Jag har ett russ som är stel höger sida. Det som gjort underverk på honom är longering med inspänningstyglar.

Först hade jag gummiinspänningstyglar men har övergett dem och har nu fasta. Poängen är att hästen jobbar mot sig själv och snabbare kommer till eftergift. Börja med "snäll" inspänning och var beredd på protester! Min protesterade i ca 30 min. Bara bålvägrade.

Min Bajazzo är ingen stjärna på ponnytravet men efter logeringen så sänkte han sig ca 10 sekunder! och dressyrarbetet gick framåt rejält! Fått en helt annan häst som kan bära sig.

jag provade med gummiinspänning, men det är svårt, han sliter bara upp med huvudet så de hjälper knappt. Ibland spänner jag in honom med tömmarna, som bilden visar. Jag gillar det inte riktigt så det är sällan numer.
Ska prova fast inspänning, dock är longering svårt. Han springer in till mitten och tigger godis. Hmm.

Inspänning är inte lösningen för din häst, han är redan spänd i sidan och behöver lära sig att slappna av och sträcka ut musklerna, inte dra ihop dem ännu mer. Sätt tömmarna "normalt" till bettet om du tömkör. Att han drar upp huvudet och trilskas är tydliga tecken på att det blir för jobbigt. Är han inte tränad under lång tid till att jobba med halsen och bakdelen i den positionen så klarar inte hans muskler det än. Det måste börjas i en annan ände…

En bra övning att börja med är att ta honom i vanligt träns och tyglar, leda honom rakt fram (gärna längs långsidan på en ridbana) och sätta ena handen i skänkelläget och trycka försiktigt där samtidigt som en andra handen lirkar med innertygeln för att få en böjning i halsen och bålen. Först ska han bara gå böjd i halsen rakt fram åt båda hållen och när han klarar det utan att protestera så kan du övergå till att göra samma sak på volt och sedan börja jobba med öppnor. Vid minsta eftergift som han gör i munnen så berömmer du och släpper efter. Rör tyglarna millimeter för millimeter, inte mer.

Gör passen korta, 10-15 minuter i taget i skritt första gångerna. Be om böjning och sidförflyttning och släpp efter så fort han gör som du vill. Låt honom vara ifred i några steg och börja sedan om med ny böjning. Det tar tid att lösa upp en stel sida, särskilt om han fortfarande går trav. Först när han kan böjas i båda varven både på volt och rakt fram så är det dags att lägga på selen och tömköra igen, med tömmarna direkt till bettet utan inspänning. Ska man använda fast inspänning så ska de sitta så löst att de glappar rejält när hästen går i en bra form och de ska aldrig tvinga ner hästen i form. De ska inte stå för böjningen, det ska hästen själv göra.

Lycka till!

Jag skulle göra så här (i båda varven):

*Yttertömmen från min hand genom en (töm)ring på tömkörningsgjord/däckel/sele och drekt fram till bettet.

*Innertömmen från min hand drekt genom bettringen (tänk utifrån och in när du trär igenom tömmen) och sedan fastsatt lågt i sidan av gjorden.

Med denna tömsättning får du en ledande innertöm (jämför ledande innerhand/tygeltag vid ridning) och ett ganska fast stöd på ytter.

Tänk på din egen placering, tömkör på volt. Hästen ställer sig naturligt gärna utåt, lättare för balansen. Med stöd på yttertömmen och lätt lirkande i inner kommer hästen successivt att släppa till även i högersidan och forma sig där. 

Jag jobbar gärna hästen i trav på töm då skritten många gånger gör att hästen tappar i bjudning. I trav blir det mer framåt och bättre avslappning.

Bifogar en SUDDIG bild på min häst under tömkörning med ovan nämnda fastsättning av tömmarna.

#4 det där ska jag testa! tack för tipset.

Instämmer med #4

Jag brukar tömköra med tömmarna löpande i ringar eller skakelrem fästa lågt på selen. Då är det lätt att forma och stödja hästen när tömmen ligger om baken och man behöver inte styra så hårt som jag upplever att man måste när man har tömmarna uppe i däckelns ringar.

Korta pass, kör i kort trav, växla varv ofta, kör serpentiner - och mjuka händer, mjuk, låg röst. Försök förmedla till hästen att han ska slappna av.

På bilden tömkör jag Östman för ett år sen, då var han två år.

#2 Har funderat lite till och kikat mer på bilden du lagt till här. Med den typen av fastsättning av tömmarna får du hästen att vika in nosen, men inte att länga ut överlinjen. Ofta blir hästen hög och kort i formen istället för lång och låg.

På bilden som jag lägger in nu tömkör jag en annan häst en min egen, en häst som jag tömkör för femte gången. Det är en häst som varit galoppör och som öht har svårt att arbeta på volt/i ridhus oavsett gångart. Den känner sig helt enkelt trängd. Jag har provat olika varianter av tömsättningar på den, inte för att den är svår att arbeta utan för att jag vill ha ut olika saker av arbetspassen. På denna bilden har jag satt tömmarna med "dubbel gramankoppling" och är en variant av den koppling som du visar i #2, men jag har fäst tömmarna under magen. Här är hästen en aning bakom lod, men hela överlinjen från nacke till svans sträcks ut. Tittar man noga så ser man att det inte är jag som drar ihop hästen i formen, utan att den själv placerar sig där. Tömmen hänger slak och det är dess tyngd som hästen söker stöd i. För att detta ska fungera måste man använda en lädertöm.

Denna tömsättning är bra om man vill få ut överlinjen och runda hästen framåt/nedåt, men den kräver lädertömmar (vilket jag eg tycker att man alltid ska ha vid all typ av tömkörning) och den kräver att tömhållaren är hyfsat van och kan flexa i tömmen och i princip köra på helt slak töm. Annars blir det bara en "krulleffekt" av nacken.

#5 Varsågod, kul om jag kan inspirera!