http://www.ewr.nu/Medlemsblad/200701/sida_10.pdf

Det man kan vara medveten om är att det finns tre vitt skilda lidanden som använder "spatt" som benämning.

Det vi i vardagslag menar med spatt är benspatt, som alltså är en inflammation i hasens glidleder. Denna spatt anses vara ärftlig till stor del och har generellt ganska dålig prognos.

Sen finns något som heter "tuppspatt", även kallat tuppsteg, som inte alls har något samband med benspatt, utan det är en rörelsestörning där hästen "rycker" upp bakbenet/-benen (framförallt i skritt), så att den ser ut som en sprättande tupp. Detta är inget hästen lider av, men det är diskvalificerande på dressyrtävling.

Sist finns "harspatt", även kallat harhas, som är en konturstörning på hasens baksida.

#1 länk är en bra beskrivning av VAD spatt är.

Det finns sååå mycket olika åsikter om spatt!

Det finns dom som avlivas och dom som funkar jättebra, tom tävlas lite lättare.

O det finns dom som anser att det är ärftligt och dom som anser att det inte är ärftligt och dom som anser att anlagen är ärftliga (men att dom kan klara sig utan att få spatt). Dock finns det inget vetenskapligt bevis på att det är ärftlig säger alla källor jag hittat, men manen del har ändå anledning att tro det.

Dom flesta verkar nuförtiden va överrens om att en spatthäst ska röra på sig iaf.

Vad som orsakar spatt är också olika. Som sagt det finns så himla mycket olika åsikter.

Jag har själv en ponny med spatt och jag har forskat o försökt luska ut nåt vettigt, men man blir inte riktigt klok. Spatt verkar va väldigt individuellt och en osäker framtid med mycket jobb då den ska röra sig så mycket som möjligt.

#3 - själva sjukdomen spatt är inte ärftlig, men benägenheten att få spatt hänger ofta ihop med hur hästen ser ut exteriört och DET är ju ärftligt. Spatt finns ju också på de flesta rasföreningars listor över vad som är automatiskt kasserande - det hade det inte gjort om man hade varit säker på att det inte finns någon ärftlighet i det…

Jag skulle inte kalla det för "olika åsikter", utan snarare att hästarna klarar sig olika bra med sin spatt. Jag har ett exempel på en ponny som fick vila i fyra år och som sen blev brukbar igen. Jag har också sett exempel på hästar som opererats och ändå inte blivit brukbara, trots lång konvalecens.

Det man måste vara medveten om är att även om en häst blir brukbar efter att spatten har "läkt", så är det alltid en spatthäst och det finns risk för att problemet återkommer.

tack för svar. Det är nämligen så att jag har hittat ett halvblodssto som jag ev. ska använda till avel om det nu blir något, men det är kanske inte lämpligt att avla på spatt hästar då? Eller om det är extriören går det att komprimissa med en bra hingst? Ägaren till stot sa att hon inte hade frsämrats på 4 år och inte trodde att det skulle bli värre men…

#5 - jag hade inte köpt ett spattsto för att använda i avel. Att hon själv inte har blivit sämre innebär ju ändå inte att hon inte nedärver det.

Varför chansa? Vad gör du om (worst case scenario) det visar sig att alla hennes avkommor fått spatt inom några år?

Vill du hålla på med seriös avel så tycker jag att du ska hitta dig ett sto som är friskt, eller möjligen har någon gammal "akut" skada som inte finns några som helst tveksamheter om angående ärftligheten…

#6 Nej jag vill ju inte avla på ett sto som förärver skador/sjukdomar osv. Det var därför jag frågade om det förärvs , tack för svar.

#4 Ja, det var ju ett av "förslagen" jag skrev.:P  Personligen är jag lite kluven vad jag tycker. För om det är ärftligt så skulle nästan alla hästar ha det. Jag vet många fina tävlingshästar med bra stam på båda sidor som fått spatt. Det finns ju även dom som inte fått spatt med samma stam som inte fått det. Så ska man då tro att alla hästar bär omkring på anlagen?

Att exteriör och arbete spelar in tror jag mycket väl på! Men det finns ju fortfarande dom som har bra exteriör o får det. Aja, man kan ju diskutera i evigheter. Men jag har ännu inte hittat nåt som ALLA är överrens om när det gäller ärftlighet. Dock skulle jag inte köpa en häst med spatt eftersom det kan komma "tillbaka".

Med åsikter menade jag olika forskares studier!=)

Sen som jag sa längre ner om du hade läst ordentligt, så ja, det är väldigt individuellt. ;)

Jag har blivit ordinerad att INTE vila hästen. Och det verkar vara de flestas åsikt nu förtiden. Och det har funkat bra för min del=)

#8 - Att något är ärftligt innebär inte att alla avkommor får problemet. Sen ska jag inte ge mig in på att reda ut hur ärftliga defekter kan nedärvas, för det beror på så många faktorer, t.ex hur många arvsanlag som är inblandade för respektive defekt och ifall det är dominanta eller recessiva anlag.

Ja, det är korrekt att spatthästar (med utläkt spatt) mår bäst av att motioneras - problemet är bara att de flesta spatthästar har ont och då ska de inte ridas…

#9 Nej självklart ska dom inte ridas när dom har ont! Under dom perioderna hästen har ont är det ju bara till att leda hästen på promenader ist och kanske ge butta. Förhoppningsvis så märker folk när deras hästar har ont. Det gäller ju att vara väldigt uppmärksam med en spatthäst. Sen kan jag tycka att man inte behöver RIDA en häst med spatt varje dag.

 Personligen rider jag MAX 3 dar på en vecka. Jag varvar alltid med tömkörning och promenad för hand. Ibland rider jag inte på flera veckor utan tömkör ist.

Även när spatten är aktiv ska dom röra sig, men då dom oftast har ont då, kan man ju hålla sig till o leda hästen.