Förra helgen när vi skulle rida ut så blev gobban som en tokig när vi skulle gå förbi ett ställe. Förstod att det stod något djur där bakom träden. Han brukar nästan aldrig annars bli rädd för något. Mer än bussar, traktorer och mopeder.

Vi hade fullt tjå att komma förbi. Han backade och frustade som en tokig. Så jag hoppade av till sist. Höll på att tappa honom när vi gick förbi. Han var sedan rädd för nästan allt. Han fortsatte att frusta t o m inne i stallet. Började nästan blöda näsblod av allt frustande. Hans snor blev lite ljusrosa.

 Några dagar senare samma sak. Fast inte lika mycket rädd. Men det tog ett tag att komma förbi iaf. Men han var inte rädd någon annan stans iaf.

 I går skulle jag rida förbi själv där. Då var han räddare. Sedan fick han för sig att det var på ett ställe till. Så jag hoppade av och skulle gå förbi. Då sprang han på mig så jag tappade honom. Han stack iväg en tur på en tomt. Sedan ställde han sig och väntade på mig en bit bort. Som tur va. Jag hatar att få gå hem. *ler*

Pratade med jägarna i går. Bad faktist dom att skjuta vildsvinet om dom såg det. Vet inte om dom gör det. Men hästarna är väldigt skärrade på kvällarna med när vi ska ta in dom. Antar att det håller till vid oss hela tiden. Har nu gjort så i en hel vecka.

Är det någon mer som har problem med vilsdvin?

Slutar hästarna vara rädda för dom till sist? Precis som dom gör med älgar och rådjur?

Carola

med risk för eget liv ska vi ut i dag igen.