Hur gammal är flickan och hur länge har hon ridit?
Men det låter onekligen som att det kanske inte var det bäst ihopmatchade paret. En ungponny med massa energi kräver ju motion för att bli av med överskottet, och är tjejen lite osäker och inte vågar rida så mycket blir det ju som en ond cirkel.
En tränare skulle jag vilja säga är mycket viktigt -det är som du säger mycket bättre med en utomstående som peppar än mamma eller pappa som "tjatar".
Kan inte tjejen få rida efter att någon annan ridit hästen en stund, så att den får ur sig den värsta energin innan hon sitter upp och hon får en chans att känna på sin ponny utan den där "tickande bomb"-känslan?
Annars kan det ju vara en god idé att låta ponnyn rasa av sig på lina en stund innan ridningen så att det värsta är över. Jag brukade alltid longera min häst en stund i början när hon var ca 3 år (blir 5 iår) så att hon inte skulle behöva busa för mycket med mig på utan vi kunde slippa det tjafset.
-det gjorde jag även med min förra häst när hon var 4 år, för hon var så laddad att det knappt gick att rida annars.
Det hjälpte väldigt bra iallafall.

Stackars flicka säger jag bara. Vill flickan ha ponnyn eller är det föräldrarnas dröm ponny?

Om jag hade köpt fel ponny till min dotter hade jag låtit henne välja om hon vill ha kvar totto och få hjälp med att rida & hantera den. Dels flera lektioner (för tränare) i veckan och att någon ruttinerad skulle få rida ponnyn i veckan under en period. Men om ponnyn är till mamma och pappa igentligen så får väl de köra in henne och aktivera henne själva så kanske hon kan bli en trevlig barnponny hon ochså.

Jag håller med ovanstående, vill dottern verkligen ha sin ponny så tycker jag först och främst att dom ska hitta en bra tränare som dottern också har förtroende för och sen ta hjälp av en duktig ryttare. Det är guld värt att få en sån häst "genomriden" och även att dottern får se att det går till slut man får bara inte ge upp. Vi har haft exakt samma problem i stallet där jag har min ponny. En tjej köper ny häst som blir tokig och bockar en riktig rodeo show så fort man sitter upp. Denna tjejen som äger hästen tog hjälp av en jätteduktig tjej som jobbat som beridare och har kunskapen och balansen att sitta kvar. Tog 3v så går hästen som en klocka. Att vara rädd gör det bara värre och rädslan minskar om man ser att det faktiskt går och nån som peppar. Gäller hästen/ponnyn också, när dom märker att det inte är lönt och ryttaren inte är rädd så brukar dom lugna ner sig om det nu är så att hon bara har tagit över.

Vad har full stam med saken att göra

Om inte föräldrana har kunnskap att hjälpa flickan och är rädd för att rida hästen hade jag sålt hästen till någon som kunde ta till vara på den.

Sen vet jag inte om jag skulle skaffa en ny häst, det bästa hade varit att som förälder gå lite hästhanteringskurser först och sen leta ny häst omsorgfullt och försiktigt.

ofta upplever jag att när det gå snett så har inte barnet föräldrarna bakom sig som kan vara med och styra upp det hela utan man släpper ansvaret till barnet ofta går det ofta bra men inte alltid. det hänger lite för mycket på barnet i många fall när det går fel. det minsta en förälde ska göra det är att se till att barnet regelbundet rider för tränare annars kommer förr eller senare barnet stanna i sin utveckling.

Jag kan bara instämma med ovansående, vill hon verkligen ha ponnyn och i sådanna fall behöver hon verkligen hjälp av en tränare.

Men för att förbruka överskottsenergin så brukar jag (främst unghästar) släppa dem i paddocken löst och motionera dem lite. Visst kan man longera/tömmköra dem trötta med, men får de skringa löst och man kan busa med dem så brukar även de snällaste hästar "sparka av sig" lite och busa mer än vanligt. Det brukar hjälpa för att hålla den sortens olater i bestyr. Jag brukar använda mig av rösten och en "skrammel burk" eller longer piska.

jag vet inte hur gammal tjejen är eller hur länge hon ridit. men hon är inte över 12 ivf. hon vågar inte ens rida de snällaste hästarna i stallet.

igår så fick hästen springa av sig i lina och hon började ju bocka och sparka direkt. vet inte hur mycket det hjälpte, för hon höll ju på även när jag red.

#2 det var någon annan som hittade hästen till familjen. hästen har verkligen potensial - men jag är rädd att den är i fel händer för att överhuvudtaget kunna komma någonstans.

#4 förmodligen ingenting alls, men jag ville berätta det om någon undrade vad det var för sorts häst.

då får vi bara hoppas att de lyder mitt råd och skaffar en tränare. jag är rädd för att de inte gör det dock.

#6 Ok då tolkar jag det som att det alltså mammas o pappas dröm ponny och inte flickans hoppas de säljer ponnyn innan både flickan o ponnyn blir förstörda  Vet föräldrarna vad som kan hända om man trillar av? Skulle inte vara snäll mot mig själv om jag tvingade barnen till något som de var rädda för o de sedan gjorde sig riktigt illa  Och skador behöver inte vara fysiska för att göra ont!!!

De kanske kunde byta ponny en tid med någon som gillar lite fart  om nu föräldrarna vägrar att sälja?

(Vad lätt det är att vara på utsidan o förklara vad andra borde göra ;))

=) ja det är ju otroligt lätt att stå vid sidan om. men någon gång så måste man ju inse att det inte fungerar. jag känner inte mamman så jag sa till henne igår vad jag tyckte.

jag tycker steg ett är att uppfostra hästen i hanteringen. hon ska kunna gå utan att springa över en, få bukt med nafsandet osv.

sen är det motion och underhållning som gäller.

men frågan är ju om de är villiga att göra det som krävs.

