Beklagar din sorg. Vila du ett tag från hästar, de kommer till dig förr eller senare om du har intresset kvar. Wilma får du hålla i ljust minne. De nya hästar du möter kommer skänka dig stor glädje.

Beklagar verkligen. Orkade hon inte hämta sig efter allt som hänt? Välkommen tillbaka.

Usch vad jobbigt.. Jag beklagar…!

beklagar *tröstekramar*

beklagar!

o vet vad du går igenom.. en paus är bra… allafall för mej.
köpte ju en ny häs direkt efter jag fick avliva min pålle, det va dummaste jag gjort i hela mitt liv.

hoppas att du snart mår bättre…

Nej men fy så tråkigt, beklagar sorgen!

Beklagar verkligen!

Beklagar:(

Det kan inte vara kul för dig! Men det var säkert det bästa för hästen, man får väll försöka tänka så även om det är jobbigt.

de är skit jobbigt att förlora hästarna :*( vet precis va du har/ kommer att gå igenom, man får tänka de bästa för hästen, även om de är jobbigt, tre av mina älskade lämnade mig på 3 månader :'( beklagar!

Beklagar verkligen! Vet hur det är har förlorat 3 älsklingar, de är jobbigt i början men de går över sen. Dom finns i tankarna hela tiden, men de blir inte så jobbigt sen

jättetråkigt, men jag övertygad om att det är helt rätt beslut!

kom tillbaks snart!

Tyvärr så kom hon ju aldrig riktigt tillbaka. Vi trodde verkligen att det hade vänt men hon blev dålig igen nu i helgen. Nu började även frambenen spöka på henne.
Idag när jag skulle leda ut henne ur stallet hoppade hon mer eller mindre på tre ben.
Hon hade aldrig kunnat komma tillbaka ordentligt igen. Och efter allt den stackaren hade varit med om tog jag beslutet att hon skulle få somna.

Nu slipper hon vara sjuk och ha ont! Hon slipper denna elaka, hårda och kalla värld. Hon har det bra nu! Hon är hos sin bäste vän Dojo och hos sitt lilla föl Ida. Där är hon lycklig och inget ont kan längre nå henne.
Det är detta jag får trösta mig med när allt känns hemskt. Detta var det bästa för henne. Hon ska inte behöva lida, inte behöva ha ont eller leva ett ovärdigt liv. Lilla Wilma var en av de få riktigt bra saker som hänt mig och jag är glad över tiden vi fick ihop. Hon har gjort så mycket för mig och hjälpt mig när jag haft det svårt. Nu var det min tur att hjälpa henne. Tyvärr blev det inte på något roligt sätt men det var det bästa jag kunde göra för henne.

#13 Jag tycker det låter som rätt beslut. Det är ju det jobbiga och tråkiga med djur att en dag försvinner dom. Men man är ingen riktig djurvän om man "tvingar" dom att vara kvar, med massor med mediciner, eller annat som håller dom kvar längre än vad som är bra för dom.  *styrkekram*