Här hemma brukar vi dela upp det i tre steg 1.sadelvänjning 2.hänga på ryggen med sadel under 3.hoppa upp. Det är ju dock stencoola kallblodshästar som vi har ridit in och dom har tagit allt med ro. Sen börjar vi skritta lite försiktigt osv

Jag tycker absolut att det är en fördel om hästen är körd först, den är då van vid att ha något på ryggen, på kommandon, på hur tömmen (vid ridning tygeln då) funkar osv. Så länge inte hästem har vart med om en olycka, skenolycka eller likande så att den inte går att köra längre, då skulle jag se det som en nackdel!

min fd travare behandlade jag som en treårig oinriden "vanlig ridhäst".

det som är plus med den fd körhästen i jämförelse med den helt oerfarna unghästen är ju att körhästen är hanteringsvan och troligen kan en del röstkommandon, har koll på vad tränset "innebär" osv.

annars skulle jag råda att gå  till väga på precis samma sätt som man gör med en helt oerfaren häst - då slipper man ev senare skrämselhickor och misstag.

Vad tycker ni om den här varianten för att vänja vid sadel?

*först köra lite NH för att få kontakt med hästen och tillit(börja varje träning med NH)
*sen börja vänja hästen att ha saker på ryggen, tex en tröja eller vojlok å liknanade
*prova ha sadel på
*någon ligger barbacka över hästens rygg
*någon ligger barbacka över hästens rygg medan hästen leds runt lite
*sadel på och någon ligger på sadeln
*sadel på och någon ligger på sadeln medan hästen leds runt lite
*sitter upp ordentligt

Sen får man ju jobba sig framåt i den takt som passar hästen och ändra planen beroende på hästen, men med tanke på vad jag läst och hittat så lätt detta som ett bra sätt att vänja hästen vid just sadel.

Vad tycker du/ni?

Hur man ska lägga upp inridningen är väldigt individuellt, beror helt på hur cool hästen är med situationen o.s.v.
Vet en som precis köpt en 2,½ åring som ska gå treårs i vår, inridningen går i ett naffs, första gången hon började med inridningen la hon på en sadel och satt upp och skrittade, hästen är dö cool, bryr sig inte ett smack.
Sen vet jag en annan som också har en 2,½ åring, hästen är fortfarande väldigt osäker och obekväm med sadel och tyngd på ryggen, och hon har hållit på sedan sommras och har inte kunnat sitta upp ännu.

Så du får väl se hur hästen reagerar och lägga upp det därefter.

Är hästen inkörd och van att ha sele på ryggen är det lättare för hästen att axeptera en sadel.

Den kan " allt" redan utom drivning för skänkeln.  För dessa hästar blir det inte lika dramatiskt.

Jag lägger bara på sadel, leder runt, ev longerar. Hänger över sadeln och siter sedan upp.

För mej har det inte varit några problem alls att få körhästar och unghästar som är inkörda att ha sadel och ryttare på ryggen oavsätt individ igentligen.

Och jag tro etmycket har att göra med att dom är inkörd från början.

Där jag arbetar kör vi efter samma på alla hästar oavsett ålder (3-5år) och tidigare hantering. Oftast är hästarna helt ohanterade när vi får hit dem. Få på grimman brukar vara det svåraste vilket innebär att de själva får springa in i ridhuset(sitter ihop med stallet) där vi löshoppar dem väldigt trötta o de sedan får hitta tillbaka till boxen sjäälva. På med grimma om de inte redan har det. Sedan träns och sadel ut i ridhuset igen o jaga iväg dem tills de är totalslut. In med dem i stalletse till att boxdörren är stängd. Hänga över ryggen samtidigt som de leds fram o tillbaka. Vänster fot i vänster stigbygel, leds fram och tillbaka, över med höger ben o sen ut i ridhuset där markmänniskan återigen jagar på hästen. Förhoppningsvis är hästen så trött att den inte orkar bråka. Men de finns de som inte ger sig… Jag har lekt trasdocka många gånger… Dagen därpå hoppar vi dem och 3:e dagen hoppar vi bana utomhus. På engelska säger man ju "braek horses" o de passar verkligen in på med vad vi gör. Men, det tar en vecka så hoppar de meterbanor enstaka hinder på 120 o går i form  alla gångarter, fullt styrbara och lyssnar både framåt o bakåt=)

Och det är ju tyvärr nget sätt man önskar att sin häst belv inriden på direkt. :(

Det är ju inte konstigt att hästar går sönder när dom går från att ha noll belastning till att hoppa 1 m bana och 120 hinder på en vecka.

