Ja det är inte alltid vackert… Men det finns många fina ekipage som är värda att se på. Rodrigo och Rolf-Göran är exempel på två hoppryttare som rider väldigt mjukt och harmoniskt - dem kan man inspireras av. 

Och vill man se en häst som verkligen älskade sitt jobb så är det Milton som gäller:

Jo, Milton var duktig. Men tillbaka till ämnet. Jag kom att tänka på en intervju med Anky von Grunsven jag såg en gång. De frågade hur mkt hennes hästar fick gå ute. Svaret var: Ja de får gå ute i en paddock i longerlina en halvtimme om dagen.

-.-

Vad var det för tävling du såg?
Antar att det var någon världscup?
Jag håller inte alls med att det skulle se sterilt, stelt och sakna känsla.
Hästarna på denna nivån (världscup) kräver en sak av sina ryttare och det är extrem ridkänsla. Hästarna är oerhört rutinerade, känsliga och duktiga och kräver detsamma av ryttaren.
Sen kan jag också tycka dem använder skarpa bett, men ryttarna är duktiga och jag tror inte betten gör någon skada alls, ryttarna dem på nivån vet vad dem sysslar med. Sen älskar hästarna att hoppa och blir lätt överilade, och för att ha full kontroll tror jag det krävs skarpare bett, dem ser sina hinder och vill hoppa.

Det här med den vardagliga hästhållningen kan jag hålla med om, känns överdrivet att ha hästarna på box 24 timmarom dygnet, och om dem har tur komma ut i mindre hage någon timme.
Men det är miljonhästar vi pratar om, och en skada kan förstöra en hel säsong. Sen kan jag tycka att det är själviskt att hästarna får "lida" för att tävlingarna betyder så mycket.
Fast sen är det ju inga vildhästar längre, dem är i många generationer födda till att vara tamdjur. Och dem är precis som oss, formbara vid ung ålder. En häst som är uppfödd på box, ser det som naturligt att stå i den boxen, den blir trygg bakom dem 4 väggarna, och jag kan förstå att det skapas panik om den vind för våg skulle släppas ut i en hage sådär bara.
Det är väl precis samma sak om en häst är uppfödd på lösdrift och en dag skulle ställas på box, den skulle säkert också få panik (nu täker jag på häst som stått på lösdrift hela sitt liv, och aldrig i box)

Som oss människor, vi lever ju inte naturligt liv vi heller, innan levde vi ute i skogen i grottor, se på oss nu.
Men visst hade man från början som bebis bott ute i skogen i en grotta, och växt upp där, hade det ju varit helt naturligt, och det skulle ju vara onormalt att leva som vi gör idag.

Vi är ju som individer otroligt formbara, så jag tror inte hästarna lider på något vis som lever i box 24 timmar om dygnet, sen visst finns det säkert undantag, precis som oss människor, finns ju vissa av oss, som vill leva som vi gjorde tidigare, ute i skogen.
 
Men jag tror att varje ryttare och hästägare vill att ens häst mår så bra som möjligt, för mår hästen inte bra likaväl fysiskt som psykiskt presterar den heller inte bra.

Animal-3

Jag håller med dig.

#1 jag missade Miltons tid och har inte mkt uppfattning om honom. Mer än att han var en duktig hopphäst.
Många fina ekipage kan jag nog inte hålla med om. Klart det finns vissa men inte många.

#2 -.- hur ska dom hästarna någonsin få vara häst?

