Medryttaren ansvarar för sig själv, men hästägararen har alltid ansvaret för hästen och vad som händer med den.

OM jag inte har helt fel så kan du i.af i vissa fall bli skyldig till skada och behöva betla ut skadestånd~ Här hemma så skriver vi lltid ett kontrakt med medryttare att vi inte ansvarar för några som helst olyckor. Men med många försäkringar så ingår det eller kan läggas till ganska så billigt en försäkring så att det täcker om någon annan skulle skada sig på/av din häst.

Är man vuxen så tar man ansvar för sig själv, förhoppningsvis.

Sen tror jag inte alls att det är särskilt många som söker "gratis" medryttare för att de själva inte klarar av hästen, som du påstår, utan den absolut vanligaste anledningen tror jag är tidsbrist. Anledning nummer två, företrädesvis i storstadsregioner, det tror jag är ekonomi.

Det kan ju snarare bli väldigt kostsamt för hästägaren i veterinärkostnader för en skadad häst om medryttaren druttar av och hästen far iväg. Om man inte klarar av sin häst är det ju bra mkt billigare i längden att anlita en utbildad ryttare som kan rida till hästen samt hjälpa till med träning så att man lär sig rida hästen på ett korrekt sätt.

#3 Det är faktiskt inte många som tänker så långt, de flesta utan bra ekonmi vill lösa det för stunden, en dag i taget, för det blir lätt för mycket kostnad i början för att ''göra dert bästa i längden''…

Sen tror väl inte jag heller att det är så många som söker medryttare för att hästen är svår. Har själv varit gratis medryttare utan såna problem.

Tänk på att teckna ansvarsförsäkring i dessa fall

# 1, 2 och 3: Så ni menar, att om en hästägare "mörkar" att hästen kan skada medryttaren, så är det fortfarande medryttaren som är ansvarig?

Och menar ni, att om man är medryttare, kan man bli skyldig till att betala skada på hästen också? Hur kan man avgöra om skadan uppkommit just av medryttarens hantering och inte ägarens? Ägaren kan ju i princip skada hästen antingen direkt innan medryttaren kommer för att rida - eller precis efter, och sedan begära skadestånd. Speciellt om det är en sådan hästägare, som jag träffat på och som faktiskt inte vill ha sina hästar längre…. 

Då vette katten, om jag vågar vara medryttare.

Nu pratade vi om medryttaren blev skadad av hästen… Det är du ansvarsförsäkring behövs för att du inte ska bli skyldig för medryttarens skada.

Om hästen blir skadad under ritt så lär det räknas som olycka och det inte skulle vara något väldit konstigt som hände… Och då ä det ju hästens vanliga försäkring som gäller.

#6; det låter som om du har haft en väldans otur med hästägare…och för att undvika framtida problem kan du ju alltid ta pengar ur egen ficka och köpa en alldeles egen häst istället.

# 8 Vad jag vet känner vi inte varandra sedan tidigare varför jag hoppas att du avsåg att vara trevlig. I din profil är du anonym, äger du egna hästar? Jag har för mig att jag sett ditt namn i någon diskussionstråd på welshponny i fokus, äger du egna welsh och i så fall i vilken sektion? Har du medryttare eller är du själv medryttare?

Jag har ingen direkt erfarenhet av att vara medryttare, då jag och min familj ägt 13 hästar varav 3 varit mina egna. Därutöver har vi haft en del inackorderingar samt ridklubb, där min mor utbildade traktens hästintresserade ungar. Som komplement till den utbildning min mor gav oss barn, har vi också gått parallellt på ridskolor och farit på ridläger.

En av mina egna hästar har jag haft medryttare till och då har det varit en av mina allra bästa väninnor som jag nu känt i 30 år. Efter några års uppehåll är jag på väg att köpa en egen häst igen.

