Jag har ett sto, som blivit illa behandlad innan, hon är ALLTID sur och elak, och jag har haft henne i 6 år snart, hon vet om att jag är snäll mot henne men också Väldigt bestämd, jag tolerar varken bit eller spark, då får hon en rättvis bestraffning. Bits hon-slag på mulen. Sparkar hon efter mig-sparkar jag henne.  Hon vet om detta och sparkar sällan eller aldrig längre, bits har hon inte gjort på säkert flera år. Men mot andra gör hon både och. Hon vet att jag ger henne mat, motionerar henne och när hon vill; kelar med henne. (vilket hon aldrig vill, men jag erbjuder henne.) Hon vill hellre titta på vad jag gör istallet, då har hon öronen fram och lyssnar när hon står  boxen, men så fort man går till henne blir hon sur. Men ändå är hon sur och tvär och bara pest. Jag har frågat alla möjliga sorters människor, både rasinvolverade, veterinärer, hovslagare etc. Har oftast fått svaret att det är hennes personlighet, hon är sto, ston har oftast mer humör, hon vill vara med med inte röras, det har med hennes bakgrund att göra.

Hade stora problem med detta innan, tyckte det var jobbigt att hon var så sur, när jag bara ville vara snäll. Men nu vet jag att hon är sån, hon tycker om mig, det vet jag för det är mig och alltid tittar efter, på tävlingar gnäggar hon efter mig och ska hela tiden vara vid mig. bara jag som kan gå in i boxen utan att bli ihjälsparkad etc. Jag har nog inte så många råd för det är så olika från häst till häst och människa till människa, men jag hade i alla fall en liknade historia att berätta!=)

bild på surpuppan

Håller med #1 att bits dom så biter man tillbaka (i form av ett snabbt slag på mulen) och sparkar dom så får dom en spark tillbaka. Så skulle en annan häst gjort…

Skulle ALDRIG slå en häst på mulen elelr huvudet..

Däremot om den nafsar till/bits, så nyper jag med handen på mulen.

Ja usch.. aldrig slag i huvudet.
Ett slag med en hand på mulen kan väl aldrig jämföras med ett hästbett eller?  hmm….

Hade en hingst förut som bet mig en gång. Jag bet honom i mulen - ganska hårt…  och han gjorde aldrig om det……

#1 det du berättar kan alla som träffat lotta intyga.. *ryser* vilken satmara till häst det där är alltså.

Varför hon gör så är nog för att hon antingen står högst i rang eller testar dig ibland. Håller med resterande med förslag på hur du kan lösa det.

#4 det tycker jag, vad har du för annat förslag? enligt mig är det jag som är ledaren och hon ska inte sätta sig över mig med att bitas eller sparkas, jag kan bita tillbaka men jag tycker att ett snabbt slag på mulen och ett hårt NEJ har samma funktion, jag viftar ju inte precis med knytnävarna mot näsbenet. Min åsikt!

lätt att man slår till den om den biter.

Den mest vanliga anledningen till bitande/nafsande hästar är faktiskt inte elakhet, utan handlar om "bortskämda" (oftast) ponnyer som får godis ur händerna i tid och otid.

Mitt ena shettissto var en riktig nafsare, inte bara läppa, utan riktiga bett. Nu har vi skrivet på "stall-regel-skylten" att ALDRIG ge hästen godis ur händerna och detta har faktiskt fungerat… INGEN av ponnysarna nafsar och muddrar längre.

Man måste ALLTID ta reda på orsaken till att hästen biter innan man kan göra ngt åt det.

Mitt fullblodsto, t ex, som ALDRIG ens visat tendens till att bitas, bet mig en gång när jag spände sadelgjorden (spände 1 hål, alltså väldigt försiktigt;)) hon var då dräktig i ganska tidigt skede.

Jag tog ut min vet. för att kolla hennes rygg och så, eftersom ett bett från henne verkligen måste tyda på ngt sorts obehag och då konstaterades att fölungen låg vääääldigt långt fram, så när sadelgjorden spändes det allra minsta så tröck hela fostret (och sparkade troligtvis) på alla möjliga inre organ.

Det jag ville komma fram till, är alltså att verkligen ta reda på orsaken till bitningen INNAN man försöker göra ngt åt det.

Mitt hbl är väldigt huvudskygg, han har i tidigare ägo inte blivit "bra" behandlad. Det innebär mkt tänkande från min sida när jag håller på med honom! Att alltid ha mjuka långsamma rörelser annars rycker han med huvudet, kör upp huvudet så långt upp som det går.

Så jag skulle aldrig slå mot huvudet vare sig hårt eller löst! Det är så lätt att budskapet inte går fram, det det gäller är att "svara" exakt i rätta sekunden och om man inte gör det ja då förstår inte hästen..

Som #10 skriver ofta kan det med nafsande, bitande bero på godis/mat från handen och även jag har sett att om man bara ger godis från handen ett par gånger ja då vet hästen det och sen när man kommer ggr nr 3 då tänker den ta reda på om det finns godis där och det är ju stora (äv shettisar) djur och har en helt annan kraft än vad än människa har så det kan göra ONT. Man gör inte hästen en tjänst att ge från handen för att visa ömhetsbetygelser/kärlek.

Tack alla som svarat. Er hästkunskap ger ju en djupare förståelse för vad det är frågan om. jag har verkligen en kärleksrelation till den här hästen och jag vet att jag skulle inte känna så om det inte var ömsesidigt. det är som våra själar på nåt sätt länkats ihop. Hon läser mig hur tydligt som helst. Därför blev jag så ställd när detta hände. I en ren reflex slog jag henne på bogen tillbaka och skrek "så där gör du inte!" Sen var jag väldigt "isig" mot henne, helt följdriktigt efter vad jag kände. Men igår hade vår relation mjukats upp igen lite grann.

#12 Det var ju bra att relationen mjukats upp lite. Men ge inte lillfingret då tar hon hela handen… Ge på "rätt" sätt.

Lycka till!

#0 vet hur jäkla ont det där bettet gör då jag själv blivit pricis lika dant AJJJ! Fast det var inte min häst utan en ridskoleponny o jag sa nada men buffa till henen på magen så hon släppte tuggan :P Har ett vakert ärr som synds när jag e kall om baken. Sen #1 jag har en sur val här han har gått till anfall mot alla innan nu 1.5 år efter han har vart min så e han så himmla mycket trevligare, går itne till anfall kommer glatt när jag ropar. Lite sur vid pyssel o kan hota genom att visa att han kan bitas. Men jag gör nada säger neeeeeee har han uppbunden kortare så han itne kan bitas hellre än att jag slå han o utmana att han kan bitas.  Han vet mycket väl var ett neej är :) Han har blivit mycket illa behandlad när han var runt 6 år efter det har han vart riktigt farlig ponny o ska jag vara ärlig tor jag han har hatat sitt liv, nu e han ju bara med sin mamma i hagen blir riden o körd ingen som e dum utan dom får bara vara häst.

#0 vad du ska göra hmm e väll att säga nej ett nyp på mulen gillar inte när man slår hästar dom kan bli stryckrädd lär den mera nej o även vid naffs. Ge inget gott via handen lr visa att gott finns i fickan ge det i krubban eller på backen där gör väldigt måga fel.  Bind henen kortare så hon inte når att bita din rumpa ifortsättningen :)

Jag har just nu två fina blåmärken på ena armen utav hästar som i jobbet bittit mig. (båda hingstar, 4 & 6 år gamla, dvs unghästar)

Och det är helt klart pga disrespect, att de inte har några gränser för vad som är okej och inte. Jag nyper inte tillbaka, kan inte nypa så pass hårt så att det gör ont det minsta, utan jag smäller till dem, har jag något i handen för stunden så smäller jag dem med det. Sedan ser jag till att de backar undan för mig, helst för rent kroppsspråk, men är de tröga backar jag "för hand" (petar på dem/leder dem bakåt med grimskaft).

Min egna hyffsat nykastrerade 4-åring bitts/naffsas inte, men tuggar på kläder och är allmänt slynglig, gör detsamma med honom, klipper till honom/slår i marken/väggen och ser till att han backar undan. Viktigt för mig är att det händer Direkt, inte att jag slår 5sec. senare och backar en halv minut senare, utan just att det kommer direkt. Jag vore rättså glad om min häst blev en hel del huvud och kroppsskygg :/

Jag ser det inte precis som något dåligt att de som är så direkt framåt och saknar gränser blir mer rädda om sig själva, sedan får det inte gå till överdrift att de blir så huvudskygga att man inte får röra dem (föregående häst var sådan när hon kom), men det ser jag som en annan sak.

#15 Jag skulle aldrig chansa på att som du skriver: smälla till dom (hästar)! Som du skriver så är det A och O att reaktion kommer på exakta sekunden och inte med ens någon fördröjning, låt säga att du inte är exakt på sekunden (alla kan vi fela) ja då kan du ha en häst som blir huvudskydd och som det kanske inte går att rätt till sen, att få förtroendet tillbaka, den hästen kommer förmodligen alltid vara misstänksam och på sin vakt! Du kan aldrig förutsätta hur djupt präntat det kan bli!

#8 Har du sätt en annan häst slå till med hoven över mulen på sin hästkompis som de sättet du gör med din hand? haha, nej!

#17 faktum är att hästar faktiskt sparkar varandra, ja… och det kan träffa på mulen….

---

Jag tror det krävs rätt mycket för att en häst ska bli huvudskygg för livet. beror givetvis på individen, men finns det nåt värre än hästar som inte vet att det över huvud taget existerar gränser här i världen?

En ranglåg häst skulle ju aldrig få för sig att gå fram till ledaren i hagen och bita denne! Och skulle den nu göra det så har den nog en rejäl åthutning att vänta sig

#18 En hand är aldrig samma sak som en hov..

#18 Jo dom kan "träffa" mulen men det är nog inte så vanligt, dom siktar inte direkt mot mulen men visst kan det hända.

Det behöver inte krävas mycket för att en häst ska bli huvudskygg även den tuffaste häst utåt sett kan vara väldigt vek och mottaglig av "fel" bestraffning som kommer vid "fel" tillfälle alltså inte exakt när motangrepp ska komma. Skulle aldrig över huvudtaget riskera att få en häst huvudskygg.

Nej håller med det finns inge värre än hästar som är som bulldozers men förmodligen så finns det inget ledarskap över huvud taget med dom.

#19 Alldeles rätt!!

#19 får jag påminna dig om att detta är DINA ord:

"Har du sätt en annan häst slå till med hoven över mulen på sin hästkompis som de sättet du gör med din hand?"

#22 ja vadå? Jag frågade ju dig det.. om du hade det?
Jag har då aldrig sätt det. Eftersom en HAND och en HOV inte är samma sak… Tycker det e tråkigt att man ska behöva "slå in" sitt ledarskap i sin vän. Blir man älskad tillbaka då? Vart tar tilliten vägen?

#23 ja vart tog hästens kärlek vägen när den bet sin vän i baken??

Tror nog du skulle behöva sätta dig i hagen och kolla på hur en hästflock fungerar

#23 I TS fall har det nog ingenting med kärlek att göra! Det är en häst som försöker tala om att du är inget för mig jag står över dig.

Håller iaf med #23 att slå hästen med handen någonstans i huvudet är ingen bra idé med tanke på vad följderna kan bli.

TS behöver befästa sitt ledarskap (bli ledare) från början.

faktum är ju att i en hästflock finns inget som kallas "älskad". Där används hårda metoder för att befästa ledarskap.

• hårda sparkar (även mot huvudet)
• bett (överallt)

Så vill du använda det RIKTIGA hästspråket så är faktiskt sparkar och slag en del av detta. Och dessa sparkar är betydligt mer smärtsamma en en dask på nosen.

Om hästen bits så ser jag inget fel i en smäll över mulen, om den delas ut i exakt rätt tid, så hästen förstår varför den fick smällen

Detta ska alltså ske under bråkdelen av en microsekund.

Väljer du att hellre ta till de vänligare metoderna t ex att backa hästen eller ngt, så kommer inte "straffet" omedelbart utan det blir ökad risk för förvirring.

I mina ögon är det snällare mot hästen att bestraffa på ett så effektivt och snabbt vis att den förstår varför den blir bestraffad, än att ta till "vänligare" metoder och hästen fattar ingenting.

Nu snackar jag i allmänhet

Har ett kalasexempel på en häst som ägaren påstår att hon är ledaren över (eller rättare sagt bästa vän som hon uttrycker det trots att hästen bits och är allmänt oregerlig) men tänker inte dra mer om det här då det är ett öppet forum som vem som helst kan läsa.

#26 Håller med dig i det du skriver!! Men tyvärr så tror jag inte att alla kan göra på det rätta sättet. Problemet för många är microsekunden. Många som missar där. Inser inte vikten av det hela.

