Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Om min häst gör så, då blir jag också rädd. Är väldigt ovanligt att han gör så, och när han väl gör så är han väldigt rädd, och då vänder jag.

Sitter jag på en annan häst så tvingar jag den oftast att gå framåt med skänklarna. Går inte det hoppar jag av och leder den framåt. Bara hästen går fvramåt en bit kan jag vända sedan.

Situation 2: Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag går alltid skänkelvikning eller öppna förbi läskiga saker. Då tvingas hästen titta på det läskiga, samtidigt som den går framåt.

Situation 3: Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Då tränar jag halter. Så fort hästen visar min sta interesse för att hetsa framåt, då stannar vi. Min häst har ofta vaerit stressig hemåt, men han har slutat med det nu, verkar ha insett att det bara blir jobbigt då.
Även ryggningar kan förekomma. :)

Situation 4: Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag skriker åt de andra att stanna. Stannar de inte så hoppar jag antingen av och leder, känner mig säkrare då. Elöler så vänder jag helt sonika om och rider hem.

Situation 5: Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Tränar på det. Börjar med att spola långt ifrån hästen, går det bra så går jag närmare och spolar tills den vant sig. Sedan kanske jag kan gå aldelens intill, när det tillslut gåt bra spolar jag lätt på benen, tar bort strålen vid minsta obehag ifrån hästen.

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Beror på vilken häst det är. Har inget intresse av att uppfostra andra hästar. Men är det min  foderhäst så viftar jag med grimskaftet så den hamnar bakom mig.
Efter det använder jag grimskaftet som "svans". Viftar bakom ryggen på mig så fort hästen tar sig friheten att gå om mig.

Intressant tråd!

Jag utgår från att hästen i de här situationerna är min egen häst. Hade det gällt en för mig okänd häst hade jag kanske inte agerat likadant.

Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag hade drivit på hårdare och lagt till spö om han ändå inte lyssnar. Oavsett vad det är som får honom att reagera så tycker jag att han ska gå förbi det. De gånger det hänt i verkligheten har jag ibland fått sitta av och leda honom förbi det läskiga. Men jag gör ingen grej av det, låter honom inte känna att jag också tycker det är nåt särskilt, utan bara ignorerar och tar oss förbi.

Situation 2: Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag håller in honom och begär att han ska gå i mitt tempo, men jag ignorerar stenen. Tvingar honom inte att gå fram till den eller nåt sånt, eftersom jag då anser att jag bekräftar att det är något särskilt och läskigt med stenen.

Situation 3: Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag håller in honom och vill han inte skritta i lugn takt så gör jag halter och halvhalter. Har jag tid kan välja en annan väg än den vanliga hem, bara för att få bort "heminstinkten".

Situation 4: Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Travar på kort, kort tygel för att komma ifatt de andra. Låter honom inte springa fortare än jag vill, men ändå känna att vi är på väg till de andra.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Svår fråga… Med min egen häst som jag vet bara är dum när det handlar om vatten ignorerar jag hans flyttande och följer bara efter med strålen. Till sist brukar han ge sig.

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Gör halter om och om igen. Vi har alltid problemet när vi är ute på promenad och jag ber honom stanna och sen håller sig bredvid mig när vi går vidare. Oftast dröjer det inte länge innan han är framför igen, men då gör vi halt igen. Brukar försöka bromsa med tyglar eller grimskaft, men det har föga effekt så halter är bättre. Oftast snurrar han runt när jag gör halt, men då får han fortsätta att snurra tills han står stilla som jag vill.

Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Det händer ganska ofta att hon gör så och då driver jag på henne gör en halv sväng och "lurar" henne lite så att hon tror att vi ska gå hem men styr upp henne och driver på henne igen. Funkar 8 av 10ggr och hon lägger av och går som vanligt igen =)

Situation 2: Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Händer ganska ofta att hon gör så och då driver jag med henne och manar på och tvingar henne så när de är möjligt utan att vara elak på nåt vis bara bestämd =)

Situation 3: Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Tar ner henne och stannar om det skulle vara nödvändigt. Hon ska gå på min signal struntar i om hon är pigg och har spring i bena! =)

Situation 4: Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Har aldrig hänt mig men…jag har alltid mobil telefon med mig så på nåt sätt skulle jag försöka få kontakt med dom andra och sen lägga tyngd på att lugna hästen och inte driva på alls om de inte går.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Jag skulle spola korta stunder och försöka vänja hästen på ett lugnt och harmoniskt sätt inte tvinga den eller nåt utan det får ta den tid de tar =)

