Min uppfattning om hur hästar får underhals är folk som inte rider i form eller rättare sagt fel form, kanske låter hästen gå i lite väl högt tempo med huvudet högt, istället för att arbeta med bakpartiet, genom ryggen och så småningom ut i nacken och trampa under sig rätt.

De flesta hästar jag har sett med underhals är hopphästar, vars ryttare ofta ägnar för lite tid till dressyren och för mycket tid till fart och fläkt. :P  Observera nu att jag inte har skrivit att hoppryttare rider fel på något sätt!

De hästar med kraftig underhals som jag har sett har varit väldigt lite dressyrridna, om alls. De flesta har ridits i skog och mark i full fart 5-6 dagar i veckan, men ytterst sällan eller aldrig på någon plan mark eller ridbana. Någon "form" har det inte varit tal om på uteritterna, även om det går ypperligt bra att rida dressyr i skogen också. (Jag själv gör det jämt eftersom jag inte har någon ridbana hemma.)

Tyvärr verkar det bottna i en enorm okunskap bland dessa hästars ägare, som helt enkelt inte är insatta i hästars anatomi och vad dressyrens rörelser har för effekt på kroppen. Jag ska inte kasta sten i glashus, jag är själv inte född dressyrstjärna och har egentligen bara satsat på dressyren de senaste 10 åren, dessförinnan var jag också okunnig. (Och minderårig - samband?)

Jag tycker att det är synd att ridskolorna inte utbildar barnen tillräckligt väl i anatomi, rörelser, skador, förslitningar, hållbarhet och praktisk dressyrridning. Jag anser att det är grunden i all hästhantering att veta hur sånt fungerar och hur en häst kan brytas ner av felaktig ridning, men tydligen är det inte så många som håller med mig. Jag fick lära mig den ädla konsten att åka häst när jag red på ridskola, men riktig dressyr, och kunskapen det kräver om hur hästar är uppbyggda, har jag fått kämpa för att lära mig på senare år. Tänk vad duktig jag skulle vara nu om jag hade lärt mig rätt från början!

Jag tycker faktiskt inte att den genomsnittslige hoppryttaren har häst med underhals, däremot på ponnysidan är det ganska vanligt. Men tyvärr är det ju många med ponnyer som bara gasar på i full fart över hindren istället för att försöka rida i balans - återigen borde det handla om okunskap. Eftersom de flesta som tävlar, både häst och ponny, har en eller flera instruktörer som de tränar för så undrar jag verkligen över kvaliteten på instruktörerna i vårt land! För om ingen öppnar ögonen på dessa ryttare, och får dem att inse att deras sätt att rida inte är hållbart i längden, så kan de ju aldrig lära om sig. Så varför säger inte instruktörerna någonting? Det ligger ju i deras intresse också att deras elever lyckas bra på tävlingarna…

Jag låter säkert väldigt negativ nu, men problemet är ju så mycket större än bara förekomsten av underhals. Underhalsen är ju ett symptom på felaktig form, något som man sällan ser på vildhästar. Att hästen får underhals beror ju på att den inte bär sin kropp så som naturen hade tänkt. Om det beror på exteriöra missar eller en ryttare som inte rider hästen i en bärande form är kanske individuellt, men jag tippar på att merparten av hästarna med underhals har det för att de inte orkar bära sina ryttare med ryggmusklerna. Sånt kräver konsekvent träning och, återigen, kunskaper om dressyr och anatomi.

Min första häst hade underhals när vi köpte honom (och då var han bara 4 år…), men då var jag så pass okunnig att jag inte kunde se det så jag fortsatte rida på det bett han hade när vi honom, ett pessoa. (Herregud vad lite jag kunde när jag blev med häst!) Det var inte förrän jag började rida för tränare några månader och blev beordrad att kasta bort pessoat och lära mig få stopp på hästen med ett vanligt tränsbett som den försvann. Det tog iofs minst två år innan den började bli permanent särskilt med tanke på att det är så många andra muskler som blivit intakta pga. den felaktiga formen som resulterat i en underhals.