#3 jag har ingenaning om vad det var för tävling denna gång men antagligen var det något sådant. Ja jag har inte sagt att det de gör är enkelt för det är det inte, det krävs teknik och dom har klart tränat länge. Men känsla, kansla för hästen hur mkt känsla har man om man bara rider? var finns det personliga? kemin häst och ryttare emellan?
Flera gånger under denna tävling pratade speakern om at denna häst var för orolig i munnen och det var det som hindrade dom bla bla,,, det var om många hästar och även om hästarna tycker det är kul så borde ryttare på den nivån kunna hålla dom utan skarpa bett.
Jo klart dom vänjer sig och det är efter uppväxt men en häst som flyr från flock och hage i så vild panik att den går ikull i stallet? känns det mentalt frisk? i mina ögon är det mentaltsjuk om det så beror på uppväxt. Det kan inte vara hälsosamt eller på något sätt sunt.
Din andra gämförelse stämmer inte hundra häller. Om hästen är uppväxt med artfränder och bemöts på ett bra sätt av människan kommer den inte behöva få panik första gången den kommer in i ett stall.
Tex. Fasters isläning hon gick som princip vildhäst tills hon var 5 år, Bara gått i flock i stora kuperade hagar med lösdrift. När vi köpte henne var hon endast hanterad i 4 månader. Hon flyttade till oss fick komma in i flocken och efter någon veckas invänjning i flock och med oss folk gick hon med in i stallet och stod lungt och fint på box. Hon behövde inte få panik, visst kan de bli lite stressade endå om de är lagda åt det hållet men sån panik ska de inte behöva få om de är hanterade och uppväxta i en bra miljö.

#4 tack, då är jag inte helt galen endå^^

#5 när du har suttit på en häst som går svår klass hoppning eller dressyr, kommer du ändra uppfattning. kan inte alls förstå att du säger att ryttare och häst saknar kemi? att få en så känslig och rutinerad häst på 650 kg att segla över ett hinder på 160 är inget annat än känsla och kemi mellan båda parter. hästarna som är av GP ämne, dem är inte som vanliga hästar, som är så oerhört känsliga och vassa.
så att du tycker det saknas kemi och känsla kan jag inte förstå alls.

sen att du jämför med en 5 åring som är unghäst var inte det jag menade, dessa hästar som jag menar är 15-20 år.

jag känner flera som importerat hästar från diverse länder där hästarna stått på box 24 timmar om dygnet, det tog flera månader till år innan hästarna accepterade att gå i hage.
jag tycker inte alls det är mentalsjukt, det är så dem är uppfödda! det är klart det skapas panik när dem vind för våg bara släpps ut sådär.
tänk dig själv att bo i ett rum hela ditt liv och helt plötsligt släpas ut på stan, hur skulle du själv reagera? visst, du skulle säkert vänja dig med tiden.

jag anser i allafall inte att hästarna lider, hade dem inte trivts hade dem heller inte presterat. 

fast jag själv föredrar inte hästhållningen dem har i dessa stall där dem står inne dygnet runt eller står någon timma i liten grushage, absolut inte.
mina går ute minst 12 timmar vintertid och 18 timmar sommartid.

#6 har ridit hästar som tävlat på den höjden och unghästar som är ämnen för dessa nivåer. Och klart det är olika hästar alla hästar är olika.
Om det så är så kallade problem hästar, unghästar, gamla travare, ridskole hästar eller elit hästar dom är olika.
En häst som har tekniken, kroppen och älskar att hoppa tillsammans med en ryttare som har tekniken och älskar att hoppa kan jag mkt väl förstå hur de tar sig över denna höjd.
Klart det säkert finns en viss kemi mellan de ekipage som går aldra bäst i vissa fall men hur ska du verkligen kunna komma nära en varelse du bara sitter på i ca 1 om dagen eller nått?
Sen finns de klart de på den höjden som är med och sköter sina hästar på alla plan och jag tror att dom ofta har mer relation till sin häst än de som bara rider.
Prestation och relation är inte samma sak.

Denna 5 åring var ett exempel. Åldern var inte det visentliga.

Om jag vuxit upp i ett rum och aldrig fått komma ut klart jag blivit rädd om någon dumpat mig vid för våg. Men det är ju det jag talar om. Kommer någon jag kan lita på och tar mig ut ur rumet och visar mig världen visst kan jag vara nervös men inte vettskrämd. Samma gäller hästen.

#7 varför skulle dem inte kunna ha en relation till hästen? känns inte som det skulle hjälpa eller stjälpa relationen för man möjligtvis inte mockar?
du tror väl ändå inte att den enda gången dem har kontakt med hästen är när dem rider?

