Jadu….. välkommen i tvivlarnas och de uppgivnas skara…. ridning är coh förblir något som man inte kan leva utan men ändå finns det stunder där det känns så meningslöst och påtvingat….

lär dig leva med det, och förändra din egen syn på saker och ting…. så fick jag göra… vissa saker avskyr jag som pesten numera men är nödvändiga ont…..

Men jag gillar fortfarande att rida :P Jag saknar bara den där känslan som fick mg att sucka avundsjukt när jag såg duktiga rytare..

#2 det där är att ha kommit till insikt att inte se det vackra i helheten längre…. apassionata och levade horse gala och allt sånt ger mig kalla kårar. men ibland en kort stund så ser man det där perfekta utan tvång och så graciöst att man blir tårögd, det är de stunderna som är värda något.

Jo..får väl fortsätta söka..

Tänk! Så här har jag känt under mina 20 år som hästägare.

Mått illa av allas för korta tyglar. Ryckande i tyglarna samt samtidigt kraftiga skänkeltag??? Hur kan man begära att hästen skall veta att svara rätt på det? Ja listan kan bli lång.

Förvisso är jag absolut inte är någon duktig ryttare. Nej men jag har heller aldrig haft den ambitionen att så fort jag sätter mig på en häst så skall den gå i form omedelbums.

Ni kan tro att många gräla på mig när jag började rida in min häst. Korta tyglarna! hörde man ständigt, och hur ofta har man inte fått höra att dressyr på lösa tyglar är helt förkastligt.

Men jag har aldrig brytt mig. Min häst ser ut som en kamel den första kvarten när jag börjar rida, men sen söker han sig ner själv på tygeln och börjar få med sig bakkärran, och en stund senare när jag smygit ett tag om tygeln så har jag en läcker gosse under mig som går i sin rätta form som han själv hittat och inte tvingats till.

Jag kan hålla med om att riding i total balans och harmoni, det är sällan man ser, ju längre man ridigt ju mer man kan ju kräsnare blir man.

#5 du gjorde helt rätt som red in din häst lågt och avspänt

Det är nog ett av dom största fel vi gör i dag vi har för bråttom, missar hala resan och att forma våra unga hästar till att tycka det är kul.

Jag tycker också att det blir vanligare med hårt krullade hästar som formats med hjälp av diverse hjälptyglar och skarpa bett. Genvägarnas tidevarv är det vi lever i, djuret blir inte en kompis utan ett redskap att hårt forma efter en mall.

Däremot så kan jag verkligen njuta fortfarande när man ser riding med häst och ryttare i harmoni och samklang. När det det där med att bli ett uppnås, det där så obeksivbart underbara.

Jag tycker inte att hästens rörelsemönster är det vackraste, för det är mer eller mindre alltid vackert av naturen. Det jag häpnas av och som får mig att fortsätta kämpa med mina hästar för att nå stjärnorna är det fantastiska samspelet mellan häst och ryttare. Hur de kommunicerar med varann genom osynliga hjälper och telepatiska signaler. Hur hästen framförallt gör allt för sin ryttare, tar sig över gigantiska skräckinjagande hinder, gör rörelser som får dem att skaka av mjölksyra. Kärleken som så starkt genomsyrar atmosfären runt ekipaget. Sådant kan göra mig tårögd för jag vet själv i de stunder allt går perfekt med mina två, hur stark min kärlek till dem är och att den är ömsesidig.

Det är det som får mig att fascineras av ridningen och får mig att vilja lösa dess gåtor.

och jag tycker att ett väl inarbetat ekipage i dressyrens högre klasser kan vara enormt snyggt. Jag gillar inte alls den där medeltida klädseln som du gillar…..

Alla är vi olika!

Jag känner igen mig i det du skrev. Jag har svårt att hitta någonting vackert när hästen är alldelles uppjagad, ryttaren med ihopvridet face och hästens känsliga mungiporna slitna till sprick gränsen, bettet som slår mot tänderna vid varje ryck i tygeln. nej det kan inte vara fint i mina ögon.

jag känner med så! men det finns Hosemanship där hästarna har nästan inga tyglar bara ne halsrem. Det gillar jag, och som du sa det med skogen eller ute på en riktig öppenyta i härlig galopp kan ochså vara mysigt och se på att man vill göra det. Men jag gillar int eås mycket på riskolorna där barnen skår i sidorna och rycker i hästens mun m.m.

http://www.youtube.com/watch?v=mhu52YeUb4M&feature=channel_page

Han har inga tyglar bara en halsrem och rider. Jag tycker att hästarna tycker det ser roligt ut. Så vill jag de flästa ska försöka lära sina hästar och de kan vara så lugna och fina som han har dessa. Ni kan kolla på fler länka med honnom. Rikigt häftigt tycker jag :)

Det jag tycker är vackert är då hästen och ryttaren trivs tillsammans, ta en lungn skrittur barbacka i härliga sommardagar. Hästen får leka lite (springa på ängar) utan massa (hårda tyglar osv) Då hästen får vara häst helt enkelt :) Små skutt över nå nedfallna grenar utan massa skänklar och sånt, utan bara gliiiiida.

Man tänker inte på att sitta rätt, hålla rätt och göra rätt, utan bara slappna av och göra det hästen är roligt. Tillexempel som de hästar jag har ridit tycker det är vansinningt kul att bara få ösa på i vilket tempo de vill uppför ängar och åkrar, fast då ska man vara barbacka (härligare)

På bilden är Midas som jag var fodervärd åt, år 2007. Alla vi i stallet tog en skrittur till en äng och lät hästarna beta, och vi själv fikade massa kakor och sånt. Vi hängde upp en tråd (inhängnad) och släppte in hästarna och det var fullt med bete och massa klöver (riktigt uppskattat)

Det är vackert i mina ögon :)

Fast jag saknar att tycka att bra ridning är vackert..

Inte ens korrekt, bra ridning (nu menar jag inte hopknycklade hästar utan välskolade, glada hästar och ryttare) ser vackert ut för mig längre.

#0 Ja jag håller faktiskt med dig. Jag bor i närheten av Göteborg, och länge har Euro Horse på Scandinavium varit höjdpunkten på året, då man fick åka och kolla på alla fina hästar… Men så ett år när jag var där så kunde jag inte få bort en känsla av "usch". Och sen dess, det är några år sedan nu, är det sällan jag tycker ridning är vackert. Visst kan det vara "breathtaking" och jävligt häftigt, men det var längesen jag såg något som var riktigt vackert… Mycket tråkigt det där faktiskt!

jag har alltid ridit som hobbyridning allså inte på ridskola men har ridit för instruktör så å då. Jag har tänkt att jag måste gå igenom mig snart igen, så jag kommer låna en passande d-ponny för rida privatlektioner. Ägaren till ponnyn kommer betala helften eftersom hon ville det (var ju jag som fråga om jag fick låna hennes sto men men) Jag är lite som du tappat mitt självförtroende en gnutta. hoppas att jag får tillbaka den men en sak ska man ju veta det finns ju de som är bättre men ja man ska väl känan att det man gör är bra o rätt med :)