Jag rider en superfin 8-årig Ragazzo avkomma som jag är väldigt förtjust i. Problemet med henne är att hon har tidigare blivit väldigt felriden, indragen med graman och då tappat sitt otroligt fina steg samt fått otroliga spänningar i höger sida, då detta är hennes svagare varv. Folk som satt upp på henne för några månader sedan kunde inte tro att det var sant - hon satt helt fast i höger sidan och kunde inte gå i form på något sätt. Nu, några månader senare, har hon fått både massage, bio-light samt blivit riden betydligt mjukare, så hon börjar hitta tillbaka till sig själv igen och har inte ont längre.

Nu är problemet det att jag tycker att det känns som att vi har kommit till en återvändsgränd. Tränar regelbundet i hoppning för landslagsryttare och hopningen går kanon. Tränaren har lärt mig att inte alls rida med handen över huvud taget i hoppningen, vilket visserligen resulterar i att huvudet är uppe i himmeln men hon rusar inte (vilket hon gjorde tidigare) och hoppar kanonbra.

Frågan är nu om jag ska rida likadant i dressyren. Red för en dressyrdomare innan men då var det väldigt mycket fokus på handen för att "lirka" loss henne, vilket min hopptränare ifrågasatte med detsamma (han såg det direkt på min ridning att något var förändrat och gav mig en avhylning). Han tycker att jag inte alls ska använda handen över huvud taget och låta hästen hitta balansen själv.

Men så är frågan, vad ska jag göra?! Pratade med en annan jätteduktig dressyrryttare igår som sa att ibland måste man "tvinga" hästen förbi ett visst stadie, eftersom hon har varit stel och dan så är det klart att hon inte vill jobba - det är ju superjobbigt. Men det är precis som om att vi bryter benet, förr eller senare måste vi ju börja jobba upp benet igen eller hur? Och då måste vi "tvinga" oss lite.

Det är så synd att det ska vara så här för det är en fantastiskt fin häst som har otroliga gångarter (som hon tack och lov har fått tillbaka nu). Men tycker ni att jag ska pressa henne ett steg till och inte tolerera att hon slår upp med huvudet allt för jämnan - eller ska jag vara mjuk och låta henne hitta det i sin egen takt? (Ska jag strunta i handen eller ska jag använda den?)

Det är så förvirrande när så duktiga människor säger så olika… hjälp mig, vad hade ni gjort?!