Ja smaken är som baken delad, jag tar inte till den metoden iaf.
Inte löser det mkt genom att slå till den i huvudet, men ni gör som ni vill… Bara en huvudskygg häst.

#26 precis

Tror att alltför många glömmer bort att hästar inte förstår de ord vi säger utan vilket tonfall vi använder oss av och kroppsspråk

#27 Många tror dom är ledare fastän hästen bits och gör alla andra saker som dom gör när hästen är ledare över sin ägare/ägarinna. Där brister det i hästkunskap. Tänk vilket härligt liv man skulle ha  med sina hästar om man var i "kärlekslandet"

#31 hihi, kärlekslandet… Den var bra

#29 jag kanske har missat detta i ngt tidigare inlägg, men vad tycker DU är det bästa att göra om hästen hugger?

#30 absolut!

#28 sant att många inte kan göra det rätt utan daskar till sin häst efter "en kvart" (läs ironi)  och då blir det helt fel.

Ska man bestraffa ska detta ske På-En-Gång!

#33 Japp men det är nog där problemet ligger.. för många.

#16 Jag föredrar isåfall helt klart att få en för skygg häst än en som faktiskt angriper människor, ingen tvekan om saken!

#35 Nu är det väl inte frågan om att man måste välja antingen eller?! Huvudskygg eller häst som du uttrycker det: angriper människor.

Jag har en häst som är mycket huvudskygg som jag skrivit i inlägg #11 och jag skulle aldrig utsätta vare sig mig eller en häst för att den ev ska bli som den har har.

Det finns andra lösningar och som flera ovan beskriver: ev bestraffning ska komma i exakt rätta sekunden!

#36 självklart ger man bestraffning i rätt ögonblick. likaså beröm och eftergift skall ges i exakt rätt ögonblick. är det inte mycket sånt som hästeriet går ut på, att ha snabba reflexer och handla rätt

#17 var nog ärligt talat den dummaste kommentaren jag hört någonsin.

#37 Jo det är ju det det handlar om men som jag skrivit i tidigare inlägg så tror jag inte ALLA gör det.

en häst älskar inte. en häst respekterar…

är helt o hållet med de som säger att en hand = en hov.

Håller också med om att en hand = en hov, hästen ser ju människan som en del av flocken och då får man anpassa sig efter flockens "regler". Att slå över mulen innebär ju inte att man ska ta i med all kraft man har och banka på. Att ge ett litet slag på mulen kan jämföras med hur man lär hundar lyda. Olika djur men i princip samma sak, på hundar blir handen och fingrarna en käke och sätts fingrarna mot en hunds hals signalerar det till hunden att människan använder samma metod som den själv skulle göra för att tillrättavisa. Samma sak gäller på hästar.

Hmm, bara jag som har inprägtat i ryggraden att aldrig slå en häst på huvudet.. Kanske överdrivet, inte vet jag. Men något jag fick lära mig i tidigt skede

Har man rätt att skriva sådär som #38 gjorde??

Tack #42 för dina kloka ord.

Jag hade aldrig i mitt liv tolererat att min häst bet mig när jag stod och kratsade ur hovarna! det är och kommer aldrig bli tillåtet i mitt stall!

Sen tror jag inte att det handlar om att "slå" på rätt ställe, bitas tillbaka eller kanske rent av sparka hästen i magen. Bara man markerar ordentligt att det där var långt ifrån OK! Beroende på vart man står och gör så reagerar man ju annorlunda. En häst som är 5-6 år har varit tillsamans med människor länge nog för att förstå att vi inte slår och dyl. för att vi tycker att det är kul, om den har varit med vettiga människor förstås.

Det absolut bästa hade varit ifall vi kunde reagera och bete oss precis som hästar. Det går inte! vi är inte hästar! Sen så måste vi ju i bästa möjliga mån försöka för att underlätta relationen mellan häst och människa!

Tja, jag tror iallfall inte hästarna blir bättre genom att slå/sparka hästen. Det är inte hästens fel att hon inte riktigt kan lita på människor, och inte blir det bättre av att man fortsatt slår och sparkar den.

Jag fattar ju att det inte är acceptabelt att hästarna bits och sparkas, men det måste ju finnas andra lösningar än att skada hästen.

Hästens beteende tror jag har sin grund i hur hästen ser människan, och associerar hästen människor med något obehagligt är det klart den protesterar. Kanske måste man tänka om från början; hur var det nu? Var det hästen som bet först eller var det jag? Till exempel om man har en häst som farit illa, den har ju redan dåliga minnen av människor, och när den protesterar mot hanteringen är ju det för att den är rädd. Om man då slår hästen understryker man den rädslan!

Det här problemet är något man måste jobba med från början, när man fortfarande har chansen att påverka. Annars blir det till en ond cirkel, där hästens beteende genast "belönas" med ett slag, som sedan leder till ytterligare s.k. dåligt beteende från hästens sida.

Att slå/sparka sin häst är inte uppfostran, det är djurplågeri och det är olagligt.

#45 fast hur många hästar har blivit illa behandlade egentligen? det är ju knappast så att bara för att en häst biter en människa så har den blivit dåligt behandlad tidigare…

men visst jag förstår hur du menar, men vad föreslår du att man ska göra med en häst som inte blivit dåligt behandlad men som ändå bits/sparkas?

även om en människa och häst inte har nån vidare relation (eller ens träffat varandra tidigare) så tycker inte jag att det är okej att den bits/sparkas. jag skulle aldrig bara stå och ta emot ett hugg av en häst utan att reagera, lika lite som jag skulle låta en häst kliva iväg när jag sitter upp eller trycka upp mig i krubban vid fodring.

#45 Hästar biter och sparkar varann, och det handlar mest för att visa vem som bestämmer. Först varnar dom, och sen sparkar/biter dom.

Min förra häst var väldigt nafsig och bitig i början. Jag sa ett bestämt Nej då, bet hon igen "bet" jag tillbaka. Hon var aldrig huvudskygg när jag hade henne. Sen så nafsade hon aldrig mer. Gav henne heller aldrig godis från händerna. Och som sagt, en liten smäll skadar inte hästen.

Kanske ska tillägga att jag aldrig skulle smälla till en rädd häst. För då handlar det ju om annat. Då skulle jag jobba upp trygghet och tillit.

#47 Om du läser några av de förra inläggen så har där inte förekommit någon varning. "Och som sagt, en liten smäll skadar inte hästen"; kanske inte fysiskt.

#46 Självklart ska hästarna inte bitas/sparkas, men hästen skulle aldrig skada någon utan anledning. Man måste veta orsaken till hästens beteende innan man slår tillbaka. Först när man vet varför kan man göra något åt det.

#48 Som jag skrev, min häst har aldrig varit huvudskygg. Så därför borde hon heller inte ha "tagit illa upp" psykiskt heller? Jag vet inte. Men hästar kan vara riktigt brutala mot varandra. Med detta menar jag inte att vi ska slå hästarna så fort dom gör något, men jag tror inte dom blir skadade varken psykiskt eller fysiskt av en smäll mot hals eller mule. Och igen, skulle aldrig slå en otrygg eller rädd häst.

#45 jag tror iallfall inte hästarna blir bättre genom att slå/sparka hästen. Det är inte hästens fel att hon inte riktigt kan lita på människor, och inte blir det bättre av att man fortsatt slår och sparkar den.

Som redan skrivet, så måte man jälvklart ta reda på varför hästen har ett oönkat betende, du kan aldrig börja jobba bort ett betende innan  du vet vad det är för betende du vill jobba bort

Jag fattar ju att det inte är acceptabelt att hästarna bits och sparkas, men det måste ju finnas andra lösningar än att skada hästen.

Det ska hemskt mkt till innan du lyckas skada en häst med en dask över mulen.

Att slå/sparka sin häst är inte uppfostran, det är djurplågeri och det är olagligt.

tror inte att det är ngn här inne som utöver sådant våld mot in häst så det skulle klassas som djurplågeri.

Att ge hästen ett litet slag, som tillrättavisning, när den gör ngt oacceptabelt är varkän olagligt eller djurmisshandel.

Då tycker jag det är värre med de ryttare som använder sig allför mkt av spö, vid t ex hoppning eller i travet.

senast idag släpptes 2 hätar ihop för första gången, den ena slängde sig över ryggen på den andra och höll fast den i ryggen med tänderna…

Brutalt? Ja, men helt normalt ur hästynpunkt

#50&51 Precis vad jag menar.. Men du uttrycker dig mycket bättre. Haha.

# 45

Hästens beteende tror jag har sin grund i hur hästen ser människan, och associerar hästen människor med något obehagligt är det klart den protesterar.

En häst som lyfter hover utan att protestera när du ska kratsa hovarna associerar nog inte hovkratsning eller människan som gör det med obehag, då skulle den aldrig lyft hoven från början. Står hästen ordentligt på sitt ben och inte vågar lyfta det så får du nog dra dig fördärvad och ändå inte få upp den. så att den tycker att det är obehagligt går inte riktigt ihop för mig.
Jag har väldigt svårt att tro att hästen bet sin ägare för att den var rädd!
Den kanske inte tyckte att det var sådär jättekul att stå och vänta på att hon skulle bli klar så han provade att bita henne för att se om hon skulle gå därifrån, han kanske har provat förut och det har funkat? Det är inte dumma djur vi håller på med.

Håller helt med dig när du säger att hästens beteende har sin grund i hur den ser på människan. Utan respekt! Där tror jag vi har det stora problemet. En rädd häst springer i största möjliga mån ifrån dig. En respektlös häst kan skada dig!

Sen så brukar jag inte slå respekt i mina hästar och kommer aldrig att göra det heller!

Det här problemet är något man måste jobba med från början, när man fortfarande har chansen att påverka. Annars blir det till en ond cirkel, där hästens beteende genast "belönas" med ett slag, som sedan leder till ytterligare s.k. dåligt beteende från hästens sida.

Ett felaktigt/Farligt beteende kan "belönas" med ett slag. Men det absolut viktigaste är ju att berömma när den faktiskt gör rätt!

Ta som exempel tjejen i #0 hennes häst bet henne i rumpan när hon kratsade hovarna. jag skulle direkt ha markerat att detta var enligt mig ett felaktigt beteende. ifall jag nästa gång lyfter benet och ska kratsa och han står snällt. då berömmer jag självklart istället. 

Man måste ha någon sorts balans mellan kärlek och diciplin. Ger man bara kärlek utan diciplin får man en respektlös och ibland farlig häst. Diciplinerar man den bara får man till slut en häst som gör som den blir tillsagd för att den är rädd för att få spö inte för att den vill vara sin ägare till lags.  Ger man lagom dos av båda parter så får man en väluppfostrad, lugn, sammarbestvillig och trygg häst!

Puttar lite…

Jag brukar ldrig slå dem i ansiktet så att man träffar och att det faktiskt känns, utan jag svänger med armen mot dem (så gör mina hästar mot varandra) och de fattar direkt! Jag behöver inte nudda dem ens en gång! Men alla har vi våra sätt. En "hårdare" häst skulle kanske inte fatta eller inte ta det som en tillräcklig tillsägelse, så då får man hitta på nåt annat, dock skulle JAG vilja lösa det utan våld.

Nu puttar jag upp en väldigt gammal tråd…

#10 - Om man har en häst som biter överallt, inte bara händerna, utan armarna, benen, skorna, snor mössan och vantarna osv. Beror det också då på att man ger de godis?

#26 - Jag har väldigt dåligt tålamod och blir rent av förbannad när hästen biter mig. Så gör han det så nyper jag honom i mulen eller snärtar till honom på mulen, Aldrig speciellt hårt, utan bara så att han ska reagera. Men nu har han lärt sig att bita och sen kasta bak huvudet, och det är inte för att han är rädd att få en smäll eller ett nyp utan som att det är ett bus…

Min unghingst är inte elak på något vis men har också benägenheten att naffsa ibland. Det kommer inget plöttsligt jättebett (som han kunde göra som ettåring) men kan kan stå och muffa lite och sedan kommer ett nyp. Han har helatiden öronen framåt och ser det mer som en lek~ Men även jag delar ut ett slag med grimmskaftet eller liknande (jag håller ju oftast i det när jag går med honom) annar blir det handen~.

Samtidigt skriker jag självklart till och oftast räcker det numera med att jag bara skriker till så fattar han vinkeln men brukar ändå markera med handen elelr likanade bara för att (även om det då inte blir så hårt).

Honom är jag dock alltid beredd på vad han ska göra och jag vet när han brukar göra saker så jag ligger nästan alltid ett steg före och kan därför svara med motstånd i nästan samma sekund som han gör sitt.

