Min är väl nåågot piggare, men inte mycket. Förra hästen däremot galopperade i princip på stället eller baklänges för att hon blev så het XD

Jag har alltid haft tvärt-om-problem. Mina hästar har alltid älskat att gå på ridbanan, det tänds en glöd i dom som inte finns där annars och dom är hur pigga/heta/energifulla som helst. Men när vi kommer ut på uteritt så är dom oftast halvsovande hela turen (dock inte tröga). Det är möjligtvis om man låter dom galoppera på en äng eller något som man kan känna lite ökad energi. Ibland rejsar jag mot kompisarna, även då kan jag uppleva ökad energi såklart, men direkt efteråt är det halvsovande som gäller.

Dock så är min 12-åring (haft i ca 3-4mån direkt från travbanan) väldigt het om man galopperar (oavsett ridbana eller uteritt), eller rättare sagt så drar han all världens vg i full fart.

Jag är väl nöjd med att ha det så, även om jag möjilgtvis skulle vilja ha lite mer glöd i skogen. Men jag tror jag kommer få det på 12-åringen även när han är "klar" (omskolad och välfungerande). Ananrs är det ju så att jag lär mina hästar att ta det lugnt och vara avslappnade tills jag ber om något.

Lagom.. Orädd för det mesta utom broar och soptunnor.. :)

Han blir pigg och positiv, men aldrig het eller nåt sånt, uatn helt lagom.

På banan däremot så var han förut väldigt seg och negativ, börjar dock ändras nu och han är piggare. :)

Japp har alltid älskat att få komma ut i skogen, men kanske inte så konstigt när han gått runt, runt, runt i ridhus på ridskolan i 10 år.
Men gud, så han lyser upp så fort han får komma ut i skogen, det är verkligen livet tycker han :) Pigg och busig, inte helt lätt att manövrera, då han blir väldigt till sig. Fy tusan vad jag saknar att rida honom och ut och busa i skogen.

Brimad är numera snäll men jag kan säga att det har varit andra bullar innan  När jag köpte honom för lite mer än 1 år sedan, hade han aldrig någonsin blivit riden i skogen, och då var han 6,½ år. Så han tyckte ju jag var hemsk som tvingade ut honom i skogen, ensam, och det visade han också genom att vägra lämna gården och hade jag väl tur att han lämnade gården stannade han ofta mitt ute i skogen, skulle inte gå, backa, var det riktigt illa hade han tendens att resa sig, och blev jag sur så blev han ännu surare, och eftersom han är närmare 180 hög så har man inte mycket att säga till om när han väl sätter den sidan till.
Men jag var helt enkelt envisare än honom, och det tog väl ungefär 6 månder innan vi kunde rida ut utan några som helst protester  Idag är han snäll som ett lamm och går fram överallt, oerhört tittig, och hoppar till för det mesta, men det är inte bara i skogen, utan han har massor av nerv bara. Och det är först nu han faktiskt tycker det är kul att ridas ut på i skogen.
Skam den som ger sig

Stoet är likadant överallt - skog, ridbana, ridhus, åker, väg.. Alltid stencool och traskar på som vanligt med glatt humör och bus i blicken.

Valacken är trygg på ridbanan och i ridhuset, men kan få en väldig hemlängtan när man är ute. Han vill gärna vända hemåt och kan snurra runt några varv innan han ger sig och går dit jag vill. Men det är bara de första 10-15 minuterna, efter det så är allt bra och han traskar glatt vidare och har samma humör som på banan.

Hade ett ridponny sto förut som var ganska så slö på ridbanan med ett monster i skogen… (Inte busig, bara het på hemväg).

Men de hästar jag har nu är inte het någon av dem… Eller jo takta på bortvägen och släpa sig på hemvägen, men det kan man ju leva med ^^

Sharon är precis lika het och framåt på banan som hon är i skogen.

Nova däremot, som är gammal tävlings- och ridskoleponny, livar upp sig alldeles förfärligt i skogen men går inte att rida mer än ett eller max två pass i veckan på bana (hon stänger ner och vägrar, helt enkelt).

hon är livrädd för bussar och lastbilar men annars brukar det vara lugnt

ponnyn är hur säker som helst. enda han kan reagera på är mopeder eller mc. lika pigg ute som i paddock.

hästen tittar, skuttar och kastar sig ibland när man rider ut. hon är lugnast i sällskap av en häst till, är man fler blir hon gärna nervös av sig.