Jag ser det som naturligt att lägga ner en del tid och pengar på att ta privatlektioner en period, kanske även ridlektioner i grupp. Jag har även för avsikt att börja tävla varför jag planerar att lägga en del utbildning på den häst jag så småningom kommer att införskaffa och till detta tävlande kommer jag att behöva införskaffa en hel del dyrare utrustning. Således är det inte pengar det handlar om.

Jag såg medrytteri som ett komplement till dessa lektioner, men jag råkade göra en dålig första erfarenhet med en hästägare som ej tar ansvar, visade på oärlighet och som dessutom visade sig styras av sina egna rädslor så till den grad att hennes hästar förstörs.    

Därför ville jag veta vad som gäller rent juridiskt. Och därför har jag också frågat er andra om era erfarenheter, för att den vägen veta om det är värt att försöka igen eller om jag helt enkelt skall gå direkt på lektioner och köp.

Jag gör så att jag skriver ett kontrakt som medrytaren skriver på om hur lång uppsägningstiden e och så och där står det även att under dagarna medryttaren har hästen och nått händer och man måste ta till försäkringen så ska medryttaren betala självrisken. men detta gäller bara om medryttaren varit oansvarig. olycka e olycka. men när det gäller om hästen e elak och slänger av folk så tycker jag ägaren åtminstonde borde förvarna. och om den som ska provrida sätter sig på hästen ändå så e det dens eget ansvar.

Jag, till skillnad från många andra här, står inte med någon anonym signatur utan har mitt namn fullt synligt så jag förstår inte riktigt din fråga där. Jag har hästar av flera raser, varav en är welsh cob.

Uppfattade din fråga som om det gällde dig själv och att det var dina egna erfarenheter av dåliga hästägare som låg till grund för din oro för det juridiska, därav mitt svar. Nu var det, om jag förstått det rätt, bara en enda dålig erfarenhet av en dålig hästägare och det kanske du inte behöver dra så stora växlar på. Sen är det ju aldrig fel att ta reda på vad som gäller, en egen försäkring är ju alltid bra att gardera sig med. Att det sen är ganska hopplöst att driva fall i rättegångar och få ersättning för olika skador i olika ärenden, TROTS, att man har rätten på sin sida är en annan historia.

Personligen tror jag att A och O är att hitta rätt hästägare/medryttare där personkemin stämmer, där hästen är rätt för ryttaren och vice versa, så undviker man de flesta problem. Själv är jag numera otroligt kräsen med vem som får vara medryttare på mina hästar, kräver ordentliga referenser, känner av personkemin, att vi har likvärdiga tankar kring hästhållning och träning m m. Det är inte lätt att få allt att stämma men när man väl hittat rätt så känns det rätt bra, detsamma gäller förmodligen för den som  är medryttare.

Foderhäst är kanske annars ett vettigt alternativ om du först vill känna av om hästen passar och om det känns rätt att köpa egen häst igen? Då "slipper" man ju en ev besvärlig hästägare.

Att den hästägare som låter en medryttare rida gratis skulle göra det för att den inte kan rida hästen själv var något helt nytt som jag adrig hört talas om.

Själv har jag aldrig tagit betalt av någon medryttare för jag vill inte vara ekonomiskt beroende av någon annan för att kunna ha min häst och behöva ge tillåtelse till sånt som jag egentligen inte vill. Min häst har tidigare gått på ridskola och kan ridas av de allra flesta.

Många hästar har i sin försäkring även en skadeförsäkring som innefattar alla som hanterar hästen, och den omfattar givetvis också en medryttare. För skador på hästen skriver jag kontrakt som innebär att medryttaren får stå för självrisken vid veterinärkostnad om den varit oaktsam, däremot inte om det var en olycka. Likadant med skaor på utrustningen.

# 12 Nu lägger jag korten på bordet.

Jag råkade på ett par (tjej och kille) som inte klarar av att hantera sina hästar längre. Hon uttalade också att hon inte längre ville ha någon av dem, just för att de var så "svåra".

