Simona!!
Den 11/11-08, klickan 17:56 lämnade Simona oss!
_För 6 år och ca 11 månader sedan rullade en transport in på våran gård. Inne i den transporten stog en otroligt vacker och charmig Fjording. När man öppnade dörren och kikade in möttes man av stora busiga, nyfikna bruna ögon. Inne i transporten stog 16 åriga Simona. Denna dag som hon kom blev livet ljusare, vi fick en otrolig kompis. Simona har vart med om mycket med oss. Efter ett tag kom en kompis till Simona, shetlandsponnyn Miramis. Miramis rymde alltid från hagen, och man var alltid tvungen att ta dig som "lockbete" för att få in honom. Han va så kär i dig, men vem va inte de? Du var alltid så glad när vi kom hem från skolan, du skulle alltid fram och hälsa och du följde alltid med den sista biten hem från postlådan. Jämt när man kom hörde man alltid ett gnägg, och då visste man att det var från dig. En riktigt vän som alltid ville vara med. Efter 4år bestämde vi oss för att betäcka Simona. Sagt och gjort. År 2005 åkte Simona ner till Örebro och betäcktes med Kom Hero. 7 Juni 2006 föddes världens busigaste kopia av Simona, Stårsa. Den veckan Stårsa var beräknad att födas, kollade vi alltid in i Simonas box före vi gick och lade oss. På morgonen var vi alltid snabb ut och skulle kolla om de hänt något. Men ingenting hände, förrens morgonen den 7 Juni, när pappa öppnade stalldörren och hörde Simonas varma gnägg, hörde han direkt att något hänt. Hon lät inte så busig som hon brukad göra när man kom in, utan hon lät så försiktig och lugn. När pappa kollade in i boxen hittade han Stårsa. En otroligt söt fölunge som förmodligen fötts bara någon timma före. Pappa kollade klockan 6 på morgonen och Stårsa var troligen född runt klockan 5. Simona var otroligt lycklig med Stårsa, hon var jätte noga att inga främmande hästar fick hälsa på Stårsa och hon vakade över henne dag ut och dag in.
Men idag, 2år senare tog allt slut. Stårsa fick träffa sin mamma för sista gången och Simona fick träffa sin dotter för sista gången. Nu ligger Simona och sover en evig sömn. I hennes drömmar galopperar hon över stora breda ängar och äter sig tjock och glad på dess grön gräs. Och hon äter äpplen i mängder. Men framförallt, hon tittar ner på oss från dem stora vita molnen och bevakar varje steg vi tar. Hon kommer för alltid att finnas hos oss, i våra hjärtan. Och hon kommer för evigt att vandra på gården hon lämnade. Allt för att få vara nära oss.
Saknar dig så älskling<3 :'( <3<3_
Bild på Simona! Från i somras.
Det gör otroligt ont i hjärtat när en häst försvinner… Vilken lycka att ni har en avkomma efter henne!
#2 Det är hemskt.
Det är otroligt skönt att ha en avkomma efter henne, en exakt kopia dessutom. Visst, de är lite jobbigt att det är en exakt kopia, men det är ändå ganska skönt.
Gud vad jag gråter. VAd fint du skrev. Får jag fråga varför hon avlivades? Hade hon blivit sjuk? Det är ju ingen ålder annars på en fjording.
Säger samma som Gejsa..jösses som tårarna rinner!!!
JÄTTE fint skrivet o vad skönt ni har en avkomma efter henne iallafall..alltid hemskt när man måste ta avsked från sina älskade djur…
Jättefint skrivet!
Beklagar sorgen!
*** Kärleken övervinner allt ***
#4 Tyckte jag skrev fumligt, men det verkar som om att många som läst har reagerat med att bli ledsen, iaf tårögd. Så det kanske blev bra skrivet, tack. Hon blev som sagt 22år, och det är ju ingen ålder alls på fjordingar. Men hon blev allt magrare och magrare och tillgodo gjorde sig inte alls maten. Hon fick mer kost tillskott än vad någon annan fjording fått, typ. Ändå hjälpte inget. Under en undersökning av hennes öga (hon har fått en järnpinne in i ögat) så frågade pappa om hennes hull, det visade sig att hon hade en tumör som tryckte på mjälten, hon hade alltså cancer. Och dem sa att så länge hon är pigg och vill göra något så är det okej att ha henne kvar. Men hon hade blivit jätte slö och verkligen tappat all lyster. Så, det var bäst för henne att få somna in. Pappa pratade med en del hästmänniskor som vi känner och det var bara en som sa att vi gjorde fel. Dem andra sa att det var det bästa, hon mådde så dåligt att det var bara själviskt att ha henne kvar.
#5 Tack så mycket.
#6 Tackar.
#7 Tack, det känns bra att veta att det inte var dåligt skrivet utan att man förstår vad det är jag skrivit.
Vad fint du skrivit om din vän. Beklager din stora förlust.
#8# Klart man inte gör något fel om hästen mådde dåligt. Börjar hästen magra av och se ledsen ut så mådde den ju dåligt. Skönt att slippa lida då. Hur kunde dom se cancern då, var det genom någon röntgen eller?
Mycket mycket fint skrivet! tårarna kom här med, fint namn ni kom på med till fölet (som är stor nu) Hoppas lite att Stårsa gör lite egna saker med, men visst måste det vara tryggt o ha en avkomma efter en älskad vän :) Beklagar sorgen efter Simona.
#8 Jag var inte med när dem kollade henne. Men dem såg iaf att det var cancer. Har inte frågat pappa. Men förmodligen med nån röntgen. Vill inte fråga heller då både pappa och jag inte vill prata så mycket om Simona, kanske kommer att fråga sen när allt lagt sig lite mer.
Den 11/1-2009 är det exakt 3månader sedan Simona gick bort </3 :'(
Sakna henne grymt mycket..
jag tycker du skrev fint den texten rörde i mit inre.
Beklagar
Min kanin dog den 27 december men häst är kanske väre
Men jag beklagar
#14 De är lika hemskt oavsett va de är för djur tkr ja :'(.
Beklagar
#15.Ja de är nog så men eftersom jag inte vet hur de är när en häst där så skrev jag så .Men de är nog lika hämskt.
beklagar
#16 lovar, de e jätte hemskt oavsett va de e, dom ha ju vart dom bästa vännerna :'(
Starta ny diskussion
