Jag har inte varit ute hos medryttarhästen på ett par veckor, så idag var det hög tid!

Mm, visst…

Tog bussen ut till stallet (tar ju drygt två timmar dit om man räknar hemifrån mig - byte vid centralstationen - stallet) och sedan är det tre kilometer att gå. Det var lite halvt kvavt i luften, men ingenting jag brydde mig om vidare mycket.. Nä, det var nog bara inbillning. Himlen var blå med några små, vita, fluffiga moln. Inte ett åskmoln i sikte.

Ja, ja, jag gick hela vägen till hästens hage och plockade in honom, satte fast honom i ett snöre och borstade. Då började det mullra. Och blixtra. Och mullra ännu mer. Det kom bara närmare och närmare också..

Uuuh.. Du vågade jag inte ut och rida på ett grön unghäst som är rädd för det mesta. Nä, då skippade jag ridningen och fortsatte att borsta, mysa och borsta ännu mer. Lekte lite med honom, tränade på att lyfta hoven, böja på kroppen och nacken. Men så kunde jag ju inte stå som ett fån i tre timmar och hoppas på att åskan skulle försvinna..

Nä, jag kikade snabbt på busstidtabellen. Toppen, en buss om en timme! Den tar jag! Stallet ligger verkligen mitt ute i ingenstans med tjaa.. Vad kan det vara? 7-8 bussar om dagen? Så det gäller att hinna till bussarna i tid (då de ibland får för sig att komma alldeles för tidigt) för jag hade ingen lust att stå och vänta i två timmar på nästa..

Så jag skuttade ned med hästen till hagen igen och sade hej då. Sedan skulle jag gå de där tre kilometrarna till bussen igen. Och det hade inte varit några problem om det inte hade börjat regna. Och åska ÄNNU mer!

Vad jag har lärt mig så ska man inte vara ute och gå i åska. Speciellt inte på fält och åkrar då åskan gärna letar sig till den högsta punkten på ett öppet fält. Mm, skoj att vägen från stallet till bussen ligger mellan två fält med ett eller två hus längs med den då och då.

Så jag småjoggade lite för att hinna undan regnet så att jag kunde stå och trycka under en gran tills bussen kom. Men njae.. Det gick från duggregn till vanligt regn. Och från vanligt regn till ösregn! Och blixtrarna slog ner allt närmare. En blixt var knappt en kilometer ifrån mig. Rakt framför mig slog den ner och direkt kom världens muller som gjorde mig halvt döv. Och så ösregnade det ännu mer (kan det regna mer än ösregn?). Till slut var jag tvungen att knacka på hos en kvinna och fråga om jag fick en plastpåse som jag kunde hålla över huvudet för att jag hade ju lyckats glömma (eh, nej, jag räknade inte med regn idag) mitt paraply hemma. Men jag fick ett paraply istället. Hihi, schysst!

Sedan var buss-*censur* försenad också och höll nästan på att köra förbi mig.. *mutter*

Men jag kom hem i alla fall. Blöt och kall. Och vad får jag se? Jo, här hemma har det inte kommit en droppe regn på hela dagen. *suck*

Någon annan än jag som har haft en trevlig dag?