hon är osäker på sig själv. det är jätteviktigt att du hjälper henne, berömmer henne och verkligen stöttar och säger att hon är jätteduktig!

du får överdriva ditt beröm!

vad säger hennes föräldrar?

Oftast har dess apersoner även dåligt självförtroende i allmänhet, men att gallopera "okontrolerat" om man inte är van vid det kan ändå kännas ganska så läskigt kan jag tänka mig…

Jag tycker nästan det är läskigt att rida monté på travarna i grannstallet när de släpps fram i full tävlingstrav… Och ändå har jag ridit hästar i hela mitt liv. Så för någon som ridit så lite kan jag tänka mig att det ändå är en konstig kännsla.

Men med det dåliga själförtroendet - uppmuntran i mängder och sluta aldrig! Till slut kommer det nog. Du vet väll att "Det krävs 10 goda ord för att glömma ett dåligt"?

Ja, ge mycket beröm tror jag är bra! Och du kanske kan berätta för henne om mental träning, så hon först kan tänka sig att hon rider och att det går bra, bara precis innan hon hoppar upp på hästen?

Om hon är väldigt osäker kanske det är bäst att börja från början, låt henne bara skritta ett tag och göra enkla övningar tills själförtroendet är tillbaka… Så kan ni öka nivån succesivt.

Min första tanke är faktiskt att ta reda på varför den här tjejen rider. Är det för att hon verkligen själv vill det, eller för att någon annan tycker att "men visst ska hon rida"? Kanske är hon så osäker för att hon känner stora krav på sig? Inte bara från din sida utan för föräldrarnas eller kompisarnas?

Hur är hon utanför stallmiljön, har hon lågt självförtroende i allt hon gör eller är hon bara osäker i stallet och med hästen? Jag var själv väldigt osäker på hästarna när jag började rida, jag visste att jag var duktig och gjorde rätt, men de hästarna jag inte litade på vägrade jag rida. Kanske är det just den här hästen hon inte riktigt känner sig trygg med? 

Det är svårt med en så ung flicka att prata på en djupare nivå, men jag tycker absolut du ska höra med henne varför hon rider, vad hon tycker är roligt i stallet och vad som är mindre roligt. Kanske hon hellre bara pysslar med hästen än rider? Kanske hon inte egentligen tycker det är så roligt med hästar?

Sen är det absolut viktigt att hon förstår att det är okej att göra fel! Det är okej att det inte alltid blir bra och att det är okej att ramla av eller att hästen springer iväg lite. Hon kanske är rädd att någon ska skälla på henne om hon gör fel, och då är det viktigt att berätta att alla gör fel och att ingen blir arg.

Jag var själv en tjej med dålig självförtroende för inte så länge sedan. Det var först i 20-års åldern jag fick den knuff jag behövde.

Så hjälp henne så mycket du kan! Påverkar resten av livet också.

Det som hjälpte mig var att få mindre utmaningar som jag innan sa: -Näe, det kommer jag aldrig klara. Men jag blev pushad med orden du vet ju inte om du inte testar, och vi är här om det skulle vara något.

Det som gjorde att det vände var (var ca 20år då) att jag jobbade på en gård (där dom succesivt byggt upp mitt förtroende) och dom skulle åka till Canada i två veckor med mig som ansvarig för gården där hemma. (ca 20 hästar, 50 hundar, 1000 får).

Jag fick en lista med telefonnummer jag kunde ringa om det var något, och grannarna turades om att titta förbi på eftermiddagarna och höra om jag behövde hjälp med något.

Jag fick ett flertal problem under veckorna, bla ett får som fastnat i stängslet, en quad-bike som stannade, och gasen till spisen tog slut. Men jag löste alla problemen! Jag var så stolt!

I dagsläget kunde självförtroendet vara lite bättre, men varje gång jag gör något som jag inte trodde jag skulle klara, får jag en liten boost!