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Då blir jag arg. Stannar och drar hästen tillbaka till mig och håller den kort och släpper efter och ser hur hon/han sköter sig =) men jag leder dom väldigt ofta i grimman och då kan dom inte dra före mig hehe =)

Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag gör hjälperna väldigt tydliga och brukar putta lite med spöet/handen på rumpan (nej inte slå, putta var det) och bryr den sig inte i.af och står som fastklistrad så hoppar jag av och leder hästen framåt 5-10 meter och hoppar upp igen, ev upprepar en gång till. Fortsätter den så hoppar jag av och går lite längre och hoppar sedan upp igen och rider vidare. (Har aldrig haft någon då detta inte fungerat, dock brukar tydliga hjälper fungera).

**
Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.**

Tycker hästen verkligen att den är läskig och tydligt försöker undvika den så vänder jag och hästen får stå och titta på den och jag försöker få den att närma sig så pass mycket att den kan nosa på stenen till slut.

Kommer den några decimeter ifrån så får det räcka men är det fortfarande några meter som gäller hoppar jag av, ställer mig nära stenen och "visar" att det inte är farligt och hästen ska i.af komma någorluna nära och ädå kunna släppa intresse för den för ett ögonblick. Sedan rider jag förbi stenen igen de närmast kommande gångerna jag ska ut och rida.

**
Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)**

A och o är motion, vana och lugn när det kommer till heta hästar. Travar jag så får hästen gå på lite men inte fullt fritt. Ska jag skritta så är det skritt som gäller och vill hästen takta så tillåter jag inte det och ryter då till lite med rösten (inga ryckningar med tyglarna, bara mothåll) och försöker hålla den lugn. Upprepa om det behövs.

Går det inte att skritta utan att slita sönder hästens mun så får den takta men ändå bara väldigt lugnt och jag försöker helt enkelt bara att lugna ner dem.

Har både ett ridponnysto och en Welsh Mountain hingst som båda har varit väldigt heta och inte okontrolerbara, men de har legat på väldigt mycket. Andra ryttare har oftast ridit med t.ex stång osv. Båda är fd. tävlingshästar och har mycket "go" i sig men inte så att de blir bråkiga.

Rider jag dem ungefär samma vägar ut i skogen och är bestämd men väldigt lugn så får jag dem att kunna gå på lång tygel och ridas med vanligt (helst 3-delat för heta hästar, ja för mig har det allra "snällaste" bettet fungerat bäst p heta hästar) tränsbett på under en månad.

Invänjning vid miljö och händelser + motion + bestämdhet + lugn = häst som inte blir het =)

Situation 4: Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Är gruppen relativt nära så ber jag dem nog vänta på mig, annars så försöker jag bara att få hästen att tänka framåt, om det är i skritt eller trav spelar mig ingen roll utan den ska framåt bara helt enkelt, dock inte skena utan någorlunda lugnt och sansat.

Situation 5: Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Det är något de allra flästa hästar tycker är "äckligt" i början när man spolar av dem. Se till att vattnet är lagom varmt och börja med en mycket mjuk stråle på hoven, står den stilla så höjer jag sakta. Att hjälpa till med ena handen och "skrubba" lite brukar också kunna fungera. Låt hästen ta tid på sig.

Dock har jag varit med om hästar som inte visar någon form av rädsla utan mer bara är otåliga och fjantar sig. Då brukar jag bara försöka blöta ner hela benet ganska så snabbt (förutsatt att inte hästen visar rädsla) och då brukar de inte bry sig och förstår att det är jag som "vunnit". Sedan står de i alllmänhet och bara njuter av att bli skrubbade.

Alternativt om hästen hoppar runt och fortfarande visar rädsla så börjar jag med att lägga handen på bogen ungefär och sedan lägga till ett svagt flöde och gå uppifrån och ner istället.

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den

Tillrättavisning direkt och irytning om det behövs. Upprepar den sig på detta vis brukar jag använda kedja under i grimman så att jag kan hålla igen lite bättre och inte låta hästen gå före, och även då tillrättavisa om den springer före.

Oftast när hästen slutat göra det och "gett upp" så brukar det inte vara något problem att gå utan kedja.

Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande). Driver på för att få fram hästen med hjälp av skänklar, spö och röst. Jag är rätt så van vid denna situation tack vare min gamla medryttarhäst som stannade under i stort sett varje tur och det var bara driva, driva, driva som hjälpte. I vissa fall fick jag vända på henne och backa förbi henne. Men med henne var det bara dumheter, är det en annan häst som visar sig riktigt nervös gör jag nog på ett annat sätt.

**
Situation 2:**
**Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
**Jag låter inte hästen bli rädd och undvika faran utan visar att det inte är en hästätande sten genom att lugna ner hästen och gå förbi stenen, kanske fram och tillbaka.
**
Situation 3:**
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter**)
**Låter inte hästen öka för att den vill det själv. Det finns inget värre än hästar som tror att de kan bestämma gångart själv, utan jag behåller skritten (eller vad det nu är för gångart jag rider i) tills jag bestämmer att vi ska öka/sakta av.
**
Situation 4:** Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Lugnar ner hästen. Jag vill inte ha en stressig och otålig häst, utan jag lugnar ner den för att sedan trava eller tölta ikapp med en lugn häst.

**Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
**Fortsätter att spola. Till slut inser den att det inte är läskigt.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
En sak jag absolut inte accepterar. Jag backar tillbaka hästen och tvingar den att gå bredvid/bakom mig. Går den fram igen så slår jag till lite lätt med grimskaftet och backar tillbaka igen. Så håller jag på tills hästen ger sig eller vi är framme.

Situation 1:
Detta har hänt mig någon enstaka gång då jag varit ute och ridit i skogen. Eftersom jag aldrig rider Silver med spö skulle jag inte kunna använda mig av det utan jag skulle försöka få fram honom så gott det går av skänklar och röst. Har jag en kompis med så låter jag honom/henne prova gå före med sin häst. Har även löst detta "problem" genom att låta Silver stå och kolla på vad det nu är som är så spännande och sedan låta honom gå när han känner sig färdig med att kolla på det han upplever som läskigt. Alt, manar jag på honom om vi stått ett tag.

**
Situation 2:**
Fortsätter rida som vanligt. Om jag galopperar sätter jag mig ner och håller om mer med skänkeln och har ett mjukt stöd i handen. I skritt och trav börjar jag flytta honom sidvärts över vägen/stigen om det är möjligt.

**
Situation 3:**
Tempoväxlingar i skritt och trav. Halter och ev. att jag ryggar honom ngra steg.
**
Situation 4:**
Ropar till de som är framför att stanna. Om de inte lyssnar eller inte hör så vänder jag hemåt och ringer ev. upp någon som finns med i ledet längre fram och säger att jag rider tillbaka hem.

Situation 5:
Många hästar tycker det är äckligt så jag börjar alltid med att spola på hovarna och benen. "Springer" hästen ifrån strålen och försöker undvika den fortsätter jag spola och följer med hästen. (Har lååång vattenslang).
 Om hästen skulle få vrålpanik och jag märker att hästen är rädd ställer jag upp hästen igen och börjar om från början.

Situation 6:
En av sakerna jag inte accepterar. Oftast räcker det med att jag skakar i grimskaftet så han saktar in och går tillbaka till sin plats. Lyssnar han inte på det stannar jag honom och börjar backa, backar han inte slår jag med grimskaftet på bringan så han backar undan, gör så ett par gånger. När han lyssnar så berömmer jag med rösten (vanligast) eller om det behövs vänder mig om och stryker honom i pannan med handen.

**Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
**
När människan tror sig ha gett hästen tillräckligt med tid till att lista ut vad som väntas av den, behöver hästen nästan dubbelt så lång tid. Jag hade gett hästen en liten stund till utan att pressa den och om "det farliga" visar sig bli ännu farligare hade jag lett förbi hästen, det är inget nederlag att hoppa av hästen och leda den förbi något obehagligt, tvärtom, du visar att du är ranghög och att ni visst kan gå förbi det.

Situation 2: Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag ber hästen att dra ned på tempot och göra halt, gå fram och nosa på stenen och sedan rida vidare, när den är bekväm i stenens närvaro.

Situation 3:
**Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

**Har aldrig inträffat. Det är aldrig okej att hästen galopperar hem oavsett underlag. Jag skulle be hästen att sakta ned och göra några halter och ryggningar. Om jag därefter ber den öka så gör vi också det. 

Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Har aldrig inträffat. Jag skulle på något vis lugna ned hästen och sedan lugnt trava ikapp de andra. 

