I So:n har vi en uppgift där man ska skriva om en uppfinning från långttillbaka som man fortfrarnde anvävder.

Jag valde sadeln xD

Någon som har lust att läsa och kommentera så skulle jag bli väldigt glad.

Inledning

Jag har skrivit om sadeln, dess ursprung och utseende genom åren.

Jag valde detta både på grund av att jag gillar hästar, men även på grund av att ingen jag känner vet något om detta. Vilket genom åren av hästeri har gjort mig nyfiken på denna geniala uppfinning som räddat både mitt liv och min stolthet många gånger.

Jag visste innan endast grundläggande om sadeln, utseendet, delarna, användningsområdena och hur man skulle ta hand om en sadel. Men nu vet jag mycket mer, vilka som uppfann den, kontinenternas sadlar men även hur den under hundratals år av användande har utformats till den sadel jag använder dagligen.

Jag hoppas att ni lär er lika mycket som jag, men även att ni finner mitt arbete intressant.

Frågeställningar:

• När uppfanns den första sadeln?
• Hur har sadeln utvecklats genom åren?
• Hur ser sadeln ut nu?
• Finns det olika sadlar och skillnaden mellan dessa?

 Den första riktiga sadeln användes av hästfolket skyterna på 400-talet f.kr. Skyterna var ett grymt folk som skapade sitt krigarsamhälle, de halshögg eller skalperade de stupade och hängde skalperna i sadelknappen eller tyglarna och de gjorde vackra, guldkantade dryckesbägare av skallarna.

Men de var även väldigt hästkunniga och under sina ritter använde de yllebyxor, läderstövlar och varma tunikor, kläder som var ultimata för det som en dåtidens ryttare skulle kunna råka ut för. Lång överlägset romarnas och grekernas fotsida dräkter av utsökta tyger som snarare lämpade sig för en middag än en ridtur.                                                  

Åter till sadeln så bestod den av två avlånga båtformade dynor eller kuddar av antingen filt eller skinn stoppade med hjorthår.

De satt fast i varandra, antingen av en filt eller läderremsa men även med en träbåge fram och bak fanns.

Denna sadel var revolutionerande jämfört med romarnas eller grekernas enkla tygstycken.

I själva verket är uppbyggnaden av sadel precis som de nutida, där man fördelar ryttarens sadel på båda sidor om ryggraden.

Den lades på ett stycke tyg och hölls kvar av en gjord, en brösta och ibland även ett hintertyg runt bakdelen på hästen. Då skyterna var ensamma om denna uppfinning var dem de första som kunde rida med tungt kavalleri och med lansar och blev långt överlägsna även i detta. Sadlarna var utformade för att ge stöd åt ryttarens rygg och då de inte hade stigbyglar använde de långa sporrar för att komma åt hästen med benen.

Det var inte förrän på 300-talet e.kr. som skyternas efterföljare, hunnerna, kom på stigbyglarna, vilket var ännu ett viktigt steg inom historien. Om skyterna hade varit överlägsna och stabila i sina sadlar var det inget emot vad ryttarna var med stigbyglar, om ett kavalleri utan stigbyglar mötte ett med, var det i princip barra att kasta in handsken, de hade helt enkelt ingen chans.

Runt år 700 kom denna teknik till Europa och man började då bygga sadlar med bommar av trä liknande de vi har idag. Bommen är själva grunden i en sadel, det är den man klär in i skinn och sedan stoppar med hår, den som ser till att sadeln håller sin form.

Skyternas sadel användes ända fram till 1700-talet och på huvudbonader om t.ex. slaget vid Hastings kan man se hur ryttarna rider djupt nersjunkna och med långa stigläder, men dåtida smeder och sadelmakare kom hela tiden på nya och förbättrade sadlar.

Under renässansen skedde den största utvecklingen. Det var då man utvecklade den klassiska ridkonsten och började sätta stiglädren lodrätt under ryttaren, såsom vi har idag. De utformade sadlarnas efter ryttarnas upptäckter och sadlarna blev strömlinjeformade, samtidigt som det blev lättare att sitta djupt ned i sadeln

Det var under 1600-talet som man började tillverka den sadel som anses vara världens bästa, Selle Royal. Den används än idag i de klassiska, världskända ridskolorna Cadre Noir, Spanska ridskolan och i de klassiska ridinsituten i bl.a. Spanien och Portugal.

