Oj, vad roligt att höra.. Jag ahr nog inga sånna solskenshistorier.. inte vad jag kan komma på i alla fall..

ååh, vilken tur att han klarade sig :)

Jag har ju en solskenshistoria om en inackorderingshäst. Hon blev utdömd förra sommaren för att hon hade spatt. Men ägaren lät henne få gå hela vintern ändå och vila hemma hos mig. Sedan tänkte hon avliva hästen plötsligt när hon såg att hon inte var bra. Men jag tjatade att hon skulle ge hästen en chans och åka och kolla en gång till innan hon avlivade henne. Vilket hon gjorde. Och då blev hästen friskförklarad. Hon hade bara varit öm  pga att hon sträckt sig i hagen.

Hon sålde hästen efter en vecka och hon åkte till en tjej med många hästar. Där började dom rida henne och allt gick bra. Men tyvärr så vände lyckan 1 augusti förra året. Efter ett åskväder över natten så hittade dom henne ståendes på tre ben. Hon hade blivit rädd för åskan och sprungit och fläkt sig i hagen. Hon var ju van med skor annars men hade inte det just då. Vet inte om hon skulle kunna ha stoppat det bättre med skor men spekulera kan man ju alltid. Hon fick tvyärr sluta sitt liv på Strömsholm på eftermiddagen eftersom det blev så stora skador av fläkningen. Hon blev bara 12 år gammal ett fint halvblodssto.

Har också en solkenshistoria.

Finnhästen min som skulle avlivas på min order. Tänkte bara på hennes bästa men se så lite jag visste om vad som var hennes bästa

Hon hade sitt lynne, sin bakgrund samt astman och ingen ville ha henne. Sen var jag också orolig över hur det skulle gå när jag skulle o studera så långt bort, inga chanser att gripa in ifall något inte fungerar osv. Nu har vintern inte varit kall alls så astman/kvickdraget är ännu lite osäker.

Nåja, veckan före datumet hon skulle avlivas så ringer en gubbe som säger att han funderat på att ta henne så vi slipper avliva henne. Sagt och gjort, bra har det gått. Hon är fortfarande krånglig vid hanteringen men gubben har egna hästar och därmed har erfarenhet.. Hon mår bättre nu än nånsin i stora hagor med stor flock och lösdrift.

Dom flesta känner väl vid de här laget till historien om Musse men jag tar den igen =)

Musse kom till mig hösten 2004 direkt från galoppbanan. Han fick ta det lugn och bli häst till en början och mitt i vintern började jag rida honom ordentligt. På våren fick han fång men utan rotationer som tur va. Fick enligt veterinärs rådan gå på bete (då det inte va betet han fick fång av) och vila och sen satt jag igång honom igen mot hösten. Allt gick bra och en mer personlig häst har jag aldrig träffat. En enorm hoppkapacitet, vilja och mod gjorde honom till den fälttävlanshäst jag ville ha. Så kom sommaren 2006, allt fungerade super men jag insåg att han va för liten för mig och att mitt intresse just då inte sträckte sig så långt så jag skulle ha egen häst, han kunde få det bättre någon annanstans. Han annonserades ut och jag fick sjukt mkt svar. 2 dagar senare står han blockhalt i hagen, högerbak. Åker in på kliniken och dom hittar inget, får metacam men den hjälper inte. Åker in igen och dom hittar fortfarande inget som akn leda till varför han e så halt. Jag bestämmer mig för att ta bort honom, för hans eget bästa, vare sig jag skulle få ut på försäkringen eller inte. Ringer till dom som varit mest intresserade och berättar läget men då vill en familj ändå köpa honom och ge honom en chans, utan att ens ha sett honom. Dom får honom och betalar för hans utrustning, åker från Gävle och hit och hämtar honom. Och bättre kunde de inte ha blivit!!!

Han hamnade hos en hästgalen familj med mor och dotter som båda rider och är jätte duktiga varav dotter tagit fram en fälttävlansponny själv som hon ridit sm på två gånger med fina resultat. Han fick vila några månader och sen började dom rida honom och han är hur fräsch som helst! Va ner och hälsade på 1 advent och red honom och han va sig precis lik. Dom älskar honom över allt annat och det bästa av allt, han fick den andra chansen han förtjänade!

Nu i slutet av januari ska dom vara med och träna med young rider landslagets unghästar för Jan Jönsson i Stockholm och till sommaren ska han ut och få se Sveriger fälttävlandsbanor!

min  shettis blev skadad av en annan häst, när vetrinären kom sa hon att ligamentet var avsparkat i vänster bakben. hon sa att hon fick ringa till den andra verinären för att se om hon skulle avlivas  direkt på plats då började tårarna  sprutade på mig. shettisen mådde så dåligt att man själv led. hon brydde sig inte om vatten eller mat, hon bara stod och  glodde in i boxväggen. veterinärerna kom överäns om att ge henne en chans på 6veckorboxvila de veckerna blev  månader( men då blev hon bätte och bättre för varje dag). dagen efter skadan flyttades shettisen till ett  annat stall( frågade först vet  om hon fick transporteras pga skadan)  redan dagen efter såg en vi en  piggare shettis i boxen. nu är hennes ben bättre. veterinären sa att benet blir helt bra. detta hände sep 05, nu kan min lilla loppa busa och galoppera. gissa vem som är jätteglad att allt gick bra.

#5# Tänkte du avliva den för att den va halt i ngåra dagar? eller hur lång tid sträckte det sig över?

Han va så kraftigt halt (blockhalt) och när veterinären inte viste vad det va, satt högt upp mot korset mer viste dom inte, inte några dagar, det gick nästan 2 veckor av plågor för min älskade häst

Kan väl berätta lite om Bus.

Tog över henne maj -2000, då var hon 5 år men såg ut som en två-åring i kroppen. Tyvärr så har hon inte fått mat o vård som hon skulle ha behövt. Anledningen till att jag tog över henne var då för att rädda henne, trodde inte då att hon nånsin skulle bli ridbar.

År 2002 i september red vi ett pass i paddocken o hon gick emot i galoppen och sprang emot staketet som bestod av stålrör. Till slut så smällde det bara till i staketet o Bus slog i staketet med ena bakbenet på ett ställe i staketet som var av. Det visade sig att hon slog av en muskel (hängde utanför) o min enda tanke på vägen till Strömsholm var att jag inte skulle få med henne hem. Hon stod där i 5 dgr sen fick hon komma hem. Hon var inte halt en dag med skadan men fick inte vara i hagen hos dom andra på 2 månader.  Det var det värt, allt bara hon blir bra.

9# en häst på mitt stall hennes häst fastnade i ett staket och slet av sin muskel,(skadan hände inte på vårt stall)han är bara 4 år men hans sår ser fint ut nu. det läker som det ska.

Efter 3 månader hade själva skadan läkt ihop. Men man är ju alltid orolig när hon blir lite knackig att det är det som spökar. Det roliga tycker jag är att hon alltid varit svagare i det benet sen skadan, hade ut kiropraktorn i förrgår och han sa att hon var mer musklad i höger bakdel (vilket är det skadade). Så det känns faktiskt riktigt kul.