Det är precis som Ahnna skriver - det är en effekt av att hästen inte bär sig på bakbenen och ryggen, så detta är inte bara fult att se på, det är också ett djupare problem som i framtiden kommer orsaka skador och problem hos hästen då den arbetas helt fel.

Jag kan ju tillägga, till det som redan sagts, att hästar vars ryttare rider de i dressyr men hästen bara kräker på nacken utan att arbeta rätt också kan ses med underhals i många fall. Då hästen spänner undersidan av halsen och springer på frambenen istället för att skjuta på och bära upp sig med bakbenen och därmed jobba med överlinjen.

Samt de hästar som aldrig blivit ridna i låg form för att bygga upp överlinjen först, utan ska pressas ner i "dressyrtävlingsform" direkt, utan att ha musklerna för det. De blir bara ihoppressade och har också stor risk att spänna underhalsen då de inte har styrkan i överlinjen.

har sett ganska många med underhals och det har vart mkt olika hästar har dock aldrig haft en själv,

ganska jobbigt att arbeta bort med eftersom de har en sån styrka i underhalsen och går då gärna med förhöjd huvud för att underlätta för dem själva.

Ingen av mina hopphästar har någonsin haft underhals …. Blacky hade det när jag köpte honom däremot men den försvann snabbt med lite vettig ridning samt att han stressade av lite.

Många stressiga hästar får väldigt lätt underhals.

Nu kommer en väldigt efterbliven fråga: vad är underhals? xD

#7 Här har du en häst med underhals. Det är helt enkelt när de får mer muskler på undersidan av halsen, och därmed kortare överlinje.

Min häst har/hade underhals (+ ingen överlinje - hans hals var uppochner) men det börjar försvinna nu :)

Åtminstonde börjar överlinjen bli lite bättre, det är nog mycket brist på överlinje snarare än bara kraftig underhals i hans fall, man jag tycker iaf att han börjar se ok ut nu. Det enda som gjorts är att rida in honom ordentligt.

Man kan ju tvinga ner hästens huvud och ''bota'' underhalsen utan att för den skull rida bra…men det är som att lägga plåster på ett benbrott - meningslöst. Sen finns det ju raser och individer som lättare får underhals, tänker på de med kraftigare nacke. Jag misstänker att de behöver mer hjälp att sträcka ut ordentligt istället för att bara dra in nosen. Tycker mig okså se många islansdshästar med ganska kraftig underhals, fast man ser ju på bilder när de tävas i tölt och så hur de rids där, då undrar man lite om de tränar tillräckligt mycket på att sträcka ut musklerna igen för att kompensera den korta, hopdragna formen i tävlingen. (säger inte att alla isisar har underhals, men jag har sett många som har det)

Har väldigt svårt att tro att "skogsridning"  skulle kunna ge upphov till underhals. För att en muskel ska växa och bli "bullig" krävs ju att den arbetas kraftigt och halsen undersida lär ju inte ansträngas något nämnvärt vid en tur i skogen. Underhalsen är ju ett tecken på en muskulär obalans och tyder på att hästen ridits i en felaktig form. Ryttare som försöker "dra" i hop hästen till rätt form får oftast en häst med underhals.

#10 Hästen får lika mycket underhals av att springa rakt fram i skogen med en ryttare som är hård i handen och/eller inte jobbar hästen med bakdelen.

#Att en hård hand kan vara orsaken kan jag hålla med om men vid skogsridning sitter man väl ändå inte och "blåhåller" hästen? Har själv ägnat åratal av denna typ av ridning på flera egna hästar och det har i alla fall inte gett dem någon underhals.

#10+#12 Självklart kan man rida olika ute i skogen, likaväl som inne på banan. En del ryttare bryr sig inte om form alls utan rider enbart med långa tyglar utan kontakt och tan att bry sig om att aktivera hästens rygg och bakdel heller, deras hästar har ofta en pinnhals utan överlinje, eller om det är en häst som gärna går med nosen som högsta punkt; en viss underhals, beroende lite på hästens ras och konformation.