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Jag tar undan vattenstrålen, lugnar hästen, låter den nosa på vattenslangen med droppande vatten, spolar runt om den och provar därefter att spola benen igen när hästen är lugn.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Jag tar tag i hästen och ber den sakta ned, gör några halter och ber den backa. Den måste lyssna när vi gör något. Därefter ska vi lugnt kunna gå framåt igen.

**Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

**Jag vet, att i denna situationen, är det bara trams från min hästs sida. Så jag går på honom till han börjar gå helt enkelt. Är några spöslag på rumpan nödvändigt så får det bli så, även om det är sista utvägen.

**Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
**
Ignorerar bara och rider vidare. Jag har fått lära mig att man inte ska visa hästar saker dem är rädda för, för då visar man bara att det är farligt.

**Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

**Eftersom min häst är så känslig i munnen, hade det räckt med en förhållning..

**Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

**_Jag skulle snarare bli mycket besviken på mina vänner om dem inte inser att jag är borta :O
Jag skulle rida hem, och sedan prova ringa dem. Och sen svarar dem inte, så får dem skylla sig själva.
_

**Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

**Jag spolar med vattenslangen så länge det behövs, tills att hästen åtminstone accepterar det.

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Jag tar tag i grimskaftet och ber den stanna, tills att jag sen ber den börja gå igen.

Tack för alla svar, intressant läsning! :)

#5 och #6; I situation 4, hur lugnar ni ner hästen? :)

Situation 1:

Jag skulle helt enkelt vänta. Inte låta hästen vända eller gå i sidled. Mycket beröm när hästen går framåt. Aldrig sitta av.

Situation 2:

Spelar ingen roll vad det är hästen är rädd för, bir den rädd måste den gå närmare. Det funkar suuperbra på Monsun, inte för att han blir rädd för saker så ofta…

Situation 3:

Om hästen ökar farten utan min tillåtelse vände jag om och går på samma ställe igen, så får jag göra rätt ofta på Monsun och även om man måste vända 10-20 gånger så ger jag mej inte förän han skrittar lugnt. Mycket beröm när han gör rätt.

Situation 4:

Skänkelvikningar, öppnor, slutor, rygga och en massa halter. Allt för att få hästen lugn så att vi sedan kan trava ikapp dom andra. Skulle nog kunna ryta till åt hästen då mitt tålamod inte riktigt håller i dessa situationer… :(

Situation 5:

Spolar runt hästens ben till den är van vid att strålen finns där. Börjar sedan med hovarna och sedan längre upp på benet. Men är det en häst som bara testar mej skulla jag nog bara säga åt den och sedan lugnt forsätta.

Situation 6:

Totalt oacceptabelt! Vi stannar och backar och jag skulle säkert ryta till åt den här också. Jag kan även daska till den med grimskaftet på bringan. Mej trampar man inte förbi!

Har försökt följa dina regler och varit ärlig, även om om när jag mu läser det ser att jag har nog inte så bra tålamod… Det skämms jag faktiskt lite för. :( Men i dom flesta fall yckas jag hålla masken, tror jag…

Iaf, det var riktigt roligt att göra dethär! Nu måste jag gå och kolla mina pållar! Hoppas fler svarar!

Situation 1:
Beror på vilken häst jag sitter på, men jag skulle nog bara ha tryckt på hästen tills den gick frammåt. Aldrig med spö och slag(!) men bara tryckt på den.

Situation 2:
Bryr mig inte om sånt. Kanske ett ledande tygeltag mot stenen bara och stödjer upp med ytterskänkeln. Jag bryr mig inte så mycket om hästen är tittig.

Situation 3:
Jag skrittar en bit tills hästen har lugnat sig eller så travar jag hästen i låg form för att den ska slappna av.

**Situation 4:
**Jag låter hästen gå frammåt även om den studsar i början, och sen travar lugnt försöker sänka hästens huvud för att den ska slappna av.

**Situation 5:
**Om hästen t.ex. går frammåt så backar jag den ett steg extra. Men oftast så struntar jag i det och förtsätter spola hästen tills den står still.

**Situation 6:
**Jag bryr mig inte om detta heller, ser det inte som ett problem. Jag bara stannar hästen tills jag går upp brevid den.

