Igår hade vi en tjej och hennes man som arbetar med problemlösning, ledarskap och hästhantering ute hos Bellman. Hantering, tömkörning osv har ju bara gått framåt nu under sommaren, men så stötte vi på ett stort bakslag som vi inte visste hur vi skulle ta oss ur. Så vi sökte hjälp.

Det var otroligt kul och intressant. Framförallt kändes det bra att vi har tänkt rätt men att vi har brustit lite i utförandet. Först jobbade hon med honom, sedan fick vi några minuter själv jobba medan hon assisterade och berättade hur vi ska lösa olika situationer. Jisses vad det tog på hjärnan, både på hästen och oss.

De båda blev förtjusta i Bellman, så vi har bestämt att de ska följa upp och komma ut om kanske en månad för att se hur han har utvecklats. Fast att det inte är min häst blev jag sådär stolt och kände att "haha, det där är min duktiga, fina häst".

Så nu börjar riktig hårdträning igen, då vi ska komma på fötter igen efter vår stora bakslag. Att vi sökte upp henne var definitivt nyttigt. Dels för att vi fick bekräftat att vi faktiskt tänker rätt, dels för att vi fick tips och trix på hur vi löser alla dessa små problem hästen har.