För mig är det samma sak. Gag som gag, det är ju just gagfunktionen jag inte gillar. Så oavsett namn, fungerar det som ett gag är det samma sak för mig.

Båda har ju samma effekt, ett pessoa är väl något starkare eftersom det har skänklar i form av ringar. Tycker inte om betten.

bare navnet sier meg noe NEI

Gag betyder ju trots allt munkavle, hur trevligt låter det?

gag, eller gagging betyder inte bara munkavle och att munkavla någon utan också att klökas/ulka.

inget trevligt alls mao….

jag ogillar både pessoa o andra former av gagbett, har faktiskt provat en gång i tiden att rida på pessoa innan jag visste bättre men jag gillade inte bettet då och inte nu heller, dock har jag aldrig sett ett gag-bett användas irl.

jag har börjar fundera över det här med pessoa igen. är nämligen en häst i stallet som rids på den här modellen. hästen i fråga har placeringar i MSV dressyr än så länge. pga graviditet rider inte ägaren hästen nu och då den är ganska stark och häver sig på handen ibland så rids han på detta då de som rider nu inte är lika duktiga på att hålla ihop allt. jag har själv sett det och hästen ser synnerligen belåten och lösgjord ut, väldigt rund och fin. (som dressyrryttare själv ser jag skillnad på ihopkrullad och rund). bevisligen KAN hästar jobba korrekt på det bettet, dom KAN ta stöd. ska tilläggas att ryttarens hand är blickstilla hela tiden, hästen tvingas ej ner genom handen. bettet bara hindrar hästen från att hänga så tungt

jag vet inte vad jag känner för pessoa riktigt. jag tror jag håller mig till Team Switzerland om det gäller kunniga ryttare som rider hästen bakifrån men tar avstånd om det gäller s.k. "ponnyungar"

Tja, jag gillar inte pessoa. Enligt mig är pessoa det samma som pestoa.

Alla typer aav bett som fungerar genom att tryckas upp mot kindtänder och nacke är ologiska och i de flesta fall grymma i min bok.

Egentligen borde man väl inte stoppa något bett i en hästmun, det är ju trots allt en mun och den är ju ömtålig.

#9 Glas är ocksåömtåliga men man diskar dem ändå ;)

Det gäller bara att vara rädd om den.

Jag har blivit rekommenderad att rida på pessoa i hoppningen. Den som rekommenderade det sade att ett pessoa INTE vållar hästen obehag om inte ryttaren bär sig extremt dumt åt, som att dra uppåt. Men jag litar inte på att min hand är tillräckligt bra, jag fastnar och låser mig ibland när hästen hetsar iväg. Å andra sidan hetsar hon kanske inte iväg på ett pessoa? Vet inte vad jag ska göra, faktiskt, känns kluvet. Lutar dock måt att ta det lugnt med hoppningen och låta henne ta det lugnt och inte jaga upp sig - så behövs inget starkare bett.

Jag är av den uppfattningen att skarpa bett, i syfte att få mer genomslag i tygeln, inte behövs någon gång, utan att problemet i så fall är att ryttaren inte rider ihop hästen bakifrån eller att häst och ryttare inte har ett bra samspel. Att lägga på ett starkare bett i t.ex. hoppning för att "hästen inte ska bli för stark" tycker jag är att blunda för problemet. Jobba mer lydnad!

Jag rider på blankt kandar (utan bridong) när jag rider tornerspel och ibland i dressyren - inte för att hästen är för stark för mig, utan för att jag vill kunna göra finlir i t.ex. sidled med enhandsfattning i tygeln. (Så som stångbett är tänkta att användas.) Men det uppfattas ofta av andra hästmänniskor som att man har ett skarpt bett för att man inte klarar av hästen. Men korrekt använt så borde de flesta bett ha en funktion - men jag räknar det inte som en funktionell situation om man har ett skarpt bett enbart för att inte hästen ska sticka iväg eller bli för mäktig. Då är det ryttaren som måste jobba ihop sig med hästen mer och en bra hopptränare borde inte rekommendera skarpa bett som lösning på ett lydnadsproblem. Då har tränaren inte gjort sitt jobb ordentligt med det ekipaget och vill istället fuska sig framåt för att slippa göra mer grovjobb.

#11 Jag hade nog också tagit det lugnt i hoppningen ett tag och sett till att det funkade ordentligt utan stress på låga höjder och med stort mellanrum mellan huindrena, och sen successivt arbetat upp oss. Men det är vad jag tänker, är nog för otålig för att göra så i praktiken..

#13 Det är där tränaren kommer in och bromsar - i en perfekt värld. Tyvärr gör ju inte alla tränare det, men det är ju ändå det man betalar för, att bli coachad så att man kommer framåt i utvecklingen. Det gör man ju inte genom att gå för fort fram så att man sedan stöter på patrull längre fram. Därför ska en bra tränare sätta stopp i god tid och gå tillbaka och öva mer på samspelet så att man kan komma vidare i hopputbildningen med en samlad och lyhörd häst. Om ändå alla tränare tog sitt ansvar på den biten!

#14 Sen rider ju inte alla för tränare ;)

Jag upplever att min tränare är bra och tar det lungt, ändå har jag gått för fort fram och tvingas nu gå tillbaka några steg. Dels för att hon inte kunnat undervisa på ett tag, dels för att jag själv har bråttom osv. Sen är det på ett område där varken hon eller ja är så erfarna inom och vi har gjort lite fel. Arbetat mycket i skritt, på ett bra sätt, men inte på det sätt som också hade behövts för tölten.  Har jag äntligen insett. :) Lika bra att börja om medans det är vinter och kallt och inte lockar så mycket att tölta i skogarna :P