det är ju ett jätte svårt beslut att ta. Men jag hoppas att om/när den tiden kommer att jag då tänker på hästen istället för mig själv…

Om jag vet att hästen aldrig kommer att kunna leva normalt igen så skulle jag nog välja att avliva den.. Jag ser hellre att hästen slipper lida än att den finns kvar för att jag inte klarar av att avliva den..

Det hade nog varit ett väldigt svårt beslut, men om man inte tänker så mkt på sig själv, och istället tänker att man ska se vad som är bäst för hästen, så blir det nog lättare…men sorg är sorg, och den går oftast inte att lindra…

Om hästen är så pass sjuk att den lider så är inte beslutet svårt att ta! När min gamle fick tarmvred och jag var till honom dagen efter hans operation och jag såg hur mycket han led och hur otroligt ont han hade och utefter det veterinären berättat, så fanns det inget annan för mig än att låta min älskade vän få somna in.

Jag tog farväl och bad honom om förlåt sen fick veterinären ge honom sprutan…efteråt så låg jag inne hos honom i boxen i två timmar.

men hur klarar man av sorgen efter bästisens död?

Jag hade aldrig kunnat avliva en frisk häst. Varför ska man göra det??????
Däremot om hästen är skadad och lider så är det klart att jag skulle avliva hästen, för dess skull, även om det känns hårt för mig, men det är ju hästen man måste tänka på. Inget lätt beslut. Men ibland är det nog lättare att veta vad man behöver göra och inte göra.

jag står ju där med Pim idag. Vet inte hur jag ska göra. Hans ben klarar inte lika mkt som han själv vill, men jag har svårt att se om han har ont eller inte…..

Hur man ska kunna fortsätta efter sin älsklings död det har jag ingen aning om…jag kommer ta det jättehårt….. men har inte varit där än. vet ej än hur jag kommer reagera. Min största fasa är nog att komma ut till stallet igen och se hans box och alla saker…… och det är ju ett måste då jag har en häst till……

man klarar det även om man inte tror det..
man bara gör det…

om det är det bästa för hästen Ja det skulle jag klara

Ett friskt djur. Aldrig att jag skulle avliva ett friskt djur.

Ett sjukt, skadat djur som lider och inte kan bli bra. Smärtsamt, men självklart så tar jag det beslutet då.

hur man kommer över det? Med tid och massor av tårar. Hur lång tid det vet man aldrig.

Jag har avlivat en 5-åring med soleksem en gång. Förutom det var det inget fel på henne, men hon kunde inte leva ett vanligt hästliv. Det svåraste var att ta beslutet, men efteråt kändes det rätt.

Likadant var det när vi avlivade vår 34-åring. Det var inte akut men någonstans finns det en gräns och man kan inte hålla djuren vid liv för sin egen skull. Hon fick sluta sina dagar när vi tyckte det var dags. Det var jobbigt. Men efteråt kändes det bara skönt. Kanske låter hemskt, men det är en väldig oro att ha så gamla hästar. Om telefonen ringde på kvällen trodde jag alltid det hänt henne något.

Nu har vi åter två gamlingar, de blir 25 och 27 nästa gång. Den äldsta har jag haft sedan hon var ett år gammal. Hon har inte varit sjuk i hela sitt liv och så länge hon är pigg och frisk har jag henne kvar. Men tiden går fort, så man får börja förbereda sig….

Aldrig ta bort ett friskt djur. Däremot om den är obotligt sjuk så den lider.

Varför frågar du det? Funderar du på att ta bort ett friskt djur?

nu får ni itne bli sinniga på mig här…

men vi har pratat om att ta bort wesley faktiskt. jag är itne säker på att jag orkar med två stora hundar som hårar som sjutton två ggr om året när vi fått bebisen.

de som hade honom innan vill absolut inte ha tillbaks honom och jag vill inte sätta ut honom på omplacering igen. han är faktiskt sex år gammal och inte riktigt redig i huvudet. han har noll social kompetens överhuvudtaget.

men det bär mig emot faktiskt, för han är en underbar hund när man lär känna honom. han har blivit mkt finare sen vi fick hem honom.

flyttar vi dock till större gård så är det skillnad. då kan man bygga ordentlig hundgård så de kan vara ute större delen av dagen…

men det är klart det känns jobbigt att ta bort ett djur, varesig det är friskt eller inte.

