Idag var det 10 årsedan Japp blev min :D
Det var 13 år sedan jag började rida på ridskolan, jag var bara 7 år då, och Japp var allt annat än min favorit, han var den första ponnyn jag ramlade av och jag minns så väl på väg hem i bilen; "Jag ska aldrig mer rida den dumma ponnyn"
;) Haha, så det kan gå.
Och ni kan tro jag har slåtts om denna ponny, jag har ovänner än idag ;) Och jag träffar dem båda för jämnan, för dem jobbar på Maxi i stan, och vi säger inte ett ord till varandra ;) Vi var väldigt bra kompisar innan, tills Japp skulle säljas, det var flera som ville köpa honom b.la dem, men det var budgivning, och vi "vann" ;)

Och pappa som var så bestämd, ingen ponny skulle komma till familjen "kostar pengar, ingen tid till annat, aldrig mer semester"
Men mamma är ju hästintresserad och har själv ridit när hon var yngre, så när hon fick veta att Japp skulle pensioneras på ridskolan ringde hon till pappa som jobbade borta "Nu har jag köpt Japp" ;)
Så kan det gå ;)

Men när vi väl köpt Japp var det ingen dans på rosor, Japp var så snäll, så snäll, han gick alla sorters lektioner, speciellt mycket handikappslektioner.
Så mamma tänkte; "nu har jag köpte en rikitgt bra läromästare" ack så fel, när han pensionerades från ridskolelivet, blev han liite vild ;) och jag var bara 10 år, jag var som en liten flugskit på honom och han bockade av mig till höger och till vänster. Jag var livrädd att rida honom, men mamma var bestämd; "upp igen"
Speciellt hopplektionerna, han var en riktig fuling, pigg och glad, allt stämde, när han väl skulle hoppa av, slog han sådana nitar, och sedan dess har hopprädslan suttit i ;) Men efter några år när jag väl vuxit i honom, och fått kläm på honom, då var det roligt att rida honom igen. Och i slutet när jag börjar växa ur honom, tyckte jag mest det var roligt när han höll på och busa ;)
Men hopprädslan har jag då inte kommit över ;)

Men trotts allt så älskar jag honom ändå :D Och gud, så mycket jag saknar att rida honom, han har ju varit heltidspensionär sedan vi flyttade ut till gården 2005.
Han har ju skullat aggera snäll ridponny, åt min kusin som är 9 år, men det lades ner ganska snabbt ;)

Min lilla skrutt :) Och jag hoppas han får vara min många år till, jag har vuxit upp med honom, ett liv utan honom skulle inte vara ett liv alls.