Saker som dessa stör mig inte, jag ser det inte som problem. :)

#9 - Då jag utgick från att det är hästen som jag rider nu så blir det så att jag pratar lugnande med honom och tar ner honom till skritt, lugn skritt. Han går alltid att få ner till den hastighet och det lugn som jag ber honom om, även om det kan kräva lite tid. Han tyr sig ofta till ryttaren som hans "mamma". =)

#9  Använder rösten. Pratar lugnande med honom, klappar honom lite på halsen och ber honom varva ner litegrann.
 Har aldrig varit i situationen själv eftersom jag oftast rider ut själv eller med 1-2 kompisar, så jag skrev så jag antagligen skulle gjort OM det skulle hända. :)

Jag utgår från att det är min egen häst. Många av dessa situationer finns i min vardag tillsammans med Bysen.

Situation 1:

Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Jag klappar hästen på halsen, pratar lugnande och driver normalt med säte och skänklar. Jag lättar lite på handen, och om han inte rör sig efter en stund, vänder jag honom lite så han går lite ifrån det han tittar på och sen går jag framåt igen dit vi skulle och klappar samtidigt.. Efter klappar jag om honom och berömmer jätte mycket. Och om han fortfarande är stel gör jag en övning på hans hals som heter liggande leoparden, som gör att han slappnar av. Där ska man flytta skinnet över musklerna med händerna i cirkelrörelser.

Situation 2:

Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

Jag stryker honom på halsen och håller emot med ytterskänkeln en aning. När han ökar tempot sitter jag till en aning i sadeln och gör halvhalter. Efteråt vänder jag honom mot stenen igen och låter honom gå fram och se att den inte är farlig. Efteråt blir det mycket klapp och beröm!

Situation 3:

Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Jag jobbar lite på volter om det är möjligt och tar några halvhalter. Vi kan öka tempot när jag vill, alltså inte när han gör det själv. Tar halvhalter hela tiden om han går på fortfarande och gör halter ibland. När det bara är en liten bit kvar och hästen lugnat sig så ger jag långa tyglar, men om han försöker skynda sig igen så tar jag tyglarna och gör halvhalter, tills han kan gå lugnt på lång tygel

Situation 4:

Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Jag försöker lugna ner hästen genom att prata lugnande, klia i manen och stryka på halsen. Och sen när han har lugnat sig lite så ökar takten för att komma ifatt. Om det är möjligt att få kontakt med de andra så att de kan vänta in oss, så gör jag det, om det bara går på telefon hoppar jag av hästen och låter den äta lite gräs medans jag ringer dem. När vi har kommit ifatt så vill jag gärna ha lite tid på att lugna hästen igen på samma sätt, så då skrittar vi kanske 5min.

Situation 5:

Hästen vill undvika vattenstrålen när du spolar benen.

Jag spolar bredvid honom och visar att den inte är farlig. Klappar mycket och berömmer när han är duktig.

Situation 6:

Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den

Detta händer ofta när jag leder inackorderingshästen. Då brukar jag ta lite halvhalter med grimman. Göra halt, skritt Göra halt, lååångsam trav, göra halt rygga, skritt osv… Berömmer så fort han är duktig. Sen inne i stallet så gör jag halt med honom några gånger innan vi kommer fram till boxen. Gör en halt i boxen, och då brukar han vara ivrig, för det är mat i krubban, men när han står still så klappar jag honom och knäpper loss honom. Jag använder röstkommandon som stopp, lugn, traava skitta osv. Berömmer med klappar på halsen, kli bakom örat, ordet Braa och strykningar på halsen.

**
Situation 1:**

**
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
**

Försöker se mig runt omkring och lukta, kanske den ser/känner någons brasa eller  känner lukt av älg etc. visar Hästen mycket obehag så att jag känner hjärtslag genom sadeln så vänder jag hem. Jag har blivit jagad av älg förr, och tycker det är obehagligt. Pratar med hästen  och försöker få den att slappna av och sedan skritta igen. Sitter inte avoch leder inte förbi.

Situation 2: Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.

ställer hästen i riktning från stenen och flyttar den mot stenen undan för skänkeln. får hästen att jobba lite mer än vanligt  och koncentrera sig på mig en stund

**Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
**

Det beror på ridturens mål innan, har jag ridit ut att galopperat så varför inte fortsätta att galoppera, men är jag ute på en skritt eller travrunda så ska det vara den gångart jag har bestämt innan.

**Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
**

"min fd ponny i ett "nötskal""  jag är bestämd, det ska vara den gånart jag vill.  förhållning, eftergift och hästen skall "ligga" kvar, drar  den iväg så gärs proceduren om tills vi är ifatt de andra.

Situation 5: Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Tränar spolning ofta, börjar varje gång med att först spola på marken innan jag spolar på benen, pratar lugnande med hästen.