Men ja, även jag anser att ger dom mig en snyting så får de en snyting tillbaka. Men till skilnad från honom så gör de andra hästarna aldrig om sakerna någon gång~

Jag håller på att rida in 3-års stoet och jag tänkte att när jag går in från hagen så kan jag ju hålla armen över lite och vänja med att ha något över ryggen. Men varge gång blev hon tokig och sparkade bakut i ren protest och sen räckte det med att man bara la upp handen och det blev inte bättre så till slut trötnade jag. Jag gjorde det då som vanligt men gav henne en riktig utskällning (och jag har en sju jädrans röst när jag vill) samtidigt som jag rycker i grimmskaftet och sparkade till henne lite halvhårt.

Efter det gjorde hon aldrig om det och går nu med ryttare utan problem på ryggen. Hon behövde bara en tillsägning så var det bra.

Men hästarna reagerar på "sparkar och bett" samt en arg högljudd röst.

Men jag håller med, att slå mot huvudet är inte det bästa alternativet, jag riktar itne mitt slag dit enkom men är det närmst så är det där slaget hamnar. Huvudsaken är att det går snabbt så de överraskas~ inte ett perfekt slag/bett.

Båda mina hästar bet när dom kom till mig. Exy bet nog mest för att hon var unghäst och inte visst ehur man uppför sig. Jag har bara haft tålamod och sett till att ofta mata ur handne så hon lär sig att ta det lugnt. När hon börjar med tänderna så försvinner godiset (handen med godis), när hon inte tigger (sträcker sig efter) så kommer godishanden fram igen, så fort tänderna kommer så har jag dragit undan handen igen.

Brorsan tuggar på ALLT, fruktansvärt irriterande. Har inte helt kommit till rätta med beteendet än. Han har tidigare blivit ifråntagen det han tuggar på men jag märkte ökad stress hos honom av det=mer tuggande och bitande i allt. Han gnagde/bet en i rumpan när man kratsade hovarna, tuggade av grimskaft, bet i allt som han kom åt. Jag har bara låtit honom ha saker i munnen, gett honom en träbit/pinne att ha i munnen (precis som man gör med hundar som nafsar, har dom nåt i munnen kan dom inte bitas). Som sagt, han har ju inte slutat bita i saker, men han biter inte i mig längre iaf (därremot suger han numera gärna på min tumme, ibland kommer tänderna och vill gnaga lite dock, men då rör jag på tummen så övergår han till att suga å snutta igen).

Som många andra skrivit, så bygger umgänget med hästar inte på kärlek, utan på respekt. Hästen litar på en ledare som den respekterar. Hästar fungerar bra under tydligt ledarskap, är ledarskapet inte tydligt så försöker de sno åt sig det och själva bli ledare. Man vinner inte hästens respekt genom att vara snäll och resonabel. Precis som Elshira skriver i sitt exempel med stoet. Älskar hästen Elshira mindre efter det? Nej, snarare mer, för nu är Elshira en stark och tydlig ledare man kan lita på! Och det är vad hästar vill ha.

Jag har bara skummat igenom första delen av alla inlägg, men där skriver de flesta att de slår till hästarna så orkar inte läs mer om sånt.

Min ena häst gick på en ridskola när jag köpte honom. Han är/var en typsikt "gamal ridskolehäst" när jag köpte honom. Bet, sparkade, ville inte komma när man skulle hämta honom, vände rumpan till i boxen, död i padocken, galen i skogen.

I början när jag hade honom och han bet eller sparkade så gav jag tillbaka, villket resulterade i att han skulle ge tillbaka.
Så jag insåg ganska snabbt att det inte funkade med våld.
Nu förtiden räcker ett nej, alt att man ryter till.
Visst han är ju fortfarande gräslig ibland när man borstar honom, men bryr man sig inte så lugnar han ner sig.
På morgonen när täckena ska på så har jag han lös i boxen, han ser lite sur ut men gör inget mot mig.
Därimot när den andra tjej i stallet ska ta av/på täcken så hugger han och sparkar imot henne. Varför? För att hon slår honom & puttar in honom i väggen. Ingen respekt mellan dem.

Nu förtiden kommer han nästan alltid till mig i hagen, han går iaf aldrig iväg, han är snäll vid ridturerna, oftast snäll vid borstning och sånt. Varför? För att vi respekterar varandra. Han vet att det är jag som bestämmer, med ord och kroppsspråk, inte med våld.

Våld löser ingennting!

#61 Håller med, våld föder våld och det är ingen lösning på det hela. Jag skulle vilja säga nästan tvärt emot #60 relationen med hästar måste bygga på KÄRLEK!!! men även respekt, men man får ingen respekt av att man slår någon/brukar våld - snarare tvärt om så förlorar man den. Respekt är något man förtjänar, inte något man skaffar sig.

Men sedan brukar jag se olika beteenden som hästarna gör som just beteenden. Beteenden går att förändra/byta ut.

Jag köpte en liten jäkel som bet och sparka. Det värsta var väl att hon sprang rakt över dig, om du försökte komma intill henne. Var hon inte kopplad så var det att se till att man klara att parera sig undan.  

Jag satte på gräskorg när jag jobba med hovarna och när hovslagaren verka. Det var förresten hovis idé.

 Jag satte på munkorg när jag borsta, för hon var en riktig markatta.

Jag var själv aldrig direkt rädd för henne, men de mindre vana fick smaka på.  Munkorgen gjorde att vi slapp tänderna. Sparkarn var det visserligen värre med, men så länge man höll sig på fronten och höll i grimskaftet så kunde man styra henne.  

Tog mig nog ett år nästan som jag kände att nu har vi nog kommit så långt att vi kan lita på varandra.

Idag är lilla jäkeln rena drömmen att ha omkring sig.

Hon var 4 år när hon kom. Hon hade egentligen inte blivit dåligt hanterad, utan var mera egentligen ohanterad. Lite förvildad skulle man kunna säga.

Idag är hon min lilla ögonsten och fungerar också även med andra mer eller mindre okända.

Hade väl en tid då jag inte kände att vi kom någonstans, men en dag så var hon bara så rätt med oss.

Här rådde ingen bestraffning eller tillrättavisning. Vad hon behövde var att komma till insikt med att vi bara ville vara en del av hennes tillvaro.

Ja så löste vi vårt problem.

4 åringen i stallet (nordis sto) bits aldrig. Däremot kan hon små sparlka ibland, alrid så att hon träffar utan bara i luften. Då sparkar jag tillbaka , fast också i luften ;) Däremot Dvärgåsnan som står där (2 år, blir 3 i slutet av 20109 bits, o jag ger henne nästan aldrig något från handen. Hon kan även småsparkas o då sparkar jag tillbaka. När hon bits så biter jag tillbaka. Så nu gör hon nästan aldrig någonting längre. Brukar inte slå till henne på mulen, utan jag brukar bita i örat =) Dock så bet hon riktigt, riktigt hårt en gång. Då nöp jag till i överläppen på henne. Då vart hon sur för att jag sa ifrån så argt. Men hon kommer alltid tillbaka för att mysa några minuter senare ;)

Jag fattar inte hur man kan vilja lägga ner en massa negativ energi på sina djur!?!

#65: Det gör jag inte, även om somliga verkar tro att jag går runt och söker orsaker att få misshandla oskyldiga hästar …

En sekunds koncentrerad energi upplyser hästen om att den agerat oacceptabelt, sedan är man vänner igen. Både häst och människa mår bättre av det än evigheter av tjafs och otydlighet. Säg till tydligt en gång, så kommer hästen strax tillbaka och vill vara vän igen.

#66 Du behöver inte vara dryg. Ingen här tror att du (eller ngn annan) söker orsaker eller alls misshandlar hästar.

Det jag inte förstår är att så många människor så ofta behandlar "fel" (det som vi människor upfattar som fel - hästarna kan ha en helt annan bild av situationen!!) med att korrigera (antingen tydligt en gång eller "tjafsa" längre perioder - för mig är det lika fel båda delarna). Varför inte bara se det som ett beteende som går att lära om? Istället fundera över: Hur vill jag att hästen ska bete sig? och belöna när hästen gör det/lära hästen att göra så istället. Varför ska man agera med negativ energi när hästen utför ett beteende istället för att agera med positiv energi?

Även om man tycker att man bara agerar med negativ energi nån gång ibland så är det så svårt att hålla räkningne på hur ofta och myket det bli, plötsligt är man uppe i ofatnliga mängder negativ energi - hur mår vi av det? Själv hamnade jag i djup depression och tog mig ur den först då jag insåg ett annat sätt att bemöta omgivningen, ett positivt sätt med positiv energi.

Detta handlar för mig om hur man väljer att bemöta sina djur och sin omgivning. Med vilka energier man väljer att leva sitt liv. Alla väljer det sätt man själv trivs bäst med.

Jag väljer att leva mitt liv med fokus på dom positiva energierna runt mig. Jag fokuserar på sådana beteenden jag gillar, på det jag vill ha. När något uppstår som jag inte är överrens med mina djur om så ber jag dom göra så som jag skulle önska att dom hade gjort istället (och dessutom ser jag till att det sätt jag önskar faktiskt lönar sig för dom).

Livet är väldigt enkelt: Det som lönar sig upprepar man, det som inte lönar sig längre försvinner med tiden. Detta gäller alla, både människor, hundar, hästar osv.

#67: Det var inte alls min mening att vara dryg, förlåt om det uppfattades så! Men jag förstår inte hur man kan vänja en häst av med att bitas om man inte säger till den att låta bli. Man kan berömma den dygnet runt när den inte biter, men det hjälper inte den där enda sekunden när den gör det. Hästar är för stora och tunga och en del av dem är för ranghävdande för att man bara ska kunna ignorera när de testar gränser.

I den löpande utbildningen av hästen agerar jag precis som du, genom att berömma och förstärka det som är bra och ignorera eller mjukt korrigera det som är fel. Men när hästen biter/sparkar/tränger för att testa rang, då försöker jag inte resonera med den.

Vi har till exempel jobbat i över ett halvår på att hon ska kunna stå lös i boxen när hon blir borstad, i stället för att vanka runt. Jag har måst lära mig att se skillnad på varför hon vankar. Om det är för att hon vill att jag ska sluta pilla henne i armhålorna så får jag ta med handen eller med en annan borste eller be henne stå ut medan jag gör klart så fort som möjligt. Är det för att jag ska sluta förbereda för arbete (hon lärde sig vid förra stället att man kan slippa jobba om man vägrar samarbeta), så är det inte acceptabelt. Det är ett vanebeteende, inte ett verkligt obehag, och om jag säger till henne står hon stilla och slappnar av. Om hon vankar för att hon "måste" titta ut genom fönstret måste jag acceptera det - i alla fall än så länge - eftersom hon har väldigt stark flockinstinkt och "måste" hålla koll på alla hästar i närheten. Och om hon vill gå till sitt speciella hörn för att släppa spillning, så måste jag låta henne gå.

Men de få gånger hon testat mig genom att resa sig, så har jag sagt ifrån hårt och skarpt, för om jag inte sätter en tydligt gräns där och då kan hon bli farlig för både mig och andra. Detta har inte med negativ eller positiv energi att göra, utan är rent praktiska hänsyn.

Självklar ska man försöka lösa det med rösten förstefter som att de allra flerta reagerar på ett högt slud och på tonfallet, och på de flesta "normala" hästar brukar detta räcka gott och väl.

Men självklart får man ta hänsyn och försöka veta varför problemet uppstått. Som Caspianowner så kan det krävas att de behöver infinna sig i att situationen är som den är, och man får försöka utläsa av vilken anledning hästen gör så. Är det rädsa, irritation, otålighet eller bara ren elakhet?

I båda mina fall så är hästarna uppväxtra hos mig (eller ja hingsten kom till mig som 6 månader) och jag känner dem innan och utan. Hingsten gör det mest för att han är otålig och lite åt det uttråkade hållet, stoet för att hon ville det skulle gå till på hennes vis (dock inte dominant i andra situationer).

Men jag säger som "mannen som talar med hundar", 1. Motion 2. Fostran 3. Kärlek. Kommer de i den ordningen och med lagom av varje så får man en harmonisk individ. =)

Har inte läst allt..

Min valack testade mig ibland då han fortfarande var hingst. Det gjorde han genom att ge mig ett litet nyp, kunde vara när som helst. En gång bet han när jag gick med honom till ridhuset så det beror int på några fysiska problem.

Har alltid gjort så att så fort han biter så biter jag. Med handen alltså men aldrig i huvudet utan på bog/bringa oftast, beror lite på var jag står i förhållande till honom.

En sak man måste tänka på, ni pratar en del om kärlek.. Har sett folk som tror sig kunna uppfostra hästar med enbart kärlek. Funkar inte så bra, de blir ofta bortskämda, kliver över folk, bits mm.