En del skogsryttare håller hela tiden i hästen för att den inte ska ''springa iväg'' eller av nån annan anledning, rider ofta fort och utan nån vidare balans osv, deras hästar får ganska säkert en rejäl underhals, precis som hopphästar i de fall hoppryttaren bara tänker på att sno runt banan så snabbt som möjligt.

Sen finns det de skogsryttare som tänker på formen, och även om inte alla har kontakt med tygeln så rider de mycket med sätet, klättrar och andra sådana saker som får hästen att använda rätt muskler, deras hästar har ofta en helt ok överlinje och ingen underhals.

Det finns säkert fler typer, men kort sagt.. det spelar ingen roll var eller vad du rider, utan hur du rider. Skogsryttare generellt brukar inte alltid bry sig så mycket om form, har jag erfarit, men det betyder ju inte heller alltid att hästenfår just underhals. Sen blir det ofta fel på andra hållet, dressyrryttare som är så fokuserade på att kröka nacken att de drar ihop hästen så att den spänner underhalsen också.

Min skogshäst hade troligtvis haft underhals om jag inte ansträngt mig (och tränaren han reds in hos) för att lära honom att inte stirra upp mot stjärnorna, sänka ryggen och bara rusa på, trots att jag själv är väldigt dålig på att hålla någon tygelkontakt alls.

Tycker mej se underhals hos en del travare. Tycker även att ponnyhoppryttare ofta bara kutar runt på hoppbanan och rider allt för lite dressyr. Det behvs ju mycket dressyr i hoppningen men vissa verkar ju bara vara ute efter att hoppa! (Säger inte att alla ponnyhoppryttare är så men vissa. Inte heller att alla travare har underhals)

#9 Bra bilder!

#14 Tack :)

Travare körs ju med huvudet i vädret, uppcheck eller vad det heter, så när de blir ridhästar har många underhals. Och många ryttare som köper travare är ganska ointresserade av dressyr eller att arbeta hästen i någon speciell form (absolut inte alla men många) så de botar inte direkt underhalsen heller.

Sen tror väl inte jag personligen att brist på överlinje är något direkt problem på en ridhäst (kraftig underhals däremot visar på problem), många travare som även om de inte har kraftig underhals inte heller har någon vacker överlinje eller jobbas i form, lever ju länge och friska som ridhästar i skogen (gäller för övrigt alla raser). Så länge hästen inte överansträngs, t.ex. om man går för fort fram eller plötsligt börjar göra något hästkroppen inte är van vid, eller rider väldigt ''hårt''/ovänligt och orsakar spänningar pga det,  så håller de trots att de inte har optimal samling och ridning. (Kanske för att de inte får en massa onaturliga spänningar av att ryttaren medvetet eller omedvetet försöker tvinga fram rätt form, vilket händer ganska ofta med hästar vars ryttare försöker rida dressyr, kanske med lite prestationsångest, och ofta hemma utan tränare eller med en tränare som inte passar det ekipaget. Inte alla naturligtvis, men det förekommer… så hellre ingen form alls än en tvingad, spänd form.) Men börjar man kräva mer av hästen än att gå rakt fram på ''snälla'' vägar så kommer problemen om man inte rider 'rätt'. Sen tycker jag väl i grunden också att man borde rida hästar på ett mjukgörande sätt och bygga sk ridmuskler även om man bara planerar att rida rakt fram i skogen, inte minst för att det känns roligare att rida en stark, smidig häst.

Och många som ''bara'' rider i skogen rider ju trots allt mer än bara rakt fram och tränar också mjukgörande och stärkande antingen av sig själv i skogen eller på en bana emellanåt. En hel del skogsmullehästar är rätt så vältränade trots att de ''bara'' går i skogen., det ger ju ofta en utmärkt varierad träning med naturlig samling om man inte bara rider ett varv på en välbehandlad ridväg/grusväg med hängande tyglar och tittar på blommorna ;)

Men nu har jag visst kommit ifrån ämnet..

#9 Bra bilder, stor skillnad. :)

#13 Jag tycker inte att det är dåligt att rida på långa tyglar, tvärtom. En bra form kan man ändå med rätt hjälper uppnå med lösa tyglar. Westernhästar rids ju i de flesta fall på enbart långa tyglar och med vikthjälper och av dom westernridna hästar jag har sett har det inte funnits någon underhals.

