Är det inte ännu viktigare att premiera och behålla rasstandarden om hästen är utrurningshotad. När det gäller nordsvensk bruks så har den rasen varit väldigt liten läge.

Mordet kan snabbt förändra typen på en ras och då ta bort nodsvenskens grundutseende helt om man släpper aveln fri.

Sen avlar man på svaga individer i en liten ras då ger kan det ge mycket mer påverkan i rasen än om rasen är stor då enskilda misstag kompenseras med just att det är färre misstag i %

här kommer en som inte är insatt; jag har hört/läst osv att den norska dölehästen (?) egentligen är samma ras bara att den är född på fel sida om gränsen. kunde man inte isf plocka in dölehästar för att bredda i sverige?

#2 det gör dom men rasen är ändå lite. Avels värdring är ju bara hingstar, ston räcker att stamboksföra.

Man får hoppas att hästen kan ta tillbaka sin plats i skogen som naturvårdare, då skulle avsättingen för bra pigga och skogshästar öka och nordsvensk avel skulle kunna få avsätting för föl. För det krävs att man kan sälja för att man ska kunna avla fram fler bra hästar.

# 1

Det är riktigt, välj ut den bästa hingsten och använd bara den. förbjud alla andra så har du efter en tid bara en hingst blodslinje kvar  ! ! ! ! !

Då blir väl alla nöjda !

#4 det är inte så stor risk  risken är mer avkstningen så man vågar ta föl.

Jag håller med Lorita, det känns ju som att det absolut dummaste man kan göra i en sån här situation är att släppa aveln fri och "hysteri-avla". Att använda svaga/ej rastypiska individer kommer förstöra hela rasen på kort tid. Bättre är då att se långsiktigt och marknadsföra rasen för ett större användningsområde.

#4Det är väl ingen som menar att det är ett vettigt tillvägagångsätt?!

# 2 Jag har kompisar i NOrge som har Döle hästar och visst kan du hämta sånna. Om jag inte är fel underrättad, så var 1716 Laborken, som användes otroligt mycket i syd och mellan Sverige, också en Döle häst. Gubben min hade själv två ston efter honom. Varav en av dem var borkfärgad.

PS Det är lättare att ta hit en Döle men svårare att få en Nordsvensk godkänd i Norge. Man anser att svensken har förändrat modellen / typen.

Har ni verkligen fötterna i verkligheten… Titta på individmässigt små raser, hur det ser ut. 

Se ex. Frisern. Där kan man tala om inavelindex med spåren som ur det har kommit att visa sig.  Sjuka avkommor som man tvingats avliva en efter en hos flera uppfödare. Spåren får vi inte se. Det registreras inte. Trotts det avlar man vidare på samma individer. Inte imponerande.

Frisern, härstammar från en hingst, dom något krav genomtänkt avel. tyvärr har frisern blivit en populär ras och liksom många hundraser daragit till sig populäravlare. Att hjämföra dom raserna det är som att jämföra päron och morötter.

En sund och kunnig avelsförening det är det bästa för aveln, på alla djurslag.

Jag tror faktiskt att det är farligare för rasen/raserna att ha aveln helt fri än att använda sig utav rastypiska godkända individer. Risken att man förändrar rasen är allderless för stor om alla föl blir lika värda oavsett föräldrarnas godkännande grad. Tyvärr är ju inte alla överens om hur en rastypisk häst bör vara och det kan leda till total sönder avling. Som inte går att reparera…

Håller också med Lorita. Att avla enligt principen heller kvantitet än kvalitet är helt galet. Titta på arabaveln i Sverige där hingstar med 27 poäng bjuds ut till allmän avel och okunniga stoägare som går på det!

Alla är inte kunniga i avel och blodslinjer, därför måste de hingstar som ska föra rasen vidare selekteras ordentligt. För en hingst med ovanliga blodslinjer kan man göra lite avkall på kraven för att på så sätt bredda hingstutbudet.

