Finns där för honom.

Det är egentligen det enda man kan göra. Visa att det är okej om han vill prata om morfadern, det är okej att prata om helt andra saker, det är okej att gråta, det är okej att ta en fika.

Det är i en sådan stund man uppskattar att folk bryr sig!

Det är så svårt att veta vad man ska göra.. Mina tårar rinner ju bara jag ser honom. Och jag vill ju inte att han ska få se mig gråta utan jag vill ju bara att han ska få vara. Och gråta om han känner för det. Inte att jag ska gråta..

#2 Fast genom att du gråter delar du hans sorg. Det är lika okej för dig att gråta som det är för honom!

Okej, då behöver jag inte må dåligt av det då..

Vad ska man göra annars då? Vill gärna att vi gör något, vi lever ju fortfarande, jag kan inte sitta och deppa då går jag inte i depretion..

#4 Gör saker men tillåt er att sörja också. I alla fall så här i början , det är ju mycket som ska gå in…

Du är ju den som känner din pojkvän bäst, finns det något ni brukar göra som kan vara lite extra roligt? Till exempel en picknick i vårsolen med god mat där det är okej att prata om morfadern liktväl det är okej att skratta åt vanliga saker.

Kanske kan tillägga det att jag nyligen varit i en liknande sits, min bästa väns mormor gick hastigt bort och de stod varandra vääldigt nära… Vi gjorde vanliga saker, typ fikade på stan och sånt. Ville hon prata om det försöte jag bara finnas där och lyssna. Grät en skvätt med henne när det var jobbigt…

Om han vill så ta en promenad, åk o vårbada hunden. Gör en enkel mys middag till er båda.

Glöm inte att du oxå har rätt till din sorg. Du behöver inte prata bara vara tillgänglig.

*Kram på er båda*

Tack för era tankar!