Hur beter hon sig då när hon inte vill gå iväg från stallplan, växer fast? reser sig?

Oj (tyvärr har jag lite tid just nu men jag hjälper till med ett kort råd, vill du kan du alltid kontakta mig via min personliga sida.)

-Jag har haft nöjet att rida till ganska många sådanna hästar och nu nydligen kom ett ganska bra konkret råd i hästtidningen Häst focus.

-Men mitt råd är att aldrig ge upp..

-Hur är hon att leda på promenader?

-Är detta bara när du rider?

Beröm alltid med eftergift all tanke på framåt, aalt hemvändande "bestraffande genom att lägga uttåkande volter/extra jobb för hästen)

-Ofta handlar det om osäkerhet från hästen och kanske markövningar kan kombineras så att dels ditt ledaskap förbätttras och dels hästens självsäkerhet.

Börja med att ledhästen på en långpromenad och ta fasta på när ovilja är att gå framåt, klappa och gå vidare gör inte så stor sak av själva stannandet utan beröm bara med enkel klapp och gå bara vidare.

-Om hästen är fara för dig, sticker hemåt när du rider så börja med att kliva av i godtid, fortsätt led/alternativt göra övningar från marken som att tex, gå små volter, backa osv allt för att hästen senare ska tänka framåt.

Våld löser sällan problemet, utan du måste komma på orsaken.

-Som sagt lite tid, men svarar gärna på ytterligare frågor om jag kan hjälpa till.

Vänligen/Linda

# oj förlåt! i all min hast glömde jag att säga det viktigaste! Hon stegrar sig och backar. Den senaste tiden har jag fått bort henne från stallplan genom att bara skritta och inte pressa henne till någonting. Jag rider henne med gummi-olympia, eftersom hon är lite svår att få stopp på när hon väl fått upp farten. Det funkkar inte att spänna in henne, då blir hon alldeles galen och stegrar sig så hon slår över. Det har hänt några gånger när vi varit och rida att  hon börjar backa, rakt ner i något dike, och det finns inget jag kan göra för att få henne att gå framåt igen. Skänklar jag på henne stegrar hon sig bara, och det e ju svårt att hålla sig kvar eftersom hon då stegrar sig i "nerförsbacke" om du förstår vad jag menar :)

Bra!

-Låt henne backa, gör det jobbigt för henne, fortsätt backa tills hon vill gå framåt, då backar du lite till stannar till och klappar och berömmer och få henne att gå framåt.

-Låt det ta tid men kom i håg att beröm all framåt tänkande.

Vänligen/Linda

Ha gärna medhjälpare så mkt du kan kanske någon som kan hålla i en longerlina första tiden.

Mvh Linda

Jag hade en ponny som var precis så! Man kunde släppa en bomb bredvid henne, hon rörde sig inte ur fläcken!

Likadant när jag tränade och hon blev less och på vissa speciella ställen under ridturerna, hon blåvägrade!!

Min räddning var NH, några vänliga hjälpte mig med min "knäppa" ponny och på 3-4 månader var det en helt annan häst, hon fick verkligen tillbaka glöden! Jag började med att BARA NH.träna i ca två veckor varje dag (läs om "seven games") Efter det så ledde min pappa henne på korta promenader i longerlina medan jag satt på och bara åkte. Så fort hon stannade körde pappa några av lekarna med henne. Poängen ska vara att det ska vara svårare för henne att vara kvar än att gå frammåt. Så fort hon ville frammåt så fick hon berömm (allt obehag försvann)

Efter en kanske en månad kunde jag själv "leka" med henne från hästryggen och klara ut situationerna själv. Till slut slutade hon helt med stoppen. Ibland får man vara riktigt j*vla tuff på dem för att det ska gå igenom! Den ponnyn kvalade senare till SM i både horsemanship och Pleasure!

Hoppas det löser sig! Du får gärna maila om du vill prova men undrar över något!

MVH //Malin

Just det jag menade.

Hmmm, jag har haft en som betett sig liknande men ett stort hbl.

För det första ska du aldrig utsätta dig själv för fara, det är A och O. led iväg henne istället för att rida, Linda skrev  bra tips till dig redan, jag är inne på samma spår. Och ge inte upp, jag lyckades inte på detta vis men gick vidare från detta till mer dramatik men då hade jag en tränare brevid, men jag satt uppsuttet och skulle aldrig göra om det idag om jag så fick miljoner!

Så jag tipsar inte ens om det. Det går att lösa på andra sätt och inte stressa, ge hästen tid. Tänk på att behålla humöret det hjälper inte att bli förbannad, var lugn.

Oj tack för alla tips! Problemet är bara det, att jag har provat på det mesta.