Att hingsten med de högsta poängen är den som får flest ston stämmer inte, man tittar definitivt inte bara på poäng utan även på stam, egenskaper som inte mäts med poäng och hurpass han kan förstärka stoets styrkor och kompensera hennes svagheter.

# 9

En sund och kunnig avelsförening det är det bästa för aveln, på alla djurslag.

Det är kanske möjligt, men känner du till någon sådan ????

Så mycket konstiga domslut som har gjorts, där det mer har att göra med om ägaren är etablerade eller inte,  än hur hästen ser ut. Så har väl premieringsystemet överlevt sig självt. Du har ju varit med så mycket så du måste veta detta, men du vill bara inte erkänna det. KOm inte och säg att sådanna klassningar för aveln framåt.

och inte blir det bättre av folk jobbar mot avelsföreningerna än med.

Det är tydligen islandshästens styrka att medlemmarna är med på spåret och inte bra gnäller.

# 11

Att hingsten med de högsta poängen är den som får flest ston stämmer inte, man tittar definitivt inte bara på poäng utan även på stam, egenskaper som inte mäts med poäng och hurpass han kan förstärka stoets styrkor och kompensera hennes svagheter.

Det kanske finns sådana uppfödare, men dem är nog tyvärr i minioritet. Naturligtvis borde det ju vara så, för det är ju inte alls säkert att hingsten med dem högsta poängen rent typmässigt är den som har chans att ge bästa möjliga avkomma till mitt sto. Det är ju så man bör titta istället när man väljer hingst, inga hingstar är ju dock 50 p utan det finns alltid något övrigt att önska någonstans, och det är ju här man bör göra ett val så att olika egenskaper kompenserar varandra hos hingst och sto.

Av en större vikt är ju att ingen ras är helt homogentypmässigt och här är nog kanske ännu viktigare att välja far och mor på rätt sätt så att det inte uppstår överraskningar.

En sak som för övrigt får mig att undra en hel del är, att så fort man anmärker på premieringssystemet så kommer en massa gaphalsar och höjer röster om vådan av att släppa aveln fri. Vad då släppa aveln fri ? ? ? Vem som helst har väl idag rätt att betäcka ett sto med vilken hingst som helst, bortsett från några slutna moderstamböcker tex. Friserns.

SEn beror det på vad avkomman skall användas till. Åk exempelvis till en ponnyhoppning och titta hur mkt framgångsrika ekipage det finns med okänd stam. Men sådant brukar ju kunna reta gallfeber på alla premieringskramare att bara nämna. Om premieringssystemet vore lika lyckosamt som ni säger så borde ju alla tävlingar vinnas av ekipage med både far och mor som 45 poängare. Eller hur ? ?

HUr många extriört mer eller mindre anskrämliga travhästar finns det inte som har sprungit in miljonbelopp. Därmed menar jag naturligtvis inte att man med flit ska avla på inkorrekta hästar för den saken skull. Inom travet som väl ändå är den mest prestationsinriktade diciplinen vi har, har man ju inga premieringar, där är det prestation som räknas. Där finns ju också ett nästan obegränsat utbut av blodslinjer.

Om någon vill försvara det svenska premieringssystemets förträflighet så har jag en annan fråga, Varför har då inte svensk hästavel utmärkt sig bättre internationellt.

#14 du är helt fri att betäcka vad du vill med vad du vill, sen så vill du hålla dig till en ras du är det avelsföreiningen som gäller, sen jobbar man med föreningen inte emot (det är då man kan förändra)

Sen tycker jag högapoäng är ett bättre urval än kortaste resvägen. Även om jag väljer hingst som passar mina ston (jag vill att hingsten ska vara med i kvalité stamboken, mitt privat val)

om hingsten har 40p eller 50p är inte så viktigt, då väjer jag efter vad som jag tror mest på.

#14 Jag kan ju bara svara för hur det gäller med islänningar, men där är det definitivt inte majoriteten som enbart går efter höga poäng, tvärtom! I stort sett alla, oavsett om de är stora, framgångsrika uppfödare eller små hobbyavlare, eller någon som bara vill ta ett föl efter sitt sto, går efter poäng (då inte total utan individuella), stam, BLUP, avkommor, övriga egenskaper och annat.