#13 vad är wesley för hund?

#6 Man gråter och gråter och gråter lite till, det är det bästa.

När min gamle fick somna in var jag så trasig av sorg att jag sjukskrev mig från jobbet en hel vecka. Jag hade nog behövt en vecka till men hade då behövt ett sjukintyg från läkare så jag gick och grät på jobbet.

Det är två år sedan och jag kan fortfarande få plötsliga attacker av hjärtkramande sorg över att han inte längre finns.

#15# Usch vad ledsamt CBA! Men förstår dig fullkomligt. Jag kommer nog också att att gråta i flera månder när gobban går bort.

Att ta bort ett friskt djur är för mig helt fullkomligt fel. Det finns alltid någon som kan sköta djuret lika bra som en själv. Tänk på det lisette.

Beslutet blir betydligt lättare om djuret är sjukt. Skulle aldrig klara av att avliva ett friskt djur. Vi har en tjej i stallet som är i den sitsen att hon har försökt slaktat sin ena häst i över ett år, men inte kunnat då han är frisk och kry. Hon har egentligen inte råd med två hästar, två varmblodskillar, en travare och en sällskapshäst. Sällskapshästen är 13 år, oinriden och galen att köra. Vem kan tänkas köpa en sådan häst då man kan få så mycket mer för pengarna… Jag gissar på att han är den som är kvar längst av dom alla.

Hur bearbetar man sorgen? Gråter och gråter och håller sig borta från stallet tills man klarar av att behärska sig. Väldigt jobbigt att vara där och plocka ihop alla sakerna. Och sedan då folk man inte träffat på ett tag frågar hur hästen mår…Usch och fy! Jobbigt är det.

#14 wesley ser du bland mina bilder. schäfer/bordercollie/spets..-

#15 det är klart det gör ont, jag kan inte åka förbi stället där hugin dog utan att börja gråta…

#16 jamen herregud, det vet jag väl? men jag vill inte utsätta wellan för den pressen att lära känna ngn ny person när han är så pass gammal som han är. trivs han inte, vad händer då? nej det ansvaret får man ta som djurägare tycker jag. man får se till hundens bästa. eftersom ni inte har träffat wellan vet ni inte om hans problem, tyvärr. linaN och eMis har träffat honom.

Jag skulle aldrig tagit bort ett friskt djur.
men när djuret har mentala problem a la lisettes hund så lär den inte gå som frisk för mig. Inte till fullo. Va skulle va minst djurmishandel? låta hunden gjennomgå stress som kanske utlöser agretion? eller låta den komma till eviga gröna marker med margben och godis överalt man kan se? För mig skulle valet va det som är bäst för hunden i alla fall.. håller till fullo med dig, lisettan, du vet bäst va som är bra för din hund *krama på* Men hoppas ni får tag på den gården så ni kan bygga stor luftegård! Då är ju problemet löst! Hoppas hoppas hoppas *besvärja*

Själv kan jag bara vädja och be om att jag skulle va stärk nog och oegoistisk nog att ta bort Nikita när tiden är mogen och inte behålla henne "bara lite till" om hon lider… för hennes skuld MÅSTE jag

Jag tror du kasnke kan avvakta med att ta bort vovven tills du känner om det är så jobbigt att ha barn som du tror. Det är ingen stor sak det här med en bebis i huset ;-)
De dör faktiskt inte av lite skit i hörnet. Bara under tiden de kryper (kort period i livet) som man behöver vara extremt noga. Då damsög jag två gånger per dag. ;-)

#18# På vilket sätt är han störd mentalt då? Jag frågar eftersom jag inte vet.

Förstår inte heller varför du svarar så hårt. Du var ju själv medveten om att några säkert skulle opponera dig ang ditt val. Att jag är en av dom är pga jag inte gillar att man tar bort friska djur oavsett vad det gäller. För det finns ju som sagt alltid någon annan som kan sköta djuret minst lika bra som en själv. Och detta är inget påhopp om nu något tycker det. Utan för mig en diskussion.

6 år är ingen ålder för en hund. Dom kan leva minst 6 år till. Så gammal tycker jag inte att han är.

Säger som Åsa. Jag hade 6 katter och en hund hemma när Elin var liten så visst går det. *ler*

Wes är en härlig liten hund trots sina spetsben och schäfernuna….

