jag förlorade 2 ponnyer förra veckan.

De var båda "ridskolehästar" :(

Den första var en renrasig Welsh efter; Mollegaards Orion Surprise RW 81 (Avelsvärderad A), Coed Coch Barwn RW2  (Bostorp Bravads Farfar)

Han var en stor c-ponny född 1993 ca 139 i mkh. som tyvärr fick avlivas efter en gammal senskada som blev uppslagen igen när han slog i en bom som lyckades träffa de känsligaste senorna :/

Den Andra som avlivades hette Chirak och var en Shetlandsponny

1989-2009

Denn lilla underbara ängel lärde mig att rida när jag gick på ridskolan. busigare ponny fick man leta efter :) så många gånger man trillade av honom men fortfarande var han den bästa och största nallebjörnen av dom alla :) det största minnet med honom är nog när vi kom 5:a i en b-ponnytävling (han var en a-ponny)

Menmen, sådant händer och livet går vidare även om man saknar dom jättemycket.

Sedan har jag en massa andra ponnyer som har blivit sålda och försvunnit :/; Bellinda, Vilja Viking, Juliett, Jouline, Jasmine, Umbria, Cindy, Camectra, Kirsthi, pimpim, pysen osv. det blir ganska många :'( samtidigt som man fortfarande älskar dom jättemycket.

På bilden är det Bostorp Bravur <3

Jag har förlorat särskillt 2 hästar som har en speciell plats i mitt hjärta.

Lady Henrietta, 1987- 2003 (2001?), Engelskt fullblod. Min själsfrände.

Oskar, fjording. Ridskolehästen som var mitt hjärta.

Sen har man ju förlorat fler hästar, men framförallt de två har betytt otroligt mycket och varit de som påverkat mig mest. De två som alltdi kommer ha en liten extra speciell plats hos mig.

okej

Jag har förlorat flera hästar men en som var djupt rotad i mitt hjärta var min fjording Fanny….

Hon kom till mig endast 5 månader gammal och somnade in hos mig 14 år gammal  

orskaen till att hon fick avlivas var akutfång på alla hovar hon fick medicin och hela paketet men inget hjälpte  Det var den svåratste tiden i mitt liv ja har inte kommit över henne än på långa vägar så ja unviker att tänka och titta på kort som rör henne..

Född: 93-05-15

Död: 07-11-19

De går inte utan att ja sitter och stortjuter nu..

Vi köpte ett dräktigt shettissto som hette Wilma när jag var mindre. Världens underbaraste, snällaste, sötaste… 2 månader senare skulle hon föla och fölet låg fel och fastnade med ena frambenet och kunde inte ta sig ut. :'( Huvudet var ute men trots veterinärens hjälp kom den inte längre, och när Wilma inte orkade kämpa längre och värkarna slutade ströps fölet och vi var tvungna att låta vet avliva min kära Wilma :'( 2 månader som jag fortfarande minns<3

än så länge har jag bara förlorat en av mina egna. Robin. han gick bort 20 Augusti förra året… Han hade då varit sjuk i ett år men i början hadevi ingen aning om det. eftersom veterinären inte hittade något "fel" förutom att han var flåsig så kunde han inte avlivas. Man får ju inte avliva en frisk häst.

det började med att han blev flåsig på hoppträningarna men vi trodde det berodde på dålig kondis och de sa vet. oxo. så vi fortsatte. försökte få honom i bättre kondis. vi tävlade lite oxo och vi fick tid för blodprov och en grundkoll på hela hästen nere i halmstad. detta var dagen efter vår sista tävling tillsammans. den dagen kommer jag aldig glöma för dagen efter fick vi reda på att han hade lika dåliga värden som en aids-sjuk människa. han var enligt värderna döende. han som behandlade hittade inget svar på vad det kunde vara förutom att det var ett virus. och det går ju inte att bota heller. antingen läker det av sig självt eller så läke det inte alls. det sistnämnda hände med robin. han blevinte bättre. provade massor av olika tillskott. han fick en lång vila och ändåblev han bara sämre. slem i lungorna och hostade och blev mager.

tillslut fick vi beviljat av både vet. och försäkringen att vi fick ta bor honom. då gick plötsligt allt jättefort. det kom hem en "nödslaktare" till gården och en vän till mamma höll honom. jag var inte med men han hade tydligen varit hel-lugn. kan inte hjälpa att ja saknar honom! han var en helt underbar liten ponny.

Förlorade min underbara sköthäst hösten 2008..

Lindholms Rosalie - 2002 till 8 september 2008 :( saknar henne grymt mycket!

Förlorade sötaste ridskoleponnyn Tea For Two, 1994-21 april 2008. Hon var en connemarakorsning på 139,8 cm. Skimmel och ibland het, var itne så samarbetsvillig i dressyren men alla har sina dåliga sidor. Helt underbar att sköta. Hade henne som sköthäst 3-4 dagar i veckan under 5 år. Det sved bra mycket när jag kom till stallet för att praoa och får reda på att min älskade Tea skulle åka första dagen på praoen… Saknar henne något otroligt mycket! Älskade ponnyskrutt <3

Bilden: sommarbetet 2007, min favoritbild på sötaste ponnyn <3