Just nu superaktuellt frågan: barn och olika bett.

Låter konstigt kanske men jag har en klar uppfattnig vad jag anser men nu har vi provridit lite inför eventuellt köp och både säljande familjen och även ridlärarna hemma anser att det är helt ok med skapare bett så att barnen slipper dra medan jag anser att ponnyn i så fall behöver mer/annan utbildning innan man tar itu med ridningen.. Eller på annat sätt sagt: barnet och ponnyn passar då kanske ihop i sitt kunnande?

Har ni barn som rider/tävlar med pesssoa bett/delta fäste t.ex.? Hur tänker ni runt detta?

OBS! Vill inte starta ännu en tråd om bett helt allmänt. Utan verkligen ta det med tanke på hurvida barnen kan hantera detta och hur du som deras förälder/tränare funderar.

#1 I din sits hade jag helt och hållet valt bort starka uppbetslingar av rent praktiska skäl. Barn KAN bli arga och kan då slita och dra i hästen och ett uppbetslat bett kan göra stor skada då. Så tänker man så så kan det ju bli en del tandskador på kindtänderna, något som i sin tur är dyrt och besvärligt och framförallt smärtsamt för ponnyn.

Jag är litet av den meningen att barn inte heller bör rida med spö för jag har sett det missbrukas så många gånger av just barn, på tävlingar, hemma, på uteritter mm. Jag har hotat med att ta spön ifrån barn som sitter och piskar på sina ponnyer mitt framför näsan på föräldrarna som inte gör något alls, bara för att ponnyn inte förstår vad barnet vill.

Men jag håller med dig att om det nu krävs en uppbetslad ponny så borde man kanske leta efter någon som mer välutbildad som kan ridas på ett vanligt mildare bett. Ponnys som är välutbildade klarar lika bra av att gå på ett tränsbett som ett pessoa eller annan skarpare variant.

Det är ju viktigt att barnet har en ponny som de kan växa med men samtidigt så måste ponnyn ha en god grundutbildning.

Jag har inga egna barn, så mina ord kanske inte väger så tungt men jag har sett barn vara otroligt elaka mot sina ponnyer, inte minst de barn som är på tävlingsnivå. De rider med pessoa, sporrar och spö. Mordhåller i munnen och skänklar med sporrarna och klappar till med spöt en gång i minuten för att få en"istadig" (rädd och osäker) ponny att gå framåt. Sånt vill jag slippa.

Det är ett som är säkert när jag får barn i framtiden och om de vill rida så är de inte snälla mot hästen så får de inte rida förrän de kan bete sig ordentligt gentemot sin häst/ponny.

#2 Jo, kan bara instämmer helt i det du säger! Och jag kommer aldrig köpa en ponny som inte kan hanteras på ett visserligen tydligt men ändå snällt sätt. Letar inte heller efter en ponny att flänga runt med utan en välutbildat, som blir läromästare åt barnen och inte tvärtom.

Men jag vill gärna förstå varför det tycks så aktsepterad att sätta "hårda verktyg" (vissa bett/spö/sporrar) i barnens händer.. Så hur funderar du som själv har barn?

Jag har ett annat syn på detta och tränar mycket med mina barn just sammanspelet med djuren (inte bara hästar) Kroppsspråk och på djurens villkor, ledarskap betyder för mig inte hårda medel… Sedan är det ju mycket trixigare att överföra detta till barnen förståss :-) Men "ha en ponny" är inte ridningen i först hand utan så mycket mer. Först när samspelet funkar på marken finns en chans att även ridningen blir riktig bra.

Eftersom det inte ska krävas särkilt mycket handstyrka för att få hästen att tex stanna, så ska det inte behövas några hjälpmedel för kompensera ett barns fysiska svaghet.

Ett skarpare bett, tex pelham (tänker inte ens gå in på pessoa eller andra gag bett) gör det dessutom svårare för barnet och hästen att rida rätt när de vill göra mer än att gå och stanna. Att bara svänga på rätt sätt med ett stångbett och få hästen med sig korrekt är mycket svårare än att göra det med tränsbett - åtminstonde om hästen och ryttaren inte är så pass bra utbildade att de har 'förtjänat' sin stång, eller hur man ska uttrycka det. Men hur många barn som behöver skarpare bett för att hantera sin ponny har kommit så långt? :)

Nu har inte jag heller barn, men har varit ett.. *angel*

Jag kan förstå om föräldrar vill ge den extra säkerhet som man tror att ett skarpare bett är, det är u ändå ens små hjärtan som sitter där uppe.  Men hästen vänjer sig ju snabbt och då är det inte säkrare än vad det vanliga bettet var förr.  Det bästa är nog om en skicklig ryttare rider igenom hästen med jämna mellanrum. Det gör inte så mycket om den ryttarebn är lite för stor, hästar klarar mer vikt än man tror, speciellt om det är vettig ridning.

Tycker att du har en sund inställning som du gärna får föra vidare till dina barn.