När hon backar ner i dikena, så är det livsfarligt, för vi har inga små diken här i närheten,. det minsta ligger brevid ridvägen och är ca 4 meter rakt ner och vattenfyllt. Dit ner har vi varit ett antal gånger. En gång backade hon ner i ett litet "stup" som var fullt av sprängstenar, hon fastnade med bakfoten och en bild fick komma och dra oss upp. Den enda som skadade sig var jag, handleden gick av, men det är en annan historia. Jag har fått lära mig, att när hon börjar bråka, så ska jag sitta alldeles tyst på ryggen och driva henne framåt, och sedan när hon går framåt så ska jag bara fortsätta som om ingenting hade hänt. För annars tror hon ju att hon får beröm för att hon bråkade. Detta har hjälpt, men problemet finns fortfarande kvar. Som sagt är hon underbar att hantera i alla tillfällen, förutom när man rider henne ensam. Och jag tänker inte ge upp, för även om hon är barra 8 år (ganska ungt för en isis) så går hon redan galoppombyten, öppna och sluta, skänkelvikning och alla 3 gångarter rent. Bara hon orkar koncentrera sig …

Och jag vill påpeka att hon BARA bråkar när någon rider henne! inte när man leder, longerar, kör mm..

Jag red min ompis häst i sommar o han va lika dan…han bara backade och ville inte lämna gårdsplanen, vi backade tom in i stohagen han brydde sig intee om eltråden eller något. Min kompis fick komma o hjälpa mig bort från planen, när vi väl hade kommit därifrån o gått i ca200m så började han igen, då också med att ställa sig, vi backade o backade o han försöökte kasta sig runt vi var så himla osams. Men nu går det bra.

vi kom på attt han aldrig har ridits ut ensamen då han har stått på Strömsholms ridskola…

hoppas att allt går bra för dig o lycka till…

-Även om det bara förekommer när du rider henne är det ett tecken på att komunicationen mellan er inte är stark, att hon gör det för att hon är osäker på ert ledarskap eftersom hon inte bråkar när ett sällskap (hon känner) är med.

-Min pappa har länge fött upp Islandshästar ( så dem är jag uppväxt mer) och de är ganska "starka" i psyket.

-Varför tror du att hon konstrar bara när du rider ut själv?

Gräv lite i problemet och försök hitta en hållbar lösning att jobba vidare på.

-Förstår ditt problem, att dikena är svårt att jobba med men kanske du rent av får leda henne till en plats där inga diken förekommer?

-Hur är hon när du tex rider med ditt sällskap och enbart du väljer att ex rida hem?

-Konstrar hon då också?

-Vill gärna hjälpa dig.

Vänligen/Linda

Om jag under en ridtur med flere hästar väljer att rida hem så är det absolut inga som helst problem. Hon både travar och galopperar fint och inte bråkar hon heller . Det är som om det bara skulle köra fast sig när vi ska rida ut ensamma. Det som jag är väl medveten om är det, att islandshästar har mycket stark vilja och vet vad dom vill. har också hört att dom kan vara rädda av sig att ridas ut ensamma eftersom dom är starka flockdjur.

Det jag Linda vill påpeka, är att bandet mellan oss annars är starkt. I hagen följer hon efter mig som en hund och när jag longerar henne lyssnar hon på minsta vink. Det är bara då sadeln kommer på ryggen och kompisen inte är med som problemen börjar..

Och här finns faktist inga dikesfria ställen

-Kanske kommer det att lösas med tiden, men jag tror ändå att det är någonform av osäkerhet att komma i från sin "flock" som består av en annan häst, gäller bara att du blir en del av flocken även uppe på ryggen.

-Kämpa vidare men skulle ändå råda dig att klappa och berömma för all aktivitet framåt och förstärka eftergiften.

-Eftersom hon blokerar sig när hon drar hem är det en form av flykt instinkt och det beteendet tyder på osäkerhet/ovilja att lämna hemmet utan "flocken", är hon ranghög/ranglåg mot den andre hästen?

mvh Linda

Min isis brukar också bråka när man ska rida ut ensam. Så irriterande men det gäller att inte förlora behärskningen. Det finns vissa ställen som hon brukar stanna på och sedan börja backa. Jag brukar försöka att trava förbi de ställen men ibland säger det stopp fördet. Då brukar jag trycka in skänkeln och hålla kvar tills hon tycker att det känns obehagligt så hon självmant börjar gå iväg.

Nu har nog min häst inte lika mycket ångest att lämna stallet som din, min har alldrig rest sig eller så. Jag tror att det hos min häst bara handlar om lathet och att det inte är lika roligt utan sällskap. Hästar är ju sällskapliga och tydligen är jag inte lika roligt sällskap som finnhästen. Såhär tolkar jag det hos min isis. Sån har hon alltid varit, ibland går det bättre och ibland sämre.

