Håller med om att man många gånger gör en stor affär av att hästen gapar i början. Vi har kört in och ridit in mängder med unghästar och det enda jag kan tillägga är att om man låter dem gapa i början och har bettet väldigt löst hängandes, kommer hästen ganska snart sluta att gapa, ta bettet och lägga det på en plats i munnen som den trivs med att ha bettet på. Därefter kan man spänna upp sidostyckena något.

Sen skulle jag även rekomendera att man alltid leder hästen i grimma även då tränset är på, ifall hästen skulle kasta sig av någon anledning. Då gör man den inte illa i munnen i alla fall.

Mycket bra skrivet. De hästar jag har vart med och ridit in har vant sig väldigt snabbt vid bettet, bara de fått "testa" det på egen hand ett tag om man säger så. Att bara ha det i munnen när man longerar, går eller liknande i grimma.

Vi har problemet med vår kille är att han inte ens accepterar att bli tränsad, kunde inte ens sätta en vanlig grimma på honom i början. När vi kommit till rätta med det problemet lär bettet vara ett mindre problem.

Jag tror som du skriver att om man inte gör så stor affär av själva bettet och hur de regaerar, tuggar och gapar i början så fattar de flesta hästarna nog ganska snabbt att det är bekvämare att bara låta det vara.

Jag håller helt med om att man inte ska göra någon stor affär av bettet. Och man ska absolut inte plocka ut det bara för att hästen plcokar med det, då lär man den bara att om du plockar med bettet försvinner det ur munnen. Därremot kan man gärna, dom första gångerna, plocka av tränset såfort hästen slutar tugga - då lär man den att sluta tugga så försvinner snart det konstiga. Och man kan gärna ta av och på det flera gånger under samma träningspass - 'det konstiga ska inte sitta i min mun resten av mitt liv' lär sig hästen då.

Men sedan är min erfarenhet att det är väldigt olika hur snabbt olika hästar (individer) vänjer sig vid bettet. Vissa hästar jag ridit in har vant sig vid bettet redan 2-3 gången man har det i munnen. Men som unghästen jag har nu har jag haft bettet i munnen massa gånger (och gjort annat så som att leda runt henne på promenad i grimma osv) och hon gillar fortfarande inte bettet.

Sen håller jag dock inte med om att man ska/bör börja använda bettet redan med en gång. Jag tycker gott att hästen kan få vänja sig vid att det inte händer en massa med bettet innan man börjar lära hästen kommandon. Jag har gärna bettet i medan man longerar osv innan man börjar gräja med det. Samma som att gärna ha sadeln på ryggen utan att det varje gång måste hamna en ryttare på ryggen.

Men sedan beror det ju såklart på hur bråttom man ha med att få hästen inriden. Har man hästen långt innan den ska ridas in tycker jag man absolut ska passa på att vänja hästen vid olika saker (så som sadel, träns osv) utan att använda dessa, bara låta det sitta på. Har man inte lika lång tid på sig förstår jag att man kanske skyndar lite mer, men jag vill absolut inte skynda med min häst (trot att jag fick henne som 3-åring). Ser ingen som helst anledning till att stressa med saker och ting, det ger (enligt min erfarenhet) bara bakslag längre fram.

Men jag tycker absolut inte man ska oroa sig för bettet eller att hästen tuggar/plockar med det i början. Det är bara att fortsätta att ha det på så vänjer sig hästen snart vid det. Men jag ser heller inget fel i att det får ta lite tid. Det viktigaste när man tränar häst är TID och TÅLAMOD.

#4 Ja absolut, jag sa som sagt att man gärna kan använda grimma i början för att ändå komma ut. Men i mitt fall skulle de bara ut och gå, och de reagerade inte på tryck då och de är normalt sett väldigt lysiga och man brukar sällan behöva korigera  dem för att "gå fot".

Men största anledningen var att i fall att hon skulle bli rädd för något och hoppa till så skulle den andra tjejen som är ganska liten ändå kunna hålla emot (annars så brukar hon snarare följa med efter efter som hon inte väger särskillt mycket och inte är så stark) och inte tappa hästen. Att jag följde med med min i bett gjorde jag "bara för att". Men som sagt så kollade jag också innan vi gick genom att ta några tygeltag och ingen av dem tuggade eller gapade utan gick snällt undan för det, hade de gapat för det så hade jag naturligt vis tagit grimma med kedjan under t.ex.

Vad jag ville få sagt är att man självklart tar det i hästens takt då alla är olika, men att många är onödigt "rädda" för att börja låta dem ha de på sig en liten stund.

Vad det gäller inridning kör jag lite samma taktik. Jag vänjer hästen först vid sadel i boxen genom att låta dem titta, lukta och sedan få den på sig. Utökar till att spänna den mer och mer om de inte bryr sig.

