Min förra medryttarhäst var som två olika hästar. Red jag ensam var han väldigt seg, låtsades att allt var farligt och fick ofta för sig att tvärstanna och vägra gå på annat håll än hemåt.

Red jag ut med någon var han nästan lite hetsig och stirrig.

Min fodervärdsfjording var däremot alltid likadan att rida ut på vare sig man var själv eller flera stycken. Han var lugn och sansad, och faktum är att han inte var seg alls under våra ensamma uteritter. Sen stressade han inte upp sig med andra heller, vilket var jätteskönt.

Brimad har blivit snäll att rida ut själv nu, men då och då kan han få för sig att jävlas..
I början var han inte alls rolig att rida ut på, han stannade, skulle vända och gå hem, backa är han också bra på ;)
Men nu har han mer eller mindre helt gett upp det dära..
I grupp är det inga problem att rida ut..
Märker ingen skillnad ridmässigt om jag rider själv eller i grupp..
Tittig är han ju, men det är han ju alltid, inte bara i skogen..

Sylgja märker jag ingen större skillnad på alls. Visst, rider jag förbi en hage eller nån annan häst så kan hon gnägga och bli lite sån, men det är väl i stort sett det enda.

Granda e jätte glad om man e med andra hur hispiga dom hästarna e så e hon hur cool som hälst, däremot ensam e det som om nerverna ligger på ut sidan, syggar och stegrar för minst lilla och växer fastt i marken, gör piruetter men sticker aldrig..

Kalle gick knappt att rida ut själv på när jag köpte honom, men nu (5 år senare :P) går det oftast utan några problem. När jag rider utan sällskap är Kalle piggare och mindre envis.

Ingen skillnad att rida ut ensam eller med andra. Han är alltid lagomt seg och trygg. :)

Blacky är normal när man rider själv, däremot kan han bli lite väl pigg när man är flera ute. full galopp med huvet i vädret är lajbans

Alla mina hästar sköter sig själva ute, då jag sällan gör annat då jag inte har annat val. Dom kan bli rädda, hispiga, osega o på, men så är det bara.

Här är alla lika bra att rida oavsett sällskap eller ej, skönt att dom är trygga i sig själva. En häst som är svår att rida ut på ensam eller en som är svår att rida i grupp skulle inte fungera för mig = träning.

#8 *Ibland var det meningen att det skulle stå, men så blir alla hästar.

Min gammla Welsh Mountain hingst går aldeles utmärkt att ha ståendes själv i hagen, inne och rida ut osv… Men möter jag en häst när jag är i skogen spelar det ingen roll hur mycket man än försöker på alla de sätt att få honom att gå åt motsatt håll än vad den andra hästen gjorde. Han blir inte dum, han bara står som fastgjuten eller ryggar mer än gärna över 100 meter. Bara att hoppa av, leda några hundra meter och hoppa upp igen så är allt som vanligt igen

Han blir lixom inte knäpp när de rider förbi för att han är hingst utan skrittar bredvid i motsatt riktning utan minsta pip, men när han inte ser den andra hästen… det är då han flippar ur…

Samma om jag är på utställning och man går iväg några hundra meter bort så han inte ser andra hästar men då blir han nästan oregerlig istället. Springer runt tunt en, gnäggar och kan börja till å resa sig.

Men det är alltså bara när han börjar ensam och sedan ser någon annan eller vad man ska säga som han "flippar".

En del hästar klarar inte av att vara ensamma, hade en häst som om hon blev lämnad sisst i hagen hoppade (hon var en mindre modell arabsto) 170 för att sedan snällt komma in och gå til sin box. Men det du kan göra ör att försöka rida ut flera gånger så att din häst helt enkelt får vänja sig, men om den är lugnare om du t.ex leder/tömkör ut i skogen så kan du prova att göra detta ett tag.

Jag rider oftast ut ensam på min sköthäst, och det funkar helt bra.

Rider alltid ensam så jag vet faktiskt inte

merry - själv så är hon lite gnäggig osv, men det är inte så farligt faktiskt.

rider jag med andra så är hon lite mer på spänn och hon klarar absolut inte av att ligga sist i ett galoppled. då är det bockningar till höger och vänster som gäller.

brago är det faktiskt struntsamma med. han är likadan varesig man är själv eller i sällskap med andra hästar.

Lillen märker man inte så stor skillnad på förutom att han blir lite mer fjollig på saker när man rider med ngn, kan vara för att den vi brukar rida ut med är rädd för det mesta :P

Holly är lika pigg och vild om jag rider ut själv eller med andra.
Ibland blir hon lite väl het med andra, då hon gärna vill vara först.
Men annars är hon alltid samma trygga häst, inget som skrämmer henne varken själv eller i grupp.

Rider mest själv så M brukar vara lugn & gå i sin lilla egna värld. Han tycker om att utforska nya vägar & brukar skritta på bra. 

När vi rider förbi andra hästar i hagar, så brukar han vilja stanna å titta men annars är allt ok när vi är ute själva.

Dock blir han mer piggare när vi rider med andra. Får in "tävling ins" så det blir ibland jobbigt, men vi tränar på det.

Beror på.

Peewee som jag rider, bryr sig mkt om sällskapet.
Vissa hästar vägrar han princip gå med, andra hänger han gärna på.
Sen är det olika Han går sällan fortare för att andra är med, han går sitt tempo och så är det.