Jag vet inte faktist hur jag ska svara på det där med rangen . Kan det variera? För jag tycker att emellanåt så är det russet som äter från största högen hö och står längst fram vid porten. Sedan en annan dag så kan det vara tvärtom. Och om jag tar russet på ridtur så e isisen alldeles ifrån sig i hagen, gnäggar och står i, och när jag kommer tillbaka är hon alldeles svettig. Gör jag tvärtom så bryr sig russet inte ens att isisen är borta, hon står bara och sover .

Men hur tar Islänningen det att bli lämnad ensam?

Hon blir alldeles ifrån sig och springer omkring i hagen så att svetten bryter fram. Efter det är det ingen vits att försöka göra någonting med henne, det slutar med att hon e så stressad att…

Kan du svara på det där med rangen då? för det har jag verkligen funderat på länge :)

#18 Ja då ser hon sig ganska rang hög, måste ha koll på läget samtidigt som hon nog är osäker igentligen (därför hanterar hon nog inte läget så bra att inte gå i flock.)

-Hon letar säkert hela tiden sin plats och att bli lämnad i hagen utan sin flock är= läskigt och hon känner sig inte trygg i sig själv.

-För att du ska kunna bli en del av "flocken" och få henne samarbetsvillig även från ryggen måste du nog gå tillbaka från grunden även från marken för att få henne att känna sig trygg i alla lägen.

-Även om hon bara har olaterna när du rider som du skrev.

-Att inte kunna ha henne själv i hagen är oxå ett problem ju.

Lycka till mvh Linda

Så du menar att jag egentligen skulle borda skola om henne? Jag har fått nämligen höra det av flera olika personer, att det skulle kunna vara lösningen på problemet. Kanske jag borde berätta oxo, att tjejen som hade Lilja (isisen heter så) före mig var pytteliten, vägde jättelite och var kort. Jag igen, väger mer än henne, och är längre (168 cm). När Lilja började bråka hos sin förra ägare så tvingade tjejen henne inte att fortsätta ridturen utan vände hemåt och struntade i att försöka rida Lilja..

Där har du problemet. Hon är van att få som hon vill med den förra ägaren. Islänningar är ju kända för att vara envisa så du måste bara var ännu mer envis. När du sitter på ryggen så ser hon inte dig då känner hon sig otrygg också.

Försök att gå bort med henne långt från stallet och sätt upp och rid ännu längre bort. Sedan minskar du längden som du går med mindre och mindre bit. Efter någon månad så sitter du upp vid stallet och försöker rida ut. Det kan fungera.

Jag har nog länge vetat att det är förra ägaren som gjorde ett STORT  misstag att låta hästen få sin vilja igenom! Efter ett tag lär den ju sig, att bara den lite bråkar slipper den arbeta! Jag har även provat en taktik som har fungerat någorlunda. jag har enbart skrittat bort från stallet. Då har hon slappnat av och koncentrerat sig så mycket på att jobba med bakdelen att hon inte har hunnit börja bråka. Sedan på hemvägen berömmer jag henne med att låta henne trava den bit hon vill (så länge traven eller galoppen är sansad då med andra ord) . Detta har fungerat bra, enligt mig, för då stressar hon inte upp sig, för det är det där travande och galopperande som är det hemska i ridningen.

Men jag kan ju inte heller hålla på o skritta hela tiden med henne..

-Förmodligen är det som du säger att hon har fått välja själv att det blivit en olat.

-Skola om menar jag inte riktigt utan mer ta tag i problemet från marken med ledarskaps övningar, våga gå tillbaka i utbildningen.

8 år för en Islänning är oftast "tonårsperioden".

-Hur länge har du haft henne?

Dessutom är hon sent inriden på grund av att hon blev misshandlad i sitt förr förra hem. Förra ägarinnan var heller inte någon vidare bra person att rida in en häst, så min stackars isis har bara fått en ryttare uppkastad på ryggen och sedan har jag lärt henne resten. Jag har haft henne i ett halvt år nu . :)

Och jag har ridit in två islandshästar och min shettishingst som jag tävlade dressyr med, så inridningen går bra för min del :D

Tänkte om du ville veta alla "detaljer"

Kanske min isis har trotsålder på gång :P

Tycker nog inte att hon ska få bestämma någon takt någon gång när ni rider. Börjar hon trava så skrittar du, börjar hon skritta så travar du och håll på så ett bra tag och visa att det är du som bestämmer.

#24 Har ni tillgång till hästtidningen hästfocus hos er?

-Ivarjefall var det en int. artikel om just det problemet du har och han löste det på ett ganska bra sett.