Men han är knepig, och äter på det emsta, sist jag såg honom hade han nog gått ner 3-4 kilo men skulle må bra av att tappa 10 till då han var överviktig då lisette fick honom.

Han har lätt för att få klåda och bara vissa matsorter fungerar för honom. Ananrs blir klådan värre och pälsen blir skitäcklig……

Men exakt vad det är som inte stämmer i huvudet på honom vet jag inte, jag vet iaf att ja gitne litar 100% på honom så som jag skulel göra med någon av mammas hundar, ÄVen om Wes är en pärla i övrigt….

6 år är mycket för en schäferkorsning, men 17 är otroligt MYCKET mer! Mammas o min hund Filippa är 17 i april korsning schäfer/greyhound.

Men min ärliga mening är att Wesley borde tas bort, i valet mellan att ta bort och placera om. Det är vad jag skulle göra. Så jag stöttar dig i det beslutet Lisette om du tar det beslutet. *kram om*

jag var tyungen att avliva min ponny jag hade fär 4år sen. han fick enorma överben och hade värkilgen jätte ont. det var inte kul att bestäma att han skulle avlivas men varje steg han tog så skärde överbenen in i nerverna.

Lisette, du hade ignen bild på Wesley i ditt fotaalbum, bara på Nadja och Huuuugin :D

#19 ja men precis. flyttar vi till större hus så är det ju givet att vi behåller wesley. utan tvekan! då får de vara ute dagen runt och komma in när vi kommer hem.

#20 ja, det är klart vi väntar och ser. det är som du säger, det kanske inte blir så farligt.

#21 jag opponerar mig inte hårt, det är ju inte lätt för er att veta hur han fungerar heller. känner int heller att det är ett påhopp, tror inte att du skulle hoppa mig på av ngn som helst anledning. ;)

Jag har lidit av depressioner i 1,5 år ungefär, sen jag tog bort min lilla kille. Det går aldrig över och såret efter han kommer aldrig läka och inte heller jag själv. Denna känsla av maktlöshet e så hemsk, beslutet.. klivet utan sin älskade vän. Det väger o det tynger i hjärtat, gämnt, hela tiden. Man saknar och man längtar tillbaka, man lider så förbannat…

angående hans mentala tillstånd… ;)

när vi fick wesley såg han ut som en tunna på ben. han var lika fet över röven som han var över bröstet. man kunde inte klappa honom utan att han började klia sig och han hade jättefet päls.

han fick royals sensible foder i ngn månad och fick enbart det. kliet försvann och hans päls blev riktigt fin. han har gått ner jättemkt i vikt nu.

huvet då då. han har ingen social kompetens när det andra hundar. när han och nadja leker så håller han på och skäller hela tiden. när nadja o zelda leker så anfaller han dom samtidigt som han skäller. han gör det inte för att vara elak utan för att han inte vet hur man leker.

går de förbi en hund hemma hos oss så springer han ut och hugger hunden. han hoppade tom över staket som var ca 130 cm högt för att ta hundar som gick förbi när han bodde i malmö.

han skulle dock aldrig anfalla en människa. där han bodde innan litade de till 100% på honom med deras dotter. han skyddade henne och började hon skrika så gick han för att inte få skulden.

när man klappar nadja kan han börja pipa utan anledning och sitta o pipa hela tiden. klappar man honom så börjar han med pipa och fortsätter heela tiden, väldigt enerverande…

12 # nej. men jag vet en som äger en häst som är skadad men har chans att bli 100% igen. men hon tycket att det skulle ta för långt tid, så hon funderade att avliva. men nu blev det inte det. men hon sa att hon hade klarat att avliva honom.

Lisette, angående din hund, vi hade en katt här hemma, hittade den när den var 2 veckor bakom soptunnan, den är instabil i huvet och var så rädd här hemma så den attackerade våra andra katter (har 4 till), den har attackerat mig flera gånger och en gång rev han mig överallt i huvet, det är när han blir så rädd eller arg när det typ kommer en katt utanför, han är rädd för sin egen skugga. Han vantrivdes så mycket så att han gick runt och pinkade här hemma och då behövde vi hitta en lösning, vi gav bort honom till farmor och farfar. ;) Där har han levt nu i några år och farmor älskar sin lille kise och han älskar det livet… Nu är han helt underbar, ligger bara på rygg och spinner hela tiden.

wesley var ensam fram tills han var två år gammal, sedan kom dottern i familjen oh han blev bara en börda för de vuxna i familjen. han har levt i fyra år med att "wesley, gå o lägg dig. uuuut. håll käften med dig" osv…

jag tror han är mentalt störd och faktiskt att det inte går att fixa. men vi ser ju alla hur mkt bättre han mår hos oss. han har lugnat ner sig ordentligt och det är ROLIGT att se skillnad på honom.