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Stannar, går hästen ifrån mig så tar jag tag i den, ett ryck med grimmskaftet räcker oftast.  gör stoppen kanske flera gånger på väg in i stallet.  det ska räcka att jag stannar så ska hästen stanna bredvid mig.

Nu har jag ingen egen häst, och hästen jag håller på med är under inrding, så jag försöker besvara frågorna som om det hade rört en häst jag kände väl.

**Situation 1:
Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
**Först hade jag gett hästen tid att tänka efter. Jag hade själv försökt se, höra och med andra sinnen försökt att själv märka av vad hästen reagerar på. Om den inte gjorde någon antydan till att ändra kroppsspåk eller humör efter en stund hade jag drivit framåt för att se reaktionen. Är hästen rädd eller bara dum? Om det är rädsla vänder jag tillbaka och rider en annan runda eller ev en stund på ridbanan för att hästen ska känna sig lugn igen.

**Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
**Jag driver på framåt, och när vi är förbi stenen vänder jag tillbaka och rider förbi stenen igen, fram och tillbaka till hästen slutar tramsa sig och går på som vanligt. Ev hoppar jag av och leder hästen beroende på hur mycket den tramsar, men alltid ett par gånger fram och tillbaka så att hästen förstår att det inte är något konstigt.

**Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
**Jag låter hästen gå i snabb skritt, men vid varje ansats han gör för att öka tempot gör jag halvhalvt. Lyssnar han inte så stannar jag hästen helt och låter honom stå stilla till han slappnar av. Om han börjar trampa på stället, skrapa med hoven eller liknande backar jag ett par steg.
**Situation 4:
Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
**Jag ropar till de andra att vänta, ev ber att någon rider tillbaka en bit så att min häst känner sig säker igen. Hör de inte så hade jag nog inte försökt rida ifatt dem, utan koncentrerat mig på att få min häst lugn och trygg igen genom att hoppa av, prata lugnande, klappa och låta hästen beta lite medan jag försökte ringa någon av de jag ridit ut med och berätta att vi tog en egen runda. Sen hade jag antingen ridit en tur själv eller om hästen fortfarande var orolig vänt hem till stallet.
**Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
**Svag stråle, börja spola på marken medan jag klappade och ev borstade hästen. Sen rikta strålen mot hovarna, klappa och smeka över benen medan jag höjde vattenstrålen till benen. Försöka att följa efter hästen med vattenstrålen varje gång hästen hoppade undan, klappa och prata lugnande hela tiden.
Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den. Det gör Bellman hela tiden, och då ryter jag till lite för att få hans uppmärksamhet. Sen backar jag honom genom att göra "kycklingen", börjar smått och sedan ökar på beroende på om han lyssnar eller inte. Så fort han backar slutar jag backa och berömmer, sen går vi framåt igen. Upprepar samma procedur varje gång han ökar på för att gå om mig, om det så ska vara ett steg fram och två bak ända till vi är framme.

#1 Först skulle jag ha försökt ta reda på vad problemet var, sen skulle jag ha tvingat förbi hästen. I värsta fall om hästen totalvägrade och inget fungerade skulle jag hoppa av och leda förbi hästen.

#2 Håller in och pressar tillbaka med ytterskänkeln, beroende på hur mkt marginal det handlar om. Låter hästen kolla in stenen.

#3 Allting sker på mina vilkor, när jag säger till om det. Om hästen på eget initsiativ ökade tempo skulle det inte tillåtas, men annars skulle jag gärna trava en bit.

#4 Sitta tungt och snacka lugnande med hästen. Bett de andra vänta in mig.

#5 Ber ngn annan hålla i och vänjer hästen vid det sakta med en mjuk stråle. Om det inte går får ngn stå på andra sidan hästen o peta ifall hästan ryggar undan. Alla dessa frågor beror ju på hur väluppfostrad hästen är.

#6 Stannar så att hästen tvingas göra en volt och hamnar bakom mig. Upprepar detta, men om hästen envisas och inte fattar vinken så gör jag vad som behövs för att få uppmärksamheten när huvudet kmr förbi axeln på mig. Då ryggar hästen undan och i vanliga fall fattar hästen vinken efter 2-3ggr. Allt beroende på hästen. Alltid beröm när hästen gör som jag säger.

Jag agerar ofta väldigt olika beroende på häst, situation i övrigt och mkt run om kring. Men svarar nu utifrån mina egna hästar Peewee och Tuffis.