# 25 Varje gång jag sitter upp på henne bestämmer jag mig för att jag ska vara sträng och inte ge efter när hon bråkar. Men sedan klarar jag inte av det endå, utan ger efter för att hon inte ska resa sig flere gånger mm. Tycker du att jag ska hålla fast vid att vara hård på mig? Tycker bara så synd om henne .. :S

# 26 Kanske i någon välsorterad affär joo, men inte i karis. Den enda svenskspråkiga hästfacktidningen som finns här är nog Hästen, den där tjocka tidningen med röd slogan. Om den nu ens heter så :P

Tycker synd om henne är det sista du ska göra. Hon kommer att må mycket bättre när hon förstår att det är du som bestämmer.

Man kan vara hård på flera olika sett bara du är konsecvent och ödmjuk samt, vet att det du gör är det rätta (vilket man aldrig riktigt kan vara säker på)

-Med våld kan man lösa tillfälliga saker men aldrig i längden, våld hör inte ihop med hästar som ska vara en hobby, levande varelser dvs ha roligt med sin häst.

-Försök att hitta den lösningen för er som fungerar bäst och varför inte pröva gå tillbaka, försöka bryta beteendet hon har med att vara ensam?

Hur är hon när hon lämnas i stallet ensam?

-Kanske får du backa så långt tillbaka som man borde kanske gjort vid föl stadiet?

-Genom att låta henne bli "lämnad" ensam i stallet med dig dig som klappar, lugnar och ha fri tillgång på mat, en radio på.

-Korta, korta stunder tills hon en dag så länge inget inträffar finner det "ganska ok" att vara själv?

-Kanske är det sådanna funderingar du bör börja med för att lösa resterande?

-Men vad vet jag?

Ja, du Linda inte kallar jag det våld att bestämma takten när man rider inte.

-Nej men det sa jag väll aldrig??

-Jag "pratade" ju med ursprungs frågaren ju..

Jo, men direkt efter jag skrev att man inte ska tycka synd om hästen när hon inte får bestämma takten. Så skrev du ju ang våld eller inte. Så jag tolkade det till att du menar att det var våld.

Nej, jag menade inte det

Ok! Sorry då missuppfattade jag dig. Nej, nu ska jag sova natti natti på er alla.

natti natti

Jag tycker inte synd om min häst på ett sådant sätt att hon får bestämma. Det är bara nu på sista tiden som jag har låtit henne galoppera på vägen hem för att skippa alla missöden. Är oftast så trött efter ena resans bråkande att jag inte orkar med något mer bråk . Hon gnäggar när hon blir lämnad ensam i stallet, men sedan lugnar hon ner sig. Det är bara i hagen som hon stressar upp sig…

jag vet ärligt sagt inte vad ja ska göra, valet ligger mellan att behålla henne och hoppas på att den där ärliga och snälla sidan kommer fram av henne i alla tillfällen, eller sen sälja henne och skaffa en ny häst som jag kan ha kul med istället för att inspektera diken på nära håll …

Egentligen borde vi bli mer förvånade över att hästar finner sig i att bli behandlade av oss på olika sätt. De är ju flockdjur och vill helt naturligt inte lämna kompisarna. Det är därför det är så viktigt att hantera föl och unghästar mycket. Inkörning vid 2 års ålder är jättebra, har aldrig haft problem med dessa hästar senare. Befästa vanor kan vara väldigt svårt att bli av med, det är ju likadant med oss! Tålamod erfarenhet och list är nyckelord. Man måste vara klokare än hästen. Tycker absolut inte att du ska rida ut ensam på din häst, ta med någon på cykel t.ex. det gör hästen tryggare och är tryggt för dig med. Mobilen har du med väl? En bra idé som någon nämnt är att sitta upp en bit hemifrån och sedan om möjlighet finns, rida en slinga så man inte behöver vända.

Det kan ju hända att denna häst är för stark för dig och då tycker jag du ska byta till en häst som du själv säger: du kan ha roligt med, för det är ju ändå det som är meningen!:))

Ifall ni vill veta, ni som har hjälpt mig i den här tråden, så har jag inte isisen längre. Hon blev till för mycket problem, hon reste sig och slog över, jag blev under. Som följd till detta var två krossade revben, en bruten arm och en rejäl hjärnskakning. Fick inte behålla henne efter det :( Nu går hon som följehäst hos ngn kvinna med ett varmblod. Har inte sett henne efter sommaren . :(

Vad tråkigt för dig. Har du någon annan häst nu eller?

Har ett varmblod :) fast jag saknar min isis så. önskar att jag hade haft tillräcklit med kunskap för att få henne i skick :( men alltid kan man inte ha turen på sin sida. Jag tror inte ens hon lever längre.

#40# Va! Varför tror du inte det? Hon var ju bara 8 år. Man kan ju skicka henne till någon som är duktig på att rida till dom tex.

Hon gick ju bra att rida ut med tillsammans med andra hästar. Turridningshäst hade hon ju tex passat bra till då.