#21# Jo, lisette jag tycker att du opponerade dig hårt mot mig.

Du skrev: ja men herregud, det vet jag väl.

Så kan jag säga när jag är arg. *ler*

Eftersom jag inte visste om hundens mentala hälsa så hade jag nog helst velat få veta det först. Jag skrev ju att jag inte gillar att man avlivar friska djur.

Ser på ett nytt tv:program som heter: mannen som kan tala med hundar på Tv4+. Det är väldigt bra program. Handlar om hundar som är jobbiga hemma osv. Det finns ju hundpsykologer man kan prata med också. Det finns säkert sätt så man kan få en hund bättre mentalt. Eftersom den inte är argsint mot människor menar jag. Hur den ser/såg ut vet jag. Jag minns när du visade foton på hunden när du fick den. Tyckte att den var så fin i ansiktet liknar ju verkligen en schäfer där. Men du sa att den hade korta ben. *ler*

jag har ju träffat wesley en gång, och han var..söt. :)
och han gillade lilla gibson ;)
nej, men allvar här nu, du gör helt rätt i att ta bort honom om det är så det du vill och känner att du måste, för hans skull.
jag tror inte heller han skulle må bra av att bli omplacerad en gång till. men klarar nadja av att vara själv ?
jag hoppas ni kan köpa det stora huset så han kan vara kvar ;)

Elin, tro mig, det kommer gå över, det kommer inte försvinna, men på något sätt så mattar tiden ut det.
du kommer aldrig glömma det, du kommer aldrig sluta tänka på det, men du kommer och tro mig, du kommer tänka mindre på det, det kommer inte skära i hjärtat så hårt och envist som det gör nu. Jag kan nu, efter 3 år äntligen prata om Perle utan att börja gråta, och han togs bort Idag för tre år sedan..
men det tar tid, och det gör alla saker, men det är tyvärr så livet är, du hade förmodligen inte kunnat göra nånting för din häst, lika lite som jag kunde göra för perle, jag hade kanske kunnat kämpa mer och kanske fått tag i en stallplats, för att sen ha en häst i hagen som inte gick att rida. och under dom tre, fyra åren jag tog hand om honom gick han i stort sett aldrig att rida, så jag visste ju vad som väntade mig. lena tog valet av att ta bort honom iaf.
och det gör ont, självklart saknar jag honom, men jag vet att rätt beslut togs.. ge det lite mer tid, så kommer du förstå vad jag menar.

Vem är gibson? bubbelbubbel

gibson är min kompis idas lilla vovvsing, visade nån bild på honom en gång, en cavalier. vi var ju hos bebbe i somras/höstas och var även en sväng hos lisette :)

Ja, just det jag. Har så svårt med namn.

Men då tål ju hunden flera hundar. *ler*

#27 Känner inte Din hund, men de exempel Du tar upp, där Du anser honom var knäpp, låter som helt normala beteenden.

 Att en hund skäller när andra hundar leker, är vanligt. Att den "anfaller" (berätta gärna mer om vad det innebär) när de andra två hundarna leker, låter inte heller onormalt. Min tik gör det ofta. Hon är "polis". Hon vill tala om för de andra hundarna att de ska dämpa sig i sin lek.

Att den flyger på andra hundar som går förbi, är också ganska normalt. Han har ju sitt revir, och där ska inga andra hundar gå. Han försvarar helt enkelt sitt revir.

Men som sagt, jag känner inte Din hund och för att kunna tala om hur "normal" han är är för mig omöjligt förrän jag sett honom live. Men det låter inte som en knäpp hund. Hur gamla är Dina andra hundar?

alla hundrar tål väl andra hundar ;)
det var väl ingen som visste hur han först skulle reagera på gibson eftersom han var så liten, men det gick bra, fast vi fick ju plocka upp honom rätt mycket, gibson vart ju ganska rädd han, lilla fegisen ;)

#37# Läs inlägg #27# Där står att han högg andra hundar att det är därför som hon inte vågar låta honom komma till någon annan.