Ingen häst blir högre i rang i flocken genom att älska någon annan. Det blir de genom att vara tuffa, sparka och bita andra i flocken. Mycket hänger också på kroppspråket men om hästen bits i tid och otid och det inte beror på fysisk/psykiska besvär så är det för att fastställa att den har högre rang än dig eller så försöker den få högre rang än dig och då finns det bara en sak att göra. Man måste tillrättavisa den med samma sak. Bara för att jag slår till min häst så misshandlar jag inte honom , gör det bara i nödfall (om han biter), vet många som daskar till hästarna för at de inte står stilla tillräckligt länge när de blir ryktade mm vilket hästen inte har någon som helst förståelse för varför den ska göra det och varför den får smäll.

Håller med #68 & #70 (säkert fler men har inte orkat läsa alla jättenoga)

Jag jobbar idag med både vuxna och unga hingstar som om jag skulle "bara" ge dom kärlek och inte säga till i situationer när det behövs skulle dom ta över och min vardag skulle bli rent farlig. Detta är hingstar som betäcker och är riktiga "flockledarhingstar". Bits dom så daskar jag till dom, INTE slår dom, det är skillnad. Jag står inte och bankar på hästarna, skulle aldrig falla mig in. Alla pratar om att hanteringen ska vara så naturlig som möjligt osv. Men som många andra sagt, en dask av min lilla hand mot hästen är ingenting mot vad unghingsten hade fått om att bitit ledarsto/hingst i hagen. Då hade han fått stryk på riktigt, det är så det fungerar. Hästar är inte av porslin, det är stora hårda och kan mycket väl vara farliga djur. Man kan inte dalta med nått sånt. Sen när dom beter sig är det jag som ligger i halmen och pratar bäbis språk men dom och pussar och gullar och allt som hör till. Jag älskar mina hästar OCH respekterar dom och jag KRÄVER samma sak från dom. Både för min bekvämlighet och för min och andras säkerhet.

Ett exempel är min unghingst som blev 2 år i år. Han har börjat bitas och då smäller jag till honom. Smäller till låter hårt men ni förstår säkert hur jag menar. Han är inte rädd för mig för det, han ser sur/ledsen/förnärmad ut i en sekund sen närmar han mig igen men på ett mer försiktigt sätt. Han ska inte gå rakt fram PÅ mig, bufflig och jobbig. Då jagar jag bort honom. Men han slutar inte komma till mig för det, tvärtom så kommer han med nedsänkt huvud med öronen på spets och "frågar" om han får komma fram, då slappnar man av i kroppsspråket och välkomnar honom fram. Han kommer då till mig med respekt. Finns aldeles för många hästar idag som trampar/springer över människor och dom är en pain in the ass att hantera. Lika bra att lära från början så kan man ge all kärlek i världen sen för då vet dom sin plats.

Jag låter inte bli att uppfostra mina hästar. Men uppfostran måste inte alltid ske genom att säga till, korrigera osv.Som sagt så är livet enkelt: Man gör det som lönar sig och det som inte lönar sig slutar man snart med. Det gäller bara att se till att dom beteenden jag gillar lönar sig för hästen och dom beteenden jag inte gillar ser jag till att dom inte lönar sig mer. Vissa beteenden kan man bara ignorera tills dom försvinner, andra beteenden får man aktivt se till att dom inte lönar sig - men det behöver inte vara genom korrigering.

När min unghäst fick godis ur handne så bet hon oftast. Du gjorde jag så att såfort hon skulle till att bita/bet så försvann handne med godis. Hon följde efter handen med huvudet och då var handen fortfarande borta. Snart tog hon tillbaka sitt huvud (=slutade "tigga") då kom handne fram igen med godis till henne. Så fort hon bet så gjorde jag lika dant igen. Det lönade sig inte för henne att bita och på några få repetitioner så slutade hon bita.

Jag är inte det minsta intreserad av att försöka vara högre i rang än mina hästar. Jag vet nämligen om att rangfunktion inte fungerar över artgränser, alltså skulle en häst aldrig se mig som högre eller lägre i rang. Därremot så vill jag bli respekterad av mina hästar. Respekt får man genom att uppföra sig väl, visa att man är någon att lita på, visa att man har roliga idéer, osv. Tänk på någon människa som ni respekterar, hur är den? Varför respekterar ni den? Knappast för att den slår till dig när du gör något den personen tycker är fel.

Jag förstår om ni har svårt att se andra sätt att hantera "problem" på. Det var lika dant när man började med positiv förstärkning inom hundvärlden och skepsisen finns fortfarande kvar där. Det är svårt att se att det skulle fungera rakt igenom med något så annorlunda, men det gör det! Det har ingenting att göra med storleken på djuren då man kan träna en späckhuggare efter samma principer.

Jag belönar hästarna när dom gör rätt oxå och korrigerar när dom gör fel. Att ignorera ett beteende hjälper inte på alla hästar. Vissa är hårdare än andra och då kan man behöva förstärka lite med röst och därefter fysiskt. Det är inte det första jag gör med en ny häst men när det behövs så behövs det en skarpare korrigering. Min åsikt. Inga sätt är fel utom dom dåliga..

Jag tycker att det låter farligt att ignorera beteenden som spark/bit och bufflighet. Det är för min säkerhet som jag markerar att det där gör du inte om, oavsätt om hästen gör det av elakshet/vana/orespekt. Däremot backar jag om det är av rädsla hästen försvarar sig, då är det jag som pressat för mycket (menar här ex importer och ohanterade unghästar) Vuxna hanterade hästar får inte bete sig hur som bara för att de blir rädda.

Vi har så många hästar i alla åldrar och kön så jag kan ju verkligen se hur olika alla är. För det är viktigt att komma ihåg att alla inte kan/behöver hanteras lika. De äldre hästarna har grundrespekten, så jag behöver inte påminna om mitt ledarskap. De kan tex komma undan med att sno åt sig lite gräs i diket när jag leder dom, det skadar inte. De yngre hästarna håller jag hårdare på gränserna, jag ser det som att jag lägger grunden till deras syn på människan.

Men det går ju inte att säga att det alltid är såhär, det finns äldre ston som man måste vara strängare mot, för de tänjer på gränserna mer och mer. Sen finns det ston som är för känsliga för en sträng tillsägelse och det känns som att de tappar förtroende, alla sorters hästar finns.

Det är viktigt att inte generalisera sin hästhållning och att inte agera utöver sin förmåga. Jag har aldrig fått en huvudskygg häst efter en snabb tillrättavisning mot mulen om den bitit, oftast vet dom ju redan innan att det är fel. Men när jag tillrättavisar saker som hästarna inte förstår att det är fel, ex lära att stå still i stallgången, måste man vara mer exakt, mjukare och envis.

Olika individer + olika stora fel de gör, allt måste räknas in och avgör tillrättavisningen.

#74 Perfekt skrivet! Håller med till 110%

Det låter som #73 o #74 fått för sig att om man inte korrigerar så måste man ignorera. Så är inte fallet. Vissa beteenden på vissa hästar kan man ignorera så dom försvinner (beror på varför beteendet finns där och vad som får beteendet att fortsätta=vad som lönar sig). Ignoreringsmetoden fungerar bara om det är ett beteende som fortsätter av att man tillför en förstärkare/belöning, då fungerar det att bara sluta belöna/tillföra förstärkningen. Men vissa beteenden är belönande i sig själva, eller farliga/otrevliga så att man vill göra något aktivt för att ta bort dessa. Men då är inte enda alternativet att korrigera/tillföra obehag.

Man kan tex lära in ett oförenligt beteende, alltså ett alternativt beteende som medför att hästen inte kan utföra det otrevliga beteendet. Tex skulle man kunna lära hästen att bita tag på ett visst ställe när man ryktar den, då kan den varken gå omkring eller bitas eftersom den måste stå där och bita. Dessutom har hästen då hela tiden en uppgift vilket gör många hästar väldigt mycket lugnare + att dom inte hinner tänka på att sparkas, bitas eller buffla. Men det kan ju vara lite tråkigt att ha en häst som måste stå och bita tag i något hela tiden.

Då kan man istället lära hästen att när triggen kommer (ex handen mot mulen, borsten mot kroppen eller vad som nu triggar igång beteendet) så ska hästen stå still och då belönar man det - innan hästen agerar. Alternativt kan man belöna vad som helst utom när hästen utför "dumheter".

På detta sättet utsöndrar man positiv energi istället för negativ. När man fokuserar på att belöna så utsöndras endorfiner i kroppen på oss människor som gör att vi mår bra och blir glada. För varje gång vi berömmer hästen så berömmer vi alltså även oss själva. Varje gång vi tillför obehag på ett djur/ryter med rösten osv så intar vi en attityd som gör att kroppen utsöndrar ett annat hormen (kommer inte ihåg namnet). När detta hormon utsöndras i vår kropp så blir vi mer lättretliga, irriterade och får lättare att bli arga, vi blir även mer deprimerade och ledsna. Det är dessutom så att hästar och andra djur har väldigt lätt för att uppfatta vår sinnesstämning, om vi lägger på oss själva en massa negativ energi så innebär det att vi även lägger negativ energi på våra djur. Negativ energi tar väldigt lång tid att bli av med och försvinner inte direkt när obehaget försvinner, det gör att en korrigering innan träningspasset kan innebära sämre prestation för både dig och hästen eller att det ni tränar blir negativt betingat iställlet för positivt då hästen har negativ energi i kroppen när den utför momentet.

När jag tränar hästarna så ser jag alltid enbart till individen. Olika individer är väldigt olika. Men bara för att alla individer är olika betyder inte det att det finns individer som man måste använda bestraffning/obehag mot. Man kan välja att alltid avstå obehag, men man kan inte välja att mot alla individer använda obehag (när det är befogat). Detta eftersom vissa individer är så känsliga att det inte går - men varför ska okänsliga individer stå ut med obehag när dom okänsliga slipper? Alla situationer går att lösa utan obehag, men det kräver mer kunskap. Där kunskapen brister där tar våldet vid.

När man tränar vilda djur (späckhuggare, delfiner, grizzly björnar, vargar osv) så kan man inte använda sig av obehag utan måste använda sig av andra vägar. Det beror på att vilda djur (även om dom har blivit invanda med människor så är dom inte domesticerade) inte har någon som helst anledning att samarbeta med människan och använder du då obehag så tappar dom respekten för dig och vägrar samarbeta. Varför ska hästar och hundar och andra domesticerade djur behöva utstå obehag för att dom klarar av det/inte överger oss/fortsätter samarbeta?

Alla gör vi på det sätt som känns bäst för oss själva (till djurens nackdel då dom inte kan välja vilket dom trivs bäst med). Inga sätt är fel, men det finns olika trevliga vägar att gå.

Åsnan gör det baar för att hon är busig och får uppmärksamhet. Första gångerna hon kom o tjuvnöp brydde jag mig inte, för att visa att hon inte får uppmärksamhet av att gör sånt. Men efter ett tag började hon bita hårdare. Till slut bet hon så hårt att jag var tvungen att säga till henne. Jag har bara nypit henne i överläppen 1 gång. Och då fattade hon att det var fel och slutade bitas. Nu kan hon smånaffsa med läpparna nån gång ibland.

#76 Det där med att lära in ett alternativt beteende istället för det otrevliga låter knasigt. Skulle faktiskt inte lägga min energi på det, iaf inte på det du skrev i exemplet med att stå och bita tag på ett visst ställe. Nä jag vill ha en lugn avslappnad häst som njuter av ompysslingen och klarar av att vara passiv.
Det får jag genom att ha ett avslappnat kroppsspråk och en mjuk röst- det ser jag som min belöning. Tänker hästen flytta sig harklar jag mig, fortsätter hästen ökar jag  stegvis med ett NEJ till att till sist med handen flytta tillbaka hästen. Detta är då min korrigering.
Jag kan inte förstå hur du ser det som att "tillföra obehag" som du i ditt inlägg skriver. Tillför obehag gör jag endast om det gått över styr (bit/spark/knuff) och då i form av ett snabbt halvhårt slag med öppen handflata i rätt sekund. Och detta jobbar jag ju såklart på att det inte ska hända, för har jag respekt med mig är ju risken betydligt mindre att det händer.

Jag tycker inte att jag går runt i stallet med negativ energi bara för att jag kan korrigera hårt om en häst går för långt över gränsen. Tycker istället att jag har en mycket bra kontakt med hästarna som bygger på respekt.

