OJ..lisette, vilka djupa tankar du kommer med!

Jag har inte tänkt på det och jag hoppas och antar att min man och att mina hästintresserade vänner tar hand om min häst på något vis.

Man får väl skriva ett testamente *hmm*

Jag vet att min mamma hade bemödat sig om att hitta ett bra hem till Harry. Även om mor är livrädd för hästar.

MEn det ahde vart trevligt o ha allt typ förberett, om det händer mig ngt så ska den o de nta hand om hästen och antingen behålla själv eller se til lo skaffa ett bra hem till.

Jag som den asatroende jag är hade ju itne haft ngt emot att gravläggas emd mina djur….. men sen å andra sidan så får ma ninte bränna kropapr hursomhelst heller, och det lär va ett helvete att få tillstånd att få brännas på bål i naturen…. gärna ute vid havet och sedan att askan sprids för vinden.-…..

Har faktiskt oxå tänkt den tanken. För mig så finns bara en utväg o det är att Bus tas bort, då hon tidigare har haft det dåligt. Men det är ju förutsett att det fortfarande är henne vi har kvar då.

Min kollega som även han jobbar med hästar kommer bli ansvarig för försäljning och avsluta påbörjade tjänster, pengarna för mitt företag och hästar kommer delas mellan min sambo och kollega. Har redan skrivit ut mkt nogrant testamente med hur saker ska klaras upp.

jag har också tänkt på det ibland.

jag skulle vilja att min dotter får välja vilken häst som ska finnas kvar hos dom då. antagligen väljer hon att ha sin egen pålle kvar. Då vill jag att förra ägarna till min häst tillfrågas först om de vill köpa tillbaka honom. (vi kom överens om att de skulle ha förköpsrätt)vill dom ej det så får dom sälja honom till ett gott hem, och jag hoppas att min dotter kommer kunna ha sin häst kvar med stallkamraternas hjälp och råd.

 För 2 hästar kommer inte att kunna finnas kvar eftersom min man är allergisk och helt okunnig med hästar.

Om jag dör så kommer dom troligvis att sälja alla mina hästar. Tror inte att Elin min dotter fast hon är väldigt engagerad just nu vill ha kvar någon häst. Då kommer hon nog att propsa på att få flytta till stan i stället. Ni vet det man aldrig har gjrort förut det längtar man till. Bo på stan alltså. *ler*

Kiara kommer att åka tillbaka till uppfödaren för att bli såld eller kvar till avel. Ametist är ju lite avhängande på om han blir godkänd eller inte men blir han det så är det ju bara ett samtal till föreningen och han kommer att hamna hos någon på foder. Blir inte Ametist godkänd då finns en lista på folk som troligen vill ha honom under en tid.

jag har värsta planen (som alltid har jag planer om allt som kan hända och alla senarion som finns). därför har jag gjort en telefonlista på kylen där det står alla telefonnnummer till alla som kan tänkas ta hand om hästen. förstå står medryttaren, sedan en nära vän som känner hästen, sedan andra personer jag känner från stallet som känenr hästen. Jag har lärt isac att om något skulle hända ska han be medryttaren ta hand om hästen tills vi fått den såld. och så skulle bästa vännen och ev medryttaren få ansvara för att sälja hästen (dom vet ju hur den är och utbildning m.m). så det är "all taken care of"

jag tror jag vill att de tar bort oskar om det skulle hända mig något. sedan vill jag nog att min svägerska ska ta calle, om hon har råd. brago vet jag inte… :(

fy vilken otäck tråd.
Man ska inte tala om sådant här, de bringar otur…

#10 man bör nog prata om sådant, för när det sen väl är ett faktum är det för sent. Barnens farfar dog nu i våras, ingen hade en aning om hur han ville bli begraven, ingen hade vågat fråga jag har även skickat in till donationsregistret att jag vill donera mina organ (om dom nu skulle vara användbara) ingen ska behöva stå där den dagen det händer.

Jag har även tagit hand om och omplacerat en hund, övriga släktingar ville avliva honom men jag fick ta hunden för det hade jag lovat min morbror att göra, hunden levde lycklig i tio år i sitt nya hem

ja det är otäckt, men fruktansvärt viktigt!