Visst finns det de som enbart väljer hingst efter färg eller för att det är nära, men de är såpass få i jämförelse med alla andra, så det gör ingen skillnad för rasen i sig.

Och angående din sista fråga, svensk hästavel utmärker sig riktigt bra inom islandshästvärlden. Har plockat ett flertal guldmedaljer i avelsklasserna på VM de senaste åren.

Det krångliga svaret på problemet är att de som avlar på Nordsvenskar borde ha insett problemet för flera generationer sedan och gjort nåt åt det. Men nu är problemet ett faktum och rasen vinner inte ett dyft på att man avlar på individer som inte når upp till rasstandarden.

Om valet är att låta rasen dö ut eller avla på mindre lämpliga individer, så är min fråga varför man i så fall vill bevara en ras som inte kommer att hålla för arbete på grund av en bristande exteriör? Problemet kan bara avhjälpas av att man avlar på godkända individer som följer rasstandarden och har vettiga psyken. Räcker inte det material som finns i Sverige så får man börja titta på utlandet. Räcker inte det heller så måste man försöka nå ut till alla de som äger ston av lite ovanligare blod, som följer rasstandarden exteriört, så att de blir mer lockade att avla. Man måste också locka hingstägarna att göra lite ovanliga kombinationer med de blodslinjer som finns.

Fullblodsavelsföreningen och fjordhästföreningen har t.ex. haft lotterier där man kan vinna betäckningar med godkända hingstar. Det garanetrar inte att stona som vinner dessa betäckningar är lämpliga att avla på, men det är i alla fall ett försök att locka fler att avla. Man kan ju t.ex. ha som krav på att de ston som nyttjar betäckningarna i lotteriet är stamboksförda med en viss klass eller poäng.

#14 Jämför de senaste årens betäckningssiffror med hingstars poäng så ser du att du har fel.

Vad gäller premieringssystemet så mäter vi inte hästens alla egenskaper därför kan en häst med lägre poäng prestera bättre än en med höga poäng.

#14 skrev: Sen beror det på vad avkomman skall användas till. Åk exempelvis till en ponnyhoppning och titta hur mkt framgångsrika ekipage det finns med okänd stam. Men sådant brukar ju kunna reta gallfeber på alla premieringskramare att bara nämna. Om premieringssystemet vore lika lyckosamt som ni säger så borde ju alla tävlingar vinnas av ekipage med både far och mor som 45 poängare. Eller hur ? ?

Bara för att hästen har okänd stam behöver den ju inte vara kass, uppenbarligen. Och bara för att en häst är visad på premiernig så behöver den inte vara skitbra, av samma anledning. Och många hästar som på papper har "okänd" stam har i själva verket fullt känd stam, men den är inte godkänd att registrera. Därför står det "okänd" i papprena, men hästen kan vara ett lyckokast mellan en icke godkänd hingst och ett väldigt bra sto, t.ex. Tjuvbetäckningar förekommer även på "fina" stuterier…

Men det du framförallt bör kolla upp med alla dessa hopponnyer med okänd stam, innan du basunerar ut att premieringssystemet är onödigt, är hur länge hästen höll, hur högt den tävlade, vilka raser den var en blandning av, vem som red den och hur bra, etc. För bara för att en häst är framgångsrik under ett par säsonger så behöver den inte hålla i all evighet, eftersom den kan ha en ofördelaktig exteriör eller en medfödd defekt som kunde ha undvikits genom selektiv avel på bättre individer.

Jag förstår inte varför gemene man hemma i stugan så ofta anser sig veta bättre om avel, än människor som har jobbat med att lära sig vad som är bra och inte under tiotals år? Att förkasta premieringsförrättarnas arbete kommer aldrig att gynna rasen man avlar på. Kortsiktigt, möjligen, men aldrig i det långa loppet.

# 15

om hingsten har 40p eller 50p är inte så viktigt, då väjer jag efter vad som jag tror mest på.