Dom lär ju inte få något fötroende för människan när den enbart har jagat och brytit sönder individen.

INget personligt men: tror du alvarligt att en häst går på tygeln på rätt ästt med ryggverksamhet och bakbenen uder sig efter en veckas ridning från noll? 99% knäpper enbart av i nacken för att gå fint för alas blickar.

de där med hållbarheten kan jag nog bevisa. Detta stället har ridit in hästar i 30talet år nu. Alltid samma sätt. Eller ja, förr hade de ju bara hage, inget ridhus. Men, iaf av alla hästar som rids in har jag ingen aning på ren statisk eg. 2 exempel:  en 23åring som gick Em 1999 o 2000 vinner nu 130.klasser i Sverige. En annan är 16 o vinner internationella 150 hoppningar, hon fick dessutom föl som 3-åring… Hästar är starka djur, att de blir halta kan jag skriva en hel bok om varför. O det är inte inridningen. De flesta hästarna här nere rids in på det sättet o alla är faktiskt väldigt fräscha. De hinner ju vila upp sig ordentligt emellan med, boxen är ju deras ständiga station. O ja, att de går med ryggverksamhet kan jag garantera det med. De lär sig skänkeln så pass fort och deras bakbensaktivitet är tränad från början. De är sporthästar och har fallenhet iom exteriören för att arbeta rätt. Sen om man ridit så mycket hästar vet man vart knapparna sitter. O de sitter nästan samma på alla. Så allvarligt, personligen vet jag att de går bra från början, annars skulle de ju inte hålla?=)

Jag vet också om ett stall som har ett annorlunda inridnings sätt ;)

Trav hästar som ska ridas, dom sätter fast dom i stallgången, på med sadel och träns, sen väger någon på mage, accepterar hästen det hoppar man upp, accepterar hästen det släpper någon hästen och leder ett varv på banan, sen rider man hästen några varv på banan och låter dom springa av sig, sen när hästen e lugn lär dem den lyssna på farmåt å bromsning. Sen är hästen "inriden", dock funkar ju detta in på alla hästar ;)

Vissa dom gör det här på har även var inridna från början, bara det att man inte vetat om det ;)

Och dom hästar som det här funkar på har inge som helst problem med det. Men det inte funkar på, ja dem låter man slippa bli ridhästar :P

"breaking" är ju dock inte att föredra om man undvika onormal stresspåfrestning på hästen. dessutom så vet jag att det många gånger diskuterats kring Inlärd Hjälplöshet i samband med "breaking".

"breaking" är säkert "effektivt", men är det verkligen på det sättet man vill introducera sin häst till något nytt?

Sen kan man ju arbeta på lång tyel först och bygga både styrka och kunskap om röst och tygelkommando innan man ens sitter upp.

Det är definitivt en fördel om hästen är inkörd före inridning när det kommer till att den är van vid hantering, att ha saker på ryggen, i munnen och runt kroppen osv. Då brukar steget inte vara så långt till att byta selen mot sadel och att kunna sitta upp.

Jag personligen är inte för att man skyndar på en inridning utan att man tar det i hästens takt. I Maj fick vi ju inbjudan om att rida in en 3 årig nordiskille, och trodde att efter sommaren skulle vi kunna sitta på honom. Efter en massa omständigheter beroende på att hästen inte är redo har vi nu i december hängt på honom en gång med dåligt resultat, och är långt ifrån uppsittning.

Sen kan man ju alltid diskutera vilken metod som är bäst. Jag tycker personligen att en inridning ska ske på hästens vilkor och inte att människan tycker att det ska gå snabbt.

Vår plan har ju varit följande: Grundhantering, vänja hästen vid saker på och runt kroppen, sadelvänjning och träns, longering med utrustning, hänga på hästen, sitta på hästen, skritta hästen i longerlina och sen arbeta oss vidare. I vårt fall är fck vi ta en del steg tillbaka och jobbar i dagsläget mest med longering.

En annan fördel med att hästen är körd innan är att om den är ordentligt inkörd kan alla komandon och dessutom har bra med ryggmuskler vilket gör att de har lättere att bära upp ryttaren.

Vi brukar alltid köra in våra först och träna dem minst 1½ år innan innan de rids in. Då sitter vi upp direkt på dem fast barbacka. Sadelträning beövs inte eftersom de är vana vid att ha selar på sig.

