ena bettringen så att jag hade ett ca 3 meter ''grimskaft'' och började nedstigningen.  Crow fick gå i stigen medans jag gick bredvid, långsamt tog vi oss ner men halvvägs ner började han glida.. han tog det lugnt och satte sig på hasorna och gled resten av vägen i lugnt tempo medans jag snubblade neråt bredvid. Sen tittade han på mig som ''ska vi göra om det?'' xD Min underbara härliga, nervösa tönthäst har varit så modig idag, inte tvekat en sekund och tog det lugnt och fint och lyssnade på mig hela tiden. :) Är så stolt över honom! Men nästa gång jag vill upp för konstiga branta stigar ska jag nog binda honom nedanför först och själv klättra upp och se hur brant det är och vart det leder..  (Ja, det var dumt av mig att försöka mig på det, men säg den som aldrig gjort något dumt) Fattar bara inte varför någon gör en sån stig upp och den sen inte leder någonstans.. har sett hovspår i den förr också..kanske var någon som var lika galen som jag.. :3

Den sista halvmilen hem efter det ledde jag honom, skavet från jeansen var värre och dessutom kunde han gott få sträcka ut benen ordentligt utan att behöva balansera upp mig :)

Min helt underbara lilla häst!

(när jag kom hem efter ca 3 tiummar och hör 'jaså, det blev bara en kort runda idag?'' inser jag att jag brukar nog rida ganska länge åt gången)

En bild på den mindre branta backen :) Pappa följde med idag så han fick ta kort :)

På väg ner..

Tyvärr lite träd i vägen när jag red upp…

huvva, det lät inte så trevligt med klättringen du…

Det var lite läskigt då, men nu har jag nästan lust at göra om det.. :3 Crow verar inte heller ha fått några men, han kastar sig glatt uppför backarna idag igen :P

det är ju hur roligt som helst att klättra… =)

Mindre härligt idag..

Flög av. Av huvudvärken, illamåendet och yrseln att döma har jag nog en liten hjärnskakning.. för att inte tala om resten av kroppen och min dåliga rygg.

Men jag förtjänade det.. trodde jag lyckats komma över mitt dåliga tålamod, men en natt med tvivelaktig sömn och prestationsångest över att få med när han gicka bra på film när jag för en gångs skull hade någon som filmade, gjorde mig spänd. Och naturligtvis blev det bara grisepass. Crow gjjorde säkert sitt bästa men jag tappade humöret totalt. Betedde mig som ett svin mot honom, själen mår sämre än kroppen just nu.  Då är det rätt skönt att bli avslängd ändå, känna att man fått sitt straff på något sätt. Tur också att han är så förlåtande, tar nog inte så lång tid att bygga upp förtroendet igen. Ska upp igen ikväll, ta en liten kravlös tur på lilla rundan. ersätta det här dåliga minnet med ett trevligare så fort som möjligt.

Tränset är i bitar. Men det är lugnt, bara hästen är hel. Korkad som man är tänker jag på något halvt undermedvetet plan ''nu är jag dum och sliter för mycket i munnen på honom'' och tar av tränset för att rida utan. Eftersom jag fortfarande var i full attack känsla och vansinnigt arg och spänd gick det naturligtvis åt h***.. vad trodde jag egentligen?

Hästen gjorde sitt bästa och jag är ett svin.. hatar mig själv just nu…

vad hände?

Han sprang så klart efter ca 15 sekunder av mitt dåliga humör efter att jag tagt avtränset, och jag flög av.

Men det känns lite bättre nu..inte fysiskt (mår fortfarande rejält illa m.m.) men tog iaf en liten runda till. Nu gick han precis så jag hade önskat på filmen, fint, sänkt huvud, avspänd och så vidare, som en dröm. Kom fram i hagen och lade huvudet i mina armar..

Han är f*n så mycket mer än jag förtjänar..