40 p ja visst, men det kanske var hästen före som fick 37 p som skulle haft 40 p om hans ägare varit lite mer etablerad eller var det kanske t.o.m så illa att h*n strax innan lyckats reta upp etablisemanget. Det är ju det problemet som har genomsyrat, hästpremieringar som hästutställningar sen hedenhös tid.

Jag upprepar frågan, Varför står sig inte svensk hästavel bättre internationellt än vad den gör och varför toppas så många tävlingar av ostammade ekipage ? ? ? ? Det är det som är det fina med hoppning, ligger bommen kvar, så gör den det, oaktat stam, och rammlar bommen ner så gör den det, oaktat topp-poäng.

Tror inte att den här diskussionen kan leda längre, ni måste vara medvetna om sanningen, men ni väljer att likt struttsen stoppa huvudet i sanden.

#20 Menar du att du på allvar tror att en häst skulle höja sig 3 poäng om ägaren var bundis med domaren?

Det har alltid förekommit käbbel fram och tillbaka inom alla raser, men ingen häst får bättre eller sämre poäng för att ägaren är "den och den" eller för att han/hon är en gaphals inom avelsföreningen.

Jag har en fråga till er som har nordsvenskar; var är ni någonstans?!

Jag har nog inte sett en enda nordsvensk sen jag tävlade brukskörning sist för 6-7 år sen. Då var det en eller möjligen två nordsvenskar med. Men inte en enda på någon av de tävlingar och kurser jag varit på sen dess, oavsett gren. Så var håller alla nordsvenskägare hus någonstans? Varför syns inte rasen? Varför är det ingen som gör reklam för den? Alla som har nordsvensk idag kan ju inte vara skogsmullar!

För att skapa en bredare avel måste man få upp populariteten på rasen, vilket inte går om ingen gör reklam - genom att synas, höras och finnas! Finns det t.ex. något mästerskap för nordsvenskar i Sverige? RIKS eller SM eller dylikt? Det är ju ett ställe att börja på, att locka fler nordsvenskägare till mästerskapet och att göra reklam för mästerskapet i tidningar, TV, radio, på webben etc. Det behöver inte kosta pengar, men ger så otroligt mycket tillbaka för rasen.

# 20 vilken nivå på tävlingar pratar du om?

Kolla in t ex EM som just varit där den allra största majoriteten av hästarna har känd stam. Nu för tiden är det undantagsfall där hästarna har okänd stam. Gick igenom alla hästar som startade i OS förra året och det var en handfull som saknade härstamning.

Svensk hästavel står sig just nu bra internationellt om man kollar på antalet födda hästar. Att nationer som Tyskland är mer famstående beror på att det föds många gånger fler hästar i Tyskland än i Sverige.

Halvblodshingsten Master 850 har under flera år varit med bland topp-tio bland världens mest framstående dressyrförvärvare.

# 21

ingen häst får bättre eller sämre poäng för att ägaren är "den och den" eller för att han/hon är en gaphals inom avelsföreningen.

Är du en struts med huvudet i sanden, eller försöker du driva med mig ? ?

Jag litar mer på en utbildad domare än en bitter hingstägare.

Varför inte släppsa lite på kraven när sdet finns för få blodslinjer kvar? Se över vad som är speciellt viktigt för att bevara rasen och hälsan men kanske släppa på mindre viktiga egenskaper och därmed kunna godkänna fler idivider som kan föra rasen vidare utan att avla på dåliga hästar eller riskera inavel till slut.

Sen anser jag personligen tt om man hela tiden avlar mot exakt samma ål så slutar dwt ändå med att det blir extrem-avel, dvs djuren ser extrema ut på ett eller annat sätt och det blir aldrig hälsosamt.

# 25 Instämmer!

Har sett tillräckligt mycket och skrivit åt tillräckligt många domare för att veta vad jag pratar om.

#26 varför det är inte d3r skon klämmer, hingstar ska gå genom nålsögat, ston där är det fritt om dom har stam=tillhör rasen.