Jag ska snart vänja min blivande tvååring vid en tömkörningsgjord. Min plan är att sätta på den och sen släppa honom lös i ridhuset så han får springa och bocka av sig eventuellt obehag. (Driver dock inte på, men han ska ha testat att skritta trava och galoppera med gjorden). Sen leder jag nog honom ett par var och kollar om han reagerar på gjorden (dvs om han lyssnar på mig eller bara går och tänker på gjorden han har på ryggen).

Sedan innan har han haft täcke och pressening på sig så jag tror nog det ska gå bra.

Stella är ju "under inridning" just nu. Hon är tömkörd sedan 6 månaders ålder, körd sedan i våras och inridningen har gått som ett smäck. Men bomövningar och hoppning får vänta till i höst, jag tycker att det är viktigt att långsamt vänja hennes kropp vid påfrestningar istället för att industrialisera det. Men så har jag ju häst för att ha roligt, inte som sportverktyg.

Kro´nos var inkörd när ja köpte han vid 6 års ålder (tävlat trav sen tre) han hoppade jag bara upp på och red inga problem alls, har gjort så med dom flesta men då är ju alla inkörda och har startat trav. Men det är ju väldigt inividuellt endel tar det längre tid för en del fattar direkt, endel har vi fått ha nån som leder till en början

Jag har lite svårt att begränsa mig till vad som är just inridning. Känns som hela vägen till färdig ridhäst ingår i inridning. Tex att man från marken lär häten gå undan för tryck (tex skänkeltryck för sväng, frammåt osv), lära hästen tygeltag från marken (oberoende av vilken sida man står på). Vänja hästen vid tryck uppeifrån mot ryggen, öka det trycket. Vänja häten vid att saker och ting ligge rpå ryggen (och då jobba på-av-på-av osv så allt hela tiden försvinner igen innan det blir läskigt). Sen jobba att lägg apå sadel, utan att dra gjorden. När man drar gjorden å drar man pyttelite, släpper, dra pyttelite å släpper. Å så hålle rman på tills hästen vant sig vid att det dras åt, men det varar inte för resten av livet. Sen börjar man ha sadel på hästen längre och längre tid. Snart börjar man hänga på hästen och även låta hästen bli ledd under tiden någon hänger. Sen kan man om det går bra slänga över ena benet (det gör jag när häten är van vid att saker ligger på ryggen först), å ligger man ner med ett ben på varje sida (så man är beredd att hoppa av), fungerar det så kan man sätta sig upp för att sedan hoppa av igen. Efter att man suttit på ett par gånger kan man börja leda runt häten (vissa hästar kräver träning under flera dagars tid medan andra klarar det på en timme).

Det viktiga är att ta-ge efter hela tiden. Man lägge rpå en filt men tar direkt av den, näta gång ligger den lite längre och sakta utökar man tiden, men avbryt varje övning innan man går vidare i svårighetsgrad. Häten behöver få känna att den gör rätt och inte blir tvingad.

Jag hålle rpå att rida in min 3-åring. Jag föröker blogga lite om det, har dock varit dålig dom sista 2 månaderna. Men från i somras och tidigare i höstas finns endel text och bilder.

AvenaExy.dagbok.org

Självklart anser ni som håller på ed det att den inte är något fel.

Men värklighten spelar en anan bild.

Till och med dressyrhästarna i dessa toppklaser börjar "dom stora" ju kritisera hurvidare dom igentligen arbetar rätt eller ej. MÅnga blir igentligen bara ihopdragna av stången.

Och hopphästarna är defenitift inte bättre.

Att dom kan hoppa OS osv har inget att gör amed om dom arbetar rätt på tygel eller ej.

Fanns en häst här som gick 150 med vinster och plac intan att någonsin i sina 17 år böjt på nacken.

Travet anser att start för 2 åringar är helt ok. Men om det är ok igentligen går att diskutera. VI tycker det inte är ok. Men dom tror ju på det.

Liksom för er.

Men det behöver inte varar rätt för det.

Om hästen är hanterad i almänhet från början brukar den vara van med att man provar nya saker då o då. Vi har alltid kört in hästarna först. Då förstår de tygeltagen och röstsignaler,. Sen har vi hängt då o då när vi har vart i närheten, så att det blev en "normal", och sen sitter vi upp, som om det vore det mest normala i världen. När hästen känner sig bekväm med att se ryttaren ovanför, är det dags att gå vidare.