Den ena 14 år, knappt grundriden och som inte respekterar ledarskap och har tydligen förmåga att krumbukta med ryttare på ryggen, svår att leda, svår att hantera överlag. Har givit ägaren en whiplash under uteritt i skog och efter det vågar hon knappt sitta upp på honom. Vet inte exakt om det hänt flera händelser eller vad som hände just då, när hon blev skadad. Hästen är het pga den ostimulans han har och vet inte hur han skall bete sig i kontakten med människor. Har genom att sticka i sken i en alltför liten paddock, rammat stängslet och bockat, så att en medryttaren for av med buller och bång vid första provridningen. Detta fick jag veta efter det att jag hade provridit honom. Jag tackade nej till att fortsätta rida denna häst. Killen hanterar inte alls denna häst, då det inte funkar.

Den andra hästen är en 2-årig hingst som de haft sedan fölstadiet och som de knappt vågat ta ut ur hagen sista tiden, för att varken tjejen eller killen lyckas skapa ett ledarskap över honom. De försökte leda honom i skritt och trav några gånger innan de försökte ställa ut honom, han har inte fått någon som helst annan träning av ägarna. Ägarna drömmer om att spara honom som avelshingst men förstår inte att de håller på att tappa greppen om situationen. Hingsten ifråga har bl a hoppat över stängsel och nästan landat på tjejen, han har stegrat och slagit med framhovarna mot henne, gått rakt igenom elstängsel…. Med tanke på mina observationer, kan det ägaren berättat stämma. Hästen respekterar inte ägarna alls.   

Jag åtog mig att markhantera 2-årigen, som var i mest akut behov. Vi gjorde framsteg, hästen är egentligen väldigt lyhörd och samarbetsvillig när man väl börjar jobba med honom. Från marken lärde jag honom att rygga, framdelsvändning, bakdelsvändning, att flytta undan från mig gående mot sidan, gående framifrån. Rygga i lite trånga passager, skritta i trånga passager. Jag lärde honom att flytta sig undan tryck och höll på att träna honom på att lyfta hovarna. Jag lärde honom skänkelvikning, gå i passager, gå över presenning. Eftersom han var benägen att slå i framhovarna då han gick över bommar, tränade vi en del på detta. När hästen blivit trött, testade jag vid ett tillfälle att köra följa John och löslongera honom, och hästen svarade jättebra på detta. (Jag skulle aldrig göra detta en dag då hästen visar sig vara disharmonisk.) Men då blev ägaren rädd att han skulle hoppa över stängslet och skena iväg för att betäcka något brunstigt sto, som "kanske skulle passera utanför på vägen". Min bedömning var, att hästen vid det tillfället var trött och harmonisk efter träningen vi gjort och att han inte visade några tendenser att vilja rymma någonstans, han var lyhörd och samarbetsvillig.

Tyvärr tror jag inte att dessa människor kommer att kunna skapa något ledarskap över någon av dessa hästar. De har haft 14 år på sig med den ena och 2 år med den andra, och det jag observerade, såg inte lovande ut. Jag befarar att båda hästarna till slut kommer att skickas till slakt, för att ägarna inte förstår att problemen i första hand ligger hos dem själva och egentligen inte hos hästarna. Det lär snart inte gå att sälja dem till livs i alla fall. Eftersom ägarna inte heller i början upplyser om de problem de har med hästarna, riskerar också medryttare att skadas allvarligt, är min bedömning.

Ägarna slår båda sina hästar över mulen, hästarna hugger och sparkar efter ägarna så jag antar att det förekommit slag även på andra delar av hästkropparna. Jag lyckades i alla fall få ägarna att sluta slå dem över mulen medan jag var där, jag är mycket emot sådan behandling av djur och jag tror inte heller att det skulle kunna vara en lösning på problemen. 