Jag tror mer att det har med sinnesstämning att göra än med hormoner. Tänker vi positivt går allt lättare. Jag är rätt så säker på att endorfiner inte utsöndras av att vi berömmer oss själva, det ska lite mer till. (Endorfiner utsöndras ex vid förälskelse, så uppspelt blir man ju inte av att berömma sig själv…) Det andra hormonet du tänker på är troligtvis noradrenalin som frisätts vid stress och kan påverka oss så vi kan bli deprimerade. Och det är samma sak här, jag är säker på att jag inte frisätter noradrenalin av en hård korrigering av min häst, så stresskänslig är nog få. Däremot kan ju vår sinnesstämning ändras och man känner att man måste korrigera hästen hela tiden. Då brukar jag bryta med att hitta på nåt annat med hästen, så att beteendet bryts och man hamnar aldrig med negativt sinne.

Om jag tolkat dig rätt menar du att jag har lite kunskap, därför korrigerar jag när det behövs hårt (eller med våld som du skriver). Jag tycker att det är väldigt orättvist av dig att säga så, du vet ju inte hur jag hanterar häst, du vet bara att jag säger ifrån skarpt om jag blir påhoppad av en häst.

Du skriver att vilda djur tappar respekten för människan om man använder obehag. Meningen i all sammarbete är väl att bygga upp en relation till djuret som bygger på respekt, i den relationen gör inte jag dig illa och du gör mig inte illa. Men man måste ju ha sitt eget område, jag hoppar inte på dig och du inte på mig. Bryts detta säger man ifrån, först varna sedan fullfölja hotet. Så tror jag de flesta djur går tillväga. När hierarkin sitter följer resten ledaren.

Om du menar att mitt sätt inte är ett trevligt sätt tycker jag du än en gång är orättvis och uttalar dig utan kunskap.

#78 Det här med alternativ beteende är inte så konstigt. Visst det lät kanske omständingt i min förklaring, men det var bara ett exempel, jag hade nog heller aldrig använt mig av just det som jag tog upp där, men det var ett exempel på hur oförenligt beteende fungerar.

Att jag skriver "tillföra obehag" handlar om en mer vetenskaplig syn på det hela. Man kallar det positiv straff (positiv=tillför, straff=för att få ett beteende att minska) enligt den vetenskapliga inlärningsteorin. Det betyder att man tillför något som gör att ett beteende avtar, för att få ett beteende att avta genom att tillföra något så måste det vara något som inte är trevligt (för då hade beteendet ökat). Sen om det är att du säger NEJ eller harklar dig, även det är obehag då det är en varning om att "obehaget kommer om du inte slutar nu". Även vetskapen om att obehaget kommer är ett obehag i sig. Lampan tänder sig och tätt därefter får du ett slag, redan efter ett par gånger kommer du förknippa att lampan tänder sig med smärta - även om du den gången inte får smärtan. Detta är klassisk inlärning, Pavlovs teori.

I tråden pratade vi faktiskt om att folk slår sina hästar när dom biter/sparkar, men som sagt även en harkling är att tillföra ett obehag, annars är det ingen korrigering.

När jag höll på med korrigeringsträning (berömde/belönade vid rätt, korrigerade vid fel) så upplevde jag absolut ingen som helst negativ energi runt mig. Jag tyckte faktiskt att jag var väldigt mjuk i min träning - det fanns ju dom som var mkt värre, alltså var jag mjuk i mina metoder. Det är inte alltid så lätt att se energier och/eller uppfatta dessa.

Att hormoner utsöndras i kroppen när man berömmer någon (=fokuserar på det som är positivt) är ingen nyhet, det är vetenskap. Klassisk betigning - Pavlov. Det är så varesig man vill eller inte. Samma sak gäller för korrigeringar.

Jag tror att du har jättemycket kunskap, det är inte det som det hela handlar om. Men inom ridsporten har utvecklingen inte hängt med på alla plan, framförallt inte det som handlar om inlärningsteori (träning). Det var inte många år sedan, dock faktiskt mer än 10 år sedan, som den vetenskapliga inlärningsteorin nådde hundträning (väldigt långt efter den nådde övrig djurträning så som delfiner ex.vis). Mång ahade svårt att tro att det fungerar och även om man kan se att det faktiskt fungerar så har man svårt att gå ifrån sitt sätt att träna. Korrigeringar belönar den som utför dessa, det är därför det är så svårt att sluta/gå över till andra träningsmetoder.

Vetenskapen visar på att hierarki inte riktigt fungerar så som man trott väldigt länge. Och något som är absolut säkert är att hierarki inte existerar över artgränser. Så när vi umgås med djur så ska vi inte tro att vi är av samma art och/eller kan bete oss lika dant.

Jag säger inget om "ditt" sätt. Men det finns olika trevliga vägar att gå. Det finns olika sätt att bemöta omvärlden. Vi kan aldrig veta vilket sätt som djuren vill bli bemötta på så därför känner jag att jag vill följa den väg som är tydligast och mest individanpassar och jag vill inte tillföra obehag - jag följer den vetenskapliga inlärningsteorin.

På sätt och vis har ni båda (78 & 79) rätt. För jag håller med 78 om att man måste kunna vara bestämd, och precis som henne så är jag glad och possitiv hela tiden. Jag väntar itne på att de ska göra något, men när de gör något så "smäller det till" och när det är gjort så går man tillbaka som vanligt som om inget hade hänt~ och är glad och possitiv igen.

Men endel av det 79 säger är ju också viktigt. Även om man bör (enligt min mening) bestraffa hästen när den gör fel så är det minst lika viktigt att uppmuntra den när den gör rätt. Men att ignorera dåliga beteenden som hästen redan vinner på är ju bara en lögn och kommer varken gynna dig eller hästen.

#80 Men nu säger du ignorera beteenden som hästen redan vinner på. DÅ har du totalt missat min poäng. Jag ignorerar bara ett beteende om beteendet i sig inte lönar sig för hästen, annars försvinner det inte av att ignorera. Min poäng är att ta bort det som gör att beteenden lönar sig (=fortsätter). Ibland räcker det med att ignorera, ibland måste man aktivt ta bort det som lönar sig.

Min poäng är ju att det är inte tillföra obehag eller ignorera. Men kan ta bort löningen på andra sätt. Ex när min unghäst biter mig i handne när jag handmatar så försvinner handen, direkt hon slutar tigga (jag vill ju inte ha en tiggig och nafsig häst) så kommer handne tillbaka, biter hon så försvinner handne. Det tar bara några få repetitioner så märker hästen att om hon inte biter så finns handen = godiset kvar. Inget som helst obehag är med i bilden.

Det ät inte ett likhetstecken mellan korringering/tillföra obehag och att få bort ett beteende. Det finns andra sätt att få bort/ändra ett beteende.

Faktum är att korrigeringar kan belöna ett dåligt beteende istället för att få bort det. All upmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet.

#81 med flera: Din häst är inte som min, och inte som många andra jag stött på. Om handen med godis skulle "försvinna", skulle min häst, och de flesta andra äldre, "världsvana" hästar jag känner ta två steg fram och köra huvudet bakom ryggen på mig för att få tag i godiset, och jag skulle bli trängd och tillplattad om jag inte värjde mig.

Angående med rangordning och hierarkier, så tror jag visst att de fungerar över artgränser. Jag inbillar mig inte att min häst tror att jag är en häst, men hon vet förbaskat väl att jag är en indivd hon måste respektera och som det är behagligt att samarbeta med. Man märker också väldigt snabbt att hästar testar och snabbt avgör vem de behöver lyda och inte. Min partner, som nyligen börjat rida, kom rusande och sade "Jag gör något fel, han blir arg, han vill inte att jag ska kratsa hans hovar.". Detta var en ridskoleheäst, gammal i gården. När jag kom till boxen stod han som ett lamm med öronen framåt och lät mig lyfta hans fossingar utan muck. Inte för att jag slog eller röt, eller för att jag någonsin gjort det mot honom (har knappt umgåtts alls med honom, har aldrig ridit honom), utan bara för att mitt kroppsspråk sade "jag är hästvan, du slipper inte mig bara för att du ser sur ut".

En annan häst i stallet vägrar ibland att låta sig tränsas av elever, vänder rumpan till och ser skitsur ut. Det räcker att instruktören ställer sig i boxdörren och tittar på, så vänder hon sig om och sticker nosen i tränset.

Jag skulle aldrig lära hästen att stå och bita på något annat för att undvika att bli biten själv. Det är ju verkligen att lära den olater! Inte heller skulle jag muta den med mat för att få den att låta bli att bitas.

Angående detta med negativa eller positiva energier, vill jag bara säga att det är en världsbild som säkert är utmärkt för den som trivs med den, men det är inte världens universella sanning som man kan passa in alla andras liv i, i synnerhet när man aldrig sett personen och dess sammanhang.

#83 Min försökte också ta godiset - självklart, hästen vore nog korkad annars. Men jag är människa och kan binda upp min häst, det gör också att jag kan ta två steg bakåt och hästen har ingen möjlighet att nå mig. Allt går att lösa. Jag förstår om inte alla vill hålla på med samma metoder som jag, sånt är livet. Men detta är fungerande metoder och det finns alternativ till att behandla problemhästar med obehag. Så är det - oavsett om man väljer den vägen eller inte.

DU kan ju tro att det fungerar över artgränser, men det är ganska dumt att tro eftersom vetenskapen säger något annat. Trots allt finns det flerårig forskning på detta området.

Varför skulle det vara att lära hästen en olat om den biter på något? Jag menar, vad som är olater eller inte är ju vi människor som bestämmer. Tycker jag det är en olat att hästen biter i något ja då lär jag inte dne att göra det. Tycker jag inte att det är en olat så skulle man ju kunna lära den det. Häng inte up dig på just vad hästen skulle göra, det var ett exempel på hur ett oförenligt beteende fungerar.

Att hormoner utsöndras i kroppen när man agerar positivt respektive negativt är en universell sanning.

Jag har aldrig haft problem med att hästar blivit bökiga. Försöker de ta gopdiset snabbare än jag vill så buffar jag bara till dem på mulen med knytnäven som jag har godiset i och ev. säger NEJ tills de lugnat ner sig och snällt väntar på att få godiset. Då öppnar jag handen så de får det. Det har fungerat både på de mest bökigaste (som skulel leta) och på de som högg efter godiset =)

#84 Jag ska väl börja med att säga att jag har arbetat med hästar i 40 år och fött upp över 70 föl. Jag föder även upp Quarterhästar och har för dagen en flock på 34 hästar.

Det betyder att jag har en enorm erfarenhet av olika hästar och deras beteende. Men jag har massor kvar att lära mig men tycker att jag kommit en stor bit på vägen.

Jag tycker att ditt prat om forskning är riktigt intressant. Du vet nog att dom flesta som forskar på området häst har olika åsikter om det mesta. Om du kan skriva vilka källor du går efter så kan jag säkert ge dig 10 andra som inte håller med.

Eftersom jag förstår att du har häst så kan jag inte förstå hur du kan arbeta med den utan att du är dens ledare. En bra ledare tillrättavisar aldrig en flockmedlem utan anledning.

Så om du tillrättavisar en häst när den gjort något fel tex bitit så vet den absolut varför den får sig en klatsch. Skulle du inte tilrättavisa den i det fallet så vet den att du inte är ledaren utan nästa gång biter den hårdare. För om en häst inte ser dig som ledaren så tar den över ledarskapet.

Jag har som sagt många hästar och behöver aldrig visa mitt ledarskap i handling. Det visar jag med mitt kroppspråk. Skulle någon unghäst ifrågasätta mitt ledarskap tillrättavisar jag den oftast genom att flytta på dem.

Ett litet tips: Ge aldrig din häst godis ifrån handen. Det är som att be om problem.

#86 Håller helt med. Hade jag inte "bitit" minhingst när han bet mig så ahde han snabbt förstått att här är det fritt fram vilket troligen hade resulterat i en (visserligen liten) häst som biter när och vem han vill och som mer än gärna trampar mig på tårna. En sån häst vill jag inte ha. Det är inte djurplågeri att bita tillbaka, tror ingen här inna slår sin häst besinningslös för att den gjort fel.

#86 Det är inga som helst problem att handmata en häst, åtminstone inte med dom metoder jag använder. Varför måste det vara att be om problem? Jag har alltid handmatat alla mina hästar och det har aldrig varit ett problem. Senaste hästen jag fick hem hade stora problem av att han blivit handmatad eftersom han inte blivit lärd det på rätt sätt. Han bet och han var fruktansvärt jobbig. Jag ser till att handmata ofta för då får jag många träningstillfällen att lära hästen hur man gör när man äter ur handen.

Vad är det du vill ha källor till? Det mesta jag pratar om handlar om inlärningsteori se: Pavlovs teori och B.F. Skinners teori. Mitt yrke bygger på det här arbetssättet så jag är väldigt på det klara med vad jag gör. Mitt yrke kräver att jag ständigt håller mig uppdaterad, dock är det jag beskriver egna kunskaper och är inte taget direkt från någon internetsida.