#16# Jag har haft en inackordering som tävlade lite i western. Hon red "på tygeln" med enhandsfattning. Så visst får dom gå i form. Iaf den här hästen.

#17 Ja, precis sådana har jag också träffat.

#16 Det var inte så jag menade utan med långa tyglar och utan tanke på form. Dvs långa tyglar och inte heller vikthjälper för att få en bra form, utan helt enkelt att inte bry sig alls, till skillnad mot att jobba mot rätt form, tvinga in nosen eller hålla hårt av någon anledning utan att få ner nosen m.m. :)

Att rida på helt lös tygel och utan form är helt ok för min del om hästen bara ska gå rakt fram hela livet, de håller faktiskt ändå så länge man inte byter krav och börjar begära mer av dem utan att samtidigt visa dem hur de bär bättre. Om de bara rids på ett lugnt och sansat sätt så lär de sig själva att bära upp precis så mycket som krävs i olika situationer för att de ska hålla, men inte tillräckligt för att stärka sig eller bygga snygga muskler. Generellt iaf. och så länge man inte begär mer av dem helt plötsligt. Till exempel måste hästen samla upp sig något för att alls kunna galoppera så det gör den av sig själv.Fast jag tycker ju om att kunna kräva liiite mer än absolut nödvändigt för att överleva, och med tanke på hur lätt min häst stressar upp sig behöver jag kunna påminna honom om att ta det lugnt eller iaf inte ''tappa allt'' när han börjar stressa…

Om jag inte har fel så rids westernhästar in med korta tyglar som de flesta andra hästar, och när lång tygel kommer är det ofta med tunga lädertyglar och långa sidor på ett stångbett - tyngden i tyglarna fungerar som ''kontakt''. Men visst, det går att rida en häst ''i form'' med lösa tyglar eller inga tyglar alls, normalt sett ska ju största delen av ridningen ändå komma från sits, skänkel och vikt. :P

#19 Ja, jag är med, skrev nog lite halvt allmännt, men idéen till inlägget fick jag av att du skrev "trots att jag själv är väldigt dålig på att hålla någon tygelkontakt alls.", jag tänkte alltså att det är ju bra att kunna rida utan för mycket tygelkontakt :)
Håller helt med om att det är stor skillnad på att åka häst och att rida med ordentliga hjälper, med eller utan tyglar. Tyngden i westerntyglar är inget jag har lagt något större märke till, men det finns ju säkert olika. Stångbett eller vanligt tycker jag beror på hur duktig man är och om man klarar en enhandsfattning eller inte, men visst är det bra kontakt med stångbett om man kan hantera det ordentligt. :)

#20 Ser inget fel i långa lädertyglar (som av naturen är tunga) och stångbett heller, men det blir ju en kontakt som är lite mer än vad man tänker på när man är van vid lätta vävribbstyglar eller korta tyglar som inte ''hinner'' väga så mycket innan de når hästens mun. :P Jag märker att många bara ser de lösa tyglarna och tänker att det inte är någon kontakt fast att hästen i själva verket kan känna minsta ändring i handpositionen, precis som med vanlig kontakt. Korta tyglar på de betten hade nog blivit skarpt. Har aldrig lagt märke till långa tyglar på vanligt tränsbett faktiskt.. men så insatt är jag ju inte i westernridning heller.

Min häst rids på allt från stångbett, tränsbett, hackamore, ridkapson eller muserola, fast stångbett och hackamore är alltid i kombination med något ''snällare'' och lös tygel på stången/hacket. Tränsbett har vi inte haft så länge då han reds in bettlöst, men han är mkt känslig i munnen trots stångbett tidigare. Men han vågar ta stöd på bettet om jag bara rider rätt med sitsen..