Det händer ibland att det släps igenom hingstar med lite lättare krav just för att spara en linje. Säpper man aveln helt fritt på hingstsidan så är det ingen koll på typ och extriör. Eftersom nu en hingst kan bli pappa till flera hundar föl på ett år och ett sto oftast bara ett, så kan en hingst ställa till med mycket mer skada.

Sen kan det ju vara bittert att spara en hingst och visa den och sen tycker inte domaren lika som en själv, egen häst är alltid finast

#28 När skrev jag släppa helt fritt?

Det händer ibland att det släps igenom hingstar med lite lättare krav just för att spara en linje. <-- precis det var det jag sa.

#29 var ska man dra gränsen då, om den bittra hingstägaren får poäng under gänsen så kommer den ändå tala om jäviga domare.

ston är fria hingstar är 40p, just för att hingstar kan göra så mycket föl på ett år.

antingen så litar man på den utbildade domaren, annars kommer man alltid gnälla om jäv.

# 21

Jag har med stort nöje följt den här tråden en stund, jag har inga ridhästar men ganska mycket av hästerfarenhet.

Jag brukar då och då åka på utställningar och premieringar och nog sjutton kan det bli tre poäng fel åt ena eller andra hållet. vad beror då detta på, ja inte kan det väl vara att man sett så fel på hästarna iallafall.

Sist jag var på en utställning och man kora fram det finaste fölet slutade det med ett häpnadsväckande resultat. Det var roligt att lyssna på den lilla åskådarskaran.

- ja, men det förstår du väl, hennes namn är ju känt.

- så ska det väl inte vara.

- vadåda det är väl fritt upp till vem som helst att slicka in sig.

Det är uppenbarligen inte bara så att folk börjat accepterat dåliga domslut, man anser dessutom att det tillhör spelets regler.

Kom inte och påstå att sånna här utställningar skall vara ett användbart verktyg för avel inom en ras.

Det rör sig väl förr om verktyg för små sammanslutningar för inbördesbeundran.

Varför tror ni tex. att publiken har övergivit utställningarna? Tänkt tillbaka på 60-80 talen, då kom det folk, men med tiden har man tydligen tröttat ut publiken.

Någon skrev ovan " jag lyssnar hellre på en utbildad domare än på en bitter hingstägare…" men hur skulle det vara om du någongång tog och lyssnade på publiken, om det nu finns någon kvar.

Det verkar inte bara vara publiken som har tröttnat, det förefaller åtminstånde mig att även hästägarna är ganska hårdflörtade att få att åka på utställningar med sina uppfödningar.

Är det inte så att det är hela tiden är samma lilla krets som kommer.

Ta och fundera lite över orsak och verkan.

# 30

Som vanligt kommer du med några flosker om bittra hingstägare när argumenten tar slut, men gör som inlägget ovan ta och lyssna lite på publiken. Ibland känns det som att den lilla skaran där framme upplever som maktfullkomlig att man glömmer bort att det finns kunniga ögon bland åskådarna.

Man har tydligen lite svårt att inse att man inte behöver vara domare för att kunna förstå sig på extriören på en häst. Hade man lite större respekt för publiken skulle man kanske ibland vara lite försiktigare med vad man gjorde. Jag utgår ifrån att det inte är okunnighet när en häst klassas ner för att den är intåad ena gången och fransysk andra gången.

Men så lång kan det väl vara riktigt om jag hade varit ägaren den gången hade jag nog blivit lite bitter. Det kostar ju också att sitta och åka på utställningar. Som publik blev jag bara förundrad. jag tror åtminstånde inte att det rör sig om okunnighet.

Däremot kan det nog bottna i någon som tror sig vara ensam om att ha ögon att se med.

#32 vilka hingstar ska man godkänna då? 0-10-15-20-25-30-40-45-50? Den hingstägare som talar sig varmast om sin springare?

allting går att sälja med mördande reklam

# 33

Sanningen är väl den, frågan är väl om, om man inte i många fall kan släppa fram flera, utan att släppa på kravet överhuvutaget.

