Mitt stora problem med Brimad är väl på tävlingsbanan, en dressyrhäst som är rädd för dressyrstaket och diverse annan dekoration på tävlingsbanan ;)
Lösningen till detta kommer väl efterhand ju mer rutin han får på tävlingsbanan, ju lugnare håller sig nerverna.

Och lyfta bakhovarna gillar han inte heller, men det p.g.a fysiska omständigheter, bara krattsa är inga problem, värre är det när han ska skos och ska lyfta bakbenen ett tag, men lösningen är att vara snäll och väldigt försiktig, aldrig bli arg på honom m.m, men det är inget som kommer lösa sig helt.

Hum, hum, det är väl det som är våra problem.

Japp är svår att lasta, vet inte om han är rädd eller bara trasmig, lutar nog åt tramsig, har hört rykten från ridskolan att han skulle ha backat in i ett cykelställ någon gång vid lastning.
Men lastningen är inget vi jobbar med, finns ingen anledning, han är 27 år och åker aldrig någonstans.

Så det är väl hans stora problem.

Hade gärna berättat mer om våra problem, men tyvärr är mentaliteten ofta att om man inte är bra på en sak, och folk vet det, så är det andra man pratar om inget värt.. så därför vill jag helst inte berätta för mycket om oss :3

Tex. så kan man få ett ''smart'' svar när man svarar på hur man kan fånga n häst i hagen som påpekar at man är dålig på att få hästen att sträcka sig neråt i ridningen = inte kan nåt om hästar…  Framförallt kommer sådant fram om det är lite mer liknande ämnen förståss, som att om man inte kan samla hästen så är rådet man gav om att göra en avslappnad öppna inget värt.

Lite trist är också att kunskap och tips i teorin inte gäller om man inte kan evisa det i ridning. Trots att det ju kan bero på helt andra saker att ridningen inte funkar, tex dålig finmotorik..

Menmen, nu skulle det ju inte bli en klagotråd.. så ett problem får jag väl nämna för ordningens skull :)

--

Kan väl erkänna att just att sträcka fram och ner nosen är ett problem för mig och Crow. Det beror nog mest på att jag inte vill ha (konstant) stöd/kontakt i tygeln, jag anser inte att en ärlig form har med hur mycket kontakt tygeln har - eller om det inte är kontakt alls utan det är andra saker som avgör om formen är ärlig (här är det nog många som tvärtom anser att en ärlig form kommer bara om hästen tar lätt kontakt och att hästen annars undandrar sig bettets inverkan. Jag anser snarare att den inte undandrar sig inverkan men helt enkelt att man använder bettet på ett annat sätt om man själv väljer att ha det så här). Jag föredrar iaf at nosen är någon cm närmre handen än tygeln är lång, så att man bara har tygelns vikt i handen utan att för den skull råka rycka i munnen för att tygeln ''glappar'' och inte hänger. Problemet med det är (förutom att det är lätt hänt att hästen lär sig att undvika bettets signaler) att det inte blir så tydligt att följa tygeln ner, och har man då en ganska pigg och framåt häst med relativt hög halsansättning är det svårt att få ner nosen. Pga fysiken går han inte så lågt ner naturligt om han inte ska beta och pga psyket är det inte heller något han testar av sig själv. Hittils har halsen hålts i mankhöjd som bäst under ridning. Men det är ju viktigt att kunna be hästen sträcka ut halskotpelaren av flera orsaker, inte minst som belöning.

De senaste dagarna har jag försökt ''trycka'' honom, med sitsen, till kontakt för att få honom att sträcka fram-ner huvudet ordentligt. Det har bara lett till än stressad, motspänstig häst och n förtvivlad mig :3

Men idag tror jag att vi nosade upp en lösning; om jag har hängande yttertygel och skakar innrtygeln lätt, så sänker han faktiskt halsen efter en kort stund.. och med lite övning idag så gick det faktiskt 3-4 gånger att han skrittade med nosen nästan i marken en bra bit efter att jag bett honom! En lösning som passar oss båda; Crw frustade nöjt och följde lätt och enkelt med upp igen till en mjuk och bra arbetsform :) Så får jag detta att sitta så har jag ett bra verktyg för att nå just den formen jag söker - utan att behöva ha kontakt i tygeln. (Tycker absolut inte att det är fel att ha en lätt kontakt, och har det själv under vissa omständigheter, men trivs inte med att ha konstant kontakt i tygeln så fort jag vill arbeta hästen lite)

(för att bilder är kul)