#8 nu ver det väl inte direkt mockning jag syftade på. Varför jag skrev om mockning tidigare varför att de frågade om hon gjorde något annat med hästarna än red, tex. rycktade och fick som svar att det hände att hon mockade någon enstaka gång.
Och jo många (inte sagt alla) har bara kontakt med sin häst vid ridning, skötare gör allt, sedan hämtar ryttaren hästen rider lämnar den och hämtar nästa menda skötarna gör resten.

Jag har jobbat som hästskötare i ett större dressyrstall, ryttarna mockade men icke att de ryktade en häst. Skötarna ryktade, sadlade, tvättade mm. Ryttaren kom bara in i stallet och bytte häst, hästarna fick ofta stå uppbundna med utrustning på i en halvtimme för att vänta på ryttaren. När de började skrapa med hovarna mm pga uttråkning var det nån som röt åt de att sluta.

Jag kan absolut inte förstå hur man med gott samvete kan låta en häst stå inne 24 timmar per dygn eller nästintill från det att hästen är 1- 3 år gammal. Varför? Vad är vitsen? Att de sen inte skulle ta skada av detta?? Varför finns då boxvandring, vävning mm ?Hästen har ett enormt rörelsebehov men det har visst många missat. Dessutom blir lederna stela vid mycket stillastående pga att ledvätskan inte pressas runt i lederna så som den gör när hästen rör sig. Blodcirkulationen blir också sämre eftersom hovarna fungerar som en extra pump som blir i princip oanvänd när hästen är så mycket stilla. Så jo, de tar både fysisk och psykisk skada.

Anledningen till att de kan prestera så bra är aveln. De är sen länge avlade för att bli bättre, för att kunna hoppa högre, få bättre benlyft osv. Så det är inte konstigt att de kan ändå, de är födda till det. Men man hade säkerligen fått ännu bättre resultat om hästen hade fått vara häst så mycket som möjligt, man hade åtminstonde fått en glad häst vilket jag tvekar på att de nyss nämnda hästarna är.

Ett djur som under miljoner år har levt på öpnna vidder med mycket rörelse (och grovfoder) kan omöligt vara "lycklig" som en del ägare säger, när de stängs in i en box 20-24 timmar per dygn med lite grovfoder/mycket kraftfoder mm. Ovanpå detta kommer det faktum att många av de som faktiskt kommer ut i hage får gå ensamma, har to m hört ordet "lyx" vid beskrivningen att alla hästarna hade egen hage! Då tar man även bort den sociala biten. Vad blir kvar?

Ang. den sedda tävlingen, jag såg den också. Vad jag reagerade på var att många hästar gick med extremt höjda huvudet, speciellt när ryttaren gjorde förhållning. Hade mina hästar gjort så hade jag börjat fundera på varför.

Här på iFokus pratas det ganska mycket om nosgrimmorna, många har lagt av helt eller delvis eller ändrat sitt synsätt på dem. Alla jag såg i denna tävling, utom de som red på hackamore, hade snokremmen på men man kunde ändå tydligt se på flera att hästarna gapade så mycket det gick när ryttaren höll in hästen.

Olämpligt bettbruk?

Jag har alltid varit av den uppfattningen att hästar ska få vara hästar. För min del försvinner den biten när människans tävlingsbehov är större än att hästen får vara häst. Det gäller alla dicipliner, hoppning, dressyr, western, trav osv.. Den dagen då människan hellre ser på hästen som ett tävlingsredskap än ett sällskap tycker jag det gått för långt.

Att det ska tävlas om pengar och att vara bäst förtar för mig hela nöjet. Många tar till alla möjliga metoder för att komma längst och hästens naturliga liv tas det inte alltid hänsyn till. Jag blir så arg när folk säger att "men den här hästen är värd si och så många miljoner, klart man inte vill ha den i en hage där han kan skada sig." Då har man börjat se hästen som en inkomstkälla och en pengabank, och inte en häst. Tar man ifrån den sin rätt att leva så fritt som möjligt tycker inte jag man kan säga att man gör det bästa för hästen.

