Medryttares ris och ros
Ni som varit medryttare, har ni träffat på bara trevliga hästägare och hästar då ni velat vara medryttare? Vilka dåliga respektive bra erfarenheter har ni gjort "på vägen"?
Vore också intressant att veta vilket landskap eller storstad ni varit medryttare i, för att se om det skiljer sig åt geografiskt.
Jag har varit medryttare till några hästar innan jag flytte till Sverige, även hjälpt en kompis vid behov här i sverige men då hadde jag nog inte titteln medryttare direkt.
Jag har väl inte direkt några negativa erfarenheter, men två av hästägarna hadde jag och ägaren rätt skilda meningar om hur man bäst håller en häst. Det är dock bara att bita i när man är medryttare, man får fölga ägarens direktiver, man får forsöka berätta hur man känner, och om inte ägaren vill lyssna eller ändra på nåt så är det inte mycket man kan göra så länge hästen inte far illa. Det är ju frivilligt att fortsätta. Dock var inte meningarna så skillda att jag kände jag behövde sluta rida hästarna.
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Jag har varit medryttare tre gånger, fyra med hästen jag rider in nu.
Har aldrig stött på problem med någon ägare. Kommunikationen är det viktigaste för mig, funkar det inte med ägaren så kommer jag inte orka engagera mig i hästen. Att man kan prata om allt som rör ens åsikt om ridning, hästhållning, hästproblem, foder osv med ägaren, och att man kan lösa eventuella meningskiljaktigheter. Som medryttare får man ju acceptera att ägaren gör på ett sätt och vill att man gör på ett sätt med dens häst, men man ska våga och kunna diskutera det. Det är viktigast, för mig att man trivs med ägaren, jag tror inte jag skulle kunna bli medryttare om jag inte kände att jag trivdes med ägaren faktiskt.
Sen har jag bara varit medryttare på hästar som skulle skogsmulleridas, samt aldrig betalat då ägarna mest velat ha hjälp pga tidsbrist, och kanske det skiljer åt från om medryttaren ska träna hårt och då har andra krav på sig.
Jag har iallafall aldrig haft problem som medryttare. Angående områdesfrågan så bor jag i Skåne och har varit medryttare i småbyarna runt om Lund.
Jag hade en 12-årig kille som hjälpte mig med att rida ett av våra Welsh Mountain ston. Han var väll egentligen inte så duktig, men han utvecklades tillsmmans med ponnyn och vi hade många roliga riddturer tillsammans! Att göra konster på hästryggarna var bara några av de saker vi brukade göra (A)
Hakuna matata!
Puttar upp!
Jag har haft medryttarhästar i fem olika stall. Allt som allt har det varit drygt 15 hästar som jag har haft tillgång till (alltså inte bara så att jag har haft en speciell häst, utan jag har haft tillgång till alla hästar i alla stall).
Det första fick jag genom att ägaren var en bekant till mina föräldrar och vi trivdes mycket bra tillsammans.
Det andra stallet hittade jag till genom mina dåvarande medryttarhästars ägare då hon tyckte att jag kunde prova på en annan häst som hon visste sökte medryttare.
Det tredje stallet hittade jag genom en kvinna på min mammas jobb. Hennes vännina hade två hästar som behövde komma ut och tränas.
Det fjärde stallet hittade jag genom samma kvinna på min mammas jobb. Hennes egen häst stod i ett annat stall och jag red parallellt där samtidigt som jag tränade hästarna i hennes vänninas stall.
Det femte stallet (som jag håller till i nu) hittade jag via blocket.
Jag har trivts på alla fem stallen och kommit bra överens med alla ägare. Anledningen till att jag slutade på stall ett och två var att jag dels tappade intresset, dels inte var lika "fri" att göra vad jag ville, dels var rätt så låst, dels drabbades av sjukdom som förändrade hela livet.
Anledningen till att jag slutade i stall tre var att två av hästarna (bland annat hästen som jag red och tränade) såldes och en annan flyttade så den enda som stod kvar inte var i behov av medryttare.
Det fjärde stallet "lämnade" jag då jag flyttade, men så fort jag åker hem igen så rider jag där, så det är mina medryttarhästar på långt håll. ;)
De första fyra stallen låg i Uppsala, det femte stallet ligger i Örebro.
Så sammanfattningsvis så har alla stall varit bra, jag har kommit väl överens med alla, hästarna har (i de flesta fall) varit trevliga, men några har jag inte riktigt fungerat med, eller så har de inte riktigt varit vad jag har varit ute efter.
Dåliga erfarenheter? Nej, inga.
Jag har inte vrit officiellt medryttare, men har haft ett par ställen där jag kunnat komma och rida som jag ville.
På de flesta har ägaren inte lagt sig i alls, mer sett det som bra att hästen fick röra på sig. Och blev glad om det var mockat när de kom hem (vilket jag naturligtvis såg till att göra). Så trivs jag med ayt ha det, även om jag aldrig skulle klara av att vara lika generös med min egen häst.. kontrollbehov.
Sen på ett ställe fick jag rida som jag ville, men där fick jag jobba mer för det och det var lite striktare. Också helt ok.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.