Antingen ett senare tillfälle på dagen eller nästa dag (från det att den inte brydde sig om sadeln längre) börjar jag hänga lite i sadeln osv.

Nästa dag har jag emd mig någon så att man kan sitta upp i godan ro, och ev ta några små steg.

Nästa dag ut i paddocken med medhjälpare. Så fort jag märker att hästen är van vid mig och inte bryr sig om mina ben, hur jag hänger osv så går vi ut i skogen. Där får de annat och tänka på och inridning blir något roligt istället för något tråkigt på paddocken runt runt runt =)

Men åter igen, allt efter hästen. Det är en själv som känner hästen bäst och vet hur den reagerar, känner och klarar av. Att tillägga är väll att i många fall är ponnyer oftast snäppet lättare att hålla på med vad det gäller konstiga saker. De är uppfödda för att passa barn och itne vara nerviga, sedan spelar ju tilliten roll. Har själv haft en arabhingst där sadelinvänjningen gick snabbt medan han plockade med tränset i några dagar (fick stå med det i boxen några minuter med mig som "tröstare") och yttligare någon vecka innan jag kunde använda mig av själva bettet över huvud taget.

Men man behöver inte vara onödigt försiktig när man ser att hästen är lugn och inte bryr sig. Har den mycket tillit och är lugn i psyket brukar det mesta oavsett vad gå betydligft enklare ^^

#5 Jag känner när jag läser din text att vi har väldigt olika syn på inlärning. Jag arbetar med inlärning och inlärningspsykologi hela dagarna och känner inte att vi har samma tankar om inlärning. Sen tycker jag inte att det handlar om nervighet eller tillit att min häst tar lite längre tid på sig, det handlar snarare om mognad. Har ridit in flera hästar och ingen av dom har varit nerviga ("trots" att det är stora hästar) och jag är mycket noga med att bygga upp en relation från marken innan jag börjar rida en häst så tilliten har det inte varit någon brist i heller. Men ändock har jag upplevt dom olika hästarna väldigt olika och det har tagit otroligt olika lång tid med dom olika individerna. Jag vill främst påstå att det har med mognad, hur mkt mental träning dom fått tidigare, hur länge man jobbat med hästen, hur van hästen är att lära sig, osv att göra snarare än saker som nervighet och tillit.

Ja absolut har mognad med saken att göra, de kan vara bara i trotsålder eller liknande och då är det ju bätre att låta bli än att bråka. Sedan är det ju skillnad att ta en häst från att ha gått på lösdrift hela sitt liv och sedan "helt plötsligt" bli hanterad jämnfört med en häst man haft läge eller kanske tom fött upp själv, då har man ju mycket gratis så att säga.

När jag menar att de är nerviga (i.af så mycket att det påverkar daglighanteringen) då menar jag sådana som är problemhästar även i vardagen, inte bara som är lite räddare för stenar och buskar än andra.

Jag tror du tar min text (jag vet jag säker saker ganska invecklat :P) men jag tycker vi har ganska så lika åsikt. Att de ska ha en bra relation från början, inte stressa osv.

jag syftar inte den här texten till folk som tar den tid de behöver till hästen - utan till dem som håller på och "jockar" fram och tillbaka med bett i flera månader trots att det egentligen inte är något problem från början, inte till dem som tar den tid som krävs för hästen. För åter igen - alla hästar är olika, men man behöver inte ta onödigt mycket tid på sig och vara fjantig.

Jag menar om du säger till en kompis "det här är jätte farligt" så kommer h*n tro det. Säg istället det här är ingen fara och låtsas ´som om ingen ting hänt, då kommer h*n inte heller bry sig lika mycket.

Det är på det viset jag vill att man jobbar med hästarna, att bete dig som om det vore något helt normalt istället för att säga "det här är något farligt, men tyvärr måste du vänja dig".

jag säger fortfarande itne att alla ska ta ut sina häsar i träns första gången de har träns - för häsar är precis lika individuella som mäniskor och tar olika lång tid på sig för olika processer.

Jag hade bett på min 1åring första gången idag, satte på det och lät han ha det i boxen i ca 10 min. Gick hur bra som helst! Han tuggade och hade sig och tyckte det var konstigt men det går över. Så länge man har koll på sin häst och utrustningen man använder samt är lyhörd för hästens signaler så är det väl inte sån stor sak tycker jag. Finns ingen anledning att göra en stor grej av nya saker det ger bara fel signaler till hästen..

Det är onödigt att gör aen stor grej av vad som helst, oavsett om det är nytt eller gammalt. Aldrig någon bra idé att göra en händelse stor, det gör det bara konstigt för hästen. Sen om det handlar om att gå förbi en läskig sten eller att ha ett bett i munnen.

#9 Precis