Under 1700-talet utvecklades dagens sadel, men då var de ofta rikligt utsmyckade med guld, tyger och exklusiva utformningar.

Under 1700-1800 talets England började man gräva diken och sätta upp staket, vilket gjorde att ryttarna tvingades hoppa mer än tidigare och sadlarna började utformas så att de skulle kunna användas både i klassisk ridning och i hoppning, samtidigt som man i USA utvecklade Westernsadeln för alla dagar boskapsskötarna spenderade i sadeln.

Där har ni sadelns utveckling genom tiderna och sedan dess har man börjat tillverka många olika sorters sadlar, bomlösa, barnsadlar, i syntet och du kan hitta en sadel för varje gren och indelning och här nedan nämner jag de vanligaste. 

 Olika sorters sadlar:

Den engelska sadeln

Det är den vanligaste sadeln i Sverige

och även den mest flexibla sadeln, eftersom att den används i en mängd olika grenar av ridsporten och var och

en har en egen utformning som ska vara

så ultimat för uppgiften som det bara går. Men jag börjar med allround varianten som passar för all sorters ridning. Med sina framskurna kåpor och vulster som förhindrar att ryttarens ben åker fram vid hoppning har den ett djupt säte för att man ska kunna sitta ner ordenligt i dressyr. Den är väldigt vanlig på ridskolor då de inte har råd att köpa en hel uppsättning olika sadlar till varje häst.

Sedan kommer hoppsadeln, som är gjord för att ryttaren ska kunna rida med korta stigläder och hjälper ryttaren att hålla balansen med sina korta, runt skurna kåpor och kraftiga vulster.

Bakvalvet är också lägre vilket gör att sätet är plattare än på allroundsadeln, detta för att ryttaren ska kunna röra sig så fritt som möjligt under ritten då man ska kunna stå upp över alla hinder och bommar men även sitta ner för at hålla tillbaka hästen mellan hindren.

Dressyrsadeln är utformad för en dressyrryttares behov. Med sina långa och rakt skurna kåpor rider man bäst med långa stigläder och stoppningen är omsorgsfullt lagd för den ultimata sitsen.

Sätet är ännu djupare än på allroundsadeln och vissa sadlar har även ett högre bakvalv för att ryttaren ska kunna behålla en stabil och balanserad sits. Dressyrsadeln är utformad för att hästen och ryttarens samspel ska fungera så bra som möjligt och med en dressyrsadel får ryttaren bättre läge för att kunna ge så små hjälper(signaler) som möjligt med skänklarna(benen) och känner lättare hästens rörelser och vice versa.

Westernsadeln utvecklades av boskapsskötare i 1800-talets USA. Dessa spenderade hela dagarna i sadeln och gjorde därför en sadel som skulle vara skön lika väl för ryttaren som för hästen.       Man lade också tjocka filtar under sadeln för att göra det ännu mer bekvämt för hästen. Westernsadeln är större och bredare än andra sadlar, detta för att fördela ryttarens tyngd. De satte också stigbyglarna längre fram än i de engelska sadlarna, som gjorde att den lodräta sitsen ersattes av den mycket mer bekväma "soffsitsen". Vilket var meningen, en westernsadel var utformad för att sitta så bekvämt som i en fåtölj, annars skulle det inte gå att bo i sadeln såsom de gjorde.

Bomlös sadel. Denna sadel är som namnet avslöjar utan bommen som de vanliga sadlarna bygger på. Den är utmärkt för hästar som har en ojämn exteriör och växer ojämnt. Den passar många olika hästar och underlättar hästens rörelser samtidigt som den formar sig efter hästen. Den ger även en närmare kontakt mellan häst och ryttare.

Dock så har den inga knävulster och kan göra att ryttaren kommer ur balans innan hon vänjer sig.