Har tyglarna nere vid längre promenader och när vi är ute, har dem på manken och håller i den som är närmas när vi bara ska gå några meter (till exempel fram till pallen för att sitta upp). Man har lättare att hålla och styra hästen med tyglarna nere, och trampar den på tyglarna så går tränset sönder innan hästen gör det.

Jag har fått lära mig båda varianterna, några vill att ha tyglarna som ett "grimskaft", för att lättare kunna hålla hästen om något händer, andra vill att tyglarna ska vara i "ridposition", för ifall hästen lyckas smita så kommer hästen inte trassla in sig i tyglarna.

Jag själv brukar låta tyglarna ligga i "ridposition" när jag leder kortare sträckor, ifall hästen är nervös, eller jag vet att vi ska gå någonstans där hästen kan bli rädd, så brukar jag ha tyglarna som "grimskaft"

Jag leder alltid med tyglarna över halsen. Skulle hästen försöka slita sig har man betydligt mer kraft för att hålla emot på det sättet. Sen så vill ju jag ha hästen bakom mig när jag leder, och då blir det svårt på nåt annat sätt.

#1 det är inte alltid man har sådan tur att hästen trampar på tyglen och tränset går i sönder, har sett flera hästar som trampar i tyglen, och det är då inte kul att se, många hästar får extrem panik, och oftast går inte tränset sönder heller eftersom trycket inte blir så stort.

Tyglarna över halsen som ett grimskaft. Har mer kontroll då, och yappar jag tyglarna och han kliver på dom så stannar han och kliver av tygeln. Han får heller inte panik ifall han skulle kliva igenom och få tyglarna runt frambenet, utan han stannar då.

Leder jag någon annan häst däremot som jag inte känner, eller som jag vet skulle kunna få panik om den klev på tyglarna så har jag de som man har när man rider.

#4: Det går oftast sönder innan hästen går omkull, men naturligtvis kan det bli otrevligt innan det gått så långt!

har aldrig heller varit med om att tränset går sönder , jag och en komis var ute och red och hon ramlade av och hästen små sprang betade småsprang betade ända tills han tjorvade in sig i tyglarna och han försöte ta sig loss med det gick inte som tur va så hade han hackamoret så inget vart skadat

Jag har westernutrustning och delade tyglar så jag har dom alltid i handen när jag leder. Jag funderar faktiskt inte så mkt på det, hänger tyglarna över hornet och jag ska flytta på hästen så händer det ju att jag leder den med tyglarna i "ridläge", eller så håller jag i bara dne ena och låter den andra hänga kvar över hornet.

nästan alltid över huvudet. även om jag bara går från stallet upp till vägen för att sitta upp, dvs 50 meter typ.

Använder ju aldrig träns på våra egna hästar, men ska jag hjälpa någon annan tar jag som dom säger (har själv fått lära mig båda tidigare). I övrigt gillar jag inte att leda med träns i fall något händer, vill verkligen inte ta i munnen på dom.

jag brukar inte leda i träns mer än till o från ridhuset och då är jag alldeles för lat för att dra dom över huvudet. dom får vara kvar där dom är

jag leder inte i tygeln annat än från stallet till paddocken eller om jag har hackemore. har jag hacket så är tygeln i ridposition av säkerhetsskäl. skulle hon fastna i tygeln för att den är ett grimskaft så kan nosryggen brytas. har jag vanligt tränsbett så har jag nästan alltrid grimskaft och leder i det istället.

Med engeslkt träns tar jag alltid dom över huvutet för att det är en reflex, har alltid gjort det så det blir bara så. Med westerträns virar jag ena tygeln runt hornet ett varv och leder med vänstra tygeln för att det är en reflex och jag har alltid gjort så, haha. Men det är ju mest praktiskt att bara leda i en tygel för att sen slippa fummlet när man ska stiga upp!

Fott lära mig båda.Men värljer hälldre att ha som grimskaft då de är bäkvemare för hästen och den han va bered på om vi ska byta varv eller något sådant.Den har lättare att följa med och uppfatta kropps språket i alla fal Tango.Annars beror de på va de är för häst med T har jag alltid grimskaft position.

Jag tar över tyglarna när jag leder, jag föredrar att hålla i två tyglar om jag har bett, det finns ju annars en risk om hästen blir skrämd att den drar bettet genom munen.

jag leder/longerar aldrig så inte båda bettringarna är ihopkopplade just för den sakens skull.

Jag låter tyglarna kvar på halsen, ifall hästen sliter sig och trampar på tyglarna eller fastnar med dem någonstans kan det gå illa.

Jag känner att jag kan hålla i hästen betydligt bättre om jag heller tyglarna i båda händerna (dvs inte över manken).

Skulle jag ha dem över halsen så skulel det räcka med ett stort "skutt" åt något håll så skulle jag antagligen tappa tyglarna, och sedan räcker det med att hästen kör ner huvudet i marken någon gång så har de snart åkt över huvudet, ochom inte så hängen nog största delen av tyglarna nästan med all säkerhet på en sida = de kan trampa i dem i.af.

Så jag anser att det är betydligt mindre chans att jag tappar hästen över huvud taget om jag håller dem som ett grimmskaft och därmed är det i.af "säkrare" i mina ögon.

Tar alltid tyglarna som grimskaft eftersom min ponny alltid går en halv meter bakom mig och det blir lite krångligt om man har tyglarna på halsen då.

Om jag ska leda min häst ute, till och från ridhus eller vart som egentligen så har jag ett kedjegrimskaft. Vi har måånga hingstar hemma på gården så det går som på rutin. När jag lett tävlingshästar på tävlingar så vilar tyglarna på manken och kedjegrimskaft. Det är en billig "broms" om det skulle hända något.