Med andra ord släpp fram dem bra hingstar som har styrts bort.

#34 det där är en diskussion inom rasföreningen och en antydan om jäv.

# 35

Jag har bevistat en och annan utställning ända sen tidigt 70 tal och fram tills dax dagar, även om det, (delvis pga de uppfattningar jag framfört ovan ), blivit mycket mindre frekvänt på de sista 10 åren.

För övrigt tror jag nog att jag väljer att instämma i ett annat inlägg här ovan om att publiken rent allmänt sviker utställningarna nu för tiden. De tre sista utställningarna jag varit på besöktes åtminstånde inte av flera än nämast sörjande.

Ta en funderare över vad det beror på.

# 26

Du har så rätt i det du säger och vi känner båda enskilda raser där problemet är ett faktum, och jag skulle vilja höra den som kan påstå något annat än att föreningarna bär ansvar för detta.

#24 Varför så aggressiv? En domare som dömer vissa stuterier eller privatpersoner högre, oavsett vilken häst de har, hör inte hemma i en domarkår. De raser jag har ställt ut genom åren har inte lidit av det fenomenet utan har dömts av kompetenta personer.

# 38

Jag är rädd för att det finns en och annan som inte hör hemma där.

Om jag inte missminner mig så är du Shetlandsuppfödare, där borde nog en och annan i domarkåren lyftas bort.

#31 Det du beskriver handlar inte om domarna eller utformningen på tävlingen, utan om att vissa hästägare har byggt upp en föreställning om att man kan komma längre med rövslickeri. Det stämmer inte och det vet alla som har provat. Den dagen deras hästar inte längre håller måttet, enligt rasstandarden, så kommer de också sannolikt att få lägre poäng, oavsett hur många rövar de kysst under sin uppgång och fall. Att man som ägare sitter i publiken och förlikar sig med ovan nämnd föreställning vittnar bara om att man inte tänker själv längre, utan har gått på skitsnacket som så många kör med.

Men jag pratar fortfarande om premiering, inte utställning, och det är en milsvid skillnad.

Jag är en "nobody" och har visat fram både godkänd shetlandshingst och ett flertal guld- och silverhästar inom olika raser. Om rövslickeri var den enda vägen framåt så skulle jag aldrig ha fått mer än bronspoäng på hästarna, för jag är den sista som någonsin kommer nästla mig in med smicker och kräl i gruset. Så glöm det där om att man måste kyssa arsle för att få framgångar inom utställning och premiering, för det handlar inte om det. Håller inte hästen måttet så blir den heller ingen framgång i de kretsarna. Att poängen kan skilja från domare till domare har inte med kändisskap att göra, utan om dagsform och exteriör.

#39 Ta upp det med kåren då, istället för att antyda på ett forum att alla domare är jäviga och styrs av hästägarnas smicker?

Att publiken "sviker" idag har bland annat att göra med att hästen inte är en arbetskamrat längre och att de gubbar och gummor som skapade utställningsväsendet i Sverige tyvärr är döda nu. Hästen är en sportpryl för de flesta nuförtiden och de som inte är insatta i hästavel och utställning åker som regel inte på några hästtävlingar och framförallt inte utställning/premiering. De flesta ponnyryttare, t.ex., vet inte ens vad det är för nåt och de flesta vuxna sportryttare är inte det minsta intresserade av avel. Men på både fjordhästsidan och shetlandssidan, där jag har varit mest aktiv de senatse 15 åren, brukar det finnas rätt många i publiken. Flera av dem är uppfödare som inte har någon häst att ställa ut just den dagen, men som åker bara för att titta, eller så är det människor som nyligen upptäckt avelsvärlden och kommer för att lära sig. Jag känner inte igen beskrivningen att det bara skulle vara de närmast sörjande som kommer, för så har det inte varit på de utställningar som jag har besökt.

Sen är det lite sämre att annonseras ut att det är utställningar också, hos ska vanligt folk kunna komma när dom inte vet.