Tyvärr händer det ofta att fel ponny hamnar hos fel ägare/ryttare, pga att någon annan (utomstående eller föräldrar) tycker att det är en fin ponny.

Jag fattar det som att flickan är ganska "feg", om hon tycker det är läskigt att rida de snällare hästarna i stallet och om hon bara våga rida ett par varv på sin egen. Då hade jag absolut satsat på en ponny som var lugn, trygg och stabil istället så att hon vågar mer och får upp självförtroendet. Den ponnyn du beskriver verkar inte vara någon nybörjarponny direkt.

Om de nu verkligen inte vill göra sig av med ponnyn behöver de ju absolut hjälp. Först och främst någon som kan rida till ponnyn och uppfostra den, sen även någon som kan hjälpa flickan att komma över sin rädsla och våga rida sin egen häst.

För min del låter det som om den ponnyn hade behövt komma till någon som hade kunskap och fått en bättre chans att bli en riktigt fin häst, medan flickan verkar behöva en lugn och stabil ponny som alltid gick att lita på. Visst kan de jobba på det, men frågan är om flickan vill det. Jag hade inte velat att det skulle gå så långt att mitt barn inte vågade rida längre pga att hon har en ponny som inte passar henne. Har det inte gått för långt då?

Langa över ponnyn till mig någon månad så har jag något att göra  Jag brukar vara den som folk ringer till när de har hästar som sätter sig på tvären haha ^^ Så man har lärt sig att sitta kvar ganska så bra numera

#9 nej det är verkligen ingen nybörjarponny. =)

#10 funderade på att erbjuda dem att låna min supersnälla ponny så kan jag ta hem henne här så hon får lite uppfostran ivf.

Jag blir så ledsen när jag läser sån´t här. Denna ponny kallas redan problemponny trots att det inte är ponnyn som det är problemet. Problemet är att ponnyn hamnat på fel plats.

Hoppas verkligen någon duktig får hand om denna ponny och att denna person vet vikten av ett ordentligt markarbete innan ridningen sätter igång.

#11 Det tycker jag vore väldigt omtänksammt. Då får både dottern en häst hon faktiskt kan rida på och du gör en god gärning med att hjälpa dem.

#11 är hon så liten? Sen hade jag tänkt mig för, dom senaste åren har jag sett massa underbara ponnys som förändrats till jobbiga monster.

Ungefär samma hästkoncept som du beskriver i #0 alltså även din ängel kan bli ett odjur och då åker du på att avprogramer än till och det är mycket jobbigare än man tror.

även ridponny kommer om den kommer tillbaka till familjen gå tillbaka till samma beteende om inte familjen lär sig hur man ska vara med hästar.

#12 det är ju ingen problemponny. det är problem med ponny. det är ganska stor skillnad i mina ögon. ;)

#13, 14 jag har aldrig träffat tösen så jag kan inte säga hur stor hon är. men min ponny är ju jättesnäll och tjejen är ju rädd även i hanteringen. sen vet man ju inte ens om det är intressant för dem att byta ponny ett tag.

#14 du har rätt i det du skriver lorita. men jag tror ändå det kan vara värt ett försök.

Är tjejen så rädd, även för trygga hästar tycker jag det enda är att sälja hästen. Hon har ju uppenbarligen inte modet som krävs för att lära sig uppfostra den hästen och då är risken stor att det slutar med att hon blir för rädd för hästar i allmänhet.

Det krävs både kunskap, envishet, tålamod och ett rejält mod för att komma tillrätta med en sån häst, för man lär få räkna med lite avåkningar och annat. En person som då är rädd för hästen från början kommer knappast fixa det, för hästen känner ju av det och vet att den kan bete sig som den vill.

sälj hästen och låt tjejen rida på ridskola där det finns lugna snälla hästar som kan få henne lite tryggare o vanare vid hästar..

#15 Det är väl ägaren som är problemet som jag ser det.

Är tjejen såpass ung och dessutom såpass rädd och ponnyn ska vara ett ämne så får dom väl satsa lite pengar på den och skicka den på in-/tillridning ett tag..

Jag känner igen det här från min egna dotter. Henne förra ponny var precis lika dan, fast 20 år äldre! Han var en väldigt välutbildad herre som vi tyckte skulle passa perfekt som läromästare för min dotter. Och det var han. Så länge han ville. När han tyckte att det räckte för den här gången bockade han tills min dotter gjorde en ordentlig luftfärd. Vi anlitade en instruktör som de tränade för minst en gång i veckan, tog bort allt kraftfoder, jag tömkörde/longerade/körde honom. Det blev tyvärr inget resultat och min dotter började tröttna på hästar. Tills en ridtravare som jag hade inhyrd för omskolning skulle säljas vidare. Då blev min dotter helt förtvivlad. Hon ville ha den här hästen istället. Okej. Vi sålde en annan av våra hästar och köpte ridtravaren istället. Efter bara några månaders träning debuterade de i hoppning på en liten klubbtävling.

Ponnyn i sig verkar istället behöva komma till någon som kan fostra upp honom. Där det finns vuxna (gärna föräldrarna) som verkligen kan hantera hästar. Han behöver troligen en fast hand.

Det jag sammanfattningsvis menar är SÄLJ HÄSTEN!!! Både för flickan och hästens skull. Ingen av dem kommer bli lyckliga av den här situationen.

http://tintin74.blogspot.com/