Jag har problem med att ha wilma på gången. hon bara står å skrapar och slänger med huvudet. jag har inte tänkt så mycket på det innan, men så kom jag på att hon kanske helt enkelt inte gillar att sitta fast. så är det ju med många hästar. så nu står jag alltid i boxen och borstar och masserar. det är bara när jag kratsar hovarna somm hon får stå på gången, är jag ensam så får hon stå lös då. bara på de två veckorna som gått sedan jag kom på det här har våran kontakt förbättrats =) Problemet med ridningen är att jag har väldigt dåligt tålamod med att få henne att arbeta. hon känner av det och blir mer grinig än vad hon redan är i paddocken. problemet försvinner så fort vi rider någon annanstans än just padocken i stallet. det kan vara i ridhus eller i någon nnans padock för då tror jag inte hon känner sig lika "tvingad" till arbete utan tycker det är mer spännande och roligt.

Hmm, problem.. Ja jag har ju haft en hel massa olika konstiga och mindre konstiga beteenden som kommit och gått.

Kan ju inte ta upp allt nu men det har varit allt ifrån att hästen inte vill gå fram utan vända/stegra osv, hästar som skenar har jag haft många gånger, problem med ena galoppen, lastproblem, uppbindning, jobbiga när man leder osv osv.

Sen beror det ju på vad man menar med "problem". Är ett problem att man inte är där man vill i utvecklingen? Eller är det när man står inför ett beteende/en situation som man inte kan lösa?

Jag har som sagt haft många beteenden på mina hästar som jag inte alltid varit nöjd med. Men jag har liksom försökt åtgärda det. Ibland tar det 2 min men ibland tar det 2 år innan man når målet.

Men som just nu arbetar jag med galopp på Brorsan. Att han ska galoppera alls. Han vill inte galoppera och när jag bad om galopp fick han panik, tog galoppen (ibland) och stack och det var i ruskig fart och totalt livsfarligt, värre än värst liksom. Jag såg att han tyckte det var obehagligt med galopp. Så jag har under en tid nu (ca 4 mån) inte bett om galopp, eller trav för den delen. Han får totalt välja gångart själv (förutom att jag ibland måste be honom om långsammare gångart pga omgivningen osv). Han har metadels valt tölt, men ibland har det slagit över i trav kortare stunder. Nu har han sedan i helgen börjat välja galopp, helt underbart!! Nr han får välja fritt själv så blir han ju inte tvingad på något och han får då inte panik av gångarten i sig. Jag har även berömt honom när han har galopperat fritt i hage/paddock. Var detta ett problem? Enligt mig var det nog bara en del i utvecklingen. Liksom att han var hyperstressad och mådde dåligt i övrigt, det såg inte jag som ett problem utan bara att det var så han var.

Jag gillar inte att säga att vi har problem. Känns så negativt för min del. Jag vill heldre säga att vi har en del beteenden som vi jobbar på (vilket vi alltid kommer ha oavsett om det är beteenden vi har som jag inte vill ha, eller om det är beteenden som vi inte har som jag vill ha - "omlärning" eller inlärning).

Mina problem är enbart mina egna, hästen är en ängel och inte inblandad i nåt. Mer än att hon kan bli rodeohäst när hon blir rädd eller så…

Men själv har jag svagheter, bl.a händerna som kan låsas ibland, något som dock har blivit betydligt bättre det senaste. Även underskänkeln kan få för sig att ligge för långt fram, men även det har blivit bättre.

Sen så har vi ju mitt stora problem med att jag kan bli "för snäll" när folk tittar på mig när jag rider, jag rider med andra eller inför instruktör. Dvs att jag rider sämre och låter hästen bli slö, fjanta sig eller liknande för att jag inte kan säga till ordentligt. Rider jag själv däremot är det inga problem, och tack och lov lär sig mina instruktörer hur jag fungerar efter ett tag så de skriker på mig och gör mig förbannad, då går det bättre igen!

Ja har nog mkt problem om man ska sätta sig och tänka efter….

Men något som man verkligen tänker på är att en av mina hästar, Jackie :) Var skodd fram när ja köpte henne för 2år sen och vi betsämde att sko henne runt om med broddar (vinter) gick fin,fin visst hon va lite nervös när han skodde bak då de va första gången för henne…

De va väl inte så märkvärdig så märkte vi nästa gång att hon reagera lite på v.bakhov och de blev bara värre efter varje ny verkning (skor dom inte på sommaren)

Vi har en MYCKET bra och DUKTIG hovslagare och han är lugn och sannsad pratar lugnt med henne och verkligen super bra med både hästar och sitt arbete!