Det har jag varit med om när jag visat på många ställen som är ridskolor, publiken är en slump (dom som råkat gå förbi) och dom får ofta en blodad tand för utställningar.

Ett år på knabstrupper-riks så råkade lokaltidningen skriva på fredagen, normalt skriver dom när det är över, på söndagen. Vilken publik vi hade, till och med folk som inte red och mycket mor/far föräldrar som var där med barnbarn

Och jag har mer än en gång skrivit på utställningar där den högst bedömda hästen har tillhört okända som inte alls är kända av domarna liksom att mer kända personer inte fått så bra poäng på sina hästar. Det har varit för olika domare.

Jag är inte insatt i hur deras premieringssystem ser ut, dock håller jag med om ovanstående där det nämndes att en arabhingst med 27 poäng skulle användas som hingst. Man undrar bara hur en häst kn se ut med de poängen… Bland welsharna har vi ju nu iofs ett fritt system som bara kräver "premiering" om man vill, men å andra sidan så ställer man ofta ut Welshar och får därmed "papper i handen" hur hästen ser ut.

Dock tycker jag att i och med att det börjar bli dåligt med blodslinjer att man kanske kan säkna poäng gränsen (om den nu ligger på 40) till 39 eller 38 så länge hingsten inte har några större avvikelser utan fortfarande har en bra helhet, eller att de får gå igenom med lägre poäng (38-39) då de visat framfötterna på tävlingsbanan med någorlunda bra resultat utan att behöva få 40 poäng.

SOm sat vet inte vilka poäng/system som gäller för nordisarna, men att man sänker kraven så länge hingsten visar på vissa goda kvalitéer även om den inte är så perfekt som man önskar men ändå "OK" att använda.

#44 jag har helt för mig att så har skett just hos nordsvensken för att bevara både linjer och färg.

Nu har jag inte haft nodsvensk sen -91

Jag vet att welsharna har så ner till 38 p men då ska de ha tävlat SM för att få bli godkända eller ha något väldigt ordinärt~

Men är det redan så utan att ändå ha för hårda krav så tycker jag det borde kunna fungera. De måste ju fortfarande kunna se ut som en nordis och nytt blod kan man ju ändå få in genom stolinjerna då de inte behöver premieras.

Den nordsvenska brukshästen har utrangerats i takt med att industrialiseringen kom till Sverige och man inte längre använde dem i jord och skogsbruk i samma omfattning som man gjorde innan maskinerna tog över.

Att anse att man ska släppa kontrollen över avelsverksamheten i en liten population med hästar som man i många, många år mycket aktivit arbetat med att avla bort hovbroskförbening på är ingenting annat än ren idioti.

Det är sunt och i en hel del fall även positivt att vara pådrivande att ha åsikter om avelsvärderingsnämnder och liknande men att släppa aveln helt fri oavsett hästras är inte sunt annat än i den oseriösa uppfödarens sinnevärld!

Även om rasen "släpps fri" är det ju aldrig tillåtet att bettäcka med deffekta hingstar. Alla hingstar måste ju oavsett ras vererinärundersökas och uppstår problem i framtiden som påvisar någon form av defekt som kan ärvas vidare brukar dessa hingstar tas ur avel.

Det är nog snarare rastypen och egenskaper - inte deffekter man kommer behöva oroa sig för.

# 48

Det är precis enligt den här ramen som svensk paintföreningen vill och även har fått igenom att avla på. Iindivider som är bärare på OLW-anlaget dvs Owero Lethal White är ok att använda i aveln så länge man korsar den med en icke bärare. Följden blir att man istället för att avla bort anlaget sprider det. Att släppa aveln fri på det här viset oavsett rastillhörighet kommer släppa fram de oseriösa avlarna i part och minut.

Så är det ju med t.ex quartrar. Man ska inte korsa 2 isabeller med varandra osv. Det man sett me ddetta är att det ju egentligen inte är något farligt i sig om man itne avlar med just 2 individer som har det.