**Situation 1:
**Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
Svar: Det beror mkt på vad för känsla jag får från killarna just i dessa situationer.
Peewee har det varit 3 olika:
1. han har tråkigt och hittar något att kolla på, se om matte verkligen är med.
2. har sett något han vet att jag reagerar på (typ vildsvin).
3. något är fel, riktigt fel.
Oftast känner man det på honom det bara kommer över en. Så vid dessa 3 brukar göra ungefär så här, vid:
1. prata med honom "nej men skärp dig killen, inte är du rädd häller, tramspelle" eller liknande fortsätta lätt driva och han kan då antingen "nej, okej" och gå på eller så börjar han gå och håller sig lite på kanten i från vad det nu är och då ser jag bara till att han håller sig kvar på vägen (annars trillar vi i diket på andra sidan eller krockar med något) sen är det bara mkt beröm.
2. Efter det kommer som en känsla brukar jag då också börja kolla mig omkring, se om jag vet vad det kan vara m.m. är det t.ex. viltsvinen så vänder jag honom på en annan väg och berömmer (häldre att han reagerar tidigt på dom och ger mig chansen att vända en att rida in i flocken av viltsvin), eller om det är själv reaktion t.ex. på en bro med vatten under som han hade lite jobbigt med ett tag då hoppar jag av leder över honom och så får han beröm, då är promblemet oftast borta nästa gång vi kommer dit.
3. har bara hänt en gång. Han blåvägrade och jag blev väldigt obehaglig till mods, det känndes fel allting så utan att bråka något med honom vände vi (den gången såg vi inget allt såg bra ut m.m.) dagen där på var jag tillbaka till exakt samma ställe och då hade hela vägen rasat in. Så händer just den känslan och situationen med honom igen så kommer jag att åter vända om, för hade jag tvingat honom fram hade vi förmodligen gått igenom. 
(blev så mkt tar tuffe i nästa inlägg)

**Situation 2:
**Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Svar: säger "det var väl inget vännen" och så rider vi vidare…

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Svar: Odsen att Peewee gör detta….ja dom tror jag knappt existerar. Men skulle han göra det så luta sig lite tillbaka "-nejnej killen" och så skullde det problemet vara ur världen.

**Situation 4:
**Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Svar: Åter Peewee hamnar jämt efter och bryr sig inte så detta skulle förmodligen häller aldrig hända. Så spar denna till Tuffe och har svårt att svara på i stort då jag alltid går mkt efter individ, bakgrund, hur jag känner hästen, övrig situation, hur reagerar andra hästarna m.m.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Svar: Hehe händer ofta även om benen får jag spola men kroppen (upp på rumpan är jobbig). Så jag bara pratar lungt med honom och fortsätter spola, håller alltid honom i grimskaft ute på stallplanen så går han ett varv runt så pratar jag med honom om att stanna och fortsätter spola. Så får han beröm när han står som han ska. Så mkt beröm när han är klar.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Svar: Stannar backar tillbaka 2-3 steg, går vidare, stannar igen för att se om han är med och går sedan som vanligt vidare. (brukar inte vara några problem med Peewee)

(bild Peewee)

**Situation 1:
**Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).
Svar: Tuffis då, han kan jag ju inte rida längre men det brukar finnas två orsaker:
1. sett något konstigt.
2. se om det går att slippa undan.
Samma han är en enkel häst, vid:
1. ev. gå och kolla själv eller bara prata med honom och fortsätta med den lätta drivningen så brukar han gå.
2. tala med honom med lite mer bestämd röst och smacka så suckar han och går vidare.

**Situation 2:
**Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.
Svar: Nja efter som jag går med honom så ignorerar jag väl det och går vidare.

Situation 3:
Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)
Svar: Tuffis har några gånger speciellt som yngre dragit upp några steg från skritt till galopp när vi vänt hem, då är det bara ta tillbaka säga "-nej nej, skritta" så gör han det.

**Situation 4:
**Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.
Svar: Efter som tuffe är så liten hanmar vi ofta efter att han ska börja konstra nej,,,men jag brukar låta honom jogga ikapp om de andra hästarna accepterar det.

Situation 5:
Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.
Svar: Tuffis gillar inte häller slangen men då brukar han få springa ett varv eller nått och när han fattat att det inte hjälper och får beröm när han står still så löser det sig snabbt. Och så mkt beröm efter åt.