Vid mitt sista besök ville tjejen även att min hanhund (endast hanhunden, inte min tik…) skulle leka med hennes tik. Jag föreslog paddocken för att de skulle kunna springa av sig på mer plan mark, men fick till svar att deras tik "inte vill gå ut från hundgården" (hunden är ca 50 cm hög och hundgården är väl max 15-20 kvm…). Hon ville att de skulle få leka i hundgården utan min tik närvarande…. Jag fick dåliga vibbar av detta, men gick till slut med på att släppa in min hane till tiken ifråga. Det visade sig att tiken löpte….. Men både tjejen och killen stod och förnekade detta såklart, fastän min hane blev helt fläng och tiken visade tydliga tecken på löp. När jag ville ta ut min hanhund ur hundgården, försökte hon hålla för grinden till hundgården, precis när min hane visade att han gärna ville bestiga och tiken gjorde sig beredd. Mina tänkta renrasiga avelshane, hade kunnat sumpas totalt, då deras tik är en blandras (4x).

Där fick jag nog. Och den sista händelsen fick mig att allvarligt fundera på vad de ytterligare skulle kunna skapa för situationer där någon (djur eller utomstående) får betala ett högt pris.

Det är tråkigt att sådana här människor förstör den tänkta bilden av ett fungerande samarbete mellan hästägare och medryttare. Jag vill gärna se ett ömsesidigt givande och tagande, att både hästägare och medryttare skall nå någon slags win-win. Och det är med sorg i hjärtat jag insåg att dessa djur faktiskt far väldigt illa. Tycker framför allt fruktansvärt synd om den 2-åriga hingsten, han skulle kunna bli bra i en annan människas vård. Skulle detta kunna klassas som vanvård?

#13 - Får man fråga vad det är för raser på hästarna?

# 13 Med anledning av sekretess-skäl anser jag inte att det är lämpligt att tala om de raser det rör sig om.

#15 - Okej, jag tycker nämligen att det stämmer till 95% där jag rider, och håller inte med dig på nån punkt.

# 16 Först trodde jag att du hade råkat ut för något liknande. Och det är tråkigt att du tycker min berättelse stämmer till 95 % med där du rider, för det borde ju inte vara ok. Det jag har sett, innebär att djur far illa och det är aldrig ok.

Om det nu skulle vara så, vilket det känns som - 14-åringen som  "knappt grundriden och som inte respekterar ledarskap och har tydligen förmåga att krumbukta med ryttare på ryggen, svår att leda, svår att hantera överlag. Har givit ägaren en whiplash under uteritt i skog och efter det vågar hon knappt sitta upp på honom."

Grundriden är han, och smått utbildad, men ingen häst som går MSV dressyr direkt. Bara man lär känna honom så är det inga problem att hantera honom, han är verkligen inte svår att leda (mer att han vill äta gräs),  och han är inte svår att hantera men stissig att vara själv i stallet, men han är aldrig dum! Han har aldrig bockat med mig och jag har ridit honom i ett halvår nu. Ägaren rider honom 2-3 gånger i veckan, så att hon knappt vågar sitta upp är fel, även om hon blivit skadad (och om jag inte har hört helt fel så var det medans han v ar hingst och bråkig). Och ang. att han är het, ja han är pigg och ibland, men han rids mycket och varierat, så det beror inte på "ostimulans" som du skriver, utan han är sån i temperamentet.

"hästarna hugger och sparkar efter ägarna så jag antar att det förekommit slag även på andra delar av hästkropparna"¨

Jag har ALDRIG varit med om att nån av hästarna de har hugger eller sparkar, okej, unghästen nafsar till lite, men hugger inte! Och har aldrig sett dom slå sina hästar, mer än om t.ex. unghästen nafsat till i ärmen och dom slagit bort mulen med armen.

"De försökte leda honom i skritt och trav några gånger innan de försökte ställa ut honom, han har inte fått någon som helst annan träning av ägarna."

De longerar, tömkör och kör markarbete med honom flera gånger i veckan, så det är helt fel det du skriver.

"Hingsten ifråga har bl a hoppat över stängsel och nästan landat på tjejen, han har stegrat och slagit med framhovarna mot henne, gått rakt igenom elstängsel.."