Min häst har så växlande temprament. En dag kan hon vara slö och stanna och vägra gå fram ute, och andra dagen kan hon vara het. Då tacktar hon och det går inte få henne att trava ordentligt. Det är mycket roligare när hon är pigg, eftersom jag gillar lite fart. Hon gör aldrig något dumt, förutom att när hon blir uttråkad om man tex. står still då hon är pigg kan hon lyfta framhovarna, likt början till en stegring, och hon har väll gjort några större ''försök'' till stegringar också, men det är bara kul tycker jag :)

Jag och min häst rider ut varje gång vi rider, måste rida till ridhus och paddock, så kan inte säga om hon blir piggare eller inte :p men hon brukar vara framåt i både ridhus och när vi rider ut.

Min toka, är frst jätte seg tills man kommit nån kilometer från stallet, då blir hon pigg och fjompig.

På Sylgja är det ingen skillnad. Fast så har majoriteten av alla hennes ridturer varit ute, ända sen hon reds in, så det är vardagsmat för henne.

Min medryttarhäst är ungefär likadan som på banan, men tittar mycket mer ute och kan "se spöken" och om han ser något läskigt så är han spänd, stel och kan efter det ta en lätt omhållning som en galoppfattning och drar iväg i fullt sken, för att sen komma på att det var ryttaren och inte något spöke ;)

Min 4-åriga Nova hade från början lättare att slappna av när hon fick gå i sin egen takt i skogen, hon gillade inte alls det där med att ryttaren skulle styra och svänga omkring på en liten fyrkant, utan stegrade (slog runt två ggr) och konstrade så fort man tog i tyglarna. (samma sak vid tömkörning och longering) Hon har nog fått bestämma mycket själv innan hon kom till mig och hade väl mest bara gått i hagen. Succesivt har hon accepterat att det är så här hästlivet är och hon är numer avslappnad och (relativt) lydig även "hemma". Däremot har hon sån fart på stegen när man rider ut så har man nån hästkompis med sig är det svårt att hålla samma takt, och så är hon rädd för t.ex rådjur :)

Min systers NewForest som jag brukar rida är hur snäll och lugn som helst att rida hemma, men en riktig fegis när hon ska lämna gården själv, hon gillar inte heller att gå först om man är fler som rider ut, speciellt inte om hagkompisen är med, antar att han är "ledaren" i hennes ögon.

Min gamla Dante var lika urmysig att både rida hemma och rida ut på, alltid rolig och på, samtidigt kontrollerbar. Men han vägrade hoppa hinder på bana, däremot hoppade han allt han såg i skogen :D Han är livrädd för alla motorfordon! Vilket var jobbigt på den tiden då vi bodde så att vi var tvugna att gå på en ganska vältrafikerad väg för att komma till skogen, jag fick leda honom där medans han höll på att krypa ur skinnet när det närmade sig en bil :P

Rappe blir lätt hysterisk och rädd för precis allting. Eftersom man själv vet att det inte finns något där så trycker man på och skänklar som en liten apa, då protesterar han genom att backa ner i diket. Kommer han inte undan då så reser han sig. Men det brukar sluta med att jag vinner och får förbi honom trots att han går och är uppstressad resten av tiden. Fjolla till häst man har alltså. :P

Oh! Jag är så stolt över det! Bellis är ko-lugn! Traktorer, bilar, bussar, mopeder, kor, får, joggare (som borde lära sig lite vett) och cyckliser (se föregående grupp).. Inget hon bryr sig om. 5 år och allt går superbra! :D

Om denna istid någonsin ger sig, ska jag och Pärlan börja träna på att komma mer än 20 meter från stallet under ryttare . Graman finnes för att förhindra att hon vänder på bakfötterna och en stabil stallkompis är vidtalad. Jag har också fått rekommendation om öronproppar - någon som har erfarenhet av det?

Kalle vägrade lämna stallplan när jag köpte honom 5 år sedan.  Väl ute (utan sällskap) kunde han plötsligt börja backa, frysa fast eller stegra. Men skam den som ger sig. Idag är det inga problem som helst. De få gånger han får för sig att inte vilja gå backar vi bara förbi det som är läskigt.