Situation 6:
Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.
Svar: Här får jag skämmas, för just när det gäller tuffe,,,så går jag emot mina egna principer. Jag brukar vara noga men Tuffis får faktiskt gå snätt framför mig (hans höft vid min) för han går så oändligt sakta (korta ben och hamna efter= med segar ihop). Så han får gå där förr att kunna hålla ett bättre tempo. går han iväg ner säger man bara nej så är det lugnt.

(bild Tuffis)

Mina svar är helt utifrån grabbarna och som jag sa det beror så mkt på omständigheterna vad jag gör. Men undviker allt våld eller vidare, båda killarna är väldigt lugna och trygga och redan som små mkt hanterade och jobbade från marken, dessutom har jag haft tuffe sedan han var 6 månader och Peewee sedan han var 2 (flaskföl). Så jag känner ju dom väldigt bra och dom känner mig.

Situation 1: Du rider på en väg när din häst plötsligt stannar som om den sett något, men du kan inte se eller höra något ovanligt. Hästen står helt still länge och ignorerar lätta skänklingar och säte. Om du ökar pressen visar den lätt obehag (viftande svans, lätt kast med huvudet eller liknande).

Driver hästen förbi, med spö om så behövs,  den skall inte stanna för något som inte är uppenbart tex. björn!  I värsta fall ryggar jag hästen förbi vänder och rider förbi platsen ett par ggr.

**
Situation 2:
Du rider i skogen och en sten fångar hästens uppmärksamhet. Den börjar gå åt sidan för att komma runt stenen med så mycket marginal som möjligt, och ökar tempot en liten aning.**

Samma sak som ovanstående hästen skall förbi lugnt och fint  gärna så nära som möjligt och ett flertal ggr. Skänkelvikning, öppna eller liknande kan hjälpa men helst ska den så nära att den nästan står på stenen.

Situation 3: Hästen är pigg på väg hemåt och ökar takten, om ryttaren är passiv kommer hästen troligtvis att gå upp i galopp så småningom men inget tyder på att den skenar eller är ostoppbar. (För enkelhets skull är det fortfarande en god bit kvar innan ni kommer till stallet och marken är lämplig för alla gångarter)

Beror på mitt humör och vad vi gjort tidigare, har vi tagit det ganska lugnt tidigare så kan man alltid utnyttja energin och rida lite mer samlad galopp eller trav. Men har de varit färdig arbetat och hästen skall skrittas av så avstyr man det och tvingar hästen i lugn skritt…

Situation 4: Ni har ridit ut i grupp och du har kommit efter de andra. Nu är din häst mycket nervös och stissig, backar för minsta stoppsignal och snurrar runt, går inte framåt direkt om du ber den men när den går framåt är det snarare i hopp än i skritt.

Samlar upp hästen och puschar den framåt med stöd på bettet och tydliga skänkelsignaler. Håll hästen mellan skänklarna helt enkelt, lite bus och hopp är inget problem bara hästen tar signalen framåt. Var lugn själv och sitt ner ordentligt i sadeln, rid utan stress, det är ju bara ett bra träningstillfälle, men sen har jag aldrig haft en häst som man inte kan rida ensam.

Situation 5: Hästen vill undvika vattenstrlen när du spolar benen.

Äsch bara löjligt av hästen, den står ju fast spänd så den kommer ingenstans, ignorerar beteendet och spolar av två ben om varandra och upp över kroppen om det behövs. Dem slutar när dem inser att det inte kommer leda någonstans. Handlar de om äkta rädsla så får man börja om från början med hästen, enklast är (om hästen accepterar att den står fastspänd och inte kan ta sig någonstans) börja med att svampa av benen,sen gå över till att  lägga vattenstrålen över handen så du stryker över benet på hästen medans den blir blöt och tänker inte på det som en vattenstråle bara en normal hantering, flytta undan handen och spola med mjuk stråle gå sen över till längre avstånd.  Sen tvätta ofta bara för att träna..men de gör man bara om det är ÄKTA rädsla..

Situation 6: Hästen går förbi dig för att den har bråttom till stallet när du leder den.

Total förbjudet för mig, ingen häst går förbi mig när jag leder om jag inte släpper fram den med kroppsspråket, ser jag att hästen är på väg det minsta lilla före vänder jag hästen en runda så att jag hamnar först och fortsätter gå in med mig först. Kanska stannar till i dörren och vägrar släppa förbi hästen, den får backa när jag lägger handen på bogen, gå åt sidan för tryck. Dem brukar förstå ganska snabbt att dem inte tjänar på beteendet. Belöningen är att den får fortsätta framåt..