Igår på morgonen fick jag ett samtal som ändrade mina dagsplaner helt och hållet.

Jag sitter och äter frukost i godan ro, klockan är ca 10 på morgonen. Då får jag ett samtal av ägaren till hästarna jag sköter om.

"Quitti (hästen) har fått ett jättestort sår och måste åka till kliniken, kan du följa med?"

Det visar sig att ägaren just anlänt till nynäshamn efter en vecka på gotland. Jag var hemkommen dagen innan efter två veckor där. Under tiden ägaren var på semester så var det en tjej som tog hand om hennes hundpensionat och eftersom det bara var tre hästar i hagen så fick hon ge dem hö, trots att hon inte var ett dugg hästvan, medans rspektive ägare, medryttare osv fick se efter sin häst själv.

Tjejen som inte var hästvan visste ju såklart inte vad hon skulle ta sig till när hon hittade Quitti, som stod helt stilla i ett hörn i hagen, så en av snickarna som renoverade huset fick hjälpa henne att hämta in henne, sen ringde hon till dem enda hon fått nummret till som hade häst i stallet, en mamma och hennes två unga döttrar som har en häst bara för skojs skull mest.

De kommer dit och de ringer tydligen veterinären som kommer dit med en gång. Tjejen som hittat hästen hade inte fått mitt nummer då jag också skulle vara borta den veckan, så därför fick ägaren ringa mig.

Jag hinner inte tänka, jag bara slänger på mig kläderna, tar nycklar, mobil och cyklar iväg det fortaste jag kan.

När jag kommer dit är vetten där och de ska lägga ett förband på såret och sen måste hon köras till strömsholm.

Såret var riktigt stort. Jag såg det inte ordentligt eftersom jag fick hålla i henne med en gång, men det såg ut att gå som i ett stort jack över hasen och sen ner längs benet.

Sen kom ju det andra problemet, vem ska köra? De andra hästägarna hade fått fram nån kill som körde lastbil som fick låna deras volvo och kopplade på hästfinkan på den.

Sen var det bara att sakta och försiktigt putta på i bak och hjälpa henne lite till transporten. det märktes tydligt att hon inte kunde stödja bra på det skadad benet.

Lastningen gick på tredje försöket, man kan ju förstå att hon inte ville åka med det skadade benet, när hon inte ens ville lämna stallet först, men hon gick in så fint.

Sen bar det av, den långa resan ner till strömsholm, och jag som redan åkt hem från gotland dagen innan fick spendera dagen i bilen, igen.

När vi kom fram så mötte ägaren upp oss där. De kopplade om transporten på deras bil så chaffisen kunde åka med en gång och då jag hade annat för mig än att sitta där hela dagen så följde jag med honom.

Senare fick vi veta att de inte kunnat se tydligt hur pass skadat benet var med senor och allt efter undersökning och röntgen, så när jag ringde ägaren klockan 20 ca, var dem hemma och hade fått lämna hästen på operationsbordet. Inte först efteråt kommer de veta hur det blir med henne.

Så vi får hoppas att allt är bra, annars blir det den andra hästen vi får ta bort nu, denna sommar. Samma häst har brutit benet och haft många skador på sina bakbenen genom åren, så förhoppningsvis klarar hon det här också.