Det kan mycket väl hända att ag är mina hästars ledare, enligt era beskrivningar av ordet. Men så som jag arbetar så funderar jag inte ens i dom banorna, jag ser olika beteenden som individen gör - vissa beteenden gillar jag och då ser jag till att det lönar sig för individen, andra beteenden gillar jag inte och då ser jag till att jut det inte lönar sig för individen (men inte genom obehag). Jag har inget som helst behov av att fundera över hurivida jag är ledare eller ej, det gör inte heller hästen.

Varför måste en tillrättavisning vara obehag? Varför måste en tillrättavisning vara en klatch? Varför kan inte en tillrättavisning vara att jag tar bort det som lönar sig utan att tillföra något obehag?

Ärligt talat Qalm är jag inte ett dugg intresserad av hur länge du hållit på med hästar. Det som är intressant är hur intreserad du är för att ifrågasätta dina egna metoder. Det är bara genom att ifrågasätta det vi gör som vi kan ta oss frammåt i utvecklingen. Det är genom att ifrågasätta som vi idag bor i välisolerade hus istället för en koja.

Vi lär oss ständigt nya saker. Ex så trodde vi et ttag att jorden var plat, det var en total sanning. Det tog lång tid och krävdes mycket för att vi skulle ändra upfattning och tro på den nya sanningen. Vi måste hela tiden vara öppna och ifrågasätta sanningen och våga omvärdera vad vi hittills trott var en absolut sanning. Det som är sanning idag behöver inte vara en sanning imorgon.

Det finns inte ett sätt att träna, det finns inte ett sätt som är rätt. För mig känns det bara så fel och overkligt att tillföra obehag. Jag hade aldrig velat lära mig saker i skolan om man fick en bestraffning såfort man svarade fel på en fråga.

#87 Det är inte djurplågeri att korrigera sina djur, det har jag aldrig påstått och tycker inte heller. Men jag tycker det är förbaskat onödigt och konstigt att man vill träna på det sättet, när det finns andra vägar. Men jag är öppen och förstår att alla inte väljer samma väg som jag. Hade jag inte varit det hade jag aldrig stått ut med mitt yrke.

#88: Skulle det inte vara att tillföra obehag att binda upp hästen och hålla godiset utom räckhåll men inom dofthåll? Då har vi väldigt olika uppfattning om vad obehag är! Jag ser hellre att min häst är fri att göra som den vill och väljer att lyda av respekt och tillgivenhet, än jag hindrar den med våld från att välja. För vad är uppbindning annat än övervåld? Genom att binda hästen tar jag ju från den alla val.

Behaviourismen, som du hänvisar till i svepande ordalag, är en teori, inte en universell sanning. Kan du tala om var du fått uppgifterna om att djur inte kan se en människa som sin ledare från?

#88 Tråkigt att du inte bryr dig om att jag i mitt uttalande har 40 år erfarenhet i min hästhantering. Det betyder annars att man under tidens gång lär sig mer och mer av just att umgås med hästar. Det kan du aldrig läsa dig till.

Eftersom du gärna även använder dig av gamla teoretiker så är jag väl insatt i dom och påläst för jag driver även ett behandlingshem där jag rehabiliterar psykiatripatienter. Men det spelar väl heller ingen roll ;)

Som du själv säger så kommer du om 5 år ha utvecklat ditt sätt att hantera hästar och lärt dig andra sätt en dom du använder dig av nu. Jag har också varit 21 år och då hanterade jag absolut inte hästar på samma sätt som idag. Om 5 år kommer även jag att finslipat mina kunskaper.

Glöm aldrig att man blir aldrig fulllärd!

#88 Jag är bara intresserad och undrar hur du hade gjort med en häst som tex hugger eller stegrar och slår med frambenen eller är väldigt bufflig? Då är det inte godis eller något du kan ta bort.. Som sagt bara intresserad hur du hade gått tillväga? Om du har en häst som bara går på dig, flyttar du dig då bara?

#90 Nej precis man blir aldrig fullärd. Det är viktigt att vara öppen för nya sätt.

ANledningen till att jag inte bryr mig om att du hållit på med hästar i 40 år är för att jag inte tycker det har så stor betydelse at tman hållit på länge. För 20 år sedan såg träningsteorier inte ut på samma sätt som det gör idag, det utvecklas. Om du tränar häst så som du gjorde för 40 år sedan så är jag troligtvis inte imponerad. Att man hållit på länge betyder inte att man samlat på sig nya kunskaper och att man utvecklats. Det betyder inte heller att man är duktig. Det betyder därremot ofta att man sett mycket.

Om du är väl insatt i gamla teoretiker och psykologi så är det såklart intressant.

Jag hoppas verkligen jag har utvecklat mitt sätt att träna djur om 5 år. SKrämmande vore det annars. Men det betyder inte att jag kommer träna häst med obehag.

#89 I så fall är det ju fel att ha djur i fångenskap. SKulle knappast påstå att det är att bruka övervåld att binda upp en häst. Hästen har ju fått lära sig hur det fungerar. Men själv är jag mer för att träna djur lösa. Men man måste vara öppen för att kunna ta till omgivningen om det behövs.

En sanning idag behöver inte vara en sanning imorgon. Har jag sagt just att behaviorismen är en universell sanning?

Ska kolla upp om jag kan hitta några källor på att hierarki inte existerar över artgränserna. Det har varit ganska självklart inom hundvärlden några år nu, så det borde finnas forskningsavhandlingar på det.

#92 Ta du och läs igenom det du skrivit i dina inlägg för du motsäger dig på många ställen.

Du får nog lära dig att diskutera saker utan att ta varje fråga och annan åsikt som ett påhopp.

Om du lever med hästar i 40 år eller 1 år tror du inte det gör någon skillnad =). Du vet att logiskt är att du utvecklas bra mycket längre på lång tid en på kort tid.

En personlig reflektion jag gjort är att när jag var 25 år trodde jag att jag visste allt om hästar. När jag sedan blev äldre och lärde mig mer så förstod jag hur lite jag kunde.

Skulle även vara intressant om du kan svara på #91 JenDs frågor.

En annan sak jag gärna skulle vilja veta är hur många hästar du provat din metod på? För mig låter det som en metod som fungerar på lydiga ridskolehästar. Inte stegrande unghingstar.

#93 Jag ser inte någonstans där jag motsäger mig själv.

Jag tar inte frågorna som påhopp och verkligen inte åsikterna. ALla får ha den åsikt som man själv vill - även jag!

Ja förhoppningsvis så har du lärt dig väldigt mycket mer efter 40 år än efter 1 år. Men i just denna diskussionen är jag inte intresserad av metoder från 60-talet utan här diskuterar vi nu lite nyare metoder och dom senaste forskningsresultaten. Att man hållit på med hästar i 40 år talar inte om för mig, över internet utan att träffat dig, hurivida du är känd med nyare forskning. Det talar heller inte om för mig vilka metoder du använder. Det talar heller inte om för mig alls hur mycket kunskap du tagit till dig för det beror på dig som person, det finns dom som håller på med en hobby hela sitt liv men fortfarande inte lärt sig mer/kommit längre i utvecklingen än någon som hållit på med det bara några år. Så just årtalet i sig självt är inte intressant, det blir intressant först när man vet vad som hänt under dessa år.

Jag tror verkligen inte jag vet allt!! Och jag hoppas verkligen inte jag sett allt!! Men jag vet vad jag pratar om.

Ja lydiga ridskolehästar har jag aldrig jobbat med. Jag personligen har provat "min" metoder på 6-8 hästar. Men det finns fler än jag som håller på med det här sättet att träna hästar. Tex Ellen Ofstad håller, vad jag förtått, på med den här typen av filosofi - dr man inte bestraffar genom att tillföra obehag. B. Bailey har provat metoden på flera hundra olika arter och det fungerar! När metoderna presenterades inom hundvärlden fick man exakt samma respons som här - "det är bara redan snälla väluppfostrade individer det kan fungera på - men min individ är tuff och hård".

Har inte sett #91 förren nu.

Om en häst stegrar sig så finns det en anledning. Det finns också något som gör att det lönar sig för hästen att stegra sig (annars gör den inte det och absolut inte igen). JAg hade tagit reda på VARFÖR hästen beter sig som den gör och sedan lagt upp en träningsplan. Jag hade gjort exakt lika dant med dom andra delarna du frågar om. Om hästen gör sådana saker så finns det en orsak och något som får beteendet att löna sig.

Mina träningsplaner bygger på positiv förstärkning men jag använder mig även av dess motsatts: negativ förminskning/straff om det behövs. Detta innebär att jag tränar utifrån att i första hand belöna när hästen INTE stegrar sig. Jag fokuserar på vad jag vill att hästen ska göra istället för att stegra sig. Men här kommer ju orsaken in i bilden - varför stegrar sig hästen är en viktig variabel att ta hänsyn till när man gör träningsplaner. Om jag vet att hästen stegrar sig i en viss situation så låter jag inte hästen hamna i den situationen utan att jag har kontrollen. Jag kontrollerar miljön runt om oss så att "triggern" kommer med små små ökningar, men hela tiden så att hästen inte sätter igång och stegrar sig. När hästen klarar en liten liten del av triggern utan att stegra sig så belönar jag. När hästen klarar den nivån så ökar man succesivt tills hästen klarar hela triggern.

Det är viktigt att man inte har bråttom när man hanterar hästar. Man ska heller inte se till sitt eget mål utan till målet för hästens utveckling. Igår ville jag gå en promenad med min unghäst, det ville inte hon. I början hade ag min promenad som mål i huvudet, men när jag insåg att hon inte var på samma nivå som ag var så fick min plan ändras till att se dagens promenad som en träning för hennes utveckling. Vi kom inte så lång väg promenadmässigt (så som var mitt mål från början) men vi kom en jäkla lång bit i hennes utvcekling.

Om hästen iaf skulle hamna i att den stegrar sig så är det viktigt att veta varför hästen stegrar sig för att kunna veta vad som gör det lönt för hästen att stegra sig. När man vet vad som lönar sig för hästen kan man planera hur man ska ta bort löningen.

CelciusT jag måste bara fråga… Det står att du håller på att utbilda dig till hundpsykolog. Vad skulle gu göra om någon kom med en hund som bits pga att den och inte ägaren är "flockledaren" och anser sig "äga" matte eller husse…?

#95 Jag skulle aldrig möta en hund som bits pga att ägaren inte är flockledaren, det fungerar nämligen inte så och det är ingen anledning till bitandet. Det finns alltid en anledning till att en hund bits. Alla individer är olika och man måste göra en utredning på varje individ för att kunna komma med ett bra svar på vad man ska göra. Det finns ingen universallösning. Men återigen så bygger jag min träning på att förstärka "rätt" beteende (det som vi som människor önskar att se mer av) och se till att "fel" beteende (det som vi människor önskar att se mindre av) inte lönar sig längre.

Jag har precis arbetat med en blandrashund som gjort utfall mot hundar, människor och barn. När folk kommer på besök så biter den besökarna i benen och fötterna när dom rör sig, när dom sitter vid matbordet osv. Det vi gjorde med den hunden var: Ändra lite i aktivitetskalendern (många problem grundar sig delvis i för mycket eller för lite aktivitet), ändra lite i möljön för hunden så att den skulle klara av dom planerade situationerna. Vi lät aldrig hunden mer visa sitt beteende! Vi klickade och belönade för att hunden tittade på: 1 hundar, 2 människor, 3 barn. Vi lärde hunden att sätta en tass på mattes fot och när hunden sedan kunde det så fick hunden (på eget initiativ) gå fram och sätta tassen på främmande fötter (fötterna var stilla och lät hunden bjuda på beteendet). När hunden nu fick ett sätt att hantera "fötter" (hunden hade blivit sparkad) så gick inte hunden igång och bet folk längre. Hunden lever idag ett normalt liv medpromenader i parken utan utfall, matte och husse kan ta hem bekanta på middag utan att hunden biter besökarna.

#96 Hundar behövern en flockledare, och där vet jag emd all säkerhet att det inte spelar någon roll om det är människa eller hund.

Det jag menar är att när hundar får övertaget säg att de ligger i mattes knä och då får ingen annan röra varhen hunden eller matte för då blir det utfall. Hunder ser matte som sin egendom vilket den har "rätt" till att äga då det är hunden som är flockledaren.

Men vad hunden i ditt fall har med saken att göra förstår jag inte. Den hunden hade ju en anledning till att hata fötter så att säga, och i det fallet så är det ju rädsla som utlöst det vilket givetvis inte ska bestraffas utan som du visat göras med tillit.

Långt ifrån alla, men många bits pga liknande situationer som jag precis beskrev. De accepterar inte att någon annan bestämmer och det är då jag menar att man måste bli arg tillbaka och visa vem som bestämmer.

