Oj, oj, oj.. Det är ju en del.. ;) Ska väl ta någon.. ;)

En av de mysigaste upplevelserna jag har varit med om med en häst som jag red (dock inte min egen eller sköthäst, men jag tränade lite med honom).. Vi red till en sjö och badade.. Han är väl runt 135 cm (islänning), fux med ljus man och svans, bläs och busig blick.. :) Så jag tog av honom sadeln och tränset och tog på honom hans grimma och hoppade upp på honom igen.. ;) Hehe.. Sedan så skrittade han ut i vattnet och stod där och plaskade med frambenen.. Jättemysigt!! :)

När vi sedan gick upp till stranden igen så skulle han allt bestämt ta och rulla sig i sanden.. ;) Blöt häst + sand är inte så kul.. ;)

#1 Haha.

Jag tror att det var förra sommaren: helt plötsligt står det en stor skimmel ute på våran gårdsplan. Den ser helt förvirrad ut o snacka om att både jag o mina hästar ser förvånade ut. Min mamma ställer in skimmeln i en egen hage o börjar sedan ringa runt till olika stall. Den vita hästen hade visst rymt från en hage ca 1 km bort. = )

Jag tkr faktiskt att det är jättesvårt att hitta på ett minne, även om man har vart med om många roliga stunder.

Haha.. Oj, så det kan bli.. ;) Min minishettis-hingst som jag skötte förut rymde ur sin hage tillsammans med sina två kompisar.. ;) De drog till en annan hage som de hade sett, där det gick ston (ca 2 km bort), men som tur är så hände ingenting.. ;)

Haha, vilken tur.

För några år sedan hade vi en till welsh (dinne) + den jag har nu (nel). Dinne brukade alltid rymma ur hagen o ut på ängen, så fort han fick chansen, men Nel han bara stod kvar o tittade på…         Och en gång så hade min medryttare glömt stänga grinden till hagen (hur man nu glömmer det), och när jag kommer hem två timmar senare, så står Nel vid grinden o tittar…