Jag har hört att han hoppat över och gått igeom stängsel, småstegrat några decimeter från backen och när han slår med framhovarna är det med resten av hovarna på backen, han skrapar i marken bl.a.

"Men då blev ägaren rädd att han skulle hoppa över stängslet och skena iväg för att betäcka något brunstigt sto, som "kanske skulle passera utanför på vägen"."

Det hörde jag själv ägaren säga då jag var i stallet och pysslade med den andra hästen, och som jag skrev ovan har han hoppat över staketet och vad gör att han inte kan hoppa den här gången, när staketet är 50cm lägre än vad han har hoppat?

---

Jag kände att jag var tvungen att ge min verison av det om det nu är så att vi snackar om samma, för det känns som det, då jag känner igen mig i uttrycken mm.

# 18 Nu förstår jag verkligen ingenting. Med den version du har givit kan det inte röra sig om samma hästar och hästägare.

De hästägare jag har träffat, behandlar inte med mina mått mätt sina djur väl - och de visar stor oförståelse för hur hästar fungerar.

Med detta menar jag inte att jag skulle vara någon expert, för det är jag inte. Tvärtom har jag ännu mycket att lära mig. Men jag har lärt mig att se, när djur misstrivs i den situation de befinner sig i, och det gjorde de djur jag mötte. Det är beklämmande.

Vad gäller detta att hoppa över staket, vill jag inflika, att man med ditt resonemang skulle behöva bygga väldigt höga och breda hinder för de hästar som tävlar i hoppning. De kan ju både hoppa högt och långt! Jag försökte förklara tidigare, att om man kan läsa hästens signaler och i vilken fas hästen befinner sig i, minskar man risken för att den skall försöka hoppa över staketet till paddocken och sticka. Om man också tränar djuren på den nivå de visar att de behöver, minskar också risken att de skall hitta på något sådant. Om man också befäster ett vettigt ledarskap, minskar man också risken för detta. Det hänger inte ihop med hur högt staketet är, eller hur högt hästen har hoppat tidigare, utan på en rad andra faktorer.

Ditt inlägg (#18) får mig att fundera över hur många hästar som idag kanske far illa eller misstrivs där de är - och hur många ryttare som lärt sig att tolerera eller blunda för det, eller helt enkelt kanske inte förstår hur hästarna egentligen mår. Det är väl också en av anledningarna till den kritik som riktats mot de ridskolor, som inte lär ut hantering och "läsning" av hästar, utan bara håller rena ridlektioner och inget mer. De som lärt sig rida men inte hantera häst, hur bra hästägare blir de?  Visst, det kan gå riktigt bra om hästägaren verkligen brinner för sitt intresse och vill djuret det bästa, och därför gör vad det kan för att lära sig mer, men vad händer annars? Om det som i det fall jag försökt att beskriva, visar sig att ägaren inte ens längre vill ha sina hästar, för att hon anser dem vara "för svåra"? När hon tydligt uppvisar att hon är rädd för hästarna och vad de kan hitta på?

Min mening med denna tråd var att få reda på vad som gäller rent juridiskt när en medryttare kommer in i bilden till en häst. Tror att jag har fått ganska uttömmande svar på denna frågeställning och också vettiga idéer om hur man kan reglera medrytteri i skriftligt avtal.

Hoppas nu att vi båda kan lägga ner detta för trevlighetens skull.

Jag antog faktiskt att det var samma stall eftersom jag kände igen i stort sett allt. Men det kanske finns två "likadana" stall eftersom det kändes som jag kunde svara på dina påståenden, dock är inte dessa elaka på något sett.

Allt du beskriver om unghingsten hände exakt samma sak i stallet häromveckan, med samma uttryck och att ägaren var orolig för att hingsten skulle rymma från paddocken om den var lös.

Och att de har ägt sina hästar i 14 resp 2 år. Det känns som att allt stämmer in.

Om skadan är på medryttaren: medryttaren. Pga att man vet vad man ger sig in på o att hästar innebär skador. Skada på häst: beroende på hur det gått till.