Idag har jag spendedrat en timme av kvällen med att springa runt och leta efter förrymda hästar i snöstorm..

En ung vallack kom lös och sprängde staketet till stona så de tre som var kvar ute hängde med honom ut på en rundtur (varav en min medryttarhäst). Först var de bara utanför stallen, men det gick inte att få tag på nån av dem ändå. Frosti (vallacken) trodde väl han blev hingst och ville absolut inte lämna stona. Och flickorna tyckte väl att han var för snygg för att lämna också..;)

I vilket fall som helst så nöjde de sig inte med att hålla sig vid stallet så länge utan stack iväg runt hela gården, försvann bakom nåt hus ibland och det fanns inte en chans att få tag på nån. Kan även tillägga att det bara var jag och stallägaren i stallet. Jag går runt och följer hovspåren eftersom jag inte såg hästarna (nåt positivt med att det kom en massa snö förut!). Så kommer ägaren till ett av stona och i samma veva upptäcker vi att hovspåren leder iväg från gården mot vägen.. Kan säga att vi var sådär lagom oroliga när vi följde efter. Jag såg framför mig hur vi skulle hitta hästarna liggande nånstans med brutna ben och grejer.. Där vägen till gården kom ut gick i alla fall hovspåren till vänster, och inte ut på motorvägen. Liten lättnad i alla fall. Och ännu skönare blev det när vi såg två hästar stå utanför kyrkan, precis runt hörnet. Frosti och Snædis, min medryttarhäst. De hade väl antagligen kommit på att det borde vara matdags i stallet strax..;) Frosti kom i alla fall fram till mig och hade inga problem med att få på en grimma och följa med. Stallägaren kom strax efter och tog Snædis.

På vägen tillbaka mötte vi Frostis ägare, som sen följde med ut för att leta efter de två kvarvarande, Sunna och Kvörn. Sunnas ägare hade fortsatt leta när vi gick tillbaka, men när vi mötte henne igen var hon inte mycket klokare.. Hon hade försökt följa spåren, men de gick bara runt, in på kyrkogården och på någon tomt men fortsatte ingenstans. De befann sig inte hos grannarna (som förövrigt hade haft väldigt bråttom med att ta in sina hingstar när de hörde att stona var lösa..)

Men så gick vi in på en sidoväg som leder ner mot några fält och skog, där helt plötsligt hovspåren dök upp efter ca 20 meter! Hur de hade lyckats med det vet jag inte, det är tät skog på ena sidan och staket på andra.. Men men. Vi följde i alla fall hovspåren ut på fälten och runt där i lite olika riktningar.. Kan säga att det inte var lätt när det var mörkt, snöstorm och vi inte var tillräckligt smarta för att ta med ficklampa..

Men så ropar till slut stallägaren bortifrån skogen (han tog bilen så han tog sig fram snabbare) att de befann sig därborta. Men flickorna hade kul i sin frihet och ville springa lite till..:P Dröjde inte så jättelänge innan vi fick fast dem i alla fall. Otroligt skönt kan jag säga, att få hem fyra oskadda hästar efter det äventyret. Det tog drygt en timme från det att de rymde tills vi fick tag på de sista stona. Så ni kan ju ana vad man hann tänka under tiden.. Det är läskigt hur lätt sånt här kan hända.

Men som tur var - ett lyckligt slut. Både vi och hästarna fick ordentligt med motion i alla fall. ;)