Vi skulle öva och knacka runt om på hela hoven när vi kratsa hovarna och de brydde hon sig inte ett dugg om!!

<hivis lärde pappa verka ner en hov helt vanligt (pga shettisen vanvårdade hovar som behövde tas 1gång i veckan)

Så nu när vi bara ska verka dom så gör oftast papap detta och allvarlight hon får spratt!!

I stallgången snor hon runt så gott de går och kör fast rava i boxväggen och försöker "smita undan….

Hon har inte ont elr så de har vi kollat men hon tycker bara att v.bakhov är fruktansvärt läskig :(

Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra….

Någon som varit med om liknande?

ÄR öppen för alla möjliga förslag!

Sen kan ja tillägga att hon får INTE panik elr nåt sånt hon försöker bara komma undan för det är obehagligt! Pappa kör med en sån där masikn som är just till klövar/hovar och hon är inte rädd för den och hon beter sig likadant om du verkar på "vanligt" sätt…

Ni ser på bilden där, att på andra sidan av henne är de en box den sätter hon rava mot så hon står nästan helt på tvären!

#5 Jaa , det där med att bli för snäll när man rider samtidigt som andra tittar på känner jag igen :P Många gånger har man kommit på sig själv sitta och "fjutta" då man red lektion på ridskolan ^^

Mitt problem är väl att jag glömmer bort att räta upp mig när jag rider .. Försöker tänka på det hela tiden , "räta upp dig , räta upp dig" :P Och galoppen har Besse och jag fortfarande lite jobb kvar med (känns fel att kalla det för ett problem) .

Problem hos matte:
matte har dåligt tålamod, matte har dåligt motorik, taskig balans, ofta är spänd och har koncentrationssvårigheter.
Mattes kroppsproblem:
matte har lättare skolios, matte har odefinerat problem i ryggraden som stör rörelseförmågan att vrida de till vänster, matte har sönderslitna knän och matte har haft hjärnblödning och hennes huvud är inte alltid på topp.

Problem hos ponnyn:
ponny är slö.
Ponnys kroppsproblem:
länga frambensrörelsen, böja sig, lösa benbitar i bb haser.

vad roligt att folk kan komma fram :D

#6 min häst är också rädd om vänster bak ben *konstigt* eller när vi köpte henne så åkte ett transport skydd ner på vänster bak och hon fick panik efter det var hon töntig för vissa saker tex att linda benet vissa skydd men dock bara i bland och vissa dagar brydde hon sig inte börjar tro att hon testar men samtidigt varför just med vänster ? hon har ju inga problem att lyfta och kratsa eller att jag klämmer och känner mm

Mitt främsta problem med hästen är att ta in honom från hagen. Har spenderat oändligt många timmar springandes runt i djupsnön i hagen. Men det problemet är löst, eller det kommer tillbaka ibland, men vet hur jag ska bära mig åt nu, så blir inte frustrerad längre.

Ett annat problem, som hör ihop med det övre, är att han är väldigt dominant. Han har helt enkelt inte brytt sig speciellt mycket om mig utan gärna flyttat på mig med bogen och sånt.
Det är betydligt bättre nu, men vi har fortfarande våra duster. Ibland, dock ganska sällan, så stegrar han och sparkar med framhovarna emot mig i markträningen. Men för det mesta visar han sitt dominansbeteende genom att göra det jag vill han ska göra, men väldigt oengagerat.
Så det är fortfarande ett problem, vi har lite olika åsikter ibland. :)

Ett annat problem jag har är min sists, dock blivit mycket bättre, men den är fortfarande inte lika bra som jag skulle vilja ha den.
Mitt problem är att jag har mindre lätt för att koncentrera mig på flera saker samtidigt. Har mindre lätt för att fokusera både på min sits och hästen samtidigt. Men det har också blivit bättre, men det är nåt jag jobbar på hela tiden.

Storen, hästen, är dock perfekt på alla sätt och vis. Det enda han har problem med är att han tycker att jag är jobbig emellan varven för att jag ställer krav på honom när han allra helst bara är i hagen och äter. :)

Jag har en tendens att peka ut med tårna när jag rider och jag själv anser inte att jag har någon toppenbra sits, men har faktiskt fått höra av både ägaren och tränaren att jag sitter mycket bra på hästen, så det är kul! :)

Annars kan jag erkänna att jag låser och spänner mig väldigt mycket i axlar och nacke. Nu när det är vinter och jag har 10 tröjor på mig så syns det inte lika mycket utifrån, men jag känner mig ofta stel efter mer ansträngande pass på hästen. Jag ska börja gå på massage och förhoppningsvis få bort en del av min stelhet och det ska förhoppningsvis göra att jag slappnar av mer - både i vardagen (spänner mig även mycket på jobbet, på universitetet med mera) och på hästryggen.