Holly är lagom pigg på banan oftast. Kan ibland bli lite slö om det är tungt och väldigt pigg om hon vilat en dag extra.
Ute är hon väldigt het. Rider man ut själv är det helt okej och hon brukar vara kontrolerbar. Men rider man med andra är det svårt att hålla henne. Innan red jag ut ofta och då blev det bättre. Men nu rider vi inte ut lika ofta och då blir det värre när vi väl rider ut.
Hon är dock stencool i alla lägen och inget kan skrämma henne. Rider man ut med någon som har en nervighäst så brukar hon va extra lugn, precis som om hon vet hon måste hjälpa den andra :)

Lugn och stabil men minsta signal på att vi ska öka lyssnar han på på en gång, han är igentligen ganska pigg, het å framåt men tränad att han får trava, när jag säger till, fram tills dess kan han gå lungt å sansat ;)

På volten så är han lugn och fin, dock kan han busa då han tycker det är jobbigt och tråkigt ;P

"Min" pålle älskar uteritter. Distansritt är det roligaste hon vet, förutom att hoppa då. Dressyr är tråååkigt och onöödigt enligt henne.  Hon lyssnar mycket bra i skogen, pigg och framåt, men går ALLTID att stanna, även om man kommer i full galopp över ett fält så stannar hon när man ber henne.  Hon brukar fråga om hon får öka tempot, säger man nej så fortsätter hon i det tempot ryttaren valt.

Blacky varierar enormt mycket, allt från världens snällaste till ett monster.

tar man det lugnt så är han lugn, galopperar man mycket så blir han väldigt stark. ibland är han lugn även om man galopperar mycket, och ibland het även om man försöker ta det lugnt
men han är iaf trafiksäker för allt möjligt, även stora jordbruksmaskiner och trygg med andra saker som finns på en bondgård, som t ex kossor och får. han gör aldrig nåt rent dumt utan blir bara väldigt, väldigt stark.

Rider bara ut.

ojoj, mkt piggare! sen är min extremt tävlingsinriktad, hon är en typisk kortbent ponny men som på ren och skär vilja går om tävlade fullblod, fullblods korsningar, arabkorsningar och andra långbenta. hon tävlar mot allt hon kan, ex om en bil kör om ska hon springa efter den. hon vill hoppa allt hon ser och försöker någon häst gå om henne då hugger och sparkar hon^^

Jättelugn, hosthost. (a) Min 31 år gamla sköthäst bryr sig inte om att hon är gammal. Hon blir extremt pigg, sräskilt i grupp. Ensam är hon mycket lugnare men ändå mycket pigg. Senast jag red ut på henne kunde man skritta fram, men efter traven så hade man ju glömt bort hur man skrittar, man kan ju bara takta ^^ Det är krut i gumman:)

(Måste bara bifoga bild för att visa hur söt hon är^^ Så här ser man ut när man går på knattelektionerna^^)

Tindra älskar att rida ut och vägrar röra sig på ridbanan x) Skrållan däremot (åsnan) är pigg på banan då hon brukar få springa lös och hoppa lite grann :) Hon blir oftast lite smågalen när hon är ute, även fast dom nästan bara rids ut :) Pappa brukar ha svårt att hålla henne (skrållan är 2 år..) så hon har dragit omkull han också :P

En av mina hästar Fatin, är väldigt lugn att rida ut med. På ridbanan så gör hon alltid sitt bästa :)

Frejlina, som är 22 år, är vädligt pigg att rida ut med, hon vill helst galoppera hela tiden XD 

Moalina som är 7 år, hon är lite väl seg i början av ridturen,men sedan så vill hon mest trava på :)

På ridbanan så brukar Moalina vara lite tjurig, men hon ger sig oftast ^^

Frejlina på bilden :)

Blir pigg och lyssnar inte så mycket på dom förhållande hjälperna.. Men för det mesta så är han hur cool som helst.. :)

Besse och jag rider alltid ut och han är pigg och framåt utan att vara dum eller besvärlig .

När vi rider på ridbana tappar han en del framåtbjudning och blir ibland okoncentrerad .

Min lille unghäst är som en snigel både ute som inne.

Min medis blir genast pigg och nyfiken på saker runt omkring och blir riktigt taggad när man galopperar!

super goa både i ridhus/paddock som ute :) Fast de tycker det är tråkigt att gå för mycket i ridhuset.

:)

http://satilaryttaren.blogg.se