Nej, alla tål inte andra hundar. Min Ludde har ju hoppat på två hundar hemma hos oss. Så jag vågar inte låta honom leka med någon annan hund än hans syster Lisa. Men vi går ju på hundklubben för att han ska vänja sig vid andra hundar.

som #38 säger, tyvärr finns det både hundar och hästar som inte går överens med andra av samma art. Tyvärr. Det är rätt långt mellan dom, men dom finns. en häst i ett stall ajg red hatade andra hästar. Han ville inte va med dom. Han hadde varit hos samma ägare sen födsel, födt av ägarens sto (som dog när han va 9 mnd) och varit med unghästar på lösdrift för att utvekla sig som en häst skal. Han tyckte inte om dom. Han va inte mobbat eller nåt, dom fattade inte varför han inte tyckte om andra hästar, men så va det. Så han fick stå ensam i hage.
Så dom finns :)

#31 kanske lät hårt (läste om vad jag skrev nyss), men det var inte menat så.. sorry om du tog åt dig. wesley är fin, han är jättemysig när man lär känna honom :D

#36 ja, jag med alla som träffat wesley anser att han inte är riktigt normal. närmre 15 personer kan inte ha fel. wellan tåler inte andra hanhundar. han högg hugin när hugin var ngn månad gammal. hur normalt är det?

han leker polis, ja. men när nadja leker med zelda o han kommer från ingenstan o trycker ner zelda så hon blir jätterädd så tycker jag inte det är normalt. men det är klart, han har ingen erfarenhet av andra hundars lek. han vet inte hur han ska reagera. när hugin o nadja lekte så var de helt tysta. har en film när wesley o nadja leker på sambon mobil. ska försöka ladda upp den så ska ni få se hans beteende.

klart han har sitt revir, men han ska inte hugga andra hundar för det och hoppa över staketet? att han ens kan göra det med sina taxben är otroligt.

wesley är 6 och nadja är 4. zelda, grannens tik är 2 nästa år. de går jättebra tillsammans allihopa faktiskt, förutom då det är med polisandet.

men nu har vi kommtit lite bort från ämnet va? ;)

#37 precis, han hade likaväl kunnat hugga gibson medtanke på att han gjorde på hugin när hugin var liten…

#40# Tack, ja jag tog åt mig. Men det är ok nu. *ler*

Min Ludde visade inte ens att han tänkte flyga på dom två hundarna. Han lekte med dom och så plötsligt flög han på. Men det är helt ok att vara på hundklubben och släppa honom och låta honom komma efter en inkallning mellan alla hundarna. Vi prövade flera ggr att göra en mur eller stå i rad på båda sidorna med hundar och låta hunden sitta och vänta tills man ropar in hunden mellan hundarna. Det går bra. Så länge inte någon annan hund börjar mopsa upp sig. Då blir Ludde arg. Annars är han hur fin som helst mentalt.

Däremot Lisa är ju väldigt skällig och morrig. Hon skäller i tid och otid. Men kan ändå leka med olika hundar. Men här bor dom ju som i en skyddad verkstad. Ser inte andra hundar så ofta här hemma. Så det är ju inte så konstigt om dom beter sig som dom gör. *ler*

men det har ju med reviret att göra att han flög på andra hundar. tror du inte det? det är därför man aldrig ska låta två hundar träffas på hemmaplan första gången.

hugin fick en schäferhane på 8 år att blöda ordentligt från örat när de flög samman här hemma. jag trodde att bamse (schäfern) skulle äta upp hugin, men det gick bra först. sen när bamse försökte rida på hugin så blev hugin vansinnig och sa ifrån.

Jag har ingen aning faktist. Men eftersom det har skett två ggr så…. Och detta inte samma dag alltså. En unghund och en gammal hund var det.

Men han blir ju tokarg när några andra bråkar högt på hundklubben också. Men han har aldrig gjort något. Då ser han bara mig inte andra hundar.

det är ju svårt att veta eftersom man aldrig sett hundarna och jag är långt ifrån att kunna ordet hundexpert.. ;)

men det är ju bra att du går på kurser med honom!

Ja, jag började ju gå där för att han skulle vänja sig vid andra hundar. Jag har haft hund i 37 år men man blir ju aldrig expert. *ler*