Nu är jag itne insatt i någon av de amerikanska hästarnas avel, men det kanske är så att allt för många bra avelslinjer och individer skulle förvinna om man ansåg att dessa hästar inte skulle få användas alls?

#50 OLW-anlaget följer färgen skäck vissa skäckar har anlaget om hästen är bärare av anlaget och korsars med en annan bärare så föds hästen för att snabbt dö en smärtsam död, alltså inget man ska vala på.

Tyvärr "försvinner" stamtavlor på hästar och då är det lätt hänt att två bärare korsars med varandra utan ägarnas vet ska, bara för att man vill ha ett skäckföl.

Om man stoppar anlaget i tid genom att ta hästar (hingstar) ur avel som är bärare så minskar risken för att det ska födas hästar med anlaget av misstag. Det finns inga blodslinje som är värd att bevara om man jämför vad som händer med för som föds med OLW

Tyvärr så är vi människor väldigt egoistiska när vi avlar, man vet att eksem är ärftligt ändå avlar många friskt på sina eksem ston, vilket gör att anlaget för vidare istället för att man minska antalet eksem hästar.

En bekant till mig är uppfödare i liten skala och inför Breeder's Trophy har detta kommit upp med att domare tittar på härstamningen och ägaren i stället för på hästen. En tanke som väckts är att domarna inte ska få veta hästens härstamning eller ägare i förväg, utan ENBART titta på den häst som finns framför dem, hur den är och vad den gör. Det har till och med föreslagits att det ska finnas professionella hästvisare vid evenemangen, så att domaren inte ska kunna känna igen personen som visar.

Det skulle vara intressant att veta om det skulle bli någon skillnad i hur många och vilka som blev godkända om rasföreningarna införde sådana test. Jag befarar att skillnaden skulle bli ganska stor.

På Welsh sidan (i.af riksutställningen, jag kommer inte ihåg hur de gör på lokal) så gör det så att innan klassen är färdigbedömd får dommaren inte veta varken uppfödare, ägare eller hässtens namn/stam. Sedan har vi ju då också ofta utländska dommare som inte heller kan känna igen visarna.

Men visste de "kändaste" hästarna kan man ju känna igen ändå… Men det är i.ad ett pluss på det viset tycker jag =)

Orkade inte läsa riktigt alla inlägg här, blev för mycket tjabbel om dommare och annat.

Jag har i några år fött upp Gotlandsruss. Vi sitter lite i samma fälla som den Nordsvenska Brukshästen med enbart ett fåtal hingstar i botten på stamboken.

Precis som flera skriver här tror jag det är av yttersta vikt att en hingst är extriört korrekt, både för avkommans hållbarhet, psyke och prestation. Innom russaveln har man gett "extra" poäng till hingstar med särdeles intresant hingstlinje, vissa färger samt högpresterande travhingstar. Framförallt de högpresterande travhästarna ser jag som ett problem. Dessa kan bli godkända pga meriter trots tex usla ben. Då 80% av efterfrågan på Gotlandsruss är mot travet har dessa hingstar blivit väldigt populära vilket jag anser är en fara för rasen. Speciellt som det finns ganska gott om högpresterande hingstar med väldigt hög extriörbedömning.

Att tro att man får högre poäng för att man är en etablerad uppfödare är iallafall innom russaveln helt befängt. Jag tvivlar på att dommare innom andra raser skulle ha sämre integritet än vad "våra" har.

De som klagar på dommare brukar själva ha ganska dålig koll på rasstandarden. Det är ju trots allt den som dommaren skall dömma efter. Ta tjuren vid hornen och gå en dommarutbildning, även om du inte tänker bli extriördommare så ger det en otroligt bra inblick i hur komplext det är med extriörbedömning. Jag gjorde detta för för ca ett år sedan och kan bara konstatera att det gett mig en enorm inblick och förståelse. Dessutom gav det mig väldigt bra kunskaper i rasstandarden för våran lilla ras.

En fungerande rasförening är ett absolut krav för att utvecklingen på en ras skall fungera. Buskavel ger jag inte ett vitten för.