Själva tävlandet i sig har jag inget emot. Det går mycket väl att kombinera ett riktigt hästliv med tävling på högre nivå, men människan har en tendens att göra det till något annat för sin egen skull.

Jag tvivlar inte en enda sekund på att de hästarna på de höga nivåerna är otroligt duktiga och känsliga, eller att ryttarna är väldigt skickliga. Givetvis ligger det något i att de kan tävla på så hög nivå, det krävs mycket träning och ett speciellt psyke. Så visst krävs det en viss kompination för att hästarna ska nå sin topp.

Men tycker jag inte det är särskillt underhållande att titta på mycket ridsport, tycker att allt ska vara så snyggt och tillgjort.

#10-#11 bra inlägg båda två, håller med er.

#6 har också stött på flera importhästar som knappt klarar att gå ut. har en själv. han kan gå ut och är rätt cool (dock saknar han social kompetens XD) men han vill inte vara ute så länge som Peppe ville ;)

Sen har vi ett gäng importerade storhästar från tyskland och det är på håret att dom kan gå ute asså. dom flyger i luften för minsta lilla och har en otrolig förmåga att skada sig på ingenting. en av dom trampar av sig alla skor så fort "nåt händer" på gården, t ex en liten klubbtävling. ett sto har hoppat staketet 2 gånger senaste året och gått omkull samtidigt och skadat sig rätt rejält. hon måste ha benskydd och boots i hagen. det har sabbat hela årets tävlingssäsong och hon är inte värd mycket i dagsläget då hon även hamnat lite efter i utbildningen

värt att tänka på är även att de hästar som inte går så mycket i hagen i stort sett alltid får gå i skrittmaskin istället. så dom får röra på sig, under kontrollerade former.

#0 Jag håller med. Tycker det ser lite 'opersonligt' eller vad man kan kalla det för på många stora tävlingar.

#1 Vet inte vrf, men blev lite rörd när jag såg klippet.

#2 Usch. Det anser jag va djurmisshandel på hög nivå.

Tyvärr har vi väl kommit därhän att vi helt måste skilja på sk hobbyryttare och tävlingsryttare - två helt skilda raser. De flesta tävlingsryttare jag har stött på har en totalt annorlunda inställning till djuren, de rider för att tävla och tävlar för att vinna - ibland till varje pris, ibland lite mer nyanserat. Det är ointressant att "gulla" med djuren. Duger den inte till att ta sig till toppen med så säljer man.

Den typiske hobbyryttaren njuter av att "leva med" sin häst, det är dofterna och ljuden i stallet, ridturerna i naturen, kelstunder i boxen och träningspass med målet att försöka komma så nära att "bli ett" med sin häst som möjligt - utan tävlingsivern som drivkraft.

Personligen tycker jag att det är tragiskt att vi i Sverige nu kommit dit övriga Europa varit sedan länge; för lite eller ingen utevistelse, för dyra hästar för att gå ute tillsammans eller ens ensamma i hage, nerviga hästar som endast de "skickliga" ryttarna klarar av att arbeta med, täcken 24/7, avsaknad av genuin kunskap om hästen och dess grundläggande behov etc etc.

Tyvärr är det nog inte mycket att göra åt…

Jag håller inte alls med. Det finns självklart dom som hanterar sina hästar hårdhänt och så, men det har det alltid funnits. Se ryttarna i världscupen t.ex. Rolf-Göran Bengtsson, han rider på känsla!

Jag tycker att sånt har försvunnit nu, tiderna ändras och folk ändras allt eftersom ämnet tas på större allvar. Jag ser nästan inget sånt längre när jag är ute på tävlingar (Fast jag är dock bara ute på hopptävlingar, vet inte hur det är med dressyrryttarna).

Jag håller med dig :) Känner likadant själv.

Tycker lite som #1

Som någon sa: Det har gått för långt när hästen inte  får vara häst längre.