Envis är jag som tusan, förutsatt att det är rätt dag. Det kommer alltid dagar då mitt tålamod är lika med noll och då blir tyvärr ridningen inte så bra… Men hästen har en tendens till att alltid få mig på bättre tankar! :)

Mitt sto är verkligen stentufft, har alla fördelar som jag vill ha hos en häst och jag vet inte riktigt om jag kan komma på någon nackdel just nu.. Hennes problem är ju sådant som vi håller på att arbeta bort och det är just det som jag tycker är kul. Jag skulle inte vilja rida en häst som gör allt perfekt utan att jag får jobba för det.

Oj jag som hästlös kan ju bara klaga på mig själv…

Jag tittar ner i marken; är en så kallad skogsryttare, så nej jag tittar inte i manen på hästen utan snarare vart han eller hon sätter sina framben, det är nästan helt borta när jag rider inomhus men ibland när det är mycket att göra på en gång så glömmer jag mig.

När jag tröttnar i buk och ryggmuskulaturen så kroknar mina axlar lite =jag tappar sätet och det jag skulle utföra blir bara svårare. Lösning räta på mig sitt tillbaka och jobba igenom det ;)

Jag har ganska dåligt självförtroende i hoppning (enbart på lösa bommar udda nog), vilket gör att de första sprången i träningen är lite hjärndöda ( av rädsla), jag varken rider hästen fram till hindret eller tänker rätt. När jag väl har gjort fel en gång så kommer jag på mig själv och börjar rida hästen även i hoppningen, för det är farligare att bara åka med i hoppning än aktivt rida.

Har jag en dålig dag har jag ofta dåligt humör och blir jag förbannad så går allt åt helsicke, då brukar det hjälpa med att bara släppa sakerna lite och skritta ett par varv och lugna ner sig sen så går allt som vanligt igen.

Blir jag spänd, som i tävlingssituationer så får jag en hand som inte håller sig stilla, problemet existerar inte ens på träningarna, så måste slappna av när jag tävlar.

Jag får rörelser fel om jag inte får ordning på det hela i huvudet hur en öppna eller sluta rids, vilket jag självklart vet men motoriskt så måste jag starta igång en bild i huvudet hur hästens framben och bakben ska gå och hur jag ska jag använda skänklar, ställning och drivning. Det är som en film eller program som måste startas upp  och därför brukar första öppnan eller slutan för dagen bli kaos.

Jag har en förkärlek att begära allt av den häst jag rider som den förmår, kanske lite synd om hästen (rider bla. på ridskola och medryttare) om den har en dålig dag, men jag vill se att alla knappar finns och fungerar, att jag kan flytta, länga, ställa, korta och samla hästen i alla gångarter, göra korrekta halter osv; lösning på mitt overachiever beteende, rida ut och inte bara tänka prestation alla dagar..men har man inte egen häst så blir de kanske lättare så att man vill satsa ordentligt när man väl kan.

Det är svårt att säga vad som är problem och vad som är dålig ovana eller helt enkelt något man inte har rätt förutsättningar för att klara av. Jag har inte suttit på en häst på två år så jag vet inte vad jag skulle ha för ryttarproblem i dagsläget.

Men problem från marken tränar jag mycket på nu när vi har en NH-tränare åt Bellman, där får jag mycket hjälp med mitt kroppspråk. Bellman är en otroligt känslig häst och om man bara hamnar ett steg fel i förhållande till honom så gör han "fel" eller blir jobbig och protesterar. Så just nu jobbar jag otroligt mycket med mitt kroppsspråk, att vara tydlig. Vi är nämligen inte överens hästen och jag om vilka positioner som funkar bäst. Samt att vara lugnare i mitt kroppspråk, ge hästen en chans att se och tänka vad jag menar innan mina hjälper blir större.

Och hästens problem? Ja, han hade inte blivit hanterad innan jag började med honom, så hans problem beror i princip bara på att han inte lärt sig något eller blivit uppfostrad. Det är ju inte hans fel.

9# Precis! ja kan klämma, trycka, kratsa, peta och känna hur som helst de bekommer henne inte men när hon ska verkas så är de andra bullar som gäller tydligen och enbart på v.bakhov

Jag kan helt ärligt räkna upp många fler dåliga saker med mig än bra :P Men att jag ser mina brister ser jag som en styrka i sig.