Jo, har hellre för liten kontakt än för hård.. fast det är lite dumt att rida på en ''stissig unghäst'' när man i stort sett tappar tygeln om man blir överumplad av nåt :P

Kan förresten bjuda på ett exempel både på min lätta/obefintliga tygelkontakt (nej, jag rider inte så att det blir ett ryck pga att tygeln sträcks i varje steg, jag glömmer bara kontakten helt ibland, och han tuggar alltid både vid bett och bettlöst ;) ) och ett exempel på en väldigt dålig form som bäddar för underhals (för att leda tillbaka till ämnet). Här är han ju bara ihopdragen, undviker mina hjälper av någon anledning (jag sitter väl helt fel som vanligt), spänner underhalsen, kröker på nacken och gör sig så kort som möjligt i halsen.. :3 Väldigt dålig ridning den stunden, men det bjuder jag på! ;)

#12 Då rider väl inte du med hård hand då?

Genom åren har jag sett dussintals ryttare som sitter och håller stenhårt i tyglarna med spända axlar och överarmar, oavsett om de varit i skogen eller på en ridbana, och deras hästar har i princip alltid varit bångstyriga, omusklade i överlinjen och med klar underhals. Jag ser i alla fall ett klart samband mellan sån ridning och felmusklade hästar.

#22 Säger inte emot dig, anser bara att det blir fler felmusklade hästar med ryttare som intensivt f ö r s ö k e r  rida hästen i form men inte har den rätta kunskapen. De harvar runt varv efter varv på ridbanan utan att förstå att det de håller på med inte alls är bra för hästen. För väldigt många tror ju att en kraftigt krökt nacke betyder att hästen går i form. Jag kan ta ett exempel från den ridskola där jag red en gång i tiden. Efter ca 5 min skritt på lång tygel knäppte ridläraren med fingrarna och sade" Och så tar vi dem på tygeln" Då var det meningen att alla hästar skulle gå på tygeln på stört. Hur många tror du hann "rida hästen fram mot bettet" och hur många drog i hop den? Alla drog i hop den - och fick beröm av ridläraren. En ridlektion är kort, många instruktörer(OBS inte alla) väljer genvägar för sina elever. Och det är med den kunskapen de sedan går hem och rider sina egna hästar.

#21 Ja, det är viktigt att rida rätt för att rida på stångbett tycker jag, men det ska man väl iofs alltid eftersträva. Jodå, det finns en del som rider western på långa tyglar och vanligt tränsbett. :)
Du bjöd på en bra bild att tänka på.

#22 & #23 Ja, precis. Det är alltför många som håller krampaktigt i tyglarna och många ser nog inte problemet förrän det har blivit för stort. Jag tror även att många vill klara allt själva och är lite sena på att skaffa hjälp.

#24 - Ja, man blir helt enkelt för stolt för att se problemen och skaffa hjälp.

#21 Jag tycker det är rätt vanligt (under utbildning/träning) att folk rider westernridning med långa tyglar och tränsbett (men det är nog olika mellan olika ryttare/träningsgäng hur man resonerar). Många gånger är det så att man under utbildning av hästen vill jobba på tvåhandsfattning (kanske inte hela tiden men till och från - som jag själv när jag jobbar vissa moment inom dressyr med min tex) och då vill man inte sitta på ett stångbett. Stångbett tycker jag kommer ganska långt fram i utbildningen av en westernhäst, medan enhandsfattning och lösa tyglar kommer väldigt tidigt (när man sätter på stångbett ska man -tycker jag- ha kommit så långt att man jobbar med enhandsfattning och lösa tyglar och ändå ha bra kontroll och kommunikation med hästen, man ska enligt mig inte sitta och harva på två händer med ett stång i munnen på hästen), men dock inte hela tiden i början såklart utan vartefter hästen klarar det ansvaret som det är att gå på långa tyglar.

I westernridningen har jag (när jag ridit lektion) aldrig hört något om att formen kommer ur handen, den kommer ur sätet när du jobbar med hästen (vilket min hästs kiropraktor blev väldigt glad att höra då hon ser för många hästar förstöras/slitas av framtvingad form).

#26 Ja, jag känner inte till westernridningen alltför väl, har ridit lite grann men kan inte påstå att jag gjort mycket mer än provat på, och så iaktagit så klart. En del saker får man ju se. :)