Ridit för första gången!
Jag var på en resa i Costa Rica under några veckor och kom nyss hem. Väl där nere provade jag på att rida för första gången i mitt liv, jag har varit sugen tidigare men det har aldrig blivit tillfälle helt enkelt. Det var ju helt underbart! *frälst* Det var nog t.om. så att jag tyckte om det ännu mer än min tjej som har ridit en del när hon var yngre.
Själva miljön gjorde nog sitt till också, första gången red vi vid foten av en vulkan och med ett landskap som taget ur Jurassic Park (som för övrigt spelades in i Costa Rica). Det var i rätt maklig takt första gången, men vid andra tillfället red vi först i tät skog och över några bäckar för att sedan komma ut i mer fri terräng där hästarna galopperade för fullt. Mäktig upplevelse för mig som aldrig suttit på en hästrygg tidigare! :)
Nu bara måste det bli fler ridturer i framtiden har jag bestämt mig för!
Det var för övrigt lite annorlunda jämfört med här hemma, så som min tjej berättade i alla fall. De hade inget betsel (stavas det så?) i munnen och man höll i..ja vad det nu heter…repet med bara en hand. Stigbyglarna satt tydligen också lite annorlunda, längre fram eller nåt. Lite mer cowboystuk över det hela tror jag och det är nog inte så konstigt då det finns en hel del i Costa Rica, så kallade "sabaneros". De håller på mycket med dressyr och uppträder ofta med sina hästar i olika tävlingar.
En bild på de hästar vi red på första gången. Här hade vi stannat till för att gå till ett vattenfall i närheten.
Woow! Jag har alltid viljat rida western!! 
Bild på en sabanero som var ute och tränade, den hästen var helt slutkörd efteråt.
Haha, westernsadlar med svanskappor, vad guilligt! Jättefin bild :)
_________________________________
Eve - Sajtvärd för Weight pull iFokus
Oj! Det var vågat. Att t o m galoppera. Så många hästar på en gång också. Dom ser ju fina ut det man ser iaf. Jag menar i hull och så. (sånt tittar jag alltid på eftersom dom oftast är jättesmala dessa hästar som används i uteridning och dra vagnar med utomlands). Oj, en lång mening men i all välmening. hi hi
Carola
Den sista bilden som du la ut liknar ju min lilla Sorro. Fast den här är fullvuxen. Men den ser faktist lite smal ut.
Men ibland kan man missta sig på att dom ser smala ut pga täckningen.
Carola
#5 jag tittade också på hullet och dom var ju fina och taket som skydd för solen visade omtanke
Det är ofta så att man bara älskar att rida om man passar som ryttare, jag mins första gången som dom släpade mig till ridskolan inte skulle jag hålla på med någon tunt sport. Dom hade bokat en halvtimme i lördags gruppen efter 1½ timme fick dom av mig från hästen (Rodesia skulle inte gå för on var normalt för elak på nybörjar lektionerna) och eftersom hon var ledig så kunde jag fortsätta rida
Gud vilken känsla det var att med så lite kunna styra något så stort. Jag blev övertygad om att detta var det tuffaste man kunde gör, styra 500kg, levande vikt, med två tunna snören 
#5 Kan säga att det var rejält nervöst första gången jag satt upp, men det släppte nästan direkt. Vågat vet jag inte…jag hade inte så mycket val när hästen började galoppera hehe..nädå. Ville öka farten, men var inte alls beredd på galopp..men efter första förvåningen så ville jag bara fortsätta :)
Kiara! ja, man har ju hört olika berättelser. Om hästar som bara får jobba och jobba för att ägarna ska tjäna så mycket pengar som möjligt.
Innan jag började med hästar så var jag ju totalt ointresserad av hur dom såg ut och så. Jag var ju djurvän. Det har jag alltid varit. Men jag såg inte med mina ögon på samma sätt som nu.
Men när jag var till Mallorca för sisådär 18 år sedan så red jag ju inte eller ägde någon häst hemma. Då åkte vi häst och vagn för en sightseeing. Nu när jag har börjat med hästar så råkade jag se ett foto på den stackars hästen som drog vår vagn. Och jag säger bara det……..hade det varit i dag så hade jag ALDRIG åkt i vagnen och betalat den djurplågare som ägde hästen. Den var så smal så man såg revbenen. Animal Planet och djurräddningen hade tagit hästen direkt. Men förr fick man tydligen göra mer än vad man får i dag med djuren.
Stefan! ja, det är något visst med att galoppera. Att känna farten i ansiktet. Då ska du se här hemma med mycket nysnö. Då är det alldeles tyst från hovarna och det är kallt så man får tårar i ögonen. Det är lycka det!
Lycka till med ditt ridande även här hemma.
Carola
wow vad härligt!/Avundsjuk..
Starta ny diskussion