#94 Men då gör vi lika, för jag försöker också lista ut varför hästen stegrar så att man kan utsätta den lite itaget till ingen rektion kommer. Ex om det var att den blev skrämd för en skottkärra som nån körde förbi, Då tränar vi med skottkärror tills det inte är farligt längre.
Men frågan kvarstår, hur bemöter du hästen i den sekunden den stegrar och inte tar hänsyn till att du står framför?

#97 Jag anser att det inte finns någon situation där du måste bli "arg". Jag vet att det finns forskning som säger mycket olika saker, man jag vet ingen forskning som stödjer att man MÅSTE bli arg?! Det hade varit väldigt roligt/intressant att läsa om det isf. Det finns en anledning till att det numera är förbjudet med aga (att slå barn), förr var det en självklarhet att man slog till barnet i uppfostringssyfte - nu är det förbjudet.

Du skriver: "Hundar behövern en flockledare, och där vet jag emd all säkerhet att det inte spelar någon roll om det är människa eller hund."

Då kan jag berätta att så sent som i november -09 så var jag på ett seminaruim med en av världens främsta vargforskare, Runar Ness, som bekräftade att hierarki inte existerar över artgränser. Sen om du menar något annat med "ledare" så visst - men en hieararkisk ledare kan en människa aldrig vara för en hund. Han bekräftade också att en hieararki med "alfa", "beta" och "omega" inom en vargflock inte existerar det heller utan flocken är uppbygd precis som en vanlig svensk familj: mamma, pappa, barn.

Jag har faktiskt inte så bra koll på det där med vad folk brukar kalla att "hunden tar över", trodde nog att en hund som gör utfall och bits är en sådan hund. Men jag hade tydligen fel. Men enligt mig finns det inget som heter att "hunden tar över". Det existerar inte i min värld. Och att man måste bli arg existerar verkligen inte - vilka metoder man än använder sig av så hör ilska inte ihop med träning!

#98 Ja men det låter ju bra =) Jag vill bara förtydliga - jag utsätter lite i taget så att det inte alls blir någon reaktion, inte tills det inte längre blir reaktion. Men det kan hända att du menade så, ville bara förtydliga hur jag menar =)

Din fråga vad jag gör första gången det händer: Det beror på. Jag gör vad som helst för att skydda mig själv så inte jag eller någon/något kommer till skada - även så inte hästen kommer till skada. Men jag agerar inte särskilt mycket sålänge det inte är farligt för någon. Jag ser inte det som ett träningstillfälle utan som ett beteende som upstår i den situationen som vi behöver träna på/lära om eller vad som nu kan behövas göra. Sedan finns det något inom jut träningsmetoden klickerträning (som jag arbetar efter) som kallas för brandsläckning, alltså om det uppstår en situation så gör man vad som helst för säkerheten. Om det innebär att tillföra obehag såvisst fine - det är inte kul men kan behvas för att "släcka bränder" (alltså oförutsedda händelser som inte går att lösa på något annat sätt och blir farliga om man inte löser dessa). MEN!! Jag ser det inte som ett tillfälle att TRÄNA individen i fråga utan som just brandsläckning. Det är bara för att skydda människa och djur - inte för att lära djuret hur man gör nästa gång. Efter en brandsläckning är det viktigt att "bygga upp" alltså att man TRÄNAR individen på hur den ska bete sig i den situationen (hur man går tillväga får man bestämma efter VARFÖR det blev om det blev - och även såklart VAD som hände).

Det jag först och främst är ute efter är att man inte MÅSTE bestraffa med obehag (exempel "bita tillbaka" om hästen biter) utan det finns andra sätt att LÄRA en häst hur man uppför sig.

Jag tror som sagt inte det finns någon forskning som styrker att man måste slå/bita/göra illa ett djur för att LÄRA den hur man uppför sig - även om det finns många olika träningsmetoder och forskningsresultat.

#94 Jag är heller inte intresserad av hur dom tränade hästar på 60 talet. Jag var liten och lekte med dockor då. Men om du med den meningen försökte förolämpa mig så lyckades du inte =)

Hur kan du jämföra barnaga och hästhantering? Man kan inte slå in kunskap i något djur! En tillrättavisning tex ryggning har inget med aga att göra. Eller att du i alla situationer går före din häst och om du stannar ska hästen stanna bakom dig. Är det en bestraffning? Din häst kan inte veta hur vi människor vill att dom ska uppföra sig. Det måste vi visa dom och det gör man inte med godis. Hur ska någon kunna träna en häst om man är arg? Det låter på dig som du tror att andra är det.

Jag har fördelen att ha många hästar att träna och jag lär mig nya saker hela tiden. Jag hjälper ofta människor med deras problem hästar där samspelat mellan ägare och häst inte fungerar.

Vi på QALM kommer att hålla kurser i hästhantering och du är välkommen hit och se hur vi jobbar. För hästhantering har inget med varken våld eller ilska att göra.

#99: Hierarki existerar inte inom en vargflock, utan den fungerar som en vanlig familj med mamma, pappa, barn. Jaha? Påstår du alltså att det inte existerar hierarkier inom mänskliga kärnfamiljer? Det tror jag inte stämmer, eftersom alla relationer bygger på ständigt växlande hierarkier. I en sak vet pappa bäst, i något annat mamma, någon kanske till och med barnen. Vissa intresseområden eller ansvarsområden faller på den ena eller andra individen och hierarkierna växlar ständigt.

Precis som i andra flockdjurs hierarkier, där olika individer tar ledarrollen för en större eller mindre delmängd av flocken i olika situationer. Till exempel i hästflockar, där ett brunstigt eller dräktigt sto tillfälligt kan få högre rang, där en gammal erfaren individ anför vid sällan återkommande problem (som när det gäller att komma ihåg var man hittade vatten när det var torka för 10 år sedan), eller där det inte alltid är samma individ som leder när man letar mat som när man flyr från rovdjur.

#92: Ja, det är onaturligt att hålla tamdjur, men när man nu ändå håller dem tycker jag det är bättre att agera tillsammans med dem på sätt som de kan tolka utifrån sina naturliga beteenden gentemot artfränder. Att binda hästen och hålla maten utanför grimskaftets räckvidd anser jag vara ett vida större angrepp på hästens integritet än att begära att den ska respektera mig fast den är fri att låta bli. Vad säger det om människans synsätt på hästen? Jo: "Jag äger dig, du är min slav och bara om du uppför som jag kräver dig tänker jag låta dig äta." Det är ett tänkesätt som är mig mycket motbjudande.

Du skriver att det alltid finns ett skäl till hästens agerande, och det håller jag med om. Men hur agerar du när skälet till hästens skäl är som i exemplen i #83?

Jag trodde det var behaviourismen du hänvisade till när du nämnde Pavlov och Skinner, vilket är den enda källa du angivit, såvitt jag kan se. Dessa två är förresten inte direkt moderna, Pavlovs teori är väl bortåt 100 år vid det här laget och B.F. Skinner dog för 20 år sedan. Skinner förespråkade för övrigt operant betingning, som innehåller både positiv och negativ förstärkning.

#101: Så rätt! Man ska aldrig vara arg i hästhanteringen, och aldrig tillfoga verklig smärta, om det inte är i rent självförsvar i en krissituation - och det händer nog inte mer än högst en gång i en relation mellan en människa och en häst.

#101 Jag håller med dig i det mesta du skriver i det inlägget!! Det du skriver här visar på viss kompetens (det gör inte en mening om att man har hållit på med något x antal år).

Jag menar verkligen inte att förolämpa dig! Tog du det på det sättet så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Det jag menar är bara att antalet år inte behöver ha någon betydlese för mig då jag är intresserad av kompetens hos en människa och enligt mig så visar inte x antal år (alltså enbart info om x antal år) på att personen ifråga absolut har kompetens. Jag är dessutom väldigt öppen för att det kan finnas kompetens hos någon som inte har arbetat lika länge med hästar som jag själv. Kunkap hänger inte bara ihop med ålder och antal år inom en bransh. Det kan finnas kompetens hos en person som hållit på länge men behöver verkligen inte göra det. Det kan vara en person som hängt med i utvecklingen eller en person som stannat kvar på den utvecklingsnivå man var på för 40 år sedan.

Hur jag kan jämföra aga med hästhantering? Det gör jag inte, då har du nog läst lite dåligt. Precis som du skriver så kan man INTE slå in kunskap i någo individ!! Det är precis vad jag ville få fram när jag svare på Elshiras inlägg (där hon skrev att man måste bli arg ibland). Jag skrev om just "aga" då diskussionen från början handlade om hurivida man måste slå en häst för att lära den att inte bita eller ej. Jag menar på att man ALDRIG kan slå in kunskap utan det måste LÄRAS IN, tex så måste man lära en häst att inte bita, inte slå den för att den biter.

Jag har aldrig påstått att det skulle vara en bestraffning att hästen ska stanna bakom dig - därremot skulle man kunna lära in det med bestraffning och det är DET som vi diskuterar här - HUR man lär in saker och ting. Det är därremot en bestraffning att rygga undan hästen (pisitivt straff=tillföra något för att få bort ett beteende - ex obehag) och det är en metod som jag själv inte använder mig av - men det behöver absolut inte vara aga!! Att använda sig av positivt straff (ex rygga undan en häst) behöver absolut inte vara "elakt" och det är många som arbetar så - själv arbetar jag efter andra metoder.

Precis som du säger så kan en häst inte veta hur människan vill att den ska uppföra sig, men att man inte kan lära in det med godis låter konstigt i mina öron - varför inte? Sedan vill jag bara förtydliga att jag absolut inte lär in allt med godis - därremot använder jag mig rakt igenom av klickerträningsfilosofin som är en filosofi som bygger på positiv förstärkning (men det innebär långt ifrån alla gånger godis - det finns många förstärkare i en hästs liv) och att man INTE använder sig av positiv straff (tillföra något som får ett beteende att försvinna - ex obehag). Måste man göra något aktivt för att få ett beteende att försvinna (vilket jag inte tycker att man måste, det finns andra vägar att gå men ibland räcker inte kunskapen till för att enbart använda förstärkning), då använder man sig - inom klickerträningsfilosofin - av negativt straff (att man tar bort det som lönar sig vilket gör att beteendet försvinner).

Precis som jag skrev så kan man inte träna en häst när man är arg. Anledningen till att jag tog upp det var för att svara på Elshiras inlägg (som du säkert såg så var det inlägget riktat som svar till henne, det ser du genom att jag började inlägget med #xx). Jag tog inte upp ilska för att jag tror att andra tränar sina hästar så. Ilska har liksom ingenting med träning och inlärning att göra alls. Jag tror knappast att någon tränar sitt djur med ilska, åtmintone så tror jag inte att det är en metod som "andra" använder sig av i allmänhet.

Håller helt med dig om att hästträning varken har med våld eller ilska att göra. Det är det jag vill få fram genom att säga att det finns andra vägar att gå än att lära bort bitning hos en häst genom att slå den (som det skrevs om tidigare i tråden och sas emot mig när jag sa att man kan göra på andra sätt).

Tack för inbjudan =) Låter bra att ni försöker vidareutbilda folk i hästhantering det är vktigt att sprida kunskap! Jag tycker det verkar på dina inlägg (både här och i andra trådar) som om du har mycket kunskap, på ett bra sätt. Men tyvärr arbetar jag själv efter andra metoder (av vad jag kan läsa mig till i dina inlägg så arbetar du mer efter negativ förstärkning och positiv straff - jag tränar tvärt om) så jag är nog inte så intresserad just nu av att gå kurs hos dig (men ett studiebesök är alltid intressant - oavsett metoder =)

#102 Ja förlåt jag skrev nog lite otydligt. Hierarkier ser inte ut och fungerar inte så som man länge trott. Idag vill flera forskare ta avstånd från ordet hierarki då det är svårare att ändra innebörden av et tredan existerande ord.

Jag respekterar till 100% din åsikt om hurivida det är snällt att binda upp hästar och hålla mat utom räckhåll. Men jag tycker det sättet är väldigt mycket snällare än att slå en häst - sen får du tycka vad du vill och använda vilka metoder du vill, men detta är min åsikt.

Vilket menar du med "skälet" ur inlägg #83? Jag vet inte om jag orkar svara på fler "hur gör man här"-frågor. Inte för att jag inte tror mig ha ett svar utan för att jag tycker det börjar bli tjatigt. Man måste helt enkelt se till individen, VARFÖR existerar detta beteende? Jag tror inte på att det finns skäl som gör att man måste vara "ledare" och absolut inte att det finns skäl som gör att man måste SLÅ hästen (vilket var det diskussionen handlade om).

Det har nog skett ett missförtånd?. Ja jag syftar på behaivorismen när jag pratar om Pavlov och BF Skinner. Ja jag är fullt medveten om att det inte är "nya" teorier. Jag är även fullt medveten om att båda positiv förstärkning, negativ förstärkning, positiv straff och negativt straff ingår där. Har heller aldrig påstått något annat.

Dom som har "utarbetat" den träningsfilosofi jag arbetar efter (klickerträningsfilosofin som bygger på positiv förstärkning och att man INTE använder positivt straff) är bl.a. Karen Pryor och Mr. & Mrs. Bailey och några av deras elever.

#94 Okej tack för svar om än lite luddigt.. Att ta reda på orsaken till varför en häst beter sig "illa" är väl det absolut första alla gör så det var ett ganska självklart svar MEN det finns hästar som beter sig illa "för att det är kul" om man får uttrycka sig så. Vi har en unghingst i stallet som har börjat bete sig illa. Det började med att han tog över för praktikanten, stegrade och slog med hovarna, killen blev bla träffad i huvudet och blev rädd för hingsten = sade inte till = ignorerade och berömmde när han gick ordentligt. Det gick åt h*****e. Hingsten beter sig såhär till och från hagen endast och det är inga fel på honom, han har varit på flertalet utställningar = hanterad. Enda problemet med honom är att han fick ta över EN gång med EN person och nu är han en liten jävel. Det finns inget elakt i hästen, han är hur mysig som helst men FÖR glad och kaxig. Denna häst kan jag inte låta bli situationen med eller ta lite i taget då han måste ut i hagen. Jag kan inte ignorera beteendet för då har jag en unghingst i nacken så vad får jag göra? Jo då får jag ha en repgrimma och en pisk i handen. Skulle han slå mot huvudet så får jag daska till honom på benen (har aldrig behövt) för min säkerhet. Repgrimma är skitbra, trycker på rätt punkter så då kan man rycka ner honom på alla 4 en gång och då ger han sig ganska snabbt men det gäller att ha ett lite hotfullt kroppsspråk under den tiden för att han ska känna att "passa dig, håll dig undan" =samma som hästarna gör mot varandra i hagen. Daskar till honom på bogen med handen/grimskaft när han bits och går på mig.

Ibland vill han inte fångas i hagen = stegrar, hugger när man ska ta på grimma. Vid alla dessa tillfällen är öronen framåt och han är inte aggressiv, bara en massa testande för att se hur långt han kan gå. Då är det join up i hagen som gäller om det så ska ta 2 timmar. Så det är inte stress eller tidsbrist heller.

Inte att glömma, berömmer honom konstant!!! Sekunden han går rätt så får han beröm, ibland ett "duuuktig kille" och andra berömmande ord som jag använder och ibland bara en paus som beröm, utan min energi riktad mot honom så han kan tänka efter. Oftast både och. Gör jag fel med honom menar du? Ska jag ignorera när detta sätt fungerar och idag gick han ut till hagen på samtliga 4 ben med en skön attityd? Lång historia men där har du lite info. Hur hade du gjort annorlunda med den metoden du använder? Är intressant att veta..

#106 Ja det blir lite luddigt när man inte har något konkret att svara på.

Låter toppen att du berömmer mycket =) Det är bra att belöna när hästen gör rätt, även om belöningen "bara" är att låta hästen få en paus. Det är toppen!

"MEN det finns hästar som beter sig illa "för att det är kul" om man får uttrycka sig så"

Njaeo, det beror på hur man menar. "för att det är kul", jag skulle snarare säga "för att det lönar sig" (exempel för att det är kul, eller för att den får det den vill). Vi alla gör allt för att det lönar sig på ett eller annat sätt, annars hade vi inte gjort så.

Orsaken att hingsten beter sig så handlar inte om att "han fick ta över" utan för att det råkade löna sig den gången det hände och har kanske fortsatt att löna sig eller så är det inte tillräckligt lönande att "gå fint" för att snabbt sluta stegra sig. Ett beteende försvinner inte alltid på en gång man slutar belöna det. När man slutar belöna ett beteende så förstärks det inte längre. Det kommer alltså inte att öka. Men sen om man vill bli av med beteendet så kan man antingen lära om det eller låta det släckas ut (att det försvinner med tiden). När det handlar om stegringar kan det vara rent av farligt att vänta på en utsläckning så då föreslår jag att man lär in ett annat beteende - tex "gå fint vid sidan".

När man, som du beskriver, inte kan låta bli situationen är det helt klart svårare. Har man ordenligt med tid varje gång man ska gå med hingsten är det helt klart en fördel! Det är även klokt att träna detta så ofta som möjligt när man har tid (speciellt om man nu inte har all tid att träna när man måste ta ut och in hästen). Bästa är (om man inte har tid när man måste leda) om man på något sätt kan lösa det på ett annat sätt så man inte hamnar i den situationen. Det är svårt och ibland helt omöjligt och då tar det längre tid helt klart. Hur lång tid det tar beror iof även på hur hög lön hästen får, alltså hur tort värde det är i förstärkningen.

Jag kan ju berätta då att min unghäst vill ibland stanna när jag rider/promenerar med henne. Jag kan i mitt fall låta det ta tid eftersom hon går på lösdrift. Hur jag tränade med min häst härromdagen när ag var ute och hon stannade kan du läsa om i min blogg AvenaExy.dagbok.org

Jag menar inte att du gör fel!! Men jag menar att JAG hade gjort på ett annat sätt. Och jag menar att det sättet du gör på INTE är det enda sättet att lösa situationen på (ag tycker inte man ska låsa sig vid att "bara mitt sätt är rätt" för det finns flera olika vägar att gå). Men jag respekterar om du vill göra på ett annat sätt än vad jag hade valt. Men jag menar att det finns fler sätt att lösa ett problem på än att använda sig av smärta (som tråden handlade om då TS blev tillsagd att enda sättet att få hästen att sluta bitas är genom att slå till den/bita tillbaka).

Ja men precis, det lönar sig för att han har säkert roligare när han kan springa runt och hoppa och studsa på väg ut i hagen, det är det jag menar med "för att det är kul". Jag belönar ju inte honom när han beter sig illa för jag gör något åt det = ryter till och rycker till i grimman så han kommer ner på marken. Gör jag inget = belönar.  Det är det jag menar att han måste ju där korrigeras gör man inte det ser han det som en belöning. Så då måste man ju säga till honom annars lönar det sig ju för honom som du själv säger. MEN samtidigt så sänder jag ut negativ energi om jag gör något eller hur?! Det är ju vad jag förstod på dig i tidigare inlägg att man inte behöver använda sig av. Jag kanske är inte förstår dig men för mig låter det som om du säger emot dig själv litegrann.

Egentligen så är det ju det jag gör, lär honom "gå fint vid sidan". För att göra det måste han veta vad som är fel och stegringarna går ej att ignorera…för mig finns det endast ett sätt i denna situation: korrigering av felaktigt beteende och berömma rätt beteende. Håller du med om att man kan behöva korrigera med en negativ energi eller håller du fast vid att det inte behövs?

Återigen, inget illa, jag vet att inte jag gör fel och mycket av det du säger låter vettigt men jag vill bara veta hur du tänker/hur det funkar på ditt sätt Det är väl lite OT men diskussioner eskalerar till annat ibland och det är inte alltid fel

#108 Precis som du säger: Ignorering=belöning i detta fall. Jag skulle aboslut inte ignorera ett sådant här beteende. Men för den saken skulle måste jag inte korrigera alls och jag måste absolut inte korrigera med positivt straff.

Jag hade istället lagt upp träningen på lära hästen att gå vid sidan. Ex. Ett steg vid sidan utan stegring genererar belöning för hästen. Två steg vid sidan genererar belöning osv.

Bäst är ju om man kan lära in detta ex lös i en paddock så hästen inte triggas att stegra av att den blir fasthållen (många använder sig av join up och sedan follow-övningen, dock används då oftast positivt straff och negativ förstärkning, men man kan även göra detta med positiv förstärkning och negativt straff). När hästen söker upp dig så belöna. När hästen vet att kontakt med dig lönar sig då kan man gå ifrån hästen några steg, när hästen söker upp dig belönar man. När hästen lärt sig att gå till dig/följa dig för att få belöning så börjar man belöna för att hästen går vid sidan (inte bara att den kommit till dig utan även belöning under gång). Sen håller man inne med belöningen tills hästen kan gå flera steg vid din sida.Sedan ökar man succesivt, ganska snabbt lär sig hästen att följa dig korrekt.

Eftersom du även berättade att han är bråkig när man sätter på grimman så hade jag tränat på den biten för sig, alltså skiljt den träningen från följa träningen. Om han bråkar när man sätter på grimman så ligger ju bråk till grund även när man sedan leder. Detta hade jag tränat genom att hålla fram grimman och belönat för intresse. Exakt vilken nivå man bör börja på beror ju på var i tärningen man står - han man en häst som är totalrädd för grimman eller har man en häst som bara bråkar när man trär den över huvudet? Men tanken är ju oavsett att man berömmer hästen för att själv söka upp grimman. Sedan ökar man succesivt kriterierna. Antignen att man vill skynda på och själv trä grimman över hästens huvud och då tar man det bit för bit och berömmer när hsäten är lugn (eller vad man själv känner för att sätta upp som kriterium). Eller så väljer man det kriterium som jag själv valt, nämligen att hästen själv ska sticka ner huvudet i grimman, det kräver dock att hästen är van att få lov att ta egna initiativ, det går annars också men tar mycket längre tid.

Hoppas jag gett dig svar på din fråga om hur jag hade gått tillväga. Det blir lite luddigt för det finns inget "såhär gör man". Hur man väljer att lägga upp sin träning beror dels på vad man själv känner att man vill lära hästen (ex om man vill att hätsen står still när man tar på grimman eller om man vill att hästen själv sticker ner huvudet i grimman) och även vad man har för häst att jobba med.

#108 Som sagt besök gärna min blogg. Där skriver jag (dock inte allt för ofta, är dålig på det där med bloggande) om hur jag klickertränar (alltså tränar efter klickerträningsfilosofin=bygger på positiv förstärkning och utesluter positivt straff) min unghäst till westernhäst =) Där kan man se lite hur jag löser vissa problem osv. Nu har jag en helt underbar unghäst med väldigt få problem, men det är ju alltid så att något stöter man på då och då. För mig är allt beteenden så allt handlar om träning =)

AvenaExy.dagbok.org

Du har svarat så bra du bara kan och jag förstår dig mycket bättre. Join ups kör vi med varje gång som han börja stegra direkt i hagen redan och det brukar ta ett tag men till slut så.. Att han krånglar med grimman är bara fjanterier egentligen, han vill gärna ha nosgrimman i munnen istället för runt nosen om man säger så. Just denna kille kommer jag nog få ordning på, han är inte elak, bara unghäst fjantig men han fick vara ett exempel. :)

#111 Jag förstår =) Så mycket lättare att prata om träning om man har konkreta exempel. Jag tror också du kommer få ordning på honom. Som du skriver så har ni ju redan kommit en bit påväg =)

Jag tycker att alla har visat sin egna tanke och sina egna teorier om vad som är rätt. Att CelciusT går emot alla andra - ja det är väll upp till henne, alla har rätt att tycka och tänka själva och så länge inte folk eller djur blir skadade så ser jag inget fel med någon metod. 

Men jag tror att vi inte kommer längre i någon diskussion (det blir bara en maktkamp om ven som har rätt), det känns som att nästa steg isf. blir personligt påhopp~

Så jag föreslår faktiskt en låsning, någon som håller med…?

#113 Ja visst kan vi låsa tråden. Jag tycker faktiskt att vi kom till en vettig avrundning på diskussionen. Jag tycker dock det är lite orättvist att avsluta med att säga att jag går emot alla andra. Jag håller med flera andra i diskussionen om vissa saker - men inte allt. Sedan har jag andra sätt att se på saker och ting, och väljer att ta avstånd till vissa saker.

Då måste jag passa på att avsluta med en FrökenSverige kommentar och säga att jag tycker det kom fram i diskussionen att många av oss har en djupare tanke med vårt förhållningssätt till våra hästar och att vårat driv ändå verkar vara kärleken till dessa underbara djur! =)

#115 Håller med fullståndigt! Det har varit en givande diskussion, och inget av tillvägagångs sätten är ju skadliga och därmed "fel". Huvudsaken är ju att man "kan" sin metod och verkligen får den att fungera och inte bara få hälften ogjort, för då fungerar ingen av dem.

Jag tror att CelciusT lärt oss att många gånger kan det faktiskt vara bra med beröm istället för tillsägelse, och vi har lärt oss att man även måste ta reda till ursprunget av problemet och arbeta därifrån.

Sedan huruvida man säger till hästen är upp till var och en, men en självklarthet är att det inte ska skada hästen eller göra särskillt ont, det ska vara en markering ingen misshandel~

Och säger som #115, att kärleken till djuren ska vara vårat